Klomellien
Då jag inte kan rita själv får jag hitta andras färdigheter
Det skall båda vara döda sedan 1920-talet och verken ännu äldre.Tsar-ryska och tidigsovjetiska konstnärer. tycker dessa kan vara bra inspiration för triskerna rent estetiskt även om irlands fianna fail system mera är modellen rent samhällsmässigt.
Det skall båda vara döda sedan 1920-talet och verken ännu äldre.Tsar-ryska och tidigsovjetiska konstnärer. tycker dessa kan vara bra inspiration för triskerna rent estetiskt även om irlands fianna fail system mera är modellen rent samhällsmässigt.
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1182
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1182
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1182
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1182
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1182
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Skattsökarens sista strävan. Hisskov.
Senast redigerad av Torquemada den 2012-01-31 10:15, redigerad totalt 1 gånger.
Befolkning
Triskas befolkning är, näst Mercanas, den största i hela Klomellien. Man livnär sig till största del av jordbruk i form av spannmål och bönor. Vid god skörd kan man sälja överskottet men vid de återkommande missväxtperioderna drivs man till att få försörjning från ”annat håll”. Triskerna utgörs till största del av sydnargurer som anlände i och med den Tredje stora vandringen men har med tiden blivit uppblandade med dels mireler på vägen samt dyler och jorer väl i Klomellien. Befolkningen delas i huvudsak in i tre grupper; Trisker, Garriker och Lofernier.
Trisker
Triskernas tydligaste karaktärsdrag är att de klarar av att uthärda alla de umbäranden som drabbar dem. Det vet hur man "står ut". Det har härdats genom århundraden av missväxt, vanstyre, svält, monsterangrepp, hungersnöd, vilddjur, plundringar från sina grannoligarker samt inte sällan, sina egna oligarker och deras hejdukar. De har lärt sig att det bästa de kan göra är att foga sig och se till att huvudet inte sticker upp för mycket när överhängande fara hotar. Trisker har bland sina grannar ett rykte om sig att vara tämligen grova i munnen samt våldsbejakande. Det skall sägas att detta påstående inte är helt taget ur luften. De flesta trisker känner liten eller ingen samhörighet med vare sig den Klomelliska unionen eller den Triskiska stadsstaten som sådan. Istället sätts stor ära i kontraktet mellan oligarken och den ofrälse i fråga. Det starkaste bandet en trisker kan bygga är dock inom familjen samt med vänner, det sista stämmer särskilt väl in på huskarlarna i stadsstaten.
Trisker är något kortare och mörkare än sina grannar Hamurerna. Om detta beror på att de i huvudsak var osrohguhrer som kom att utgöra triskerna eller om det är hamurernas uppblandning med jorderna som tar sig i uttryck är ännu oklart. Mandelorden pekar på det första medan de lärde i Yolev hävdar det senare. De klär sig i huvudsak i ylletyg av enkel kvalitet men även lin och finare ylletyger används av oligarkerna samt framgångsrika huskarlar. De som har råd pyntar sig gärna med smycken av vilka de tillverkade i guld värderas högst. Även kläderna har gärna blommönster eller djurornament inbroderade. Trisker samlar sällan en förmögenhet utan ser till att hela tiden underhålla sina vänskapsband med gåvor samt för att bevisa sin plats i samhället. En trisker klär sig således också efter sin rang och att förställa sig eller förklä sig vore ett stort avbräck mot traditionerna. En sträng oligark kan utdöma straff för dylikt beteende.
Garrika
Lofernier
Lofernierna försörjer sig i huvudsak via antingen jordbruk eller fäbodsdrift. Boskapen förs till vallar eller ängar en bra bit från den egentliga jordbruksbygden kring Grenås för att beta under sommaren. Den kultiverade jorden använder Lofernierna i stället för att odla grödor och vinterfoder. Det finns dock grupper som knappt odlar alls utan livnär sig på att jag fiska och samla inne i Izsheskogen. Loferniernas hus är till skillnad från triskernas långhus, kupolformade med stora vestibuler. Utsidan täcks ofta med löv och torv. I Abzurals lerjord odlar man främst korn, bönor och pumpfrukter. Även tobak odlas, dock inte för försäljning då konkurrensen från Sandzas är för hård. Ut utmärkande drag för lofernierna är deras avsaknad av tydliga samhällsstånd. Det finns ingen adel i Lofernie och inte heller något prästerskap. Tvister och styrande sköts via lokala ting även om oligarkernas utsända övervakar dessa sedan införlivandet med Triska under 400-talet. Under självständigheten styrdes området via ett allting kallat Lofermot beläget i centralorten Grenås. Lofernierna har fortfarande problem med att förstå innebörden av att inneha en oligarktitel samt varför en huskarl är mer värld än en bonde. Den råhet och brutalitet som kan skönjas i Triskernas kultur är i stort frånvarande hos Lofernierna.
Likt Triskerna är man i Lofernie tämligen korta och mörka. Undantag finns dock vilket kan förklaras med att jorder vid ett antal tillfällen gifte in sig hos sina vasaller i bergen. Denna blodsblandning nåde dock inte samma dimensioner som hos Hamurerna, söderut. Lofernier klär sig oftast anspråkslöst och funktionellt. Att pynta sig ses som något främlingar håller på med och sådant rynkar de flesta lofernier på näsan åt. De vanligaste materialen är ylle och päls varav den annorstädes exklusiva manrävspälsen ses som var-mans stövelstoppning. Utmärkande i lofernisk klädesdräkt är stövlar, långrock och hos män hatt i filtat tyg. Kvinnorna flätar gärna sitt hår.
Bygdens unga män kunde på Inshrablots afton samlas för att traska runt i byarna och besöka unga flickor i deras hem. Man knackade på hos flickorna och hoppades på att bli insläppt. Blev man inte det kunde det hända att man lyfte av ett fönster och kröp in den vägen. Man får förutsätta att vallflickan själv var "med på noterna" eftersom hon inte ropade på hjälp när det kom in karlar genom fönstret. Sedan kunde pojkarna lägga sig hos flickan fullt påklädda-och resonera om vardagliga saker. Sedan drog följet gossar vidare. Ibland hände det att någon av pojkarna stannade kvar hos en vallflicka. Hade han riktig tur fick han ta av sig skorna och krypa ner till flickan.Men intimare än så fick de inte bli, då överträdde de reglerna. Om tycke uppstod kunde pojken besöka samma flicka kvällen därpå och eventuellt stanna kvar ända till morgonen. Om då flickans föräldrar utan knot bjöd på frukost kunde den unge mannen anse sig accepterad och välkommen i huset. Nattfrieriseden är således varken omoralisk eller lössläppt.Allt gick mycket städat till, annars kunde pojken straffas genom att uteslutas från de övriga männens gemenskap. Ur Rustilam Ganneus, från Baxardeltat till Melashe.
Övriga
Utöver Människofolken finns här även grupper av Vargmän (främst i Izhaskogen) samt dvärgar (ytterst kolare som arbetar i Izhas utkanter). Vidare finns en liten enklav ankor som under ätten Peffomirs beskydd har småskalig handel med de olika småoligarkerna.
Halvlängdsmän, ursprungligen tagna från Sanzas, får ofta visa sitt sinne för roliga vitsar och sin berättarkonst hos sina Triskiska kidnappare. Dessa "fångar" kan oftast lösas ut för en billig penning av de sandziska byalagen. I vissa fall har det dock hänt att oligarken blivit så förtjust i en populär historieberättare att denna inte kunnat köpas fri.
Även en liten grupp råttmän går att finna inom triskas stadsstatsgränser. Råttmännen följde med Sydnargurierna under den tredje vandringen och har sedan bott med Triskerna i egenskap av nötsamlare och skickliga fiskenäts reparatörer. Ytterligare en liten grupp flyttade över gränsen norrut och rullar tobaksblad i "Sandzasstil" (dvs i cigarrer). Då Triskeroligarken Reghuel av Cudda stormade Garricka och vävargillet lämnade den fallna stadsstaten behövde oligarken fingerfärdigt manskap som kunde ta över där mästarna lämnat. Han beordrade Råttmännen att se över väveriproduktionen och titeln som "Uthlat vagirohet" (den som vakar över ullen) gavs till en av dem. Titeln har sedan dess gått i arv från fader till äldste son inom familjen och innehas nu av en råttman vid namn Limik. De allra flesta som arbetar på triskernas väveri-manufakturer är dock människor. Endast "Uthlat vagirohet" och några av dem som sköter vissa särskilt viktiga broderidetaljer är av råttmännens folk. Relationen med råttmännen hos triskerna liknar den man har till halvlängdsmännen. Man respekterar deras kunskaper och fingerfärdiga flit men man har samtidigt svårt att ta dem seriöst. Dock skyddar triskerna dem ofta från andra statdsstater då man ser dem som "sina" personliga mobboffer. Lite likt ett äldre syskon slår vakt om sin pinade lillebrors rättigheter. Det skall även sägas att antalet råttmän i Klomellien är mycket litet och de flesta trisker har aldrig och kommer aldrig stöta på en "råttgubbe".
Triskas befolkning är, näst Mercanas, den största i hela Klomellien. Man livnär sig till största del av jordbruk i form av spannmål och bönor. Vid god skörd kan man sälja överskottet men vid de återkommande missväxtperioderna drivs man till att få försörjning från ”annat håll”. Triskerna utgörs till största del av sydnargurer som anlände i och med den Tredje stora vandringen men har med tiden blivit uppblandade med dels mireler på vägen samt dyler och jorer väl i Klomellien. Befolkningen delas i huvudsak in i tre grupper; Trisker, Garriker och Lofernier.
Trisker
Triskernas tydligaste karaktärsdrag är att de klarar av att uthärda alla de umbäranden som drabbar dem. Det vet hur man "står ut". Det har härdats genom århundraden av missväxt, vanstyre, svält, monsterangrepp, hungersnöd, vilddjur, plundringar från sina grannoligarker samt inte sällan, sina egna oligarker och deras hejdukar. De har lärt sig att det bästa de kan göra är att foga sig och se till att huvudet inte sticker upp för mycket när överhängande fara hotar. Trisker har bland sina grannar ett rykte om sig att vara tämligen grova i munnen samt våldsbejakande. Det skall sägas att detta påstående inte är helt taget ur luften. De flesta trisker känner liten eller ingen samhörighet med vare sig den Klomelliska unionen eller den Triskiska stadsstaten som sådan. Istället sätts stor ära i kontraktet mellan oligarken och den ofrälse i fråga. Det starkaste bandet en trisker kan bygga är dock inom familjen samt med vänner, det sista stämmer särskilt väl in på huskarlarna i stadsstaten.
Trisker är något kortare och mörkare än sina grannar Hamurerna. Om detta beror på att de i huvudsak var osrohguhrer som kom att utgöra triskerna eller om det är hamurernas uppblandning med jorderna som tar sig i uttryck är ännu oklart. Mandelorden pekar på det första medan de lärde i Yolev hävdar det senare. De klär sig i huvudsak i ylletyg av enkel kvalitet men även lin och finare ylletyger används av oligarkerna samt framgångsrika huskarlar. De som har råd pyntar sig gärna med smycken av vilka de tillverkade i guld värderas högst. Även kläderna har gärna blommönster eller djurornament inbroderade. Trisker samlar sällan en förmögenhet utan ser till att hela tiden underhålla sina vänskapsband med gåvor samt för att bevisa sin plats i samhället. En trisker klär sig således också efter sin rang och att förställa sig eller förklä sig vore ett stort avbräck mot traditionerna. En sträng oligark kan utdöma straff för dylikt beteende.
Garrika
Lofernier
Lofernierna försörjer sig i huvudsak via antingen jordbruk eller fäbodsdrift. Boskapen förs till vallar eller ängar en bra bit från den egentliga jordbruksbygden kring Grenås för att beta under sommaren. Den kultiverade jorden använder Lofernierna i stället för att odla grödor och vinterfoder. Det finns dock grupper som knappt odlar alls utan livnär sig på att jag fiska och samla inne i Izsheskogen. Loferniernas hus är till skillnad från triskernas långhus, kupolformade med stora vestibuler. Utsidan täcks ofta med löv och torv. I Abzurals lerjord odlar man främst korn, bönor och pumpfrukter. Även tobak odlas, dock inte för försäljning då konkurrensen från Sandzas är för hård. Ut utmärkande drag för lofernierna är deras avsaknad av tydliga samhällsstånd. Det finns ingen adel i Lofernie och inte heller något prästerskap. Tvister och styrande sköts via lokala ting även om oligarkernas utsända övervakar dessa sedan införlivandet med Triska under 400-talet. Under självständigheten styrdes området via ett allting kallat Lofermot beläget i centralorten Grenås. Lofernierna har fortfarande problem med att förstå innebörden av att inneha en oligarktitel samt varför en huskarl är mer värld än en bonde. Den råhet och brutalitet som kan skönjas i Triskernas kultur är i stort frånvarande hos Lofernierna.
Likt Triskerna är man i Lofernie tämligen korta och mörka. Undantag finns dock vilket kan förklaras med att jorder vid ett antal tillfällen gifte in sig hos sina vasaller i bergen. Denna blodsblandning nåde dock inte samma dimensioner som hos Hamurerna, söderut. Lofernier klär sig oftast anspråkslöst och funktionellt. Att pynta sig ses som något främlingar håller på med och sådant rynkar de flesta lofernier på näsan åt. De vanligaste materialen är ylle och päls varav den annorstädes exklusiva manrävspälsen ses som var-mans stövelstoppning. Utmärkande i lofernisk klädesdräkt är stövlar, långrock och hos män hatt i filtat tyg. Kvinnorna flätar gärna sitt hår.
Bygdens unga män kunde på Inshrablots afton samlas för att traska runt i byarna och besöka unga flickor i deras hem. Man knackade på hos flickorna och hoppades på att bli insläppt. Blev man inte det kunde det hända att man lyfte av ett fönster och kröp in den vägen. Man får förutsätta att vallflickan själv var "med på noterna" eftersom hon inte ropade på hjälp när det kom in karlar genom fönstret. Sedan kunde pojkarna lägga sig hos flickan fullt påklädda-och resonera om vardagliga saker. Sedan drog följet gossar vidare. Ibland hände det att någon av pojkarna stannade kvar hos en vallflicka. Hade han riktig tur fick han ta av sig skorna och krypa ner till flickan.Men intimare än så fick de inte bli, då överträdde de reglerna. Om tycke uppstod kunde pojken besöka samma flicka kvällen därpå och eventuellt stanna kvar ända till morgonen. Om då flickans föräldrar utan knot bjöd på frukost kunde den unge mannen anse sig accepterad och välkommen i huset. Nattfrieriseden är således varken omoralisk eller lössläppt.Allt gick mycket städat till, annars kunde pojken straffas genom att uteslutas från de övriga männens gemenskap. Ur Rustilam Ganneus, från Baxardeltat till Melashe.
Övriga
Utöver Människofolken finns här även grupper av Vargmän (främst i Izhaskogen) samt dvärgar (ytterst kolare som arbetar i Izhas utkanter). Vidare finns en liten enklav ankor som under ätten Peffomirs beskydd har småskalig handel med de olika småoligarkerna.
Halvlängdsmän, ursprungligen tagna från Sanzas, får ofta visa sitt sinne för roliga vitsar och sin berättarkonst hos sina Triskiska kidnappare. Dessa "fångar" kan oftast lösas ut för en billig penning av de sandziska byalagen. I vissa fall har det dock hänt att oligarken blivit så förtjust i en populär historieberättare att denna inte kunnat köpas fri.
Även en liten grupp råttmän går att finna inom triskas stadsstatsgränser. Råttmännen följde med Sydnargurierna under den tredje vandringen och har sedan bott med Triskerna i egenskap av nötsamlare och skickliga fiskenäts reparatörer. Ytterligare en liten grupp flyttade över gränsen norrut och rullar tobaksblad i "Sandzasstil" (dvs i cigarrer). Då Triskeroligarken Reghuel av Cudda stormade Garricka och vävargillet lämnade den fallna stadsstaten behövde oligarken fingerfärdigt manskap som kunde ta över där mästarna lämnat. Han beordrade Råttmännen att se över väveriproduktionen och titeln som "Uthlat vagirohet" (den som vakar över ullen) gavs till en av dem. Titeln har sedan dess gått i arv från fader till äldste son inom familjen och innehas nu av en råttman vid namn Limik. De allra flesta som arbetar på triskernas väveri-manufakturer är dock människor. Endast "Uthlat vagirohet" och några av dem som sköter vissa särskilt viktiga broderidetaljer är av råttmännens folk. Relationen med råttmännen hos triskerna liknar den man har till halvlängdsmännen. Man respekterar deras kunskaper och fingerfärdiga flit men man har samtidigt svårt att ta dem seriöst. Dock skyddar triskerna dem ofta från andra statdsstater då man ser dem som "sina" personliga mobboffer. Lite likt ett äldre syskon slår vakt om sin pinade lillebrors rättigheter. Det skall även sägas att antalet råttmän i Klomellien är mycket litet och de flesta trisker har aldrig och kommer aldrig stöta på en "råttgubbe".