Klomellien

[Mikael]

Birke

Angående Triskas grundande så beror det väl lite på vad vi avser med just "Triska"? Staden Triska, Stadsstatens Triska, Triskas inträdan i Klomelliska Unionen (412 eO när de övertog Garrikas), det triskiska folket, det triskiska oligarkämbetet ... Confused

Vad som sagts om triskerna som folk är väl att de är en blanding av sydnargurier, dyler och annat mirelisk(?) blod?

Trisker är så som du säger ett blandfolk av sydnargurier, dyler och mireler. Även jorer (främst från gamla Garrika) har tagits upp i befolkningen. Ursprunget är från "den tredje stora vandringen" vilken gick mot Kasenu området. När de kommit till kasenu vandrade de sedan in i klomellien tillsammans med hamurerna men då hade de säkert ett (eller flera) annat/andra namn.
De började först kalla sig Trisker då oligarkstyret tog form i och med jordernas nedgångsperiod, innan hade man olika stamnamn för de olika grupperna sydnargurier som levde inom det som idag är Triska (lite som det ser ut i snoarskogen än idag).

Triska grundas alltså innan man går med i unionen (dvs tar Garrikas plats). Kanske som ett svar på att magikerna i Klomellien åter börjar växa sig starka kring år 350 e.O?

Även jorderättlingar borde det finnas bland triskerna även om de är färre än bland hamurerna.

Storslagen genomgång Mäster Torquemada!

[gtjorgo]

Även jorderättlingar borde det finnas bland triskerna även om de är färre än bland hamurerna.

Stämmer bra!

[Torquemada]

Jag tar förstås gärna hand om Melorghs historia.
Fast jag fyller bara på med årtal och händelser när behovet föreligger; vissa företeelser i Melorgh måste passas in i ett historiskt sammanhang, andra inte. Den magiska högkulturen är för mig, skam till sägandes, mest en ursäkt för att ha massiva marmorkomplex mitt ute i ingenstans.

Gtjorgo, jag kan nog inte skilja på en klan och en ätt. Hur stora
är ätterna? Sönerna till stora män, förväntas de starta egna små ätter, eller hur uppkommer de annars? En ätt håller en oligarktron, har de underlydande ätterna någon sorts hierarki? Giftermål över ättegränserna, eller för att vara mer tydlig, vad händer om en lågstatushuskarl från en annan ätt gifter sig med oligarkens syster? Kvinnans ställning? Är det möjligt för en regerande ätt att bli så stor att den inte behöver bråkiga underlydande, eller delar den på sig när den växer?

Folk som inte är huskarlar, är de heloter eller slavar eller bara fredliga medlemmar av ätten? Utlänningar på triskisk mark, som besökare eller bofasta?

Krävande frågor, men jag tror du redan vet svaren...

[gtjorgo]

Torquemada

Gtjorgo, jag kan nog inte skilja på en klan och en ätt. Hur stora
är ätterna? Sönerna till stora män, förväntas de starta egna små ätter, eller hur uppkommer de annars? En ätt håller en oligarktron, har de underlydande ätterna någon sorts hierarki? Giftermål över ättegränserna, eller för att vara mer tydlig, vad händer om en lågstatushuskarl från en annan ätt gifter sig med oligarkens syster? Kvinnans ställning? Är det möjligt för en regerande ätt att bli så stor att den inte behöver bråkiga underlydande, eller delar den på sig när den växer?

Folk som inte är huskarlar, är de heloter eller slavar eller bara fredliga medlemmar av ätten? Utlänningar på triskisk mark, som besökare eller bofasta?

Krävande frågor, men jag tror du redan vet svaren...

En ätt är till sin form mycket mindre än en klan. Man härleder inte som hos klaner till en anfader. Därmed blir grupperna mindre då inte alla ättlingar till en viss figur tillhör samma grupp/klan. Triskernas ätt-system påminner snarare om de feodala adelsfamiljerna ner mot aidne. Endast den äldste sonen i syskonskaran har rätt att föra ättnamnet vidare till sina barn, de yngre syskonens (samt flickornas) får endast behålla en patronym (dvs en -son ändelse likt svensson) vilken ändras med var generation. Patronymen på Triskiska är -ir och betyder av eller ur. Märk väl att ätten Peffomir är ett sådant -son namn. Detta är dock ovanligt samt kommer ur en tilltrasslad situation där den näst äldste sonen helt plötsligt befann sig på oligarktronen samt inte var nog kvicktänkt för att komma på ett nytt ättnamn. Vanligare är ättnamn som bygger på en egenskap ett påstått hjältedåd eller identifikation med ett djur som symboliserar styrka eller visdom etc.

Ätterna blir sällan särskilt stora då endast den äldste sonens barn får föra namnet vidare. Att triskerna (kanske snarare otillfredställda huskarlar) därtill ofta välter oligarkerna av sin tron gör att få ätter hinnar växa till sig för att utgöra en permanent maktbas (här är Cudda något av ett undantag).

Därtill kan ju vem som helst med nog med makt välja att skapa en ätt. Dock kan denne oligark bara hävda så mycket makt och prestige som hans grannar tillåter honom. Kaxiga småoligarker utan uppbackning i realiteten lär sällan bli särskilt långlivade i Triska.

De flesta Trisker är inte med i en ätt. Inte heller de flesta Huskarlar tillhör någon ätt dvs om de inte usurperar tronen likt Barsane Vildbete gjorde och därmed skapar en egen ätt i egenskap av oligartron. De oligarker som inte räknas som triskeroligarker har dock även de ätter, om än ej lika respekterade som oligarkernas. Respekt hos triskerna är dock något som bygger på pragmatism. Även om Barsane är en usurpator utan legitima rättigheter till wemerkröks gamla tron möts han av lika mycket respekt som Hurghea av Cudda vars ätt suttit som triskeroligarker sedan stadsstatens födelse. Makt är ofta desamma som möjlighet till våld hos triskerna och då kan fina stamtavlor inte hjälpa allena.
I denna våldsamma matchokultur är plundring är en viktig del (framförallt i relationen mellan oligarkerna och huskarlarna där delandet av bytet i form av gåvor från oligarken är det bästa sättet att skapa lojalitetsband). Kvinnorna får stå tillbaka och saknar hos triskerna den socialt starka ställning som finns hos jorderna och även kanske ranerna. Hos triskerna är kvinnan främst en handelsvara man använder för att skapa pakter och band mellan familjer.

Bönderna och fiskarna står utanför ätterna om än under respektive oligarks "beskydd". Samma sak gäller folk som kommer utifrån om dessa inte gift in sig i ätterna. Ibland räknas även felaktigt oligarkernas hushåll till ätterna (tex Cuddas fåraherdar).

Blev det klarare hur jag ser Triskernas system?

[Torquemada]

Mycket intressant. Den vanligtvis kulturblinde Haliban höjer på ögonbrynen. Det här öppnar upp för mer manipulation från Mercana...

Hur är det med egendom i form av borgar, gårdar, byar, rätten att plundra/beskatta en visst område, eller vissa personer? Vem kan peka på det och säga "mitt"?

Anta att en oligark dör utan arvinge. Blir det strid?

Anta att äldste sonen är vek. Eller att äldste sonen är vek och son nr 2 inte är det.

[Torquemada]

Mercanas styre.

Handelsrådet har nio medlemmar. Hittills har vi:

1. Otte Cusmar, stadsmästare och överhuvud för sin egen släkt och handelshus.
2. Haliban Nusemang, dito.
3. Kornelio Trask av Handelsvägskompaniet (vore konstigt om han inte satt där...).
4. Buacka, förnamn okänt. Buacka företräder även indirekt Saltkompaniet i rådet, liksom stadens övriga vitankor. Precis som de mänskliga handelshusen är missbelåtna med sina allierade i rådet är de andra ankorna inte helt belåtna med den opartiskhet med vilken Buacka sköter jobbet.
5. Gust Gombastur (min skapelse).

Eventuellt behöver vi en dvärg i rådet också. Jag har tolkat det som att rådet väljer stadmästarna ur sin egen skara, vilket jag tycker framgår ganska tydligt i EA-boxen.

Rådsmedlemmarna väljs inte på något formellt sett. De kuppar sig in, och får fina vinkar om att de inte är så mäktiga som de en gång var och bör lämna rådet. Det är ett fult spel. En klassiker är att säga till en rådsmedlem på fallrepet att han skall dra sig tillbaka en kortare tid så att den nye kandidaten får en chans att göra bort sig. Det absolut viktigaste är förmögenhet, inflytande och handelsförbindelser. Medlemskap i rådet är bara en bekräftelse på den makt man redan har, i alla fall i teorin. Innan man försöker ta sig in i rådet gör man klokt i att få stöd från de som redan sitter där, och att bygga upp en allians av mindre handelshus om man inte är stark nog att hävda sig helt av egen kraft.

Vad tycks? Några ideer om hur de här fuskarna faktiskt skulle kunna VÄLJA sina ledare?

[gtjorgo]

Mycket intressant. Den vanligtvis kulturblinde Haliban höjer på ögonbrynen. Det här öppnar upp för mer manipulation från Mercana...

Hur är det med egendom i form av borgar, gårdar, byar, rätten att plundra/beskatta en visst område, eller vissa personer? Vem kan peka på det och säga "mitt"?

Anta att en oligark dör utan arvinge. Blir det strid?

Anta att äldste sonen är vek. Eller att äldste sonen är vek och son nr 2 inte är det.

1. Här kan definitivt Mercana vara med och försöka kontrollera! Man skickar olika triskiska huskarlsgrupper/pirater på konkurrenters last eller så bestyckar man en oligark som man tror sig kunna kontrollera.

2. Den som via pakter eller våld kan hålla ett område med fasta tillgångar har rätt till detta så länga han har makt att hålla det. Nihilismen är filosofin som är på modet i Triska. Den som har styrkan (via diplomati eller militär makt) har således "rätt" att hävda sin överhöghet.

3. Om ingen annan framstår som det självklara valet kan det säkerligen bli tumultartat. Därav försöker oligarkerna först och främst skaffa många barn och/eller utse en trogen Huskarl eller en mindre oligark som sin efterträdare.

4. Om tronarvingen är svag kan brodern eller någon annan flink individ usurpera tronen från denne och därmed starta en ny ätt utifrån sin egen person. Dvs. så länge denna kan hålla tronen själv!

[Torquemada]

Kaotiskt värre. Som i Mercana, fast helt öppet och utan ombud...

Har en triskier rätt till guldet i sin ficka? Säden på sin åker? Sin gård? Sin hustru? Behöver han göra militärtjänst i första ledet framför huskarlarna?

Triskas rikaste man, vad förfogar han över?
1.Borg av sten med vallgrav och vaktkimera.
2. Massivt långhus i trä och en väldig hird.
3. Ett ambulerande tältläger och en massa kistor med guld?

[gtjorgo]

Kaotiskt värre. Som i Mercana, fast helt öppet och utan ombud...

Har en triskier rätt till guldet i sin ficka? Säden på sin åker? Sin gård? Sin hustru? Behöver han göra militärtjänst i första ledet framför huskarlarna?

Triskas rikaste man, vad förfogar han över?
1.Borg av sten med vallgrav och vaktkimera.
2. Massivt långhus i trä och en väldig hird.
3. Ett ambulerande tältläger och en massa kistor med guld?

Alla trisker har rätt att behålla det guld han tillskansat sig utanför stadsstatens gränser eller via legitima medel (dvs handel eller plundring av en fientlig oligark).
En viss del av jordbruks avkastningen går till närmaste oligark, denna summa förhandlas fram individuellt mellan husbonden i fråga och oligarken eller den senares ombud. Militärtjänst i form av uppbåd är var triskisk självägande mans plikt då den styrande oligarken kallar. Dock satsar triskerna vanligtvis på småräder eller lågintensitetskrig där det är för dyrt för oligarken att hålla en för stor styrka på fötter.
Om man däremot drabbats av svältår pga tex missväxt så går ofta man ur huse och kräver att plundringståg organiseras av oligarken. Även de självägande bönderna kan vräka oligarker om detta än dock är långt ovanligare än att huskarlarna ägnar sig åt dylik aktivitet.


De rikare männen i triska är vanligtvis oligarkerna. Dessa äger ett flertal gods runt om i staten även om de vanligtis har ett högsäte som oftast är tämligen välbefäst (om än långt ifrån de borgar som finns kring klomelliens kust eller övriga kontinenten). Många väljer att lägga sina befästningar ute i vattnet på pålar, eller som ätten Vildbete, uppe på kullarna mot Melasherberget.

http://www.publicaffairsireland.com/ima ... 0Clare.jpg

Likt denna fast större

[gtjorgo]

En sorts krig som de lägre kasterna dock alltid deltar i är boskapsstöldsräderna som är en mer eller mindre permanent konflikt som står mellan främst Hamur och ätten Vildbete (tidigare ätten Wemerkrök). Dessa handlingar, som inte sällan slutar blodigt, utförs främst av kombatanternas fåraherdar, boskapsskötare samt även till en liten del av de sköna, kraftiga, Triskiska och hamuritiska vallpigorna, som både skyddar och stjäl djur högt uppe i Melasherbergen (framförallt den hamuritiska diton är erkända som dugliga kämpar).

[Torquemada]

Beväpnade med stora träklubbor hoppas jag
En god tjuv kan grabba ett får under vardera armen och sprinta iväg från den arga vallerskan.

Tackar för beskrivningarna; landet börjar ta form

[birkebeineren]

Gillar detta Triska gtjorgo!

Hittade detta i wikin att flätas in:

Mercana försöker för närvarande medla i den pågående konflikten mellan Hamur och Triska. Denna konflikt är en nagel i ögat på Mercana som behöver båda dessa stadsstaters stöd i sitt eget krig mot Addiaska.

Mercana och Hamur har bedrivit handel i århundraden och har utarbetat en procedur som fungerar för båda med minsta möjliga kommunikation. Hamur förser Mercana med järnmalm genom att tippa sina malmvagnar över den så kallade Malmstupan - en lodrätt klippa som stupar ner i en grund bergsflod som sedan slingrar sig ut på låglandet. Mercanska klomullpråmar hämtar malmen där och transporterar den norrut för att sälja den vidare. Hamur betalas med diverse förnödenheter samt en hel del lyxprodukter, såsom utländskt vin och vackra smycken.

Detta samarbete har fungerat bra, men avbryts då och då av krav från Hamur på omförhandlingar. Just nu kräver Hamur, som förstås slutat förse Triskas masugnar med järnmalm, försäkringar från Mercana att ingen hamursk järnmalm säljs vidare till Triska.

Triska föder upp krigsklomuller och förser Mercana med klomullburna legosoldater. Staden säljer också unionens bästa utrustning för stridsklomuller, såsom selar, rustningar, specialiserade vapen och förankringsanordningar för att fästa soldatkorgar och torn på klomullernas ryggskal. Sedan Triska gått i krig med Hamur utblir det järn och den järnmalm de behöver. Triska kräver nu att få köpa järn från Mercana.

[birkebeineren]

Mercanas styre.

Handelsrådet har nio medlemmar. Hittills har vi:

1. Otte Cusmar, stadsmästare och överhuvud för sin egen släkt och handelshus.
2. Haliban Nusemang, dito.
3. Kornelio Trask av Handelsvägskompaniet (vore konstigt om han inte satt där...).
4. Buacka, förnamn okänt. Buacka företräder även indirekt Saltkompaniet i rådet, liksom stadens övriga vitankor. Precis som de mänskliga handelshusen är missbelåtna med sina allierade i rådet är de andra ankorna inte helt belåtna med den opartiskhet med vilken Buacka sköter jobbet.
5. Gust Gombastur (min skapelse).

Eventuellt behöver vi en dvärg i rådet också. Jag har tolkat det som att rådet väljer stadmästarna ur sin egen skara, vilket jag tycker framgår ganska tydligt i EA-boxen.

Rådsmedlemmarna väljs inte på något formellt sett. De kuppar sig in, och får fina vinkar om att de inte är så mäktiga som de en gång var och bör lämna rådet. Det är ett fult spel. En klassiker är att säga till en rådsmedlem på fallrepet att han skall dra sig tillbaka en kortare tid så att den nye kandidaten får en chans att göra bort sig. Det absolut viktigaste är förmögenhet, inflytande och handelsförbindelser. Medlemskap i rådet är bara en bekräftelse på den makt man redan har, i alla fall i teorin. Innan man försöker ta sig in i rådet gör man klokt i att få stöd från de som redan sitter där, och att bygga upp en allians av mindre handelshus om man inte är stark nog att hävda sig helt av egen kraft.

Vad tycks? Några ideer om hur de här fuskarna faktiskt skulle kunna VÄLJA sina ledare?

Albrekt har skrivit detta:

Styre

Stadsmästarkontoret
Stadsmästarkontoret styr Mercana. Det leds av stadsmästaren som är ansvarig ”på det att Mercana må glänsa, dess handelshus’ rikedomar flöda och dess folk av lycka tindra”. Till sin hjälp har han att befalla:

*Havsmästaren – som har hand om hamnen, sjöfarten, skeppshandeln och utrikespolitiken;
*Flodmästaren – som har hand om klomulluppfödarna, flodtransporterna och handeln inom den Klomelliska Unionen;
*Jordmästaren – som har hand om fisket, jordbruket, marknadsplatserna och stadsvakten;
*Tornmästaren – som har hand om militären och försvaret av Mercana; och
*Två rådgivare från Handelshusrådet.
Stadsmästarkontoret anställer även en mängd skrivare, räknare och diverse andra tjänstemän.

Mercanas nuvarande stadsmästare heter Haliban Nusemang.

Handelshusrådet
Handelshusrådet består av överhuvudena för sju av Mercanas handelshus. Man möts för att diskutera stadens affärer med stadsmästaren en gång var tredje fullmåne. Två representanter från rådet utses dock som stadsmästarens speciella rådgivare och ges egna kammare i stadsmästarpalatset.

Var åttionde månad hålls val till Handelshusrådet. Varje registrerat handelshus har en röst, som måste kastas antingen på det egna handelshuset eller ett annat handelshus. Ingen röst är hemlig utan alla kan se vem som röstat på vem. Hot, mutor och plötsliga inkrävningar av gamla skulder är vanligt förekommande när valet närmar sig. Det har även förekommit regelrätta strider mellan olika handelshus’ inhyrda arméer, både innan och efter det att resultaten presenterats.

Handelshusrådet utser stadsmästaren och har rätten att avskeda denne närhelst man finner detta nödvändigt.

Men han verkar ha glömt bort herr Otte Cusmar. Han verkar också ha låtit Handelshusrådet ha endast sju medlemmar samt två rådgivare som representerar de två stadsmästrarna ...vilket iofs ger ni medlemmer i rådet men två av dessa är representerade av andra än överhuvuderna i respektive handelshus eftersom dessa är stadsmästare.

Tycker annara att Saltkompaniet kan få ha sin egen representant i handelshusrådet, ankorna är betydelsesfulla i Mercana och de sticker heller inte lika ut som "exotisk inslag" om det är två av dem.

En dvärg i rådet? Gärna det. En representant för ett eget dvärgiskt handelshus eller ett bestående av både dvärgar och människor?

[Torquemada]

Jag tolkar Mercanas vilja att få slut på kriget mellan Hamur och Triska utifrån deras behov av en någorlunda ostörd handel (det är svårt nog att få klomullerna uppför Maure förbi Addiaska) för att fortsätta gå med vinst och betala legohärarna. Tidigare kan de mycket väl ha uppmuntrat kriget av diverse skäl. Addiaska vill inte bryta handeln på Maure helt - det skulle vara att provocera Hisskov, Sanzas, Hamur, Triska och i viss mån Bozsa, och det är lite för många fiender i nuläget, men de försöker sätta P för vissa av Mercanas leveranser.

Malmrännan är en nödlösning. Normalt sett vill Mercana ha folk på plats i Hamur (vilket också står i EA-boxen), men i extremt bråkiga tider kan man fortsätta handla utan direktkontakt.

Saltkompaniet skulle mycket väl kunna ha en egen plats i Rådet, liksom eventuellt Tofskompaniet. Jag tänkte att ankorna kanske ville ligga lite lågt och inte provocera alltför mycket med sin maktställning, även om det inte är ett särskilt ankiskt beteende... Dvärgen tänkte jag skulle förträda Mercanas många dvärgiska mästerhantverkare.

Albrekt hade inte koll på EA-boxen när han beskrev Mercanas styre, och hans beskrivning borde inte ligga uppe på wikin. Mercana torde ha en omfattande förvaltning, inkluderande:

Stadsvakt
Myntverk
Diplomatkår
Verk för utfärdandet av officiella handlingar
Domstolar
Flotta för både havet och floden
Spionage och kontraspionage
Stående arme och ett system för att hantera inhydra trupper.
Tullverk - ett stort sådant.
Skatteverk
Hamnkontor
Magikerkåren, anställd av Handelsrådet och ledd av Vodelheim.
Brandkåren.
Osv, osv.

Mercana är en kokande stad, som måste hålla koll på en massa saker för att behålla sin maktställning. Det funkar inte att ha en Havsmästare som har hand om både utrikeshandel och utrikespolitik och att träffas var tredje månad för att prata igenom saker och ting.

"Varje registrerat handelshus har en röst". Jamen, vårt är ju så stort, säger herr Nusemang, så vi borde ha femton röster. Faktum är att det ÄR femton olika handelshus. OK, ett drivs av min måg, och det där av min skuldslav, och ett tredje av min dotter, men det är olika handelshus. Jag lovar.

Herr Gombastur är mycket förolämpad av att trettio orchiska handelshus, baserade i Mercanas kåkstad, inte har godkänts. Handelsrådets krav på att husen faktiskt skall bedriva HANDEL tycker han är kinkigt - han har minsann aldrig sett någon officiell dokumentation över Handelshuskompaniets handel, men om sådan gjordes offentlig kan vi ju börja diskutera...

Herr Cusmar föreslår att man skall få röster utifrån hur mycket skatt man betalar, men alla andra röstar ner honom, och ser förslaget som ett skamlöst sätt att slå mynt av att han blivit tungt beskattad. Att smita undan skatten är en nationalsport i Mercana, och Cusmar borde inte låtsas att han betalar för stadens bästa.

Buacka vill att ankhandelshusen Mogger och Hudsa skall ha rösträtt. De kan inte bli diskriminerade bara för att huvudkontoren ligger utomlands.

Fattar ni vilket trassel det skulle bli? Det skulle iofs vara kul, men det är nog enklare att Rådet väljer in sina egna medlemmar, ungefär som Svenska Akademin. Men jag är fortfarande inte säker på vilket system som är bäst, så kom gärna med förslag.

[birkebeineren]

En sorts krig som de lägre kasterna dock alltid deltar i är boskapsstöldsräderna som är en mer eller mindre permanent konflikt som står mellan främst Hamur och ätten Vildbete (tidigare ätten Wemerkrök). Dessa handlingar, som inte sällan slutar blodigt, utförs främst av kombatanternas fåraherdar, boskapsskötare samt även till en liten del av de sköna, kraftiga, Triskiska och hamuritiska vallpigorna, som både skyddar och stjäl djur högt uppe i Melasherbergen (framförallt den hamuritiska diton är erkända som dugliga kämpar).

För att visa sin förakt för de veka triskiska huskarlamännen brukar de hamuritiska vallpigorna stolt vallakauka från uppe i fjälldalarna på sin sida om gränsen efter väl utförda räder. Detta är en utvecklad form för locksång som tros ha tagit upp i sig element från dvärgarnas röstmagi. Vallakauker har ofta demoraliserande inverkan på eventuella förföljare men vissa kan även användas i faktisk strid, något som inte är helt ovanligt då även trisker vet att försvara sina får och getter, och stärker då pigornas mod och blodtörst.

Exempel på hamuritisk vallakauk: http://www.jamtlandica.com/mp3/Kaukning_EH.mp3

Något av magien försvinner självklart över nätet men befinner man sig uppe i Hamurs fjällvärld och hör vallakauken i sitt rätta element lämnas ingen oberörd.