Kardien

[Grisodlar'n]

Fjärdingsman är en annan äldre titel.
Kronolänsman.
Stadstjänare/stadsbetjänt.
Burvakten (i städer)
Bysvennerna

Hittade vad som verkar vara en ok sida med lite om polisväsendets historia:

http://www.algonet.se/~hogman/sl_polis.htm

Tack för länken!
Bysven blir ett mycket bättre namn än vicekonstapel.
Min tanke är att låta systemet vara lite mer "avancerat" än det gängse medeltida - i echternas områden. I övrigt råder godsherrens förtryck av bönderna.

Varsågod

[Grisodlar'n]

The sheriff är väl från Ingen-skinka?
Konstapel lät för mkt 1945.

Jo men sen kom John Wayne...

Konstapel kanske inte heller är klockrent.
Fjärdingsman? (Åsa-Nisse ?)
Korpral?
Väktare?
Häradsman?
Häradsväktare?
Häradssven?


Häradsfogde!
vad tror ni om det?

Allt med härad låter helt ok. Häradsman låter bäst.

[Patrik Höij]

Eftersom du har anammat härader som distrikten de verkar i är häradsman inte alls tokigt som namn.

Bysven blir definitivt bättre än vicekonstapel.

Sheriff gillar jag inte alls, associerar bara till Robin Hood hela tiden

[Mikael]

Sheriffen av nottingham var menat som associering, men att det kunde tweekas precis som ogdar mm.

Häradsfogde tycker jag isf.

[Regil]

Då jag vill använda fogde lite genomgående så får det bli

Häradsfogde som till sin hjälp har bysvenner.

Jag gillar tanken att ogdarna har lite ansvar gentemot länsherren och skriver in det.

I icke echtiska områden finns fogdar som är ämbetsmän tillsatta av länsherren att sköta allt åt honom. Fogden blir då både lagman, häradsfogde och skatteuppbördsman i ett.

I ekenfara finns kronofogdarna som ansvarar för skatteuppbörd och kungens ägor i ett härad. Över sig har de drotsarna som ansvarar för hela drotsmarkens skattauppbörd och infrastruktur.

Häradsfogdar, lagmän, landsfogdar och fredsdomare finansieras alla av lagmansräntan.

[Patrik Höij]

Tycker att du fått ihop det bra Regil

[Grisodlar'n]

Instämmer!

[Regil]

Färdig!
Några kommentarer innan det går upp på Wikin?
En beskrivning av lagarna kommer att komma när inspirationen faller på...

Rättsväsende
Kardien har ett med erebiska mått centraliserat och enhetligt rättsväsende. All rättskipning utförs av kungliga ombud som denne kan avsätta. Landet är indelat i domsagor som variera något i storlek. Det finns mellan en och fem domsagor i varje grevskap. I darensslätt och norra Kardien sammanfaller domsagorna med shirerna. I varje domsaga finns en fredsdomare och en landsfogde. Landsfogden är chef för brottsbekämpningen och agerar som överåklagare i domsagan. Denne kommer oftast ur lågadeln, är riddare med egen sätesgård och svär endast trohet till kungen. Fredsdomaren är domsagans högste domare och äger rätt att fälla dom i mål som rör hög rätt (mål som rör brott som kan leda till döden). Även fredsdomarna kommer oftast ur lågadeln. Dessa har en lång juridisk utbildning och endast ett fåtal av de lärde juristerna i Pendon och en i Ekeborg duger som examinatorer för den som vill bli fredsdomare. Endast echter kan vara fredsdomare och landsfogdar.

Domsagorna är sedan indelade i ett dussintal häraden. I varje härad finns en lagman och minst en häradsfogde. Lagmännen är precis som fredsdomarna juridiskt skolade, men kraven är här inte riktigt lika höga. Lagmännen kommer till skillnad från fredsdomarna främst från ofrälset, oftast då storbönder eller borgare. De har rätt att fälla dom i alla mål som rör låg rätt (~mål som rör brott som inte kan leda till döden) och kan även bevittna avtal och utdöma repressalier. Häradsfogdarna har ansvar för brottsbekämpning och upprätthållandet av allmän ordning. Till sin hjälp kan han begära att byalagen utser bysvenner. Dessa är till stor hjälp vid marknadsdagar och liknande och har även ansvar för att byns rättsliga konflikter når lagmannen. De avlönas med en liten peng varje år samt daglön när de begärs i tjänst. Häradsfogdarna bär alla en svart alnslång stav som tecken på sitt ämbete. Denna används även till att prygla buset. Man bär också svärd utifall att saker och ting skulle hetta till.

Rättsväsendet finansieras med lagmansräntan som samtliga hushåll betalar. Denna uppgår till omkring ett gm per hushåll och år.

Systemet ovan tillämpas dock inte fullt ut i hela Kardien. I de echtiska delarna av landet gör det det, men i större delarna av övriga riket så överlåtes rättsuppgifterna på länsherrarna. Grevarna övertar rollen som fredsdomare och landsfogdar och deras undervassaller agerar lagmän och häradsfogdar. Dessa uppgifter kan i sin tur överlåtas på betrodda fogdar. Härigenom blir en och samma person de livegna böndernas herre, ägare, åklagare, ordningsman, domare och bödel.

Hur fungerar då systemet i praktiken? Blir brottslingarna dömda? Svaret på de frågorna besvaras bäst med ett: ”hyfsat”. Återfallförbrytare, brottslingar tagna på bar gärning eller identifierade av trovärdiga vittnen blir oftast dömda. För stölder där ingen misstänkt finns är dock sannolikheten närmast obefintlig att någon kommer att ställas till svars för brottet. Rättsväsendet klarar även av att lösa egendomskonflikter som uppstår utan att blodspillan behöver uppstå. Tilläggas bör dock att en echt enligt kardisk lag har rätt att återta sin egendom med våld. Detta är något som adeln håller hårt på och då det bara finns en domare (kungen) som har auktoritet nog att döma i dessa mål är våldshandlingar mellan trätande adelsfraktioner nog så vanliga. De echtiska bönderna har, med undantag för dalkerna, den kanske starkaste ställningen av alla erebs bönder. En adelsman som dräper en echtisk bonde kommer i de flesta fall att fällas för mord. Detta har hänt vid ett flertal tillfällen, även om kunglig dispens även förekommit. Vidar V tillämpade denna lag utan pardon och adeln har numera lärt sig spelreglerna.

När det gäller bekämpande av stråtrövare, pirater och svartfolk så är det en uppgift som ligger utanför lands- och häradsfogdarnas ansvar. Denna uppgift åligger adeln och leds i varje grevskap av greven. Adeln har rätt att summariskt avrätta dylikt patrask utan rättegång. Var man har även rätt att med våld freda sin egendom från tjuvar.

[Grisodlar'n]

Ser riktigt bra ut

[Regil]

En domsaga är i storlek ungefär som en svensk kommun... bara för att få en känsla.
Den rymmer kanske 20 000 invånare.

[Mikael]

En domsaga är i storlek ungefär som en svensk kommun... bara för att få en känsla.
Den rymmer kanske 20 000 invånare.

? area som stockholm eller göteborg eller? mindre, större?
Undrar om något annat land får så detaljerad beskrivning, vore inte fel, men intressantare är kanske vilka brott som RP kan ligga i farozonen för...men det sa du kommer regil.

[Regil]

En domsaga är i storlek ungefär som en svensk kommun... bara för att få en känsla.
Den rymmer kanske 20 000 invånare.

? area som stockholm eller göteborg eller? mindre, större?
Undrar om något annat land får så detaljerad beskrivning, vore inte fel, men intressantare är kanske vilka brott som RP kan ligga i farozonen för...men det sa du kommer regil.

jo, lite brott och straff kommer, inklusive något slags beskrivning av hur en rättegång går till (jurysystem, inga vansinnigheter som tvekamp och liknande). Rp torde väl ligga i farosonen för mord, dråp, misshandel och tjuvnad.

Area: Kardien har ca 20 inv per km2 i den centrala delarna. Så en domsaga blir då: 1 000 km2 om man räknar baklänges. roten ur 1000 = 31.6 km. En kvadrat om ca 30 x 30 km. Alla delar går oftast att nå till häst inom en dag ifrån domsagans marknadsort.

Stockholms kommun är som jämförelse 188 km2, Göteborg 451. En domsaga blir i storlek snarare som en landbyggdskommun. Stockholmsregionen räknar 6 519 km2 och skulle då kanske vara indelat i sex domsagor och ha omkring 120 000 inv om det var en del av Kardien (stor-ekeborg?)

Tillägg:
funderar på att göra enheterna lite större, det blir kanske lite för många fredsdomare och lagmän. jag menar, en domare per 2 000 inv, är inte det ganska mycket? en polis per 2 000 inv är däremot inte så mycket...
Kan hända att det blir: grevskap = fredsdomare. domsaga = lagman + landsfogde. Härad = häradsfogde.

[Regil]

Normarkarna.

Utan krusiduller, de har aldrig uttnyttjats av mig i spel...
jag undvek avsiktligt att skriva något om tidigare religion eller varför de har nargursikt blod i sina ådror. Vi kanske kan fylla i det gemensamt senare?

Nordmarkare
Nordmarkarna bebor Antivins udde längst upp i nordvästra hörnet av Kardien. Udden är karg, höglänt och otillgänglig och har alltid varit Kardiens mest bortglömda hörn. Här har nordmarkarna genom alla tider fått sköta sig relativt självständigt.

Historia
När echterna tog över styret över Kardien beslutade man att alla joriska folkslag skulle tillbe Etin. Sålunda tvingade man Nordmarkarna att överge sina gamla gudar och träda in i Etins ljus. Omvändelsen har gått relativt väl, men det vore lögn att säga att nordmarkarna är varmt troende eller att de har övergivit alla gamla hedniska sedvänjor. Echterna tillsatte ett antal baroner grevar och en hertig att styra över Nordmark. Då landskapet är fattigt och nordmarkarna av ett självständigt sinnelag har echterna aldrig fått något riktigt grepp om området. Skatterna är låga och betalas alla i natura och man har aldrig lyckats lägga livegenskapen ok över nordmarkarnas skuldror. Många adelsmän nöjer sig med att insätta en fogde som sköter länet och låter vad överskott som står att få överföras till sätesgården på Divras udde.

Utseende
Nordmarkarna skiljer sig från övriga joriska folk på Aidne. Detta genom att de är ljusare i hyn och att blondt hår och blå ögon och till och med rödhårighet förekommer. Vanligast är dock kastanjebrunt hår och brunögdhet. De utmärker sig även genom att de flesta män är skägglösa och att man har smala näsor.

Dialekt
Nordmarkarna talar liksom övriga joriska folkslag på Aidne västjori. Nordmarkarnas dialekt skiljer rätt så mycket från de övriga och man kan spåra tydliga influenser från trakoriska dialekter. Trakorierna i Torilia har alltid utgjort Nordmarkarnas främsta handelspartner.

Samhälle
Nordmarkarna livnär sig främst på fiske. Man håller även en del djur i skogsgläntorna och har små jordlotter som verkar sjukligt snåla i sin bristande avkastning. Utöver det så skaffar man sig extrainkomster genom pälsförsäljning och skogsavverkning. En annan inkomstkälla är handel. Nordmarkarna far ofta norrut med sina havsgående långskepp, ibland så långt norrut som Sanitshid. Trots sitt relativa fåtal så är de inte en ovanlig syn runt om i erebs hamnar. Som boningshus bygger man timrade långhus där ett flertal familjer bor tillsammans.

Strid
I strid beväpnar sig nordmarkarna med sina arbetsredskap: harpuner och tvåhandsfattade timmermansyxor. Då det bor svartfolk uppe i bergen tvingas man ständigt vara på sin vakt och alla män är tränade i strid. Detta gör också att adeln har svårare att kontrollera nordmarkarna då man är väl medveten om att en samlad här av nordmarkare skulle bli en svår match för landskapets fåtaliga riddare.

[Regil]

Nästa steg jag skulle vilja definiera/omdefiniera är hur feodalsystemet är uppbyggt.

När Vidar II blev kung delade han "efter zorakiskt mönster in Kardien i Hertigdömen, Grevskap och baronier". Ungefär så stod det i aidne. Frågor som omedalbart dyker upp är:
1) Hur såg det ut i echternas rike innan? Det var ju uppenbarligen inte Hertig-Greve-baron, då skulle det ju inte varit efter zorakist mönster man delade in riket. Mitt svar har varit att på något vis titta tillbaka mot medeltida Sverige och låta echternas "adel" vara stormän, men begränsad makt över folket.
2) Hur ser det ut i echternas områden idag? jag har ju redan visat att adelns ställning inom rättväsendet är mycket svag, kungen sitter på makten (det är väl kanske medeltida sverige som på något sätt påminner om situationen i Krdien, i övrigt verkar adelns makt över folket vara betydligt starkare). Fungerar då adelns län och ämbeten likadant på Divra som i övriga landet? Mitt svar är nej!

På Divra:
Alla echter kan äga mark. Den som äger marken har rätt att ta upp arrende av den som brukar. Ytterst lite jord brukas som domänjord, det finns ingen billig arbetskraft att få så det är mer lönsamt att arrendera ut den. Då blir frågan: vilka övriga rättigheter har då adeln gentemot folket? Det är här jag har svårt att sätta ned foten. Jag har gett kungen rätt att uppbära eldstadsskatt i Ekenfara. Kyrkan tar in tempelskatt. Alla betalar lagmansränta. Får då grevar, hertigar och baroner ta upp skatt från sina domäner på Divra? Har man några rättighter utanför den jord som man personligen äger?

Sedan skulle jag vilja omvandla baronerna något, till att bli en mer heterogen grupp.
Överst står storbaronerna (obs, ingen egentlig titel). Dessa äger ett flertal län/gods, oftast spridda i olika delar av landet. man håller gärna även en sätesgård någonstan på Divra dit man för delar av överskottet.
Sedan har vi de arketypiska baronerna. Dess har ett baroni någonstans i kardien, lyder under en greve och lever större delan av sitt liv på en och samma plats.
och sedan har vi fattigbaronerna. dessa var stormän på divra som inte kom att få del av kakan då övriga Kardien styckades. De kan idag ha väl så små ägor, vissa inte mer än en vanlg bondgård, men har kvar sin barontitel.

I övriga Kardien:
Adeln förtrycker så mcket man kan och höjer skatter och arrenden så högt man vågar utan att riskera svält och uppror. Klassisk feodalism.

Sedan velar jag mellan huruvida jag skall använda mig av gods som term eller nöja mig med län. Gods finns dock inte på divra, här talar man om sätesgårdar eller herrgårdar. Så äger en baron ett flertal gods, eller ett antal baronier? Vad kallas det när en greve äger ett baroni? En hertig? hur delar hertigarna upp sina egna ägor? dessa är ju väldigt stora. delar man av dem i gods? är ett gods endast en underindelning av ett län?

Kom gärna med åsikter innan jag spikar hur det får bli.

[Regil]

Mynt
I Kardien finns tre myntslag: kopparmynt, silvermynt och guldmynt. De två förstnämnda får endast präglas av det kungliga myntverket i Ekeborg. Guldmynt däremot får präglas av högadeln och städernas borgarskap, samt givetvis kungen. Det cirkulerar ett dussintal kardiska guldmynt, även om de kungliga kardiermarkerna är vanligast. Utöver detta drar man sig inte för att använda även andra länders guldmynt så länge guldhalten är känd och kan litas på. Vanligtvis vägs mynten när man gör större affärer eller känner sig osäker på myntens värde. Som räkneenhet används termen ”guldmynt” som då avser värdet av 10 silvermark. Alla hänvisningar i texten till termen guldmynt (gm) avser således räkneenheten och inte mynten i sig. Hur pass vanligt användandet av mynt är varierar stort mellan olika landsändar. I kungens Ekenfara betalas alla skatter och avgifter i lödigt silver och skinande guld. Detta innebär dock inte att landskapets bönder ständigt går omkring med mynt på fickan. Det är endast under en kort period om hösten, då överskottet sålts på den lokala marknaden, som man brukar mynt. Dessa används så för att betala kungens eldstadskatt, lagmansräntan, tempelskatten, arrenden och eventuella skuldräntor. Överskottet investeras i kor, jordbruksredskap, tyger och sådant som gården inte själv producerar men behöver. När så lilla höstfesteveckan är över är pengarna i allmänhet slut och man övergår till självhushållning och byteshandel grannar emellan. I norra Kardien däremot så har de flesta bönder knappt sett ett guldmynt och alla skatter och avgifter betalas in natura. Runt om i landets städer och köpingar används ständigt mynt och det är här större delen av penningmängden befinner sig. Sentida historiker har av outgrundlig anledning bemödat sig om att komma fram till att vid den här tidpunkten befann sig nästan halva penningmängden i Ekenfara, inkluderande Ekeborg.

Kardiens mest avskydda guldmynt är utan tvekan tornmarken. Denna slås av häxmästaren i Svarta Tornet. Myntets ena sida pryds av en kardisk kungakrona och andra givetvis av en avbildning av Svarta Tornet. Mynten håller en guldvikt som ger det 20 silvermarks värde, men är oanvändbart som betalningsmedel då innehav omedelbart leder till anklagelser om spioneri. Häxmästaren verkar prägla dem delvis som ett skämt och emellanåt smyger han med några tornmarker i betalningarna till sina spioner.

Växlingskurser
10 kopparmark = 1 silvermark; 5 silvermark = 1 kardiermark. De kungliga mynten är på ena sidan präglad med det kardiska riksvapnets tre kronor och på motsatt sida ett porträtt av Vidar VI.