Furgia

[Snibben]

Det här var en coll plats, med doft av granström, vilket ju passar på alla sätt.

Vilka ingår i dessa tio guddomar?

Är det Enki, Anxalis, Marduk, ,...Shamash...?

eller?

Antagligen. Återkommer om det.

Kul att Storkonungen bestämmer vilka gudar som är främst

Han anses vara en helig person, kanske till och med en inkarnation av en gud ungefär som en farao.
Det här betyder ju också att Storkonungen kan byta de viktiga gudarna om han känner för.
Även i det andliga finns det makt något som Furgias storkonungar insåg tidigt. Därför var det naturligt att knyta de 100 gudarna till storkonungen.

De tio gudarna är de höga Golwyndiska gudarna som ex Enki och Marduk. Dessa tio gudar är orubbliga och inte ens storkonungen eller det höga prästerskapet kan ändra på detta.

De hundra gudarna är även de mycket mäktiga och ingår i stadsapparaten. Furgias storkonung är i sig en gudomlig människa och har därför rätten att ändra vilka de hundra gudarna skall vara. Eftersom de hundra gudarna (liksom de tio) ingår i statens domvärjo handhas de av det Furgiska ämbetsmannautbildningen.

De tusen gudarna är med största säkerhet fler en miljon. Här samsas olika husgudar, yrkesgudar, familjegudar och utländska gudar. Vem som helst kan utse sig till präst för en sådan gud.

Den heliga sanningen är den att; alla gudar måst lyda lagarna från den heliga sanningen och är bara reflektioner av den. Det är denna sanning som munkarna mediterar och mysticerar över.

[gtjorgo]

gillar skarpt detta Furgia.

[Snibben]

Sjätte brevet

Brev till Bonitsal Alfredo av Hixiana

Min käre vän!

Jag fortsätter nu min beskrivning av mitt besök i Kasmaha. Jag besökte ett av de kloster som ligger i staden. Klostret kallas den Himmelska Lotusens kloster och här lever munkar av Pamhis orden. Orden grundades av den upphöjde och vise Pahmi för över tretusen år sedan. På den tiden fanns inte kunskapen om järn därför är all gångjärn, kittlar och alla andra verktyg och vapen i klostret tillverkade av brons (klostret har till och med sitt eget gälbgjuteri). Ja, min vän, jag skriver vapen ty munkarna är all väl förfarna med stridskonster både med vapen såväl som obeväpnad stridskonst. När jag kom dit tidigt på morgonen såg jag de unga noviserna göra sina rörelser i perfekt samklang med varandra och i absolut tystnad.
De unga noviserna var inte mer än tolv år gamla men redan har de kunskaper i att döda en man i rustning med bara sina händer och fötter som vapen. Stridskonsterna skall tydligen vara en slags meditation vilket skall föra dem i harmoni med världsaltet. Även om jag tyckte att jag kommit till klostret tidigt hade munkar, postulanter och noviser redan varit igång och städat och skrubbat kloster från golv till tak innan de börjar sina rituella övningar för dagen.
Efter att de unga noviserna gjort klart sina övningar serverades frukost i vilken jag deltog. Frukosten bestod av bröd, ros och en halv persika, nog för att kroppen skall få näring men inte nog för att man skall bli mätt. Abboten förklarade att man skall inte utsätta kroppen för sådant som ger den behag, då förloras nämligen fokus på den heliga sanningen och man upplever den falska världen. Jag kan inte säga att jag riktig förstår Pahmis filosofi, den har både stora likheter och olikheter med klassisk Jorisk filosofi och teologi.
Efter frukost deltog noviserna i lektioner ledda av en äldre munk. Klassen bestod av tjugotvå noviser i tolv årsåldern då de håller olika terminer och åldrar isär fanns det även klasser för de som gick sin första termin och var i tjugoårsåldern likaväl som den som läste sin sjätte termin i tioårsåldern. Munkarna är mycket stränga i klassrummet och det sparas inte på käppen för den som maskar eller spelar pajas, okunskap bestraffas dock inte utan munkarna är mycket tålmodiga med frågor och förklaringar.
Efter lektioner får de unga munkarna lekpaus medan de äldre noviserna bedriver självstudier i något av klostrets fyra bibliotek, ett för varje väderstreck. Ja klostret ja. Du, min vän, tänker väl dig ett typiskt aidniskt kloster men så är det inte. Klostret i sig skulle inte kunna skiljas från den övriga staden med sina krokiga gator och olika höga hus och tempel om det inte vore för den omgivande muren. Gatorna i klostret är mycket lugnare än de utanför och här ropas inte de heliga budskapen ut från vart tempel eller gathörn. De olika husen har olika funktioner med dormitorier, refektorier, bibliotek, scriptorier, sjukstugor, verkstäder men även laboratorier, trädgårdar och stridsövningsrum.
Så fortsätter man dagen med meditationsövningar och stridsövningar. Postulanterna och munkarna intar ingen föda förän kvällsmålet men de unga munkarna som fortfarande står i växten får ett ordentligt mål med mat, till vilket jag, som gäst, inbjöds att deltaga i. Maten bestod av kokta linser, ris och sojaost. Till detta serveras även en fiskbuljong, något som de äldre avstår från då kött, fisk och fågel anses korrumpera själen. Munkarna brukar meditera under denna tid och noviserna har tillåtelse att tala med varandra.
Efter Lunch fick jag tillåtelse att tala med den äldste munken i klostret. Gehab sägs vara över hundrafyrtio år och en av de vissaste i Furgia. Han kallas också för upplyst vilket jag fick förklarat var en titel som ansågs ligga bortom de flesta förståelse. Gehab satt med benen i skräddarställning och tittade på mig med spå ögon i nära en halvtimme innan han tog till orda. Han talade till mig på Jori, vilket han berättade att han studerat i sin ungdom som kunglig ämbetsman. Gehab och jag diskuterade filosofi i en timme eller så när han avbröt mig. Det var dags för hans egna studenter att ta letioner. Dessa studenter som trädde in i Gehabs lilla kammare var inte noviser utan de mest seniora av klostrets munkar. Jag själv var tvungen att lämna rummet då lektionen skulle innehålla många hemliga kunskaper.
Efter detta observerade jag en lektion i avancerade vapenövningar av postulanter och deltog så i klostrets kvällsmåltid. Soppa av linser, ris och grönsaker serverades. Därefter lämmnade jag klostret medan munkarna sjöng sina kvällshymner med djupa strupljud.

Din vän

Otharo Rådsfaste

[Grisodlar'n]

Ser riktigt bra ut!

[birkebeineren]

I Krun-tråden kom for lange sen frågan om anvandandet av stridsvagnar upp och jag skrev foljande:

...och många moskoriska trossgossar drömmer om ära likt det den tidigkrunske kejsare Emghures vann när han krossade de slemme furgierna i slaget vid Desj-kha 1299 fO?

Stridsvagnar i Furgia?

[gtjorgo]

Stridsvagnar i Furgia?

Gärna det. Furgierna har dessutom en anledning till varför det fortfarande skulle kunna använda stridsvagnar-den lilla stridshästen. Denna stäppernas furste är säkerligen ofta för liten för att bära en fullt rustad krigare på sin rygg, men bakom tömmarna med en till häst kan den säkerligen dra stridsvagnar med god nit.
Länder som har tillgång till stora stridshästar har nog inget behov av att tillskansa sig stridsvagnar då man likt Kardier (eller fransmän) kan sitta fullt rustad direkt på sadeln. I länder som furgia (kanske även det tidiga ransard) där hästarna är små (likt de var på det brittiska öarna under senantiken eller under seluekidernas styre i persien och syrien) finns anledning att sätta oket över hästarnas axlar.

Man måste komma ihåg att den stora nackdelen med stridsvagnar är att man kan slå ut 2-4 hästar och 2-3 besättningsmän bara genom att sänka en häst. Att föda upp 4 hästar som kan slås ut till samma pris som en är bad math helt enkelt. När man till slut avlat fram hästar stora nog för att sitta på så gick det inte ihop ekonomiskt med stridsvagnar längre även om det kunde skapa enormt kaos hos motståndarna (Pontus-riket lyckades nästan kasta ut Ceasar ur anatolien med ett oväntat och klurigt utnyttjande av b la stridsvagnar).

Det bör även nämnas att de moskoiska stridsvagnarna knappast följer samma kalkylator då dels dragdjuren är långt mer svårdräpta samt att det är tveksamt om man alls kan rida på dessa varelsers ryggar.

[Snibben]

Stridsvagnar i Furgia?

Det finns tre saker som är det kanoniska från ursprungs materialet.
1. Furgia är starkt Feodalt
Vilket kan betyda lite vad som helst eftersom det finns så många olika feodala statstyper. Jag har valt den kinesiska som mall för att göra Furgia mer exotiskt).
2. Furga styrs av starka adelsätter
Vilket jag har försökt att sprida ut med olika former av komplicerad byråkrati och intriger för att få fram ett mer komplext samhälle, återigen baserat mycket på det kinesiska).
3. Furgia har starka riddarideal
Jag vill inte sitta och övertolka men för mig är en riddare en riddare, rustade män till häst. Hur rustade är en annan fråga. Furgierna använder sig gärna av fjällpansar som fästs vid ett tjockt svårskuret tyg. Detta ger dem betydligt mer rörlighet än sina kollegor i helrustningar. Nakdeln är att man kan inte göra samma tunga kavallerichocker som de helrustningsbeklädda riddarna på sina stora hästar. Istället förlitar man sig mer till sina sablar och ger sig in i striden snarare än att rida över motståndarens soldater.
Detta betyder dock inte att det inte kan finnas stridsvagnar i Furgia som ju är ett multikulturellt land med flera olika folk, det finns både indriker och lamor som används av armén så varför inte stridsvagnar.

...och många moskoriska trossgossar drömmer om ära likt det den tidigkrunske kejsare Emghures vann när han krossade de slemme furgierna i slaget vid Desj-kha 1299 fO?

Hör väl egentligen mer till det Jorpagniska hållet. Dessutom har Golwynda mer och mer splittrats upp i tre olika kulturer under denna tid. Furgierna var dessutom fullt upptagna med att försvara sig mot Yndarerna under denna tiden för att blicka mot väster(vilket inte är något hinder för att de skulle ha utvecklat stridsvagnen tidigt, men å andra sidan kanske den drogs av stäpplamor då?).

[birkebeineren]

Mitt citat harstammar också från Krun-tråden dar jag funderade kring stridsvagnar i det gamla Krun (alltså innan Kejsardomet Jorpagna) men jag tankte att kanske också furgierna anvande dylika anordningar om det nu var dessa krunierna kampade emot. De "slemme furgierna" var mojligtvis heller inte staten Furgias officiella arme utan styrkor som krunierna och/eller de joriska moskorierna definerade/definerar som detta?

Om furgierna ev anvande stridsvagnar, och kanske fortfarande gor det brevid andra former av militara forband, så kan syftet i storre eller mindre grad ha varit forflyttning. Snabba manovrer dar soldater ror sig med hjalp av vagnarna for att sedan kampa till fots. Sen kan man också tanka sig att vapenslaget på detta satt kan anvandas mot tyngre riddare till hast, en sådan lar inte vara lika snabb som en fyrspannad stridsvagn.

[Snibben]

Jag besvarade nog mer Gjotorgos inlägg men citerade dig Birke.

Vid 1299 är flera delar av det forna Furgia under margyliskt styre. Kanske kejsare Emghures krigade med dessa furgier som var styrda av det Yndariska imperiet? Eller lierade han sig med margylerna? Eller var han en rygghuggare och anföll det upptagna Furgia på en front vars soldater skickats bort som förstärkningar i kriget mot Yndar?

[Snibben]

Indrik
Indriken är ett jättestort djur (ca 5 - 5,5 meter i mankhöjd) som lever på Akrogals sydliggare stäpper och glesare skogar. Den betar lungt från de trädens blad men kan bli mycket aggresiva om de känner sig hotade. Honor med kalvar och unga hanar som just blivit könsmogna är kända för att gör utfall och döda både grottlejon och hippogrifer. Även människor har blivit anfallna men då rör det sig främst om unga tjurar.
Indriken påminner om en korsning mellan en häst och en noshörning. Den har likt noshörningen tre tår och ett tjockt hudpansar. Det är framförallt de långa benen som gör den hästlik. Dess huvud är även det noshörnimngslikt men saknar horn och har en lite kort utväxt vid överläppen. Utväxten används för att beta med och har gjort att den även kallats jättetapir.
En vuxen indrik har inga naturliga fiender. När den har nått fem ton är det svårt för vilka djur som helst att ta ned en sådan best. Dock är det inte helt ofarligt att vara indrik i naturlig miljö. Som kalv har man olika jägare, mänskliga eller djur, som är ute efter en men farligast av alla fiender, som inte ens ens mor kan skydda riktigt bra mot, är hippogrifen.
Indriken har funnits mycket lännge i den Furgiska kulturen. Redan på slutet av bronsets ålder hade man tämjt dessa till kraftfulla varelser. Man använder indrikerna som krigsmaskiner då deras höjd på 5 m och deras vikt på mellan 10 - 20 ton samt tjocka pansarlika hud gör dem till en fara för alla den rusar emot. Dessutom så är de en skrämseleffekt av att ha ett jättedjur komma springande emot sig samtidigt som marken skakar
Medan man framförallt vill ha tjurarna i armén så används korna till lastdjur. Indrikerna kan ses gåendes på karavanleden och då de kan både bära mer än tio gånger mer än något annat lastdjur och röra sig fem gånger snabbare fullastade, utgör de utmärkta djur för transport av olika gods eller passagerare.
Indriken används inte i det furgiska jordbruket (man har enhornsbufflar) utan används som transportdjur och krigsdjur. (Till skillnad från elefanter är den inte lämlig för skogsbruk då den saknar adekvata lyftanordningar (läs: snabel ))

[birkebeineren]

Gillar dessa indriker Snibben, kanns valdigt "furgiskt" nu.
Kan en indrik mojligens ingå i Furgias vapenskold, om de nu har ett sånt?


Sen en annan fråga: Angående kalendern i Furgia så behover jag veta om de raknar åren efter en någon handelse, kanske endast efter den sittande harskarens regeringstid (ev dynasti), eller mojligens på något helt annat vis - eller flera vis?

Helt från Golwyndatiden? Någon astronomisk handelse? Från den margyliska frigoringen? Den Tredje Konfluxen? Kethoriams sista fall?

[Snibben]

Gillar dessa indriker Snibben, kanns valdigt "furgiskt" nu.
Kan en indrik mojligens ingå i Furgias vapenskold, om de nu har ett sånt?

Efter alla stämningstexter tyckte jag att det var dax för en beskrivning av djuret. Huruvida den ingår i vapenskölden får en mycket duktigare tecknare än jag avgöra

Sen en annan fråga: Angående kalendern i Furgia så behover jag veta om de raknar åren efter en någon handelse, kanske endast efter den sittande harskarens regeringstid (ev dynasti), eller mojligens på något helt annat vis - eller flera vis?

Helt från Golwyndatiden? Någon astronomisk handelse? Från den margyliska frigoringen? Den Tredje Konfluxen? Kethoriams sista fall?

Världen skapades i den första eldhippogrifens år, så man fortsätter att räkna på det sättet och den 378:e eldhippogrifåret blir detsamma som 432 eO. Annars räknar det även år efter fixpunkter som tex i det sextiofjärde året under den margylska i historia. Man har inte egentligen någon officell tideräkning mer än att man räknar efter världens skapande (1:a konfluxen). Huruvida man har rätt på årtal eller svajar men några hundra eller tusen år är något som ofta debbaterats av de lärde.

[birkebeineren]

Om jag tänker på samma vis som det du tänker utifrån vad jag tänkt har de furgiska astronologerna snurrat skivor och flyttat kulor tills det uppenbarat sig att Altor visst nog skapades - med arcivalisk tideräkning uttryckt - 10152 fO.

Detta är den officiella uppfattningen i dagens Furgia, men i observatoriernas bakrum är den näst oftast återkommande diskussionen den om hur många element det faktisk finns eftersom kalkylen utgår ifrån fyra men ingen riktigt vet om detta stämmer. Den mest återkommande handlar om hur dagens år skal defineras, någon blandade nämligen på 630-talet fO (åter igen med erebernas vanligaste definering) ihop ordningen på elementen och även om de vet (nåja..) att "Tidernas Begynnelse" var i Eldhippogriffens första år på den tjugoåttonde dagen i aprikosmånaden vet de inte vilket av de tre andra elementen som kommer efter, och efter ...och efter? Sen är ju frågan hur de gamla triaderna och de arton stjärnpositionerna skal snurras fram och hur bäst göra detta när sjuårscyklen backas...

Behöver inte fördjupa oss i detta utan konstatera att den gängse gissningen är att 610 eO i Ereb motsvarar Stäpplamans år, det andra efter den sittande Storkonungens trontilltäde, i Furgia.

Kanske?

[Adragoor]

Världen skapades i den första eldhippogrifens år, så man fortsätter att räkna på det sättet och den 378:e eldhippogrifåret blir detsamma som 432 eO. Annars räknar det även år efter fixpunkter som tex i det sextiofjärde året under den margylska i historia. Man har inte egentligen någon officell tideräkning mer än att man räknar efter världens skapande (1:a konfluxen). Huruvida man har rätt på årtal eller svajar men några hundra eller tusen år är något som ofta debbaterats av de lärde.

Om jag tanker på samma vis som det du tanker utifrån vad jag tankt har de furgiska astronologerna snurrat skivor och flyttat kulor tills det uppenbarat sig att Altor vistnog skapades - med arcivalisk tiderakning uttryckt - 10152 fO.

Hah... Thelgulerna vet bättre... Den andra skapelsen sammanföll med att åldern Nanêghann började, vilket skedde 9734 f.O. Detta var också enligt de thelgulska astrologerna året då den blå månen, som de kallar Marmûna (gudarnas moder) förgjores.

Fast vad lutar de lärde sig på i Ereb egentligen? Troligast är väl de furgiska tidsangivelserna som lär vara besläktade med dem som användes i det gamla Krun och senare i Imperium Jorpagnum. Finns det kanske fler uträkningar? Erdirerna kanske hade sina egna legender om den första konfluxen? Är kanske magir de enda som vet säkert?

[Snibben]

Om jag tanker på samma vis som det du tanker utifrån vad jag tankt har de furgiska astronologerna snurrat skivor och flyttat kulor tills det uppenbarat sig att Altor vistnog skapades - med arcivalisk tiderakning uttryckt - 10152 fO.

Detta är väll något som man fortfarande debbaterar i de lärda kretsarna och huruvida man skall räkna från den första dagen i konfluxen eller sista och naturligtvis då hur lång tid en konflux varar.

oftast återkommande diskussionen den om hur många element det faktisk finns eftersom kalkylen utgår ifrån fyra men ingen riktigt vet om detta stammer.

Den eviga frågan om element och underelement. Trotts allt var det från Furgia Elementarmagin lär härstamma.

Den mest återkommande handlar om hur dagens år skal defineras, någon blandade namligen på 630-talet fO (åter igen med erebernas vanligaste definering) ihop ordningen på elementen och aven om de vet (nåja..) att "Tidernas Begynnelse" var i Eldhippogriffens forsta år på den tjugoåttonde dagen i aprikosmånaden vet de inte vilket av de tre andra elementen som kommer efter, och efter ...och efter? Sen ar ju frågan hur de gamla triaderna och de årton stjarnpositionerna skal snurras fram och hur bast gåra detta nar sjuårscyklen backas...

Komplicerade diagram, stjärnkartor och känsliga instrument lär vara en del av receptet tillsammans med näst intill obegripliga matematiska ekvationer. Men elementen kommer nog i en bestämd ordning. Det viktigaste är att antalet element är ojämnt mot sjuårscykeln ungefär som i den kinesiska kalendern.

Behover inte fordjupa oss i detta utan konstatera att den gangse gissningen ar att 610 eO i Ereb motsvarar Stäpplamans år, det andra efter den sittande Storkonungens trontilltade, i Furgia.

Låter bra. 610 eO är Stäpplamans år har för mig att elementet är vatten.