Kardien

Samlingsplats för alla länder och platser
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Spännande lagar i Kardien.

I Zorakien är Kungens lag den överliggande lagen. Sedan är Hertigarna lagförare i respektive län. Som grund ligger Kungens lag. Men även Baronerna i Zorakien är i viss mån lagförande då de människor som bor på Baronens mark är honom underställda och skyldiga honom trohet...under förutsättning att han inte missbrukar sin rätt. Gör han det kan man anklaga honom inför Hertigen. Fäller inte Hertigen Baronen kan man klaga hos Kungen.

I ett (känt) fall har kungen direkt gått in och tagit i från en adelsman sitt ämbete och sin mark. I det fallet var det en Greve som missbrukade sin ställning. Hertigarna har däremot oftare tagit ifrån andra adelsmän deras ämbete och deras mark. Det beror minst lika ofta på politiska (krigiska) ställningstagande som på att någon klagat på nämda adelsmäns ämbetsutövning.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Fraxinus skrev:Den legosoldaten borde slutit avtal med någon borgherre i Zorakien i stället. Ty även om talen är vackra, löftena fagra och retorik en konstart även i detta land lurar många dolkar (och lister) bakom adelsmännens ryggar. Och som legosoldat får man antingen slåss mot orcher och svartfolk eller mot andra adelsmän. Och man är inte lika hänsynsfulla adelsmän i mellan i Zorakien när konflikter väl nått krig och belägringar. Har man kommit dit hän så står åkrar i brand, boskap stjäls, katapulter slungar stenar och murbräkor stångar portarna i energiska försök att inta antagonistens borg innan hertigens eller kungens sändebud anländer och försöker lägga band på krigsskådespelet och tvinga fram fredsförhandlingar.
jag har också tänkt mig den här skillnaden mellan länderna.

Nu vill jag tillägga att alla konflikter i Kardien inte är lika genmhyggliga som den som legosoldaten var med om. Nog händer det att åkrar sätts i brand och boskap stjäls (fast inte på Divra!), men de hårda sociala straffen för den som inte håller sig till den echtiska hederskoden och den starka centralmakten (kungen kan avsätta vem han vill, när han vill, i teorin utan motivering) gör att adeln tvingas hålla sig i skinnet i Kardien. hade borgherren i vårt exempel gömt sig som en fegis i sin borg hade han brutit hederskoden och en mer traditionell borgbelägring som försörjs med plundring hade tagit vid. Efter en eventuellt lyckad stormining hade ingen bankett ägt rum, men borgherren hade ändå hållts vid liv för att kunna underteckna de hårda fredsvillkoren.

jag kanske utvecklar detta något.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Undrar just vad echterna tänker när de råkar få se ett riktigt bittert adelsmannakrig Pennerna emellan i Zorakien inkluderat alla krigslister, anfall i ryggen samt bittra och blodiga belägringar och allt annat som hör till.

Det finns de Zorakier som utvecklat defensiv belägringskonst till just en konstart och som därigenom vunnit sin omgivnings motvilliga beundran. Mycket känt i detta sammanhang är en Grevinna och änka som var belägrad av sin nyss dödade makes motståndare. Hon fick efter en och en halv månad belägring, inkluderat heroiskt och hårdnackat motstånd från änkans underbemannade borgstyrka, slutligen uppsänt ett villkor om att ge upp. Motståndaren, som var Greve, önskade äkta kvinnan och därigenom ärva all dennes mark. Han trodde sig säker på att borgen svalt. Som svar beordrade kvinnan att man skulle slakta den sista oxen i hela borgen och slunga över delarna med katapult mot motståndarna.

Greven, som ådrog sig en skada när han träffades av ett av bogstyckena, blev nu övertygad att borgen hade tillräckligt med proviant för att klara ytterligare flera veckors belägring. Han kunde inte tänka sig att en kvinna kunde vara så slug och förslagen att hon skickade iväg sin sista proviant som ammunition i syfte att lura sin motståndare att borgen hade gott om proviant när den i själva verket hade gjort slut på allt. Istället övertygades han om att det var en hånfull hälsning att borgen hade fortsatt välfyllda skafferier. Och eftersom hans egen position började förvärras på grund av sjukdom etc beslöt han därför häva sin belägring och bege sig hem.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Fraxinus skrev:Undrar just vad echterna tänker när de råkar få se ett riktigt bittert adelsmannakrig Pennerna emellan i Zorakien inkluderat alla krigslister, anfall i ryggen samt bittra och blodiga belägringar och allt annat som hör till. .
"Men, hallåååå, vad göör ni? Man får faktiskt inte lägga sig i bakhåll! Det är inte värdigt en man av ära. Och vad skall kungen säga? Han kommer aldrig att godkänna er erövring om ni håller på sådär!"
Den något naive väpnaren Gottfrid Halvörn dras in i en gränsfejd under sin hemfärd från Pendon till Divra.
Sopodlare
Erebosisk Köpman
Inlägg: 384
Blev medlem: 2007-06-13 21:39
Ort: Kallhäll, Järfälla, Stockholm

Inlägg av Sopodlare »

Precis så tänker jag mig det!

Tänker ha en SLP med i min fortsatta svavelvinterkampanj, något slags moralisk ledstjärna.

Vad passar då bättre än en fattig kardisk riddare som åkt utomlands för att vinna ära, berömmelse vackra damers (platoniska) gunst och de rikedomar hans härkomst förtjänar.

En gnällmåns med bredsvärd helt enkelt! Han skall dock ställa sig lite mer oförstående än nämnde väpnare "Men, varför högg du honom i ryggen? Trodde du att han stod vänd mot dig?"
A fat man brings a cushion wherever he goes
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Echter
”Alla echter är födda fria och lika i värdighet” står det i Echterbalken. Detta innebär inte att alla echter är lika mycket värda (en befängd tanke), men alla echter har en okränkbar värdighet och åtnjuter beskydd av den kungliga rättsapparaten. En echtisk bondes förhållande till baronen som han arrenderar mark utav är ett avtalsförhållande där båda parter är bundna av sedvänjan, lagen och sin ära. Det är inte förhållandet mellan en kuvad tjänare och en dennes ägare och ingen adelsman kan tvinga en echt att bruka dennes kvarn, ta sig rätten till förstnatt eller kräva in konfiskatoriska avgifter som t.ex. arvsskatt. Att vara echt är på många sätt att vara medborgare och därmed besitta lagstadgade rättigheter. Ingen man kan bära hand på en annan echt utan att riskera att ställas till svars för det, även om rättssystemet gynnar de högt uppsatta.

Bönder
De echtiska bönderna lever i allmänhet i relativt stora byar med 10-20 hushåll i varje by. Mycket av verksamheten i byn sker gemensamt och regleras av byalaget. Marken, som brukas gemensamt, är uppdelade i smala vångar där var bonde får del av både de bästa och sämsta åkrarna. Man plöjer, sår, harvar och skördar, bygger stängsel, vallar boskap, gräver diken, underhåller kungsvägarna, tröskar säd och bakar; allt tillsammans, allt reglerat av byalaget. I byalaget har varje bonde som brukar mark som denne äger eller arrenderar rösträtt, den som har tjänstefolk anses rösta även för dessa. I vissa byar har självägande bönder privilegier gentemot arrendebönderna. Byalagen sammanträder i allmänhet i mitten av byn, eller i soltemplet. De flesta echter lever sitt liv i en och samma by och att få vara en del av byns gemenskap är en del av livets grundvalar.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

:D King Regil!
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Ser bra ut, fortydigar forhållandet mellan den echtiska adeln och det echtiska folket. :)
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Ofria
Den ofrie, eller livegne, är knuten till den jord denne brukar. Han har inte rätten att flytta och får inte ens lämna sitt shir utan att få (läs köpa) godsherrens tillstånd. Den huvudsakliga skillnaden mellan arrendebönder och livegna är förutom rätten att flytta att den livegne måste göra dagsverken åt godsherren och att han juridiskt faller under godsherrens hushåll och därmed måste ha dennes tillstånd för att gifta sig/gifta bort sina döttrar, kan bli pryglad om han missköter sig osv. Den livegne är dock ingen slav (som aidniska kyrkan påpekar), godsherren förfogar inte över den livegnes liv och livegna har rätt att äga egendom. Det fåtal livegna som blir rika söker oftast köpa sig fria från sin godsherre. Den fördelen som den livegne har gentemot arrendebonden är att godsherren har en plikt att hålla sina livegna vid liv, vilket kan var en fördel i svälttider (nu händer det tyvärr att kortsiktiga godsherrar slarvar på den här punkten).

Att vara ofri är att leva ett liv med huvudet böjt och mössan i hand. Som rollperson torde den förrymde livegne passa bäst.

Borgare
Borgare är inte alla som bor i en stad, borgarna är de hantverkare, handelsmän och ämbetsmän som är med och utser stadens råd. Här finner man hantverksmästare, drotsar, bontîsaler, köpmän, framstående lärde och stormän boende i staden, men inga bönder, hantverkslärlingar eller pigor. De flesta borgare verkar inom ramarna för skråväsendet som reglerar sådant som vem som tillåts driva en egen hantverksrörelse, prisnivåer och lärlingslöner. Skråväsendet anses borga för rättvisa priser (att höja priser då efterfrågan rakar i höjden är t.ex. otillåtet) och hög kvalité.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Feodalsystem
Detta avsnitt är ganska detaljerat och för den som inte roas av ingående redogörelser av skatter och godssamlingar rekommendera vi dig att raskt bläddra/scrolla vidare.

I sitt län är adelsmannen inte envåldshärskare. Han agerar som konungens sändebud och skall regera i samklang med rikslagen, lokala sedvänjor, tron, sin länsherres påbud och i samråd med lokala maktfraktioner. Länsherren står utanför Divras udde för den lokala polismakten och har rätt att döma i rättsfall rörande låg rätt. Grova brott åligger det kungens fredsdomare att döma i, men dessa är många gånger även adelsmän och länsherrar.

De exakta förutsättningarna för länsherrens rättigheter variera mellan två granngods i enlighet med urgamla beslut. Böndernas rättigheter kan också variera kraftigt, på vissa ställen har man kanske förhandlat sig till rätten att jaga på godsherrens mark, en del bönder betalar fasta arrenden medan andra arrende som andel av skörden. Skatter, pålagor och rättigheter är ett lapptäcke av lokala sedvänjor och ödets nycker.

Allod: Alloden är inte en del av det feodala systemet. Den som äger marken betalar inga skatter till en godsherre eller svär trohet till en länsherre. Den största delen av allodmarken ägs av välmående bönder, men det finns också många adelsätter som har allod på Divras udde. Att driva ett jordbruk på allodmark har givetvis stora fördelar då man endast betalar tempelskatt och lagmansränta och då det var länge sedan man hotades av yttre fiender är det få som saknar skyddet från en adelsman. När kungen kallar till härmönstring har allodbonden dock plikt att bidra till hären.

Skattebönder: Dessa äger sin egen mark, men lyder under en godsherre. De betalar inget arrende, men diverse småavgifter och sköldränta. I gengäld åtnjuter man godsherrens beskydd.

Landabo: Echtisk benämning på bonde som arrenderar den mark som han odlar.

Trohetseder: Alla grevar lyder under en hertig, men alla baroner lyder inte under en greve. Det finns baroner som svär trohet direkt till en hertig och allodbaroner som inte lyder under någon. Då många adelsmän har gods spridda i flera områden så graderar man sina eder och framförallt så ser man nogsamt till att kungöra vem som är ens högste herre. Trohetseden till kungen som alla svär går dock alltid först.

Fejder: Gränstvister, oklara trohetseder, arvstvister, släktband, ärelystnad, upplevda förolämpningar och girighet kan alla vara upphov till de fejder som emellanåt uppstår mellan adelsmän. Ibland har det hänt att hertigar har startat krig mot varandra, vilket närmast får liknas vid inbördeskrig. Detta är något av en mardröm för konungen som om han är klok gör sitt yttersta för att stävja fullskaligt krig i sitt land. Dessa stridigheter avslutas i allmänhet med att fred sluts, försoning uppnås och gods byter ägare.

Gods: Gods är en ekonomisk enhet där samtliga bönder lyder under en och samma herre, godsherren. Godsherren har rätt att ta upp en del skatter och avgifter från godsets invånare samt uppbära arrende från de som brukar godsherrens jord och dagsverken från godsets livegna bönder. Ett gods ägs alltid av en adelsman (undantag dock för faltrakiska och losdriviska stormän som inte har adelstitlar man kan äga gods). Adelsmannen kan dock vara alltifrån en riddare till kungen. Ett gods omfattar oftast en eller ett par byar och sammanfaller ofta med ett riarkat.

Markland: Arealenhet. Ett markland motsvarar den storlek på en bondgård som ger dess brukare en ”normal inkomst” vilket bland echter anses vara omkring 100 gm/år innan skatter och avgifter. Den exakta storleken på ett markland kan variera mellan olika områden, det är avkastningen som är viktigast. Som riktvärde kan man dock säga att ett markland på någorlunda bördig jord är drygt 6 ha.

Herrgård: Godsets huvudbyggnad och godsherrens hem.

Sätesgård: Påkostad herrgård, en adelsmans huvudsakliga hemvist.

Släktgård: Herrgård på Divras udde som räknas som det ursprungliga hemmet för en adelssläkt.

Godsfogde: Förvaltar ett gods åt dess ägare.

Hövitsman: Förvaltar ett sammanhållet område bestående av ett flertal gods, ett län, åt dess herre. Motsvarar drotsar i den kungliga administrationen. Är oftast riddare.

Kastellan: Sköter en borg åt borgherren. Är även han oftast riddare.

Kungseden
Alla baroner, grevar och hertigar svär en ed direkt till kungen. Detta är inte bara en enkel formalitet utan något som tas på största allvar. När ett arvskifte har skett och sonen övertagit sin faders län så måste han bege sig till hovet i Ekeborg, knäböja inför kungen och svära att var honom evigt trogen och att alltid tjäna honom efter bästa förmåga. Det förväntas också att den nytillträdde adelsmannen skänker kungen generös gåva. Att visa sig frikostig här skänker både status och kungens uppskattning och edsgåvorna har kommit att bli en stor inkomstkälla för kungen.
När det är kungen som har avlidit så förväntas det att alla i högadeln närvarar vid kröningen och sedan svär var och en för sig kungseden. Ordningen som man kallas till kungen är givetvis oerhört central för adelsmännen. Den hertig som svär kungseden först räknas som främst ibland likar och får äran att leda rikets råd under konungens tid som regent.

Skatter & Avgifter
Skatter är komplicerade och styrs av gamla avtal och sedvänjor. Det är adeln i egenskap av godsherrar och kyrkan som har rätt att uppbära skatter. De enda övergripande skatter som finns i Kardien är tempelskatten och lagmansräntan, övriga skatter egentigen specifika för varje enskilt gods, även om likheterna är stora.

Tempelskatt: Tempelskatt uppbärs av den aidniska kyrkan, betalas av samtliga kardier utom penter och älvfolk och samlas in samman med godsets övriga skatter och levereras direkt till riarken. Skattens storlek varierar något, men uppgår till omkring 1/10 av skördens värde.

Lagmansränta: Denna betalas också av nästan samtliga kardier och används till att försörja fredsdomare, lagmän, landsfogdar och häradsfogdar. Uppgår till omkring två gm per hushåll och år.

Arrende: Avgift för att bruka någon annans jord. Ingen skatt och kan betalas även till ofrälse personer. Uppgår normalt sett till mellan 1/5 och 1/7 av skörden. Kan betalas som fast avgift eller som andel av avkastningen.

Sköldränta: Betalas av alla som har rätt till en adelsmans beskydd från rövare, svartfolk och den elake grannbaronen. Varierar mycket från plats till plats, men omkring 4 gm per hushåll kan ses som ett riktmärke.

Dagsverken: Utförs av alla livegna bönder, oftast på herrens åkrar. Uppgår till några dagar per fortdag och mer än det dubbla i skördetider. Det går också att köpa sig fri från dagsverkesplikten.

Avgifter: Godsherren får även inkomster från betesavgift, kvarnavgift, arvsskatt, bortgiftesavgift, frigångsavgift m.m. De båda sistnämnda betalas endast av ofria bönder, som också kan tvingas betala ”förstnattspeng” för att godsherren skall avstå från sina rättigheter på bröllopsnatten. Dessa avgifter är ganska små och uppgår till några guldmynt per hushåll och år. Det finns dock godsägare som utnyttjar dessa avgifter för att maximera sina inkomster, under stort knot från godsets bönder.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Ser fint ut master Regil, till och med ganska oversiktligt med tanke på innehållet! :)

Något jag dock hangde upp mig i var antalet "och" i foljande mening:
Tempelskatt: Tempelskatt uppbärs av den aidniska kyrkan, betalas av samtliga kardier utom penter och älvfolk och samlas in samman med godsets övriga skatter och levereras direkt till riarken...
Kanske så har istallet?

Tempelskatt: Tempelskatt uppbärs av den aidniska kyrkan, betalas av samtliga kardier utom penter och älvfolk, och samlas in samman med godsets övriga skatter för att sen levereras direkt till riarken...
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Om en kardisk alv konverterar till den Lysande Vägen, borde han inte betala tempelskatt då? En halvalv?
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

anders skrev:Om en kardisk alv konverterar till den Lysande Vägen, borde han inte betala tempelskatt då? En halvalv?
Det tycker jag nog att han borde. En alv som lever bland männsikor på människors vis riskerar nog att bli behandlad som alla andra, men alverna i skogen behöver inte bekymra sig om tempelskatt och ivriga missionärer.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Vad den snikne köpmannen säger
Om Kardien? Där har du pärlan i gröten och kom ihåg att tacka mig när du tjänat ihop din första tunna guld! Många köpmän klagar över repressalier, arroganta adelsmän och echternas brist på gästvänlighet , men för den som liksom jag vet hur echter skall tas finns det ingen bättre plats att göra affärer på än i Ekeborg, det skall du veta. För en echt är det viktigaste inte att göra en bra affär seru, utan det vitigaste är att göra affär med en bra karl. Så tala vitt och brett om din ordhållighet, skänk gåvor till dina blivande vänner, låt dem få köpa något exklusivt till ett riktigt bra pris, prisa echterna och Valentin Echte och se till att besöka soltemplet flitigt. Har du en annan tro än den Lysande Vägen är det bara att byta, du kan ju alltid byta tillbaka när du återkommer hem igen om du förstår vad jag menar. Lismande fjäsk funkar inte, men ett patetisk hyllningstal till dina vänners ära går alltid hem. När du efter något år lyckats skaffa dig vänner bland echterna och de har accepterat dig så kommer de alltid att vända sig till dig istället för dina konkurrenter och du kan börja tjäna stora pengar. Så, om du lyder mitt råd så slår du upp ett kontor i Ekeborg och om du bara följer mina anvisningar så blir du snart rik.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Regil skrev:
anders skrev:Om en kardisk alv konverterar till den Lysande Vägen, borde han inte betala tempelskatt då? En halvalv?
Det tycker jag nog att han borde. En alv som lever bland männsikor på människors vis riskerar nog att bli behandlad som alla andra, men alverna i skogen behöver inte bekymra sig om tempelskatt och ivriga missionärer.
Skatt betalar man väl oavsett hur man röstar...förlåt tror?
Alver som konverterar...känns inget vidare.
Skriv svar