Nargur

[Adragoor]

Guldporten... tja, Av kända dvärgiska sammansättningar av två substantiv, Tarat-Khôn, Ghan-Toth osv. att döma verkar det som om Nahibû-Meth skulle vara helt korrekt konstruerat. Ett alternativ är Meth-Înhib eller Înhib-Meth som skulle kunna betyda "gyllene porten".

[birkebeineren]

Då anvander jag Nahibû-Meth for porten på gryndurspråket medans jag funderar på en variant av Meth-Înhib for den dialekt eller språk som nidadvargarna anvander. Har någonstans i mina gommor en detaljbeskrivning av en dvargaport som jag tankt passa till Guldporten, mojligenns aven en karta jag kan scanna in...

Skal också forsoka fastbestamma de olika namnen på dvargriket i Nidabergen, flera varianter har forekommit (huvudsakligen från mig) men jag tanker mig ett på gryndur, ett på nidadvargarnas språk och ett eller två på manskliga språk (Kvisur Kan).
Den andra porten i vaster behover också ett namn och den ena i oster som mynner ut mot Nidapasset. Forslag mottas med tack!

[birkebeineren]

Dags med lite narguriana och i ett forsok på att ge lite direkt spelnyttig information har jag skrivit lite om vissa fardigheter och hur nargurerna i Nargurs skogar forhåller sig till dessa. Medveten om att jag kommer in på regeltermer men detta endast for att visa hur jag tanker (med EDoD-regler).

Teckenspråk
Nargurerna har ett eget teckenspråk kallat "ime" som har utvecklats for att kunna kommunicera under jakt. Det består av enkla handrörelser, ofta använda kring ansiktet (skägg och flätor underlättar tydligheten men tecknen fungerar även stiliserade), och kan utföras mycket diskret. Alla nargurer besitter grundläggande värden i teckenspråket då varje individ deltar i det för familjen och klanen livsnödvändiga jagandet. De mest erfarna krigarna har några egna tecken som används vid vinterns Svartblodsjakt och det är bland barnen en tävling i att försöka lista ut vilka dessa är.

En RP som behärskar det narguriska teckenspråket kan lära ut det till sin "äventyrsgrupp" och ge denne ett mycket användbart sätt att kommunicera i det tysta - Teckenspråk: Ime. Det är dock endast möjligt att förmedla hur man vill att någon skal röra sig, hur många byten som finns, hur lång tid som skal avvaktas osv. SL får avgöra i vilken grad ett budskap går att förmedla och huruvido eventuella INT-slag behövs för att mottagaren förstår. En grupp jägare som använder teckenspråket ökar sitt CL i Jaga. (Vackert skägg och fina flätor kan också ge pluss på CL i tveksamma fall om SL så vill.)

Kanot
Varje nargurisk familjegrupp följer under sommarens vandring samma rutt innom sin klans marker. Ofta går denna längs floder och över sjöar, genom sumpmarker och ner vilda stryk. Kanoterna läggs på fasta platser där familjen kommer att passera nästa Vandringstid och ar markta med klanens symbol. De flesta nargurer kan handtera en kanot och alla deltar i underhåll samt nybyggnation. Vattenvägarna är ett mycket användbart sätt att ta sig genom Nargurs skogar och nargurerna själva väljer ofta att utforska nya jaktområden och okänt tärreng med kanoter. I nordvästra Nargur finns trakter där underjordiska floder genomkorsar det platta landet precis under marknivå och flera klaner här bedriver grottfiske från kanot.

En RP som lärt det narguriska sättet att använda kanot har ökat CL vid manövrering i forsar och stryk men i blåsigt väder på öppet vatten (som ej är vanligt i Nargurs skogar) sänkt CL. Till en något ökad kostnad kan färdigheten eventuellt vara användbar till att med tillgång till rätta material kunna tillverka nya kanoter.

Hantera fällor
Nargurerna använder sällan fällor till att fånga jaktbyten, men till att skydda sina boplatser och buhr (matförråd) från rovdjur, svartfolk och fientliga klaner är de mycket använda. Det handlar om enkla fällor; enkla i avseendet material och funktioner - spetsade pålar, fallande stenar, förgiftade taggar osv. Alla nargurer har en viss baskunskap om fällor men det är som oftast en inom varje familjegrupp som kan mera, och inom klanen är det alltid en expert som ansvarar för skyddet av thiwren (hemboplatsen).

En RP kunnig i nargurernas fällkonster kan gillra fällor med mycket enkla medel och med stor "effektivitet". Mera avancerade fällor i form av dolda mekaniker, lås och tekniska detaljer kan också ofta förstås och upptackas med lyckade färdighetsslag, även om de inte kan konstrueras.

Rida
Ytterst få nargurer är villiga att sätta sig upp på en häst och ännu färre kan rida. En tydlig skillnad mellan nargurer och barbier som annars har många kulturella likheter är synen på hästar. Narguren ser hästen som ett villebråd på lik linje med andra bytesdjur men för barbiern är hästen ett heligt djur. Riktigt varfor det förhåller sig så är dolt i historien även for nargurernas långa minnen, men krigs- och dödsgudinnan Mirraghan föreställs ofta som stående på en död häst bland skogens nargurer, något hon inte gör på det barbiska höglandet där hon också har en annan ställning. Hos de av södern påverkade brytarna i Trasimo och Sjölandet (Torshem) som tagit upp jordbruk och andra konstiga vanor finns det dock ridkunniga nargurer, men de är inte många och även bland dessa ses ridkost som något underligt.

En RP med denna narguriska syn på hästar kan skapa problen i avseendet förflyttning men hon har alltid goda förslag när matförråden tryter. Att jaga häst i såkallade civilicerade trakter är också något som gärna skapar problem, även om det ( i nargurens tycke) smakar gott.

Nar jag skriver att alla nargurer besitter dessa fardigheter så ar det for att understrycka att deras kultur inte har så många olika "yrken", de flesta lar sig ungefar samma saker både som barn och vidare i livet. Detta innebar inte att inga specialister innom olika områden finns och att inte vissa individer har unika fardigheter, utan att de flesta nargurer har ungefarlig samma kunskaper. Enklast for spelandet mojligtvis Yrke: Skogsnomad (nargurisk)?

Hoppas det kan vara till nytta!

[birkebeineren]

http://images.gfx.no/426/426606/bbobopi40-555x299.jpg

Så har kan det gå nar en skogsbo forsoker sig på de stora ismammutarna från Orghin. I Nargurs skogar ar den mindre mastodonten (mammut narguricum) vanlig men aven for de duktiga jagarna från Stenlind klahn Tahnavani blev detta en for stor utmaning. Hur det gick for den stackars Keltobihr berattar inte bilden.

http://www.dailygalaxy.com/photos/uncat ... moth_2.jpg

Halbast den vresige - orghinsk mammut som rymt från timmerlastningen i Mastika Agga och numera terroriserar stadens utkanter. Brukar komma in over isarna på vintern och i rasande fart ramma de innefrusna skeppen ute i hamnen. Uppehåller sig inne i myrmarkerna soder om staden under sommaren men hur det tunga bestet klarar den sanka grunden ar en gåta. Det påstås att Halbast har samtalar med småfolket, de jordukaerlarna kallar vaenirer, och att det ar de som orsakar elandet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Wool ... th-RBC.jpg

En av Halbast kusiner avbildat på av de korta sommardagar som faktisk finns uppe i sodra Orghin. I bakgrunden syns ett typisk landskap for denna region. For den botanisk interesserade kan tuth-örten anas vid mammutens fotter, ett oanseligt gras men anvandt som mycket potent som lakedrog bl.a. av mereldiska munkar.

[birkebeineren]

Ingen med åsikter om narguriska fardigheter?

[Grisodlar'n]

Ingen med åsikter om narguriska fardigheter?

Det såg bra ut med anpassningen till nargurerna, men hur är det med nargurerna i Trasimo-trakten? Har de börjat anamma sydligare kunskaper och yrken?

[birkebeineren]

Tanker mig att nargurerna grovt kan delas upp i tre olika kulturer som brevid gemensamma drag aven har flera sarskiljande. Inga fardigt utvecklade ider så kom garna med åsikter.

"Brotarna"
De nargurer som tagit upp jordbruk och borjat ett bofast liv som odlare. Inte anammat så många andra av soderns vanor utan lever "narguriskt" i så stor grad som mojligt. Foredrar ett lugnt liv i fred men kan fortfarande handtera en yxa. De flesta bor i små byar som vuxit upp mellan de storre handelsplatserna/guldtvattarsamhallerna som jorerna från sodern byggt upp: Nharag, Lilla Gringul, Idahborg, Nya Amawhine och Himmelen. Brotarna har dock tagit till sig vissa andra joriska kunskaper an jordbruket, och kanner till (och tycker illa om) annu fler, men de vill ofta leva ett eget liv. Jorer som lever bland brytarna forekommer men ar sallsynt. Brotar forekommer aven i Torshem.

"Ur-nargurer"
Nargurerna djupt inne i Nargurs skogar lever som ingenting annat an Nargurer - Gudinnans folk. Många kanner inte ens till varlden utanfor skogen utan lever som forfaderna gjort i århundraden. Vissa klaner har sporadiska kontakter med utomvarlden, oftast genom enkel byteshandel med antingen brytar eller joriska karavaner, eller genom plundringsrader. I Trasimos gransområder, mot skogen, lever många klaner som nu ser ett annat liv an det de sjalv lever. Vissa ar lockade medan de flesta annu ar skeptiska. Konflikterna ar många.

"Skogsbarbarerna"
Till denna brokiga grupp tillhor de nargurer som på olika vis och av olika anledningar lever bland andra folk. Fortfarande narguriska i stor grad men ar inte bundna av klanen och forfadernas vis. Det kan vara en kunnig bågtilverkare som slagit sig upp som hantverkare i mojligtvis Lilla Gringul eller kanske Jorgund långt borta från skogen, eller det kan vara en legosoldat som foraktar soderns veka folk men tycker de utgor mycket tacksamma offer att harja och plundra bland (antingen i egna "krigsskockar" eller som anlitade av joriska krigsherrar). Anledningarna till att narguren lamnat skogen kan vara allt från aventyrslusta till att ha blivit tagen som slav.

En klassisk aventyrare som hamtas från Nargur kan kanske lattast harstamma ur den senare kulturen/kategorien men aven de andra kan fungera som bakgrund for en RP. Benamningarna Ur-nargur och Skogsbarbar ar arbetsnamn medans Brote ar spikat.

[gtjorgo]

Låter bra!

Apropå färdigheterna ni nämnde ovan. Kan man tänka sig att färdigheten Astrologi har mer med myter och mystik att göra hos nargurierna och mindre med matematiska tidsuträkningar som hos t ex kanske furgierna och hos de gamla klavykerna?

Förresten.
De strövnargurer som finnes ute på slätten i väster, skall även de beskrivas i denna tråd ?

[birkebeineren]

Apropå färdigheterna ni nämnde ovan. Kan man tänka sig att färdigheten Astrologi har mer med myter och mystik att göra hos nargurierna och mindre med matematiska tidsuträkningar som hos t ex kanske furgierna och hos de gamla klavykerna?

Kan man absolut. Jag har egentligen inte (an) tankt så mycket på nargurernas mytologi och forestallningar om stjarnhimlen, men att det inte handlar om avancerad matematik kanns ratt... Tankar?

De strövnargurer som finnes ute på slätten i väster, skall även de beskrivas i denna tråd ?

Det lilla som skrivits om strovnargurerna hittas nu i trådarna for Mirel, Ransard, Palinor och har i Nargur, med andra ord ratt ooverskådligt. Det finns tankar om att ge denna kultur ett hem i det såkallade Sar-Saru på båda sidor om Mefamirsjons nordostra del men vart då beskriva detta område? Mojligtvis i en egen tråd for Mefamir?
Jag kommer oavsett att omtala strovnargurerna i Nargurmaterialet men då tankt endast en bakgrundsinformation i forsta hand. Om någon vill ta sig an dessa folk kan jag undervags bistå med lite narguriana som hjalp. Åsikter om hur bast gora mottas med tack!

Tyvar har jag alltid fler ideer an vad jag hinner skriva ner.

[Krille]

Kul att Nargur fortfarande diskuteras. Har alltid varit ett "svart hål" för mig på Erebs karta men nu har man lite mer inspiration.

[birkebeineren]

Från Palinor-tråden:

Jag är mest ute efter beteckningar att använda i skrivandet av nargurernas historia, men tills eventuella bättre forslag dycker upp kan jag använde det något luddiga "västnargurer"...eller kanske slättnargurer?

Kanske bada: västnargurer later ju mer demografiskt/folkvandringsaktigt - slättnargurer kanske lite mer som ett begrepp som används av deras östliga kusiner. Eller kanske ett namn som hänvisar till deras udda livstil: fararnargurer, strövnargurer eller resande?

Strövnarguriska (Palinorska)

Detta sammanblandade språk härstammar ur västnarguri genom de sardiska och belgothiska språken. Strövnarguriskan har ändrat sig mycket under århundradena och innehåller numera mängder av lånord från jori (via Palinor), mireliska och central-narguri. Språket kallas ofta Palinorska, en något misvisande benämning då strövnarguriskans ursprung är långt äldre än den palinoriska ordensstaten. Talas av de strövande folken mellan Kard och Nargurs skogar.

I palinor talas vastnarguriska sprak (stammarna), kontinentala joriska sprak (riddarne), Nyjori (lingua franca inom orden) och pidginsprak bland bondebefolkningen.

Palinor i Trasimo
"I manga av Trasimos byar, och ocksa helt övergivna i skogsmarkerna mellan dem, vittnar tomma husrester eller ombyggda boningar om de palinoriska riddarnas storhetstid. I vissa byar har en föredetta kasal eller missionsstuga byggts om till hövdingahus, eller lagerlokal, eller svinstia. I andra fall finns byggnaden kvar, bebodd av nagon enstaka palinorisk eremit eller riddare i exil. Att resa österut för att konvertera barbarer är fortfarande en mycket hedersam syssla hos palins riddare, men med en sinande kassa och sinande kommersiella intressen är trycket inte lika stort nu som tillförne. Och unga hjältetalanger föredrar att kasta bort sina liv mot ransards krigsmaskin. Vissa stugor upprättshalls dock av de palinoriska nomadstammarna, i de fall de reser till Trasimo för handel och bete. Vilka relationer stammarna och de bofasta har beror pa bosättningens och stammens historia och tidigare kontakter, men överlag kan sägas att mycket av den handel som fortfarande sker över Palinor fran Nargur utanför ransards intressesfär gar via stammarna. Detta är mer handel än Palins orden inser, vilka demoraliserade ser sin närvaro i Nargur allt mer som ett fornstort minne."

Då skal jag forsoka skriva in i Trasimos och Nargurs histora att några nitiska riddare ur Palins Orden foljt i strovnarguriernas spår rundt 300 eO och vid Trasimosjon hittat både rester av de gamla limes narguricus och barbarer som levt i oupplyst morker. Kasaler och missionsstugor byggdes men trots viss framgång i verksamheten uppnåddes inte riktigt de resultat som rapporterades hem till Khartotum. Centralnargurierna var motstraviga och konservativa i sitt tankande, forfaderna hade inget att beratta om denna Hjallbrand(?) eller Etin, och vastnargurierna som dragit dit palinerna (pharlinher som de blev hetande har) hade ansetts som opålitliga helt sedan 900-talet fO. På slutet av 400-talet eO kom så det berendiska Norderebiska kompaniet och jorpagniska handlare från Argald upp från soder och skogsnargurerna blev mera interesserade av vapenhandel an trosforestallningar.

...Vid Mefamirs nordöstra spets ligger en mycket kraftig Maginod välkand bland Altors magiologer. Den verkar tyvär vara ”infekterad” på något vis och tappra forskare som försokt utröna fenomenet talar om kaotiska strömningar och någon slags ondskap, dvs de få som har återvändt med förståndet kvar. I närheten har khrâshi siktats, såkallade blodsalver, men inget är känt om vad dessa varelser har för ärenden. Området närmast noden är skogsbevuxet men det ända djurliv som syns till är saktmodiga stäpphorningar som inget verkar märka av något onaturligt. Stäpphorningar är dock kanda för sina tjocka skallar. Ibland har någon ondt härjat bland strövnargurernas djur och vid lägereldarna talas det tyst om....

talar strövnargurerna om...Gaerithen?

...Det finns ju uppenbarligen olika inställningar till den gode Ghaeriel. Ransarderna och även en del av de palinoriska stammarna (och säkert majoriteterna av nargurerna i sin helhet) ser honom som en ond dödsgud. Men bland vissa palinoriska stammar (och gärna även en minoritet av andra narguriska stammar) är Ghaeriel en välvillig och heroisk odinsfigur som samlar pa döda krigare och ledsagar de dödas själar.

Saaa... antingen Ghaeril (eller Ghaerilingen - en ghaerilgast!) eller ocksa en annan, (ännu) mörkare dödsgud: Tot eller Mol eller Hudd eller natt...

...de strövnargurer som passerar Mefamirs norra spets och det onda som finns här talar om Ghaerilingen - hästrivaren, medans andra nargurer, varav många i Nargurs västra bryn, minns honnom som den goda Hjälte han engång var?

Ser gärna att strövnargurerna är rätt annorlunda från "mina" nargurer i Nargurs skogar och mottar med tack ideer och bidrag till deras utformande. Strövnargurerna är västnargurer och bröt med sina forna fränder i skogen (och Gudinnan?) på 900-talet fO men har på senare tid börjat mer och mer synas i främst Trasimo.

[birkebeineren]

Från Ransard-tråden:

Västnargurisk bosättarkultur:

En kultursfär som sträcker sig fran Palinor i sydöst, över Ransard och till Jorduashur i Norr. Baserat pa klansamhällen (som ofta ägnar sig at krigshandlingar). Detta har lett till särpräglade kulturer. Jorduashurs ättesamhälle ligger fortfarande pa en ganska primitiv niva, och man ägnar sig at bade krigs- och plundringstag: centralmakten är svag. I Ransard har den Raniska eliten lyckats samla ett stort markomrade under sitt centralstyre. I Palinor finns en jorisk nybyggarkultur som är delvis uppblandad med västnargurisk bosättarkultur.

Centrala begrepp bland västnargurisk bosättarkultur är heder, gästfrihet och rättvisa. Grunden är sma byar och gardar, ofta baserade runt en eller flera storfamiljer - i vissa delar även folkborgar. Institutioner som laglöshet, mansbot och "flisfrid" (den som gömmer sig bland heliga "stenflisor" undkommer lagens langa arm) erkänns allmänt bland västnarguriska bosättare.

Aesirkulten är intimt förknippad med denna kultur.

http://img371.imageshack.us/img371/3382/sard2or2.jpg

Ur Kards historia

Ca 900 fO
Västnargurier kommer vandrande in från sydöst. De passerar över Herikollas vad, korsar Aleriska sänkan, rundar Tarfatbergen och bosätter sig i de mellersta delarna av västra Kard ute vid kusten. Enstaka vättar är de enda intelligenta varelserna i landet.

Ca 800 fO
Jorderstammen som lärt sig bygga enkla båtar seglar ut på Lerigatt och vidarer mot norr.

Ca 730 fO
Alla de belgothiska klanerna tar sig upp i Otanierrevan och sprider snabbt ut sig kring Mælinska bukten.

657 fO
En liten grupp krigare letar sig upp till västnargurernas länder. De har tjänstgjort i Kejsardömet Jorpagnas legioner och för med sig en överlägsen stridsteknik. Målmedvetet och brutalt söker de sig en bostad som de till slut hittar på ön Ranz. Så fort de lärt sig skeppsbyggarkonst (av tillfångatagna jordiska fiskare från Svalöarna) börjar de plundra de omkringboende folken.

Ca 600 fO
De sardiska stammarna har utvecklat en gemensam kult kring tron på smågudarna vaenir. Detta tros ha sammanhang med att den Tredje konfluxen inte påverkar Kard

Ca 550 fO
Narimerna går österut in i skogarna och fortsätter upp i Kardbergen.

400-talet fO
Svartfolk anländer till Kardbergen från öster och kommer att bli narimernas eviga fiender.

[birkebeineren]

Från Mirel-tråden:

Jag ser gärna mirelierna som standigt i konflikt med nargurerna och då många nargurer har långt minne (bokstavligen talad; genom sina förfäder) finns det fortfarande de som ser nederlaget mot Kejardömet Jorpagna 944 fO (då mirelier och nargurer trängde in i kejsardömet för att till sist nergöras vid Trasimosjön) som en anledning till att tycka illa om mirelier.

Narguriska stammar hade jag tänkt att var de som brände mirellernas Am-Korum, vilket säkert inte förbättrar förhållandet. Samtidigt kan ju vissa klaner göra förtjänst på handel och "pass" för passerande nargurerstammar.

Jag kan också bra tänka mig narguriska nomader i landet som ett eget element. Vissa lever rövare, vissa för handel och andra kanske har "pass" av mirellerna att ströva genom landet till beten söder om Ljusna (mot att de visar respekt för mirellisk överhöghet och betalar för sig).

Kunde man tänka sig att nargurerna har en handelsplats någonstans vid Mefamirs östra delar, kanske vid det där flodutloppet uppe i sjöns "vikspets"? Där kunde de byta timmer och slavar mot ylle, hampa och trakoriskt silver och salt?? Tänker mig en handelsled in från västerhaven genom Karlockerträsket längs Mefamir in i centrala Ereb.

Bhu Mir är en relativt ung handelsplats upprättad av strövnargurer från slätterna i norr. Den ligger vid den lilla ö (kanske faktisk på ön?) som syns precis utanför kusten i den sydöstliga "svängen" av Mefamirs sjö, lite öster om floden som rinner från Mörkerbergen i söder. Hit sträckte sig den gamla joriska gränsvallen Limes Narguricus från Nidabergen i öster och den nya handelsplatsen är delvis byggd på gamla ruiner. Den största byggnaden är dock ett övergivet palinorisk kasal från 300-talet eO. Kopparhavshandlarna som koncentrerad sig på Trasimo i öster ser denna av nargurier upprättade handelsplats som en obehaglig konkurent men har inte kommit på något sätt att "ta hand" om den ...ännu.

- Jag tänker mig att det finns en del narguriska stammar till och från i Mirel, men att en av dessa stammar utvecklat sig till en riktig maktfaktor i landet. En stam som erövrat några mireliska tomborgar och håller en tryggad led genom hela landet och gör stora vinster på handel med folken i området norr om, och ända ner till Kalklanden, och österut ända in i Nargurs skogar. Hästmännen leds av en fruktad nargurisk prinsessa och är en riktig nagel i ögat på de anrika mireliska klanerna. Hur låter det?

Den unga narguriskan Amasita är en hängiven Mharigahn-dyrkare och har med sina krigare kontroll över mycket av den handel som kommer från Bhu Mir, och även andra platser. Med sina ryttare behärskar hon ...-floden som mynner ut i Karlockerträsket. Amnasitas Hästmän tar en mycket hög tull för att släppa genom handelskaravaner och båtar!

Amasita
Amasita är en nargurisk stamledare och för befäl över en mäktig hord av hästkrigare och uppfödare. Horden är ett organiskt begrepp och varierar både i omfång och densitet enligt hordfamiljernas inbördes förhållanden. Trots tillfälliga fluktuationer är horden dock stadigt på växande i takt med dess makt, och det sägs att till och med svartblod från Mörkerbergens sluttningar har slutit upp under Amasitas fana.
Vanligtvis styrs tre större delar av horden av Amasitas tre älskare, alla brutala krigare och trollkunniga blodspräster.

Amasitas hord kontrollerar de vilda hedmarkerna kring Bhu Mir och den forna Nargurervallen. Härifrån rör den sig nomadiskt i väldiga massor västerut över Kalterstrandens omarker, genom södra Mirel och ner över de bortre Ormvidderna ända ner till Kalklanden och Staden O.
De för med sig hästar, slavar och elfenben från handelsplatsen i öst, och byter till sig purpur, salt och plundringsbyten nere på slätterna i väst. På vägen handlar de med mireliskt ylle och månskenshonung. Också kreaturshandeln blomstrar upp vid bosättningarna i södra Mirel när nargurerna väller in med ett myller av krumhornade pälsmulor, ullgetter, mjölkfår och hästar, allt från stickelhåriga bergsmanar till palinoriska springare. Handlen, plundrandet och den kontroll horden utövar över annan varutransport i området, har gjort Amasita mycket förmögen och inflytelserik.
På vägen upp från Ormvidderna hämtar horden ibland med sig de mest besynnerliga varor; evig is från det fjärran Orghin, sjungande giftormar, drakfågelägg eller små amforor av silversten som blir osynliga i nymånens sken.

Genom krigföring och klok diplomati har Amasita tagit kontroll över i stort sett hela det gamla Unurien, dvs det södra Mirel, och kan ostört föra sitt folk därigenom. Hon besitter ett antal rundborgar och bevakar de bästa färdlederna, vaden och lågpassen genom området. Därtill har hon en elittrupp av stadfasta hästkrigare i Bohr-Ba, den gamla joriska fästningen där handelslederna från såväl det forna Jorpagna som Staden O sammanflödar.

Hon är en viktig maktfaktor i Mirel, uppehåller sig ofta flera månader i landet när horden drar igenom, och börjar alltmer uppvisa en mirelisk halvnomadisk levnadsstil. Det finns rentav mireler som menar att hon skall återinta kungasätet Am-Korum och krönas till drottning över hela Mirel. Hur det än är med den saken så har hon kuvat ett flertal av de södra klanerna, och framtvingat fred med de flesta övriga.
Ett symboliskt tecken på hennes makt och status i Mirel är det faktum att hennes livgarde lyckats med bedriften att fånga en levande dimbest. Odjuret lär lyda Amasitas order och ses alltid i hennes sällskap.
I Mirel har hon i folkmun fått titeln prinsessa, och ryktena om hennes skönhet, farlighet och mod, florerar vilt.

Den narguriska prinsessan Amasita, kanske den mäktigaste personen kring Mefamirs stränder.
Om ni undrar så är det en dimbest som ligger framför henne...

[/URL

Hennes tre alskare skulle kunna vara:

1 - En mirelisk bjornkrigare från trakterna kring Am Korum med mycket anrika slaktskap bakåt.
2 - En nargurisk/palinorisk sjaman och formidabel hastkannare.
3 - En halvorch från klomelliska Bozsa hon hittat i Staden O under okanda omstandigheter.

Damen i fråga ar forovrigt av osroghurisk blod vars far var en plundrande strovnargurier och vars mor en nargurisk vinde.

Från Nargurs skogar i öster mot Buh Mir går Slavleden över landet. Stora flockar med skogsnargurer vallas likt boskap over slätten for att säljas på marknaden vid Mefamirs östra brädd. Strövnargurerna har alltid jagat slavar i Nargurs skogsbryn men det var först efter att handel- och guldtvättarbyarna i norra Trasimo uppstod och profesionella slavjägare sökte sig länger in i skogarna som handeln utvecklades. Himmelen är den av byarna strövnargurerna gör de bästa köpen men även i Nya Amawhine kan fynd göras.

Den gräns Kejsardömet Jorpagna drog mot det barbariska Nargur syns fortfarande mellan Buh Mir och Trasimosjön - Nargurervallen. Gränsen var en kjedja av små fort och vakttorn som länkades samman av en stensatt jordvall och benämdes Limes Narguricus. Den byggdes under åren 942-937 fO och var befäst helt till kejsardömets fall. Limes var inte tänkt som ett befästningsvärk som skulle stå emot större angrepp men mer som vaktposteringar som kunde varna större militarförläggningar en bit bakom gränsen. Trots det växlande men ständigt närvarande krigshotet från Nargur förekom utbyte kulturerna emellan och vid flera portbyar fans joriska handlare som blandade sig med fredliga nargurer. Numera har de flesta av befästningarna rasat helt samman men några av de större står fortfarande kvar som ruiner. I resterna av portbyarna och militärförläggningarna finns värdesaker gömda i jorden, hastig nergrävda under plötsliga anfall och aldrig återfunna av dräpta ägare.

Rig Maerföl
Maerungarna har en lång historia som heliga män och ledare bland de sydpalinoriska stammarna. De är en liten ätt av fäder och söner i rakt nedstigande led, som ärvt rätten att leda Maerkulten (därav namnet) bland vissa sydliga stammar. Maer är hästarna, styrkans och stolthetens gudinna, en ung krigsgudinna som har en naturlig roll hos vissa hästuppfödande sydpalinoriska stammar.

Det var tolv år sedan den unge Rig, nykrönt Maergum, kallades inför Broder Bors da Burinne, herre till Sydmyrra Kasal. Han anklagades för kättersk hednatro, hans ämbetsspö knäktes över palinoriskt riddarknä, hans gyllene sporrar trampades i stoftet, och han sändes från sin stam täkt av damm och med skinnflådd rygg. Sedan dess har den föredetta stamprästen sökt sig till olika stammar. Men om det är något som är ovälkommet hos de flesta narguriska stammar så är det en ny gud med en fattig präst. Först hos Amasita vildsinta härjare fick Rig en plats, först som stallpojk bland sina älskade springare, men såsmåningom som Amasitas högra hand och älskare, på grund av sina esoteriska kunskaper och sin ledarskapsskolning.

Rig har äntligen hittat en fristad där han inte längre är bara en kringstrykande shaman. I sin nyvunna säkerhet pyr hans hämndlystnad. Som den människokännare han är har han inte försökt egga den stolta Amasita, men istället i lönndom påverka henne och manipulera henne att ta till vapen mote den hatade Herr da Burinne, och hans stam, som inte kom till Rigs undsättning.

Jag skulle tänka mig att mirelerna helst handlar över Mefamirs sjö, och då är Bhu Mir det huvudsakliga handelscentrat i öst. Men säkert rör sig mireliska handlare längre österut också, kanske med narguriska karvaner.

Mirelisk vildeld har jag tänkt att är en ganska eftertraktad vara i stora områden av Ereb. Visserligen är produktionsvolymen ganska liten, men kvaliteten är svårslåbar. Prästerskapet i Ninshiburs gille kan med den höga efterfrågan trissa upp priserna ganska högt (och bada i lyx och rikedom).

Andra mireliska produkter som det kan tänkas handlas med är hampa, grovt ylle (som i sin stickiga grovhet knappt skiljer sig från hampan...), månskeshonung (egentligen en blek och rinnig sirap som utvinns från höglandsbambuns blomskott), kanske fettstinn benfisk och spindelkräftor från Mefamirs bottenslam och enstaka lass med pälsar från de smäckra höglandsgazellerna samt kanske enstaka fornfynd av ärgade bronsstycken från jättar och gamla klanhövdingar.

Sen tänkte jag mig att varor från Trakorien som tex salt kanske går ända genom Karlockerträsken via Mirhamn över Mefamir och till Bhu Mir.

Salt är nog en av de varor som både nargurer inne i skogarna och nybyggare i Trasimo är mycket interesserade, en forutsättning for att bevara kött under de långa vintrarna här i centrala Ereb. Karlockersalt är en källa till en mindre men säker inkomst for handlarna på Trasimertraden. Ovriga varor till Nargur kan vara lite allt möjligt men det rör sig oftast om mindre partier värda att frakta över land.

Själv hade jag tänkt mig ett litet berendiskt handelshus i Mirhamn i Mirel... Det är ganska rejält långt borta, men jag tänkte mig tunga vete- och tobakskaravaner upp till Bhu-Mir vid Mefamirs sydöstra strand och sedan båttransport till Mirhamn. Från Mirel är det främst vildeld som man är ute efter (ett bra ämne att ha i bakfickan mot feliciens flotta?) Givetvis kommer annant med på köpet; hampa och skinn och vad man nu kan tänkas handla med nargurerna i Bhu-Mir.

Vad tros? Att frakta vete över land är säket ingen picknick. Kanske med rejält tungt tornpackade mammutar? Eller med gaur-horder som sedan slaktas i Bhu-Mir...

Om man har några riktigt schyssta packdjur så kanske det kan gå!
Det bästa är förståss om det går att dra lasten bakom djuren. Tänk ett långt godståg, draget av en väldig mammut, med stäppnoshörningar eller liknande som används för att putta upp vagnarna när de suger fast i gyttjan. Du kan säkert utveckla...

Det går långsamt framåt, mammuten måste stanna och äta typ halva dagen, men en mammut kan å andra sidan dra ett enormt lass. Kostnaden blir inte mycket högre än för flodtransport.

Vad gäller slavar - glöm inte Trakorien som avsättningsmarknad.

[birkebeineren]

Den av Mandelorden i forskningssyfte utskickade Larjungen Dinbin Ovarson från zorakiska Luksilo gjorde foljande karta over vad han kallade:

Sar Saru - Strövnargurernas land
http://img512.imageshack.us/img512/2402/sarsarunv3.png

Han var noga med att precisera att det rorde sig om en geografisk karta så den roda markeringen visar ingalunda en sammanhållen statsbildning med fastlagda granser utan endast tankt markera den ungefarliga utstrackningan av dessa nargurers kultur. Buh Mir heller ingen slags officiell huvudstad utan endast den storsta stadsliknande foreteelse som forekommer. Det grona strecket ar Nargurervallen (det forna limes nargurikuz).

Eller tror ni hela kartan ar påhittat?

[Mikael]

Hur placerar Birke Sese/Pigrasili?