Klomellien

[gtjorgo]

Torquemada skrev:
Ett klargörande dock - bor någon och väver i Garrika idag? Som jag läste Gtjorgo verkade det vara fallet.

Birke
Lämnar jag åt gtjorgo att svara på.

Plundringen av Garrika var omfattande om en ej total. Cuddas dåvarande oligark ville själv endast näpsa till vävargillet för deras nedlåtande kommentarer gällande ullens kvalitet. Huskarlarna var dock för svåra att hålla tillbaka så mycket av rikedomarna från den fina gamla staden försvann österut (samt till olika gästgiveri gårdar runt om i klomellien).
Då Garrikas styrande skick valde att fly landet försvann även de som skickligt drivit väverimanufakturerna. Triskerna försökte själva få verksamheten att gå ihop men misslyckades med detta. En liten spillra vävare existerar än idag i Garrika men tygerna och bonaderna har tappat klass och kvalitet samt inte minst anseende. Konkurrensen från tyger utifrån gör att utsikterna för Cuddas väverier är allt annat en ljusa, många som tidigare köpte kvalitets tyger från Garrika har sedan statens fall dessutom gått tillbaka till egenhushållning eller småskaligt skrädderi.
Långsiktigt var beslutet att storma Garrika ett ekonomiskt fiasko från Cuddas sida. Man är nu i klorna på Mercanska krämare vilka kan förhandla ner priset långt mer än Garrikas vävargille(-"Vi kan ju alltid köpa ull från andra om detta priset inte passar!!")
Ätten Cudda skäms fortfarande oerhört för att man förstörde den blomstrande tyghandeln på jaggaracks södra strand, dock försöker man utåt hålla god min.
-Att krossa Garrika var ju ett tecken på dådkraften hos ätten!
[/quote]

[Torquemada]

Den texten framkallade skrockanden från mig...

Cudda kan trösta sig med att massproducera helsvarta kåpor åt Melorgh - en mycket trogen kund som har svårt att tillverka egna.

[birkebeineren]

Vad tros om att slutet på den första(?) magokratin i Klomellien kom år 186 eO då magikerna lyckades frambesvärja den elddemonen som brände ner staden Joraga och hela ön Diamor enligt beskrivningen i EA-boxen?

Försöker bara skapa lite struktur...

[Torquemada]

Det kan nog ha bidragit. Den första magikratin (100-200), som jag ser den, var mer välvillig och mindre självmedveten än den andra (350-400).

Den andra föll pga ett magiskt storkrig mellan magiker och akademier, med efterföljande härjande demoner och elementarer, för att slutligen helt slås sönder av de uppretade klomellierna.

Den första ebbade mer ut. Stora och aktade magiker dog av hög ålder (livsförlänging fungerar inte alltid), några lämnade landet, en del blev mer anspråkslösa, man hade inte tillräckligt många eller begåvade elever för att ge sig på några fler storstilade projekt. Joraga och elddemonen kan ha varit en av spikarna i kistan, även om det säkert inte verkade så på den tiden. De omedelbara effekterna för klomellierna blev inte heller så dramatiska på kort sikt, då den första magikratin inte brydde sig om att ta över Klomelliens städer lika direkt som den andra, eller åtminstone gav mer i gengäld.

[Snibben]

Är inte förtjust i att Bozas vapen har en röd orm mot purpurbakgrund. Detta är så dålig heraldik att det är skamligt. Ett vapen måste synas i fältslag och rött och purpur är svårt att se skillnaden på. Föreslår därför följande:





och Addiaska





Bilder lagts upp på nytt. /Admin.

[Torquemada]

Bägge ser mycket bra ut. Övermåttan tjusigt.

Bozsas ledning förpassar i tysthet den gamla designen till historiens glömska utan saknad. Andarov Kalamir, som aldrig lärde sig simma (han är eldsmagiker, så det är emot hans personliga principer), trampar vatten i vallgraven och kan inte invända.

Bozsa skulle dock föredra en stängd bok framför en öppen och tom sådan. De vill inte uppmuntra folk att håna dem.

Har du funderat på Triskas och Hamurs sköldar?

[birkebeineren]

Fortsatt snygga sköldar mäster Snibben!

Angående Hamur så gärna något silverfärgat som lika gärna som silver kan betyda järn, landets främsta tillgång.

[birkebeineren]

Kanske något att inleda med i beskrivningen av...

Hamur

”Melashe hyser bland sina flacka ömsom djuphöga berg ett hårt, motvilligt, olydigt, självrådigt och övermodigt, oroligt, upproriskt och blodsniket folk kallat hamuriter”

– Eder Kavelsson Friis, zorakisk resenertecknare på tidigt 400-tal eO

I de svårtillgängliga Melashebergen i södra Klomellien ligger Hamur. Av omvärlden betraktas Hamur som endast en av stadsstaterna som ingår i den klomelliska unionen men hamuriterna själva vet att deras land och deras kultur är mycket mera. I historiens dimhöljda början vandrade dessa av sentida lärde såkallade sydnargurier in i bergen söderifrån. Kejsardömet Jorpagna var då endast ett rykte hamuriterna lämnade från varifrån de vandrade och landet de kom till låg obefolkat. Senare skulle jorerna även hitta dit men hamuriterna var först. Länge var kontakterna med deras fränder i Snoarskogarna nära och först när kasenerna drog sig djupare in i skogen utvecklade sig olika kulturer. Hamuriterna blev ett bergsfolk. Senare kom jorder från Kard till landet och förde med sig tron på aesir, eller morgmaer som de blev hetande på hamuritiska, bergens nu rådande gudar. Vargmän och dvärgar har med tiden också hittat sig hem i Hamur och som folket själva nu räknar kan en hamurit lika gärna som människa betyda en ur vargfolket eller en dvärg. I stadsstaten Hamur bor även många av jorisk och dalkisk härkomst sedan landet blev en del av Klomelliska Unionen 447 eO.

Historia

1053 fO
Spejare från Hamerklanen blir de första sydnargurier i Klomellien.

...

[gtjorgo]

suveränt!

[Torquemada]

Inledningen till Hamur ser bra ut. Säg till om du vill ha korrekturläsning.

Silver i Hamurs vapen vore snyggt och mer passande än gult, som jag skrev i beskrivningen av vapensköldarna. Det är dock ett litet problem: Cuddas sköld är vit, och Hamur och Cudda ligger ofta i krig med varandra. Två ganska okomplicerade sköldar, bägge vita med svarta symboler, kan vara väldigt trassligt i fält.

[Mikael]

Det kontinentaljoriska riket och övriga Drylo hade under lång tid varit allt hårdare ansatta av jordernas plundring, men starka befästningar och organiserat kustförsvar hade förhindrat större invasioner. Under 400-t blev dock spänningarna mellan det joriska rikets olika delar allt större och mynnade ut i maktkamp och inre stridigheter. De inre striderna innebar att kustförsvaren inte underhölls och försvagades. Detta var jorderna inte sena att utnyttja och deras då regelrätta invasioner och plundring av flera större kuststäder är en stor faktor till att det Kontinentaljoriska riket går under. Jordernas skepp tar sig djupare inåt land längs floderna och når tidigare förskonade områden. Jorderna anlägger till och med permanenta läger, reden, på öar i eller i anslutning till floderna och jorderna utgjorde därefter ett hot inte bara under sommaren utan större delen av året.
Dessa mer permanenta läger blir mot slutet av 400-t brohuvuden för de invasioner och kolonisationer som sker i Drylo.

I Klomellien börjar det redan på 470-t när kuststäderna Yolev, Atevina och Catonave plundras. Atevina bränns ner efter att jorderna hängt glödande lavar på duvor och småfåglar som flyger in dem till stadens torvtak. Ståthållaren i Catonave tvingas köpa sig fri från Jarl Storblotes plundring i några år, men snart ser konkurrenten från det joriska rikets östra halva till att betala Storblotes son att återuppta plundringen. Jorderna seglar upp för områdets två floder och övervintrar i reden som kring år 400 har växt till regelrätta kolonier. Hela södra Klomellien betalar tribut till jarlarna från norr och jorderna har kontroll över floderna. Vid några tillfällen försöker och lyckas Catonaves och Yolevs befolkningar hålla stånd på någon befäst bro, men jorderna återvänder snart och straffar stadsbefolkningen hårt. Även hamurer och trisker lyckas göra uppror någon gång. Terror och fruktansvärd brutalitet blir framgångsrika verktyg för jorderna att kontrollera sina kolonier med.

Det här är grunden nu kan man vem som helst förgylla jordernas tid med mer specifika berättelser.

[Snibben]

Hamur
De geometrisk formerna skm kallas stålhattar favoritesras av dvärgarna. De två färgerna står för människor och dvärgar som lever tillsammans som en enhet. Den blå bården symboliserar de många bäckar som rinner nedför de höga bergen som likt bården är fyllda av guldklimpar. Postamentet föreställer stadsmurarna och de två bergsgetterna som håller skölden är en vanlig syn i Hamurs berg. Tuppen är striddsignalen om de nya dagar som väntas.




Triska
Vapnet är egentligen bara en fana. Vapnet är delat i fyra delar, två vita fält och två röda fält, med en svart rundel i mitten. På de röda fälten finns en gyllene korp och på de vita en rött lejon som motställs på ena sidan. I den svarta rundeln finns en fläkt vit örn. De tre olika motiven symboliserar de tre familjer som styr Triska.




Bilder lagts upp på nytt. /Admin.

[Torquemada]

Hamurs vapensköld ser mycket bra ut. Getter och murar passar väl in. Tuppen knyter an till Aesirdyrkan utan att vara för uppenbart religiös. Det finns väl inte så mycket guld i Hamurs vatten, men i det här fallet är det tanken som räknas - man har alltid velat att det skall finnas guld där. Mitten av skölden kan behöva modifieras en smula. Jag ser gärna att hackan, hammaren och yxan får plats där på något sätt.

Triska är Gtjorgos domän, och hans vapen var ursprungligen en kimera, och djuren stämmer inte heller så bra ihop med de tre klanernas vapen, men vi får se vad han säger. Rött och vitt hos Triska mot rött och vitt hos Hamur kan bli lite knivigt också, då de till skillnad från tex Bozsa krigar med varandra mest hela tiden.

När sköldarna är klara måste någon se till att få upp dem på wikin för allmän beundran. Alldeles efter kartan vore en bra plats, det inpräntar också tydligt att Klomellien är en Unionsstat.

[Snibben]

Hamurs vapensköld ser mycket bra ut. Getter och murar passar väl in. Tuppen knyter an till Aesirdyrkan utan att vara för uppenbart religiös. Det finns väl inte så mycket guld i Hamurs vatten, men i det här fallet är det tanken som räknas - man har alltid velat att det skall finnas guld där. Mitten av skölden kan behöva modifieras en smula. Jag ser gärna att hackan, hammaren och yxan får plats där på något sätt.

För Dvärgarna är geometriska mönster betydligt viktigare än direkta symboler. Arkitektur och hantverk präglas av dem inte bara för att de är tilltalande men också för att de talar ett språk av stabilitet, matematik och logik.
Jag utgick från premissen att det är Dvärgar som gjort vapnet och om man pluggar på lite om dvärgar så får man vetaskap om detta. Men det kan å andra sidan vara människor som gjort vapenskölden? De skulle säkert använda sig av hackor, hammare och yxor.

Triska är Gtjorgos domän, och hans vapen var ursprungligen en kimera, och djuren stämmer inte heller så bra ihop med de tre klanernas vapen, men vi får se vad han säger. Rött och vitt hos Triska mot rött och vitt hos Hamur kan bli lite knivigt också, då de till skillnad från tex Bozsa krigar med varandra mest hela tiden.

Tja det var ett förslag. Tanken är också att det skall se ut som en klassisk jourdkaerlisk sköld.

[Torquemada]

Hm, jag tänkte nog lite för mycket på pratchiska dvärgar...
"Riktiga" dvärgar gillar nog symmetri mer.
Yxorna får stanna på människornas egna fanor.