Jorduashur
-
- Admin
- Inlägg: 9214
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Från aventyrstråden Drakar och Trad i Norden: viewtopic.php?t=615&postdays=0&postorder=asc&start=0
Oavsett hur betydelsefullt detta blir i vårat officiella Jorduashur ...jag gillade forklaringen till namnet Elfhelm.
Kanske elfhelmarna i sitt ättegods har en urgammal hjalm kront med ett alvkranium? Ingen minns riktigt detaljerna men hjalmen finns med i många berattelser och anses av jordukaerlarna forovrigt att vara mycket stilig!
Med "frihetskriget" och "dromalverna" avses handelser från aventyret, ett krig manniskor, dvargar och en grupp alver utkampade mot andra alver.gtjorgo skrev:Jordaushur-borna gillar ju onekligen att plundra besegrade fiender...och att den nuvarande Jarlen i Halle, Korp, heter Elfhelm i förnamn innebär det kanske att namnet blivit populärt där uppe i norden efter frihetskriget då man plockade med sig lite "smått och gått" från drömalverna då man segrat...så som en hjälm? Sedan gick namnet i arv , ni vet, varannan Elfhelm varannan elfhelmsson Efter ett par generationer blev ett vanligt namn (för söner till ädla kämpar).
Oavsett hur betydelsefullt detta blir i vårat officiella Jorduashur ...jag gillade forklaringen till namnet Elfhelm.
Kanske elfhelmarna i sitt ättegods har en urgammal hjalm kront med ett alvkranium? Ingen minns riktigt detaljerna men hjalmen finns med i många berattelser och anses av jordukaerlarna forovrigt att vara mycket stilig!
I anknytning till det Birke skrev ovan så håller det under Äventyr på att växa fram en äventyrsplats bland Kardbergens högre delar (troligtvis i sydöstra Kard) vilken har haft viss påverkan på Jorduashur historiskt. Här kommer snart en sammanfattning av historiska händelser i DÄLDEN som påverkat Jorduashur.
-
- Admin
- Inlägg: 9214
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Nedanstående händelser borde kunna kopplas till hur Jorduashurs första storhetstid tog slut (ca 100 fO?) och således passa bra in i historien.
Ca 100-70 f.O
Sarderna ansätts hårt. Från norr kommer mer välorganiserade angrepp från Jorduashur och från Kardbergen väller horder av skövlande svartfolk i den värsta angreppsvågen på 300 år. Ranerna korsar terrängen på den sardiska hövdingens order kors och tvärs och slår tillbaka anfallsvåg efter annan. Situationen blir ohållbar. Efter två decennier av strider på flera fronter alltmedans befolkningen utarmas och de uppodlade markerna krymper beslutar Vortiger XXX att drastiska åtgärder måste tas.
Vortigern tar tillfälligt makten från storhövdingen. Han tvångsförflyttar mängder av folk, låter bränna flera strategiskt viktiga byar för att beröva fienden möjligheter att förskansa sig och proviantera. Ranerna börjar bekämpa sin fiende som att de är i fullskaligt krig istället för att som tidigare, bara försvara sig för slumpmässigt utvalda angrepp. Sakta men säkert vänder sarderna kriget. Såsmåningom har jorderna tappat lusten att försöka införliva landområdet och svartfolken lidit så stora förluster att de måste dra sig tillbaka upp i bergen för att slicka sina sår. I månader pyr begravningsbålen.
-
- Admin
- Inlägg: 9214
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
700-500fO
Västerhavskusten utforskades under slutet av 700-talet ända ner till Magilre. Visst plundrade jorderna också, men inte mer än andra rövarband. Joriska Imperiet var ännu för svåra motståndare och Belgotherna lyckades oftast gör motstånd. Sarderna plundrades dock regelbundet. Först vid ranernas ankomst under 600-talet tvingas jorderna söka sig längre söderut för återkommande plundring. Det finns i antika annaler från denna period ett trettiotal registrerade strandhugg i Imperiets provinser så långt söderut som i nordvästra Aidne. De joriska provinserna i norra Drylo och kring Vintervattnet förstärkte sina kustförsvar och bekräftade risken med oskyddade floder genom att befästa brorarna. I Ransard och Mirel förstärktes kustförsvar och varningssystem. Efter konfluxen märkte jorderna dock snart hur länderna i söder förlorat sitt organiserade motstånd och plundringarna lyckas allt oftare. Framförallt hade jorderna lärt sig att anfalla handelsbyar och kusttempel långt från huvudorternas försvar och kustflottor, ända ner i Faltrakien.
Västerhavskusten utforskades under slutet av 700-talet ända ner till Magilre. Visst plundrade jorderna också, men inte mer än andra rövarband. Joriska Imperiet var ännu för svåra motståndare och Belgotherna lyckades oftast gör motstånd. Sarderna plundrades dock regelbundet. Först vid ranernas ankomst under 600-talet tvingas jorderna söka sig längre söderut för återkommande plundring. Det finns i antika annaler från denna period ett trettiotal registrerade strandhugg i Imperiets provinser så långt söderut som i nordvästra Aidne. De joriska provinserna i norra Drylo och kring Vintervattnet förstärkte sina kustförsvar och bekräftade risken med oskyddade floder genom att befästa brorarna. I Ransard och Mirel förstärktes kustförsvar och varningssystem. Efter konfluxen märkte jorderna dock snart hur länderna i söder förlorat sitt organiserade motstånd och plundringarna lyckas allt oftare. Framförallt hade jorderna lärt sig att anfalla handelsbyar och kusttempel långt från huvudorternas försvar och kustflottor, ända ner i Faltrakien.
Senast redigerad av Mikael den 2009-10-25 11:43, redigerad totalt 2 gång.
-
- Admin
- Inlägg: 9214
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Funderar över jordernas inträdan på den historiska scenen och hur det skall passa in i tid med deras narguriska ursprung. Kan dessa årtal utifrån din text gå för sig?
Ur Kejsardömet Jorpagnas historia i Västerhavet:
Ur Kejsardömet Jorpagnas historia i Västerhavet:
- 757 fO
Guvernören i Drylo Septentrionalis (Magillia) rapporterar till kejsarhovet i Grivela om ett tidigare okänt folk som gjort strandhugg i provinsens norra delar.
(Mandelorden har kommit fram till att detta är den första skriftliga källan som vittnar om de sjöfarande jorderna)
750-650 fO
Provinserna längs Västerhavet utsätts sporadisk av plundringståg från det sjöfarande folket som jorerna börjar kalla havsvargar. Drylo Meridionalis, Mercana, Drylo Iolevatica, Mirelia Translacia och Aidna Ulterius drabbas alla av angreppen men de är egentligen inget annat än irritationsmoment för det mäktiga kejsardömet.
654 fO
Staden Morillium utsätts för ett massivt anfall från havsvargarna. Aldrig tidigare har en så stor samlad flotta siktats och jorerna anar att maktskiftningar i norr ligger bakom.
654-599 fO
Havsvargarna intensifierar sina angrepp kraftigt. Drylo Septentrionalis är särskilt utsatt. Jorernas skeppskonst ute i det stora Västerhavet är inte lika utvecklat som den inne i Kopparhavet och kampen mot havsvargarna kommer därför att mer handla om kustförsvar än vedergällningsaktioner. Angreppen pågår helt till kejsardömets fall vid den Tredje Konfluxen.
Senast redigerad av birkebeineren den 2009-10-03 09:03, redigerad totalt 1 gånger.