Elefanterna kan ju i mindre kvantiteter överföras till ereb med. Lite som Phyrrus använde dem mot romarna på tellus. Detta är ju dock ingen nödvändig detalj för min del.
Spjut hos marinsoldaterna är kanske inte alltid så lyckat vid bordningar etc men kan mycket väl vara effektivt då felicierna gått iland då en väl sammansatt och tränad phalanx kan mota större enheter som kommit till försvar. På detta sätt kan felicierna skapa sig en säker ankringsplats för förstärkningar. phalanxen är ju ett erkänt bra defensivt verktyg med god potensial för att skaffa och säkra brohuvuden.
Tolanska kataphrakter kan skrotas medan rubicons förslag om medeltunga ryttare bestånde av tolanernas hövdingar och närmaste män vinner i alla fall mitt gehör
Felicien
Men om det inte är några fler invändningar så eftersom jag 'gungade båten' så tar jag på mig att fixa den feliciska krigsmakten under veckan som kommer, jag sitter redan och påtar i den erebosiska, så jag kan lika gärna skriva ihop den feliciska om det är okej.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Gör gärna en omredigering som vi kan tycka till om och kanske gillar. 
Kom dock ihåg att DrHus har vidareutvecklat Felicien från EA-boxen så som andra har gjort med exempelvis Caddo, Zorakin och Kardien. Nytt material har tillkommit, vissa detaljer har tonats ner medans andra har framhävts. Även små ändringar har gjorts. Sen hänger också väldigt mycket av materialet ihop och saker kan inte alltid ändras utan att det får konsekvenser på andra platser.
Angående dina förslag till ändringar:
1. Den feliciska armen finns kvar men har helt enkelt getts namn som två regementen kallad Geronumyriadon och Tolanumyriadon. Deras storlek har inte angivits men kan mycket gärna vara de 2-10.000 som EA-boxen anger. Deras utrustning kan gärna se ut så som du föreslår.
2. Spjutet är mycket symbolladdade bland kimzonerna och trots eventuella nackdelar stannar det kvar i bruk - tillsammans med andra vapen.
3. Tolanerfurstarnas katafrakter är inte nödvändigtvis synonyma med vår historias katafrakter. Deras antal anges heller inte och behöver således inte vara så stort om så tycks. Förslagsvis är tolanerfurstarna av ett konservativt släkte och sätter både sin ära och merparten av sina tillgångar i att just utrusta ett fåtal tungt rustade riddare. Katafrakter är förmodligen att akrogalisk namn då det även används i Furgia ( http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... Rustningar )
4. De 36 solunska skogselefanterna är det den mäktiga Deyen av Derk som håller.
5. Hillebarder använding i vår värld kan jag för lite om till att utala mig men de kan eventuellt bytas mot tunga spjut. Felicierna gillar spjut.
6. Spjuten används så som jag läser texten antingen defensivt i sköldborgar eller som kastspjut inför en bordning.
Kom dock ihåg att DrHus har vidareutvecklat Felicien från EA-boxen så som andra har gjort med exempelvis Caddo, Zorakin och Kardien. Nytt material har tillkommit, vissa detaljer har tonats ner medans andra har framhävts. Även små ändringar har gjorts. Sen hänger också väldigt mycket av materialet ihop och saker kan inte alltid ändras utan att det får konsekvenser på andra platser.
Angående dina förslag till ändringar:
1. Den feliciska armen finns kvar men har helt enkelt getts namn som två regementen kallad Geronumyriadon och Tolanumyriadon. Deras storlek har inte angivits men kan mycket gärna vara de 2-10.000 som EA-boxen anger. Deras utrustning kan gärna se ut så som du föreslår.
2. Spjutet är mycket symbolladdade bland kimzonerna och trots eventuella nackdelar stannar det kvar i bruk - tillsammans med andra vapen.
3. Tolanerfurstarnas katafrakter är inte nödvändigtvis synonyma med vår historias katafrakter. Deras antal anges heller inte och behöver således inte vara så stort om så tycks. Förslagsvis är tolanerfurstarna av ett konservativt släkte och sätter både sin ära och merparten av sina tillgångar i att just utrusta ett fåtal tungt rustade riddare. Katafrakter är förmodligen att akrogalisk namn då det även används i Furgia ( http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... Rustningar )
4. De 36 solunska skogselefanterna är det den mäktiga Deyen av Derk som håller.
5. Hillebarder använding i vår värld kan jag för lite om till att utala mig men de kan eventuellt bytas mot tunga spjut. Felicierna gillar spjut.
6. Spjuten används så som jag läser texten antingen defensivt i sköldborgar eller som kastspjut inför en bordning.
Absolut, men i om man tittar vad som är skrivet på wikin och det som är skrivet i EA, så känns nästan det som är skrivet på wikin som om det vore utgivet av det feliciska propagandaministrerietbirkebeineren skrev:Gör gärna en omredigering som vi kan tycka till om och kanske gillar.
Kom dock ihåg att DrHus har vidareutvecklat Felicien från EA-boxen så som andra har gjort med exempelvis Caddo, Zorakin och Kardien. Nytt material har tillkommit, vissa detaljer har tonats ner medans andra har framhävts. Även små ändringar har gjorts. Sen hänger också väldigt mycket av materialet ihop och saker kan inte alltid ändras utan att det får konsekvenser på andra platser.
det finns inga fel i den feliciska krigsmakten och alla är tokbra på det de gör.... typ. Sen så är den feliciska krigsmakten rätt väl beskriven i både EA samt KK, lite onödigt att frångå detta så pass som det är på wikin. Främst vad gäller arméns försvinnande men även i viss mån angående havs- och marinkåren.
Jag har en idé om den feliciska armén som jag ska skriva ner och ge som förslag.birkebeineren skrev: Angående dina förslag till ändringar:
1. Den feliciska armen finns kvar men har helt enkelt getts namn som två regementen kallad Geronumyriadon och Tolanumyriadon. Deras storlek har inte angivits men kan mycket gärna vara de 2-10.000 som EA-boxen anger. Deras utrustning kan gärna se ut så som du föreslår.
Tja om det begränsas till kastspjut för havskåren, kortare (ca 150cm) för marinkåren, och lite längre (180-200cm) för armén kan jag nog gå med på det.birkebeineren skrev: 2. Spjutet är mycket symbolladdade bland kimzonerna och trots eventuella nackdelar stannar det kvar i bruk - tillsammans med andra vapen.
Det som är beskrivet på wikin är en östromersk/sassanidisk/parthisk/baktrisk/seleukisk/armenisk kataphraktoi, och dessa var tokdyra. Östrom hade på sin höjdpunkt inte råd med mer än 500 kataphraktoi (om inte mitt minne sviker mig totalt, väldigt få var de hur som helst).birkebeineren skrev: 3. Tolanerfurstarnas katafrakter är inte nödvändigtvis synonyma med vår historias katafrakter. Deras antal anges heller inte och behöver således inte vara så stort om så tycks. Förslagsvis är tolanerfurstarna av ett konservativt släkte och sätter både sin ära och merparten av sina tillgångar i att just utrusta ett fåtal tungt rustade riddare. Katafrakter är förmodligen att akrogalisk namn då det även används i Furgia ( http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... Rustningar )
Om vi låter tolanerna vara motsvarande kataphraktoi blir deras antal militärt insignifikant, rimligtvis typ 20-30 stycken. Då är det ingen idé att ens nämna dem i den militära delen utan snarare beskriva dem under tolanerna.
Men som jag skrivit, vi kan inte använda ordet katafrakt, det finns inte på svenska. Kataphraktoi är grekiska och betyder typ 'totalt [bepansrat] innesluten'.
Tja det är väl okej så länge man lägger in brasklappen att dessa är logistiskt begränsade till Efaro (frakta elefanter på hav är ingen bra idé, särskilt i krigstid)birkebeineren skrev: 4. De 36 solunska skogselefanterna är det den mäktiga Deyen av Derk som håller.
Funkar för mig. Om jag minns rätt skulle hillebarder och andra stångvapen begränsas för att det tunga kavalleriet skulle vara dominerande.birkebeineren skrev: 5. Hillebarder använding i vår värld kan jag för lite om till att utala mig men de kan eventuellt bytas mot tunga spjut. Felicierna gillar spjut.
[/quote]birkebeineren skrev: 6. Spjuten används så som jag läser texten antingen defensivt i sköldborgar eller som kastspjut inför en bordning.
Ja så länge man poängterar detta mer tydligt, och att marinkåren använder spjutet främst till land så är jag med på det.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!
Faktum är att spjut inte var ett ovanligt vapen i marina sammanhang. I marin miljö benämns spjutet i fråga som änterpik och är ca 220-250 cm långt...men om jag förstått saken rätt användes den främst defensivt för att förhindra äntringar. Som vapen kan den Feliciska marinkåren även använda änterpiken på land med viss framgång...men vapnet är en aning för kort för att vara riktigt effektiv mot riddare.
Man skulle kanske snarare säga att det tunga kavalleriet är fortfarande dominerande för att hillebarderna är ganska nymodiga vapen som ännu inte fått sitt stora genombrott. Penniska riddare i Indarhalvön vill inte gärna att det sprids ut att de vid upprepade tillfällen har fått stryk av luksilisk borgar- ocn bondehärer beväpnade med pålyxor (pollaxe), långspjut, bardisaner, hillebarder och armborst och förstärkta med luksilisk adel till häst eller som men-at-arm beväpnade med svärd och sköld.
De senaste zorakiska kungarna har, inspirerad av gamla skrifter från kejserlig tid och senare från luksilernas militära framgångar mot den pennisk adeln, skapat två-tre garden där det äldsta gardet är beväpnat med spjut och falchion. Det yngre gardet är beväpnat med falchion och bardisaner eller något liknande....jag har inte vågat ge dem hillebarder då jag är rädd att det skulle utlösa en storm av protester.
De senaste zorakiska kungarna har, inspirerad av gamla skrifter från kejserlig tid och senare från luksilernas militära framgångar mot den pennisk adeln, skapat två-tre garden där det äldsta gardet är beväpnat med spjut och falchion. Det yngre gardet är beväpnat med falchion och bardisaner eller något liknande....jag har inte vågat ge dem hillebarder då jag är rädd att det skulle utlösa en storm av protester.
Senast redigerad av Fraxinus den 2011-07-11 01:46, redigerad totalt 2 gång.
Ja..det bygger delvis på systemet med themata som du och jag diskuterade för ett bra tag sedan. 2400-3000 man infanteri stående samt 2400-3000 man "vilande" försörjda av gårdar på kungsmarkerna. Det sistnämnda i enlighet med themata-systemet.
Ut över det 200 riddare stående i form av kungliga gardiet beskrivet i Aidne. Samt ca 800-1000 riddare och svenner bundna direkt till kungen som fogdar, markiser etc på kungsmarkerna.
Ut över det 200 riddare stående i form av kungliga gardiet beskrivet i Aidne. Samt ca 800-1000 riddare och svenner bundna direkt till kungen som fogdar, markiser etc på kungsmarkerna.
Jag har faktiskt läst igenom det du skrivit sen vi diskuterade det och jag tycker att det ser alldeles lysande ut Fraxe 
Jag har absolut inget att invända numera mot det zorakiska regaliegardet längre. Jag tycker att det känns väldigt rimligt det du har skrivit.
Jag har absolut inget att invända numera mot det zorakiska regaliegardet längre. Jag tycker att det känns väldigt rimligt det du har skrivit.-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!
Jag har också blivit lite mer fundersam under den senaste passiva perioden hur jag ska göra Zorakin mer aktivt och intresssant. Och jag har resonerat som så att kungen stärkt sin makt i Grindanu och delvis i Inberg. Här finns de flesta kungsmarkerna. Här har kungamakten skapat systemet med themata. Dessutom ligger det "kungliga" länet Pharynx i norra Grindanu.
I Indar är saken mer annorlunda...här liknar situationen mer den som man kan se i delar av frankrike, eller det heliga romerska riket och i italien under 1300- och 1400talet. Här allierar sig adeln med varandra mot varandra. Här bekrigar mäktiga baroner, grevar, markgrevar och hertigar varandra. Hertigen av Gredelmark beskyddar sitt lilla "rike" genom att använda sig av välrustat fotfolk beväpnade med hillebarder, bardisaner och armborst. Och genom att fylla på med en del legoknektar från exempelvis Jorpagna och Caddo. Han använder sig även av kontakter med den luksiliska och, för all del, den penniska adeln i Yttersol.
Hertigen av Salamora bekrigar ofta hertigen Indarrike....eller Hertigen av Gredelmark.....dock inte alltid i egen person utan genom ombud och vice versa. Och när hertigen av Indarrike (eller hans klienter) inte bekrigas av Salamora så bekrigar han själv Hertigen av Inberg. Vilken i sin tur försöker tvinga markgrevarna av Västmark och järnmark till underkastelse...föga framgångsrikt. Och utanför Hixani slåss adliga (och borgerliga smugglarkungar) regelrätta sjöslag om "rättigheter" i smugglingstraden från Efaro och från Morelvidyn.
Kungens makt är generellt svag här. Utom i Kra och i Östmark (runt Fristaden). Det finns kungsmarker i Indar. De är dock inte så många som i Grindanu. Detta gör att hertiga och markgrevar och andra mäktiga adelsmän tenderar att se sina marker som egna små riken. Då de sällan bevistar Grindau och Pendon har de ganska dålig koll på hur mäktig kungamakten är på väg att bli.
I Indar är saken mer annorlunda...här liknar situationen mer den som man kan se i delar av frankrike, eller det heliga romerska riket och i italien under 1300- och 1400talet. Här allierar sig adeln med varandra mot varandra. Här bekrigar mäktiga baroner, grevar, markgrevar och hertigar varandra. Hertigen av Gredelmark beskyddar sitt lilla "rike" genom att använda sig av välrustat fotfolk beväpnade med hillebarder, bardisaner och armborst. Och genom att fylla på med en del legoknektar från exempelvis Jorpagna och Caddo. Han använder sig även av kontakter med den luksiliska och, för all del, den penniska adeln i Yttersol.
Hertigen av Salamora bekrigar ofta hertigen Indarrike....eller Hertigen av Gredelmark.....dock inte alltid i egen person utan genom ombud och vice versa. Och när hertigen av Indarrike (eller hans klienter) inte bekrigas av Salamora så bekrigar han själv Hertigen av Inberg. Vilken i sin tur försöker tvinga markgrevarna av Västmark och järnmark till underkastelse...föga framgångsrikt. Och utanför Hixani slåss adliga (och borgerliga smugglarkungar) regelrätta sjöslag om "rättigheter" i smugglingstraden från Efaro och från Morelvidyn.
Kungens makt är generellt svag här. Utom i Kra och i Östmark (runt Fristaden). Det finns kungsmarker i Indar. De är dock inte så många som i Grindanu. Detta gör att hertiga och markgrevar och andra mäktiga adelsmän tenderar att se sina marker som egna små riken. Då de sällan bevistar Grindau och Pendon har de ganska dålig koll på hur mäktig kungamakten är på väg att bli.
Senast redigerad av Fraxinus den 2011-07-11 01:49, redigerad totalt 1 gånger.
Tack...men du ska ha mycket cred för den slutgiltiga utformningen. Tack vare dina förslag blev gardena mycket mer realistiska och de blev mer....ska vi säga ekonomiskt(?)... försvarbara. Jag antog förresten att du såg mitt inlägg om änterpiken?Rubicon skrev:Jag har faktiskt läst igenom det du skrivit sen vi diskuterade det och jag tycker att det ser alldeles lysande ut Fraxe
Och vad tycker du om beväpningen på det andra vilande gardet. Bardisan eller hillebard..eller har du någon annan idé.
Mitt förslag till en omstrukturering av den feliciska flottan
Den Feliciska flottan
Den feliciska flottan består av två deler, havskåren samt marinkåren. Båda sorterar under amiralitet i Darition.
Havskåren
När man talar om den feliciska flottan är det i mångt och mycket havskåren man oftast talar om. Det är enligt felicisk krigsteori havskåren som genom sina stora och tunga galärer ska avgöra sjöslag och därigenom öppna den fientliga kusten för blockad och landstigningar, vilket var precis det som hände efter det att den zorakiska flottan krossats av den feliciska havskårens galärer under slaget vid Selim 392 e.O. De påföljande härjningarna av den zorakiska kusten var förödande för den zorakiska ekonomin och i den efterföljande freden 394 e.O. avträdde Zorakin sin enda kvarvarande östliga koloni, ögruppen Hakkai.
Organisation
Havskåren är uppdelad i nio myriador, en för varje kîmzonisk stam. I fredstid baseras alla av dessa i Darition, där havskåren utan problem kan dominera centrala kopparhavet. En [generalkapten?] (k.aluf) för befälet över en myriador och har till sitt förfogande 12 krigsgalärer av olika storlek, ofta av tyngre sort, samt två transportfartyg för förnödenheter.
Uppgifter
Enkelt uttryckt är den feliciska havskårens primära uppgift att vinna större sjöslag och på detta sätt säkra herraväldet över havet, främst kring fiendens kust. Sekundärt har havskåren som uppgift att säkra de egna handelsrutterna över havet från fientliga angrepp samt att säkra förrådskonvojer till utposter, kolonier och landsatta trupper.
Manskap
Havskårens manskap kan delas i två delar, havsjägarsoldater samt marinsartillerister. Till detta tillkommer också galärernas roddare och besättning. Havsjägarsoldatererna rekryteras av unga kîmzoner (16-20) år, och de kontrakteras i 27 år. Under dessa 27 år tjänstgör de i havskåren i omgångar uppdelat i två sexmånaders tjänster under en treårsperiod. När de inte tjänstgör uppbär de ingen lön utan är fria att söka andra anställningar, många gör det som fiskare eller som besättningsman ombord på handelsfartyg. Anledningen till detta är flera, först och främst är det för att den feliciska flottan ska vara så stor och stark som möjligt är i krigstid, men även för att spara pengar i fredstid och för att inte påfresta den feliciska civila ekonomin i fredstid med allt för stort antal män i militär tjänst.
Maskinartilleristerna rekryteras från äldre och erfarna havsjägarsoldater. De tränas i användandet av krigsmaskiner och armborstskytte.
Det är varje kîmzonsk mans plikt att under ett halvårs tid vart sjätte år tjäna i ett av sin stams skeppslag, där tjänstgör de kîmzonska männen som roddare och besättning ombord på en av antingen havskårens eller marinkårens galärer.
Under träning läggs vikten främst på offensivt aggerande som exempelvis bordning av fientliga fartyg samt ramning. I fredstid sker även övningar i kommunikation mellan skepp under strid, men även koordination av större förband övas.
Krigstid
I krigstid, inkallas alla havsjägarsoldater till tjänstgöring, samt tillräckligt med skeppslag för att fylla de skepp som tas i bruk. Numerärt sväller antalet myradior i havskåren till det tredubbla av den fredstida och även antalet skepp tredubblas då skepp som varit bortlejt till olika köpmannakonsortier och de som varit upplagt i skeppshus tas i bruk. Totalt i krigstid förfogar Den feliciska havskåren över mer än 350 skepp och ungefär 30.000 havsjägarsoldater samt maskinartillerister i krigstid.
Marinkåren
Den andra halvan, men absolut inte den sämre halvan, av den feliciska flottan är marinkåren. Det feliciska amiralitetet märkte att efter det att flottan vunnit havsherrvälde över sin fiende så behövde den en dedikerad styrka för att ta vid och avsluta det som havskåren påbörjat. Det är där marinkåren kommer in med landstigningar och räder mot fiendens kustområden.
Organisation
Den feliciska marinkårens organisation är väldigt snarlik havskårens, med nio stycken myriador med 12 galärer och två transportfartyg vardera och står liksom havskåren under befäl av en [generalkapten?] (k.aluf). Till skillnad från havskåren baseras marinkåren runtom i det feliciska väldet i fredstid.
Uppgifter
I fredstid består den feliciska marinkårens uppgifter främst av piratbekämpning samt att understödja och genomföra smärre operationer längs den efariska kusten. I krigstid byter marinkåren skepnad, dess uppgifter blir mycket mer offensiva, i inledning understädjer marinkåren havskåren när denne söker att erövra havsherrväldet kring fiendens kustområden. När detta är genomfört påbörjar marinkåren operationer mot den fientliga kusten, främst i syfte att erövra fientliga hamnstäder men även att genomföra räder för att tvinga fiendens landstyrkor att sprida ut sig och för att skada fiendens ekonomi.
Manskap
Marinkåren rekryterar bara kîmzonska män mellan 16 och 20 år och liksom för havskåren och gäller kontraktet i 27 år. För marinkåren skiljer sig dock tjänstgöringen en aning, de tjänstgör vartannat år och får däremellan söka annan anställning.
Generellt sett är de kungliga marinsoldaterna tungt och relativt uniformt utrustade med vapen och rustningar av god kvalitet. Disciplinen är järnhård och träningen är grundlig bl.a. tränas de intensivt i att i falang absorbera och bryta upp kavallerichocker. Många marinkårssoldater har erfarenhet från strider med svartfolk, pirater, skuggalver, fria slavgrupper samt av reguljär krigföring i Efaro.
Krigstid
När krig nalkas kallas alla markårssoldater in till tjänstgöring och organisationen utökas med ytterliggare nio myriador. Totalt sett förfögar då marinkåren över ungefär 250 galärer och skepp samt nära 20.000 marinsoldater.
Den Feliciska flottan
Den feliciska flottan består av två deler, havskåren samt marinkåren. Båda sorterar under amiralitet i Darition.
Havskåren
När man talar om den feliciska flottan är det i mångt och mycket havskåren man oftast talar om. Det är enligt felicisk krigsteori havskåren som genom sina stora och tunga galärer ska avgöra sjöslag och därigenom öppna den fientliga kusten för blockad och landstigningar, vilket var precis det som hände efter det att den zorakiska flottan krossats av den feliciska havskårens galärer under slaget vid Selim 392 e.O. De påföljande härjningarna av den zorakiska kusten var förödande för den zorakiska ekonomin och i den efterföljande freden 394 e.O. avträdde Zorakin sin enda kvarvarande östliga koloni, ögruppen Hakkai.
Organisation
Havskåren är uppdelad i nio myriador, en för varje kîmzonisk stam. I fredstid baseras alla av dessa i Darition, där havskåren utan problem kan dominera centrala kopparhavet. En [generalkapten?] (k.aluf) för befälet över en myriador och har till sitt förfogande 12 krigsgalärer av olika storlek, ofta av tyngre sort, samt två transportfartyg för förnödenheter.
Uppgifter
Enkelt uttryckt är den feliciska havskårens primära uppgift att vinna större sjöslag och på detta sätt säkra herraväldet över havet, främst kring fiendens kust. Sekundärt har havskåren som uppgift att säkra de egna handelsrutterna över havet från fientliga angrepp samt att säkra förrådskonvojer till utposter, kolonier och landsatta trupper.
Manskap
Havskårens manskap kan delas i två delar, havsjägarsoldater samt marinsartillerister. Till detta tillkommer också galärernas roddare och besättning. Havsjägarsoldatererna rekryteras av unga kîmzoner (16-20) år, och de kontrakteras i 27 år. Under dessa 27 år tjänstgör de i havskåren i omgångar uppdelat i två sexmånaders tjänster under en treårsperiod. När de inte tjänstgör uppbär de ingen lön utan är fria att söka andra anställningar, många gör det som fiskare eller som besättningsman ombord på handelsfartyg. Anledningen till detta är flera, först och främst är det för att den feliciska flottan ska vara så stor och stark som möjligt är i krigstid, men även för att spara pengar i fredstid och för att inte påfresta den feliciska civila ekonomin i fredstid med allt för stort antal män i militär tjänst.
Maskinartilleristerna rekryteras från äldre och erfarna havsjägarsoldater. De tränas i användandet av krigsmaskiner och armborstskytte.
Det är varje kîmzonsk mans plikt att under ett halvårs tid vart sjätte år tjäna i ett av sin stams skeppslag, där tjänstgör de kîmzonska männen som roddare och besättning ombord på en av antingen havskårens eller marinkårens galärer.
Under träning läggs vikten främst på offensivt aggerande som exempelvis bordning av fientliga fartyg samt ramning. I fredstid sker även övningar i kommunikation mellan skepp under strid, men även koordination av större förband övas.
Krigstid
I krigstid, inkallas alla havsjägarsoldater till tjänstgöring, samt tillräckligt med skeppslag för att fylla de skepp som tas i bruk. Numerärt sväller antalet myradior i havskåren till det tredubbla av den fredstida och även antalet skepp tredubblas då skepp som varit bortlejt till olika köpmannakonsortier och de som varit upplagt i skeppshus tas i bruk. Totalt i krigstid förfogar Den feliciska havskåren över mer än 350 skepp och ungefär 30.000 havsjägarsoldater samt maskinartillerister i krigstid.
Marinkåren
Den andra halvan, men absolut inte den sämre halvan, av den feliciska flottan är marinkåren. Det feliciska amiralitetet märkte att efter det att flottan vunnit havsherrvälde över sin fiende så behövde den en dedikerad styrka för att ta vid och avsluta det som havskåren påbörjat. Det är där marinkåren kommer in med landstigningar och räder mot fiendens kustområden.
Organisation
Den feliciska marinkårens organisation är väldigt snarlik havskårens, med nio stycken myriador med 12 galärer och två transportfartyg vardera och står liksom havskåren under befäl av en [generalkapten?] (k.aluf). Till skillnad från havskåren baseras marinkåren runtom i det feliciska väldet i fredstid.
Uppgifter
I fredstid består den feliciska marinkårens uppgifter främst av piratbekämpning samt att understödja och genomföra smärre operationer längs den efariska kusten. I krigstid byter marinkåren skepnad, dess uppgifter blir mycket mer offensiva, i inledning understädjer marinkåren havskåren när denne söker att erövra havsherrväldet kring fiendens kustområden. När detta är genomfört påbörjar marinkåren operationer mot den fientliga kusten, främst i syfte att erövra fientliga hamnstäder men även att genomföra räder för att tvinga fiendens landstyrkor att sprida ut sig och för att skada fiendens ekonomi.
Manskap
Marinkåren rekryterar bara kîmzonska män mellan 16 och 20 år och liksom för havskåren och gäller kontraktet i 27 år. För marinkåren skiljer sig dock tjänstgöringen en aning, de tjänstgör vartannat år och får däremellan söka annan anställning.
Generellt sett är de kungliga marinsoldaterna tungt och relativt uniformt utrustade med vapen och rustningar av god kvalitet. Disciplinen är järnhård och träningen är grundlig bl.a. tränas de intensivt i att i falang absorbera och bryta upp kavallerichocker. Många marinkårssoldater har erfarenhet från strider med svartfolk, pirater, skuggalver, fria slavgrupper samt av reguljär krigföring i Efaro.
Krigstid
När krig nalkas kallas alla markårssoldater in till tjänstgöring och organisationen utökas med ytterliggare nio myriador. Totalt sett förfögar då marinkåren över ungefär 250 galärer och skepp samt nära 20.000 marinsoldater.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!
Egna kommentarer:
Jag har jobbat och tänkt utifrån att felicierna har en teori om hur krig ska vinnas, därefter har varje feliciskt vapenslag ett syfte om hur det vapenslaget ska kriga för att vinna kriget utifrån den teorin. Därefter har jag funderat kring vilken metod vapenslagen använder för att uppnå syftet.
Sen har jag försökt att väva ihop det som har stått på wikin, samt det som står i EA&KK böckerna. Jag har dock varit aningen mer konservativ vad gäller de ursrpungliga källorna än vad det är på wikin som jag ibland tycker går lite väl långt ifrån dessa, t.ex. är alla siffror i antal från EA boken. Total två A4 blev det om den feliciska flottan, om detta ovan gillas sätter jag mig och plitar på armén förmodligen imorgon eller övermorgon.
Noter:
1. Titeln generalkapten (k. aluf) det svenska ordet blir jag inte särskilt exhalterad över och associerar mest till Venedigs överbefälhavare. Är det nödvändigt att verkligen översätta de militära graderna till svenska? Det kîmzonska orden duger för mig i alla fall.
2. Såg att en av galärtyperna var döpt till 'dromon', det ordet måste ändras ASAP, 'dromon' finns inte på svenska utan är grekiska och betyder typ snabb[seglare]
Jag har jobbat och tänkt utifrån att felicierna har en teori om hur krig ska vinnas, därefter har varje feliciskt vapenslag ett syfte om hur det vapenslaget ska kriga för att vinna kriget utifrån den teorin. Därefter har jag funderat kring vilken metod vapenslagen använder för att uppnå syftet.
Sen har jag försökt att väva ihop det som har stått på wikin, samt det som står i EA&KK böckerna. Jag har dock varit aningen mer konservativ vad gäller de ursrpungliga källorna än vad det är på wikin som jag ibland tycker går lite väl långt ifrån dessa, t.ex. är alla siffror i antal från EA boken. Total två A4 blev det om den feliciska flottan, om detta ovan gillas sätter jag mig och plitar på armén förmodligen imorgon eller övermorgon.
Noter:
1. Titeln generalkapten (k. aluf) det svenska ordet blir jag inte särskilt exhalterad över och associerar mest till Venedigs överbefälhavare. Är det nödvändigt att verkligen översätta de militära graderna till svenska? Det kîmzonska orden duger för mig i alla fall.
2. Såg att en av galärtyperna var döpt till 'dromon', det ordet måste ändras ASAP, 'dromon' finns inte på svenska utan är grekiska och betyder typ snabb[seglare]
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Ett konkret förslag. Bra. Skall läsa och jämföra under dagen och förhoppningsvis återkomma med min åsikt innom närmaste dygnet. Fortsätt gärna göre ett utkast till omredigering av armen.
Admin. har försökt få tag på DrHus ett tag nu men han verkar ha försvunnit. Huvudsakligen för redigeringsarbetet inför en Felicien-pdf men även för diskussioner som detta. Hade varit bra att få hans egna synpunkter på en eventuell ändring av något så centralt som den feliciska krigsmakten.
Angående "dromon" så är ordet ett kîmzonskt sådant och härstammar från den kamsunska språkfamiljen i Akrogal. Finns även i östfurgiska ordböcker.
Admin. har försökt få tag på DrHus ett tag nu men han verkar ha försvunnit. Huvudsakligen för redigeringsarbetet inför en Felicien-pdf men även för diskussioner som detta. Hade varit bra att få hans egna synpunkter på en eventuell ändring av något så centralt som den feliciska krigsmakten.
Angående "dromon" så är ordet ett kîmzonskt sådant och härstammar från den kamsunska språkfamiljen i Akrogal. Finns även i östfurgiska ordböcker.
Vill bara göra tillägget att det som sannolikt framförallt knäckte den zorakiska ekonomin var den marina blockad som Felicierna satte in mot Zorakin. Hjärtat i den zorakiska ekonomin är inte fisket utan jordbruk och handel. Felicierna plundrade och brände kustområden och fiskebyar men erfarenhetarna av längre expeditioner som belägringar av kuststäder och försök att angripa längre in i Zorakin förskräckte. Zorakerna hade inget effektivt skydd mot den Feliciska marinen men de tillfällen Zorakerna fick möjlighet att angripa Felicierna till land tog de till vara med brinnande iver och sannolikt fanatisk hängivelse (i ett försök att tvätta bort skymfen i Selime). Zorakiska städer och större köpingar är dessutom oftast väl skyddade med murar, manskap och även krigsmaskiner då inbördeskrig mellan adeln i Zorakin är en populär fritidssysselsättning, i synnerhet i östra Zorakin (Indar). Dessutom är landsbygden nedlusad av befästningar och borgar som är helt byggda i försvarssyfte. Kan inte vara lätt att plundra en sådan landsbygd.
Den marina blockaden fick slutligen Caddo och Erebos att lägga sig i kriget. Den hade en förödande effekt även på dessa länders ekonomi och på matpriserna. (Både Zorakin OCH Berendien i blockad betyder inget bröd i Caddo och Erebos). Det var dessa länder som förhandlade fram en diplomatisk lösning mellan Zorakin och Felicien. Hotet mot Felicien var att gå in i kriget på Zorakins sida. Hotet mot Zorakin var upphävda handelsavtal mm. Felicien accepterade freden sedan man fått Hakkai.
Följd nummer 1 av detta krig var att Zorakin har börjat titta på alternativa handelsvägar. Därför skapandet av Drevedagas flodled genom Snoarskogen. Genom att alliera sig med stammar längst flodsystemet och upprätta handelsstationer samt planerna på att bygga en handelskoloni i drevedagas mynning i Gryppas vik så hoppas Zorakerna på att åstadkomma ett andningshål vid nästa krig i kopparhavet. Att man hittat mängder av handelsvaror i Snoarskogen som lönnsirap, pärlor, ädelträ och pälsar gör inte saken sämre. Man har även börjat bygga upp en skvadron av flodgående galärer som ska bevaka flodsystemet.
Zorakerna resonerar om den marina blockaden som man utsattes för som vid en belägring av en borg. En belägring av landet (en marin blockad) kan Zorakerna teoretiskt uthärda då man har gott om mat, vatten och vapen (järn etc). Ett system av vårdkasar och bevakningstorn längst kusten bör minska den ekonomiska skadan av plundringar längst kusten. Men för att förhindra att handeln bryter ihop i en framtida belägring (blockad) måste man dock få ut sina handelsvaror. Här fungerar Drevedagas flodled som en lönngång. Genom att etablera den och bygga tillräckligt stora mängder galärer och andra skepp som kan frakta varorna till kusten norr om Snoarskogen får man en tredje handelsväg. Genom att etablera en stark koloni/handelsstad vid kusten som bevakar Drevedagas mynning får man full kontroll på flodsytemet och en handelsplats där man kan magasinera spannmål, järn och de varor man köpt upp av stammarna längst flodsystemet.
Följd nummer 2 är att Zorakin tagit intryck av Felicines marin. Man bygger idag en blandning av segelskepp och galärer. Den zorakiska marinen är dock ganska liten och mer fokuserad på att hålla pirater borta från kusten och handelslederna till och från Caddo och Erebos. Man tänker inte riskera hela flottan en gång till i ett sjöslag. Mer troligt är att man kan tänka sig att frakta över soldater till exempelvis Erebos för att hjälpa Ereboserna att slå tillbaka Feliciernas landstigningsarmé.
Följd nummer 3 var att smugglingen mellan Zorakin och andra länder tog fart under trycket från den feliciska blockaden. Smugglingen har sedan dess utvecklats allt mer.
Följd nummer 4 är att Felicien sannolikt försöker hitta diplomatiska och handelsmässiga förbindelser mellan Felicien och Zorakin dels för att bryta Erebos och Caddos hegemoni i Zorakins marknad och dels för att minska risken för att dessa tre länder inte gör gemensamsak mot Felicien i fall Felicien bestämmer sig för att försöka angripa Erebos eller Berendien. Felicierna har inte särskilt stor respekt för Zorakins marin. Däremot har man förmodligen större respekt för Zorakins landarmé (i synnerhet dess numerär) och vill sannolikt slippa behöva möta dessa i exempelvis Erebos.
Kan Felicierna få Zorakerna att hålla sig neutrala i en sådan konflikt vore det väldigt bra. Ännu bättre vore förstås att få Zorakerna på sin sida men troligen är Felicierna för självsäkra och arroganta för att se behovet av en sådan allians. Och det är inte säkert att Zorakerna skulle nappa på ett sådant erbjudande.
Jag tänker mig också att Feliciernas läxa från kriget med Zorakin (och berendien) är skapandet av just marinkåren som effektivare ska kunna utförra operationer till lands och kunna försvara sig mot kavalleri. Vad gäller Zorakerna så är de, tvärtom vad ryktet säger, ganska organiserade och taktiska krigare sominte huvudlöst kastar sig in i strider (som exempelvis Berendierna). De vill gärna skaffa sig en bild av situationen och om tid finns samla styrkorna för att mer effektivt kunna slå mot en fiende. De tvekar heller inte (längre) att använda oortodoxa metoder som lurendrejeri, finter och att anfallare en motståndare i ryggen med mera. De använder gärna krigsmaskiner som katapulter mm. Armborst och långbågar blir allt vanligare liksom fotfolk.
Den marina blockaden fick slutligen Caddo och Erebos att lägga sig i kriget. Den hade en förödande effekt även på dessa länders ekonomi och på matpriserna. (Både Zorakin OCH Berendien i blockad betyder inget bröd i Caddo och Erebos). Det var dessa länder som förhandlade fram en diplomatisk lösning mellan Zorakin och Felicien. Hotet mot Felicien var att gå in i kriget på Zorakins sida. Hotet mot Zorakin var upphävda handelsavtal mm. Felicien accepterade freden sedan man fått Hakkai.
Följd nummer 1 av detta krig var att Zorakin har börjat titta på alternativa handelsvägar. Därför skapandet av Drevedagas flodled genom Snoarskogen. Genom att alliera sig med stammar längst flodsystemet och upprätta handelsstationer samt planerna på att bygga en handelskoloni i drevedagas mynning i Gryppas vik så hoppas Zorakerna på att åstadkomma ett andningshål vid nästa krig i kopparhavet. Att man hittat mängder av handelsvaror i Snoarskogen som lönnsirap, pärlor, ädelträ och pälsar gör inte saken sämre. Man har även börjat bygga upp en skvadron av flodgående galärer som ska bevaka flodsystemet.
Zorakerna resonerar om den marina blockaden som man utsattes för som vid en belägring av en borg. En belägring av landet (en marin blockad) kan Zorakerna teoretiskt uthärda då man har gott om mat, vatten och vapen (järn etc). Ett system av vårdkasar och bevakningstorn längst kusten bör minska den ekonomiska skadan av plundringar längst kusten. Men för att förhindra att handeln bryter ihop i en framtida belägring (blockad) måste man dock få ut sina handelsvaror. Här fungerar Drevedagas flodled som en lönngång. Genom att etablera den och bygga tillräckligt stora mängder galärer och andra skepp som kan frakta varorna till kusten norr om Snoarskogen får man en tredje handelsväg. Genom att etablera en stark koloni/handelsstad vid kusten som bevakar Drevedagas mynning får man full kontroll på flodsytemet och en handelsplats där man kan magasinera spannmål, järn och de varor man köpt upp av stammarna längst flodsystemet.
Följd nummer 2 är att Zorakin tagit intryck av Felicines marin. Man bygger idag en blandning av segelskepp och galärer. Den zorakiska marinen är dock ganska liten och mer fokuserad på att hålla pirater borta från kusten och handelslederna till och från Caddo och Erebos. Man tänker inte riskera hela flottan en gång till i ett sjöslag. Mer troligt är att man kan tänka sig att frakta över soldater till exempelvis Erebos för att hjälpa Ereboserna att slå tillbaka Feliciernas landstigningsarmé.
Följd nummer 3 var att smugglingen mellan Zorakin och andra länder tog fart under trycket från den feliciska blockaden. Smugglingen har sedan dess utvecklats allt mer.
Följd nummer 4 är att Felicien sannolikt försöker hitta diplomatiska och handelsmässiga förbindelser mellan Felicien och Zorakin dels för att bryta Erebos och Caddos hegemoni i Zorakins marknad och dels för att minska risken för att dessa tre länder inte gör gemensamsak mot Felicien i fall Felicien bestämmer sig för att försöka angripa Erebos eller Berendien. Felicierna har inte särskilt stor respekt för Zorakins marin. Däremot har man förmodligen större respekt för Zorakins landarmé (i synnerhet dess numerär) och vill sannolikt slippa behöva möta dessa i exempelvis Erebos.
Kan Felicierna få Zorakerna att hålla sig neutrala i en sådan konflikt vore det väldigt bra. Ännu bättre vore förstås att få Zorakerna på sin sida men troligen är Felicierna för självsäkra och arroganta för att se behovet av en sådan allians. Och det är inte säkert att Zorakerna skulle nappa på ett sådant erbjudande.
Jag tänker mig också att Feliciernas läxa från kriget med Zorakin (och berendien) är skapandet av just marinkåren som effektivare ska kunna utförra operationer till lands och kunna försvara sig mot kavalleri. Vad gäller Zorakerna så är de, tvärtom vad ryktet säger, ganska organiserade och taktiska krigare sominte huvudlöst kastar sig in i strider (som exempelvis Berendierna). De vill gärna skaffa sig en bild av situationen och om tid finns samla styrkorna för att mer effektivt kunna slå mot en fiende. De tvekar heller inte (längre) att använda oortodoxa metoder som lurendrejeri, finter och att anfallare en motståndare i ryggen med mera. De använder gärna krigsmaskiner som katapulter mm. Armborst och långbågar blir allt vanligare liksom fotfolk.