Kardien
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
S:t Hidons munkorden
På Bredsö öster om Divras udde i Kardien återfinns en munkorden som lever enligt S:t Hidons ordensregel. Munkorden har som syfte att föregå med gott exempel – målet för alla dess munkar är att förenas med världssjälen. Detta är nu egentligen inte unikt för just S:t Hidons orden, alla troende förväntas sträva efter detta. Det som är unikt med S:t Hidons orden är den målmedvetenhet munkarna uppvisar och den väg man har valt att vandra. Ahrild Hidon förespråkade att den breda vägen till världssjälen går genom att uppnå inre harmoni och frid. Det är endast den lycklige som kan passera Angarions våg och upptas i ljusets rike. Rent praktiskt så bör man enligt S:t Hidon hänge sig åt sådana aktiviteter som man finner harmoniska och lustfyllda. Att begrava sig i problem eller nedtyngande arbete är helt felaktigt. Överhuvudtaget så bör man minimera de omak och bekymmer som livet bjuder – särskilt uppslitande konflikter och hårda fysiska umbäranden. Dessutom bör man inte ödsla sin energi på att fördöma övriga människor utan ha ett öppet sinnelag för andra människors val. Enlig S:t Hidons väg bör man istället leda vägen genom att vara ett exempel för andra. Då folket sedan skådar harmonin hos den som lever enligt hans föreskrifter finner de inspiration till att själva leva ett mer harmoniskt liv i Etins ljus.
Orden
Orden har sitt säte på den stora och bördiga Bredsön. Man äger all mark på ön och tar upp skatt från dess bönder. Denna skatt är dock exempellöst låg och munkarna behandlar utan undantag sina undersåtar med vänlighet och respekt. I gengäld ställer folket gärna upp och hugger i närhelst orden behöver hjälp att iordningställa ett nytt hus eller röja ny mark för klosterträdgården. Orden har några anställda vakter, men deras största trygghet ligger i att Bredsöborna är beredda att försvara sina munkar med livet som insats. Själva apodiolen är en oerhört påkostad och pampig samling byggnader. I mitten en solkatedral som i sin utsmyckning, om ej i storlek, skulle vara värdig Pendon eller Ekeborg. Runt om små men vackert utsmyckade byggnader som binds samman av täckta gångar som ger svalka om sommaren och skyddar mot regnet om vintern. Här finns bland annat ett välförsett bibliotek, ett dormitorium där varje munk har en egen elegant inredd cell, en matsal som är smyckad med fresker tagna ur Odos liv och en underskön klosterträdgård med små dammar, stenlagda gångar, doftande rosenbuskar och en ytterst välförsedd örtagård. Här lever munkarna större delen av sitt liv. De hänger sig var och en åt det som de har intresse av: två av munkarna har hängett sig åt kokkonsten och tillreder varje dag utsökta rätter till brödernas middag andra sköter om klosterträdgården. Broder Vidar har byggt upp ett observatorium varifrån han studerar stjärnorna och söker utröna framtiden, broder Anselm söker förfärdiga den skönaste kopian av den Gyllene boken som någonsin skådats och broder Erhard tar det mest lugnt om dagarna då han trots allt är 60 fyllda. Dagen börjar som vanligt i kloster med bön, men hos S:t Hidons bröder sker det först när solen står högt på himlen. Man ber tre gånger om dagen, men den som blir alltför upptagen med sina sysslor kan utan dåligt samvete missa middagsbönen. Själva middagen är det dock aldrig någon som missar. Här serverar broder Ragnvald och broder Laertes åtminstone fem rätter varje dag tillsammans med fina dalkiska och berendiska viner. Excesser ingår inte i S:t Hidons ordensregel, det är det måttfulla njutandet som ger långvarig lycka, och därigenom är det sällen någon dricker sig berusad. De flesta är dock, som munkar bör vara, något korpulenta. Efter måltiden samtalar bröderna öppet om sina känslor och rensar luften så att inte harmonin skall gå förlorad. Munkarna har härigenom blivit mycket lyhörda och förstående män och de är oerhört omtyckte som biktfäder. De verkar ständigt veta ved de skall säga och visar alltid förståelse för sina medmänniskor. Däremot är de sällan beredda att lägga två strån i kors för att hjälpa folk med sina problem, därtill är man alltför rädda att förlora sitt harmoniska sinnelag. Munkarna ser noga till att folket på Bredsö lever i största möjliga harmoni, då detta inverkar på brödernas harmoniska vardag. Utöver Bredsö så tar man även ut tionde från ett halvt grevskap i hertigdömet Satgherin. Här är man på inget sätt bättre eller sämre än någon annan skatteindrivare. Orden ansvarar för att anställa riarker i de församlingar där man upptar tionde. Här ger man allt som oftast jobbet år lägstbjudande, för att på så sätt få så stora summor som möjligt över år den egna harmonin.
Aidniska kyrkan
Ahlbin Hidon var en ytterst karismatisk man och fick ursprungligen stort stöd från den aidniska kyrkan och lyckades härmed bygga upp de resurser orden lever av idag. Initialt så blev väldigt många av ordens bröder helgonförklarade efter sin död. På senare tid har dock vindarna vänt. Många inom kyrkan har vänt sig mot brödernas självupptagna leverne och Hidons tolkning av hur en person bäst bör handla för att nå salighet är inte en del av kyrkans officiella doktrin. Ljusa handen avlade år 607 eO en visit hos munkarna, inget har hänt sedan dess, men orden känner sig pressad. Man har dock stöd från kungen som strax efter ljusa handens besök demonstrativt avlade visit hos munkarna.
På Bredsö öster om Divras udde i Kardien återfinns en munkorden som lever enligt S:t Hidons ordensregel. Munkorden har som syfte att föregå med gott exempel – målet för alla dess munkar är att förenas med världssjälen. Detta är nu egentligen inte unikt för just S:t Hidons orden, alla troende förväntas sträva efter detta. Det som är unikt med S:t Hidons orden är den målmedvetenhet munkarna uppvisar och den väg man har valt att vandra. Ahrild Hidon förespråkade att den breda vägen till världssjälen går genom att uppnå inre harmoni och frid. Det är endast den lycklige som kan passera Angarions våg och upptas i ljusets rike. Rent praktiskt så bör man enligt S:t Hidon hänge sig åt sådana aktiviteter som man finner harmoniska och lustfyllda. Att begrava sig i problem eller nedtyngande arbete är helt felaktigt. Överhuvudtaget så bör man minimera de omak och bekymmer som livet bjuder – särskilt uppslitande konflikter och hårda fysiska umbäranden. Dessutom bör man inte ödsla sin energi på att fördöma övriga människor utan ha ett öppet sinnelag för andra människors val. Enlig S:t Hidons väg bör man istället leda vägen genom att vara ett exempel för andra. Då folket sedan skådar harmonin hos den som lever enligt hans föreskrifter finner de inspiration till att själva leva ett mer harmoniskt liv i Etins ljus.
Orden
Orden har sitt säte på den stora och bördiga Bredsön. Man äger all mark på ön och tar upp skatt från dess bönder. Denna skatt är dock exempellöst låg och munkarna behandlar utan undantag sina undersåtar med vänlighet och respekt. I gengäld ställer folket gärna upp och hugger i närhelst orden behöver hjälp att iordningställa ett nytt hus eller röja ny mark för klosterträdgården. Orden har några anställda vakter, men deras största trygghet ligger i att Bredsöborna är beredda att försvara sina munkar med livet som insats. Själva apodiolen är en oerhört påkostad och pampig samling byggnader. I mitten en solkatedral som i sin utsmyckning, om ej i storlek, skulle vara värdig Pendon eller Ekeborg. Runt om små men vackert utsmyckade byggnader som binds samman av täckta gångar som ger svalka om sommaren och skyddar mot regnet om vintern. Här finns bland annat ett välförsett bibliotek, ett dormitorium där varje munk har en egen elegant inredd cell, en matsal som är smyckad med fresker tagna ur Odos liv och en underskön klosterträdgård med små dammar, stenlagda gångar, doftande rosenbuskar och en ytterst välförsedd örtagård. Här lever munkarna större delen av sitt liv. De hänger sig var och en åt det som de har intresse av: två av munkarna har hängett sig åt kokkonsten och tillreder varje dag utsökta rätter till brödernas middag andra sköter om klosterträdgården. Broder Vidar har byggt upp ett observatorium varifrån han studerar stjärnorna och söker utröna framtiden, broder Anselm söker förfärdiga den skönaste kopian av den Gyllene boken som någonsin skådats och broder Erhard tar det mest lugnt om dagarna då han trots allt är 60 fyllda. Dagen börjar som vanligt i kloster med bön, men hos S:t Hidons bröder sker det först när solen står högt på himlen. Man ber tre gånger om dagen, men den som blir alltför upptagen med sina sysslor kan utan dåligt samvete missa middagsbönen. Själva middagen är det dock aldrig någon som missar. Här serverar broder Ragnvald och broder Laertes åtminstone fem rätter varje dag tillsammans med fina dalkiska och berendiska viner. Excesser ingår inte i S:t Hidons ordensregel, det är det måttfulla njutandet som ger långvarig lycka, och därigenom är det sällen någon dricker sig berusad. De flesta är dock, som munkar bör vara, något korpulenta. Efter måltiden samtalar bröderna öppet om sina känslor och rensar luften så att inte harmonin skall gå förlorad. Munkarna har härigenom blivit mycket lyhörda och förstående män och de är oerhört omtyckte som biktfäder. De verkar ständigt veta ved de skall säga och visar alltid förståelse för sina medmänniskor. Däremot är de sällan beredda att lägga två strån i kors för att hjälpa folk med sina problem, därtill är man alltför rädda att förlora sitt harmoniska sinnelag. Munkarna ser noga till att folket på Bredsö lever i största möjliga harmoni, då detta inverkar på brödernas harmoniska vardag. Utöver Bredsö så tar man även ut tionde från ett halvt grevskap i hertigdömet Satgherin. Här är man på inget sätt bättre eller sämre än någon annan skatteindrivare. Orden ansvarar för att anställa riarker i de församlingar där man upptar tionde. Här ger man allt som oftast jobbet år lägstbjudande, för att på så sätt få så stora summor som möjligt över år den egna harmonin.
Aidniska kyrkan
Ahlbin Hidon var en ytterst karismatisk man och fick ursprungligen stort stöd från den aidniska kyrkan och lyckades härmed bygga upp de resurser orden lever av idag. Initialt så blev väldigt många av ordens bröder helgonförklarade efter sin död. På senare tid har dock vindarna vänt. Många inom kyrkan har vänt sig mot brödernas självupptagna leverne och Hidons tolkning av hur en person bäst bör handla för att nå salighet är inte en del av kyrkans officiella doktrin. Ljusa handen avlade år 607 eO en visit hos munkarna, inget har hänt sedan dess, men orden känner sig pressad. Man har dock stöd från kungen som strax efter ljusa handens besök demonstrativt avlade visit hos munkarna.
Intressant orden, Regil! Jag har väl trots allt vissa små påpekanden som forumets kanoniske teolog:
* Det heter apidiol, inte apodiol. Själv använder jag sällan det ordet annat än när jag beskriver ett dalkiskt kloster. På fastlandet säger jag oftast "solkloster" även om apidiol absolut inte är fel.
* Det heter inte "tionde" i den Lysande Vägen, utan tempelskatt.
* Vi ska komma ihåg att ordnar existerar eftersom de fått exarkens välsignelse. Udda ordnar på gränsen till kätteri kan naturligtvis förekomma, men de får inte bli vanliga. Ordnar motsvarar ju inte protestantiska samfund, utan är alla del av samma kyrka (exarkur är det tekniska ordet här ). Därför måste man också hålla sig inom de kanoniska ramarna... Med andra ord: om 5% av de ordnar vi beskriver är lite avvikande - så bör 95% hålla sig mer eller mindre tryggt inom huvudfåran. Däremot kan det ju finnas hur många kätterska rörelser som helst utanför kyrkan.
* Det heter apidiol, inte apodiol. Själv använder jag sällan det ordet annat än när jag beskriver ett dalkiskt kloster. På fastlandet säger jag oftast "solkloster" även om apidiol absolut inte är fel.
* Det heter inte "tionde" i den Lysande Vägen, utan tempelskatt.
* Vi ska komma ihåg att ordnar existerar eftersom de fått exarkens välsignelse. Udda ordnar på gränsen till kätteri kan naturligtvis förekomma, men de får inte bli vanliga. Ordnar motsvarar ju inte protestantiska samfund, utan är alla del av samma kyrka (exarkur är det tekniska ordet här
). Därför måste man också hålla sig inom de kanoniska ramarna... Med andra ord: om 5% av de ordnar vi beskriver är lite avvikande - så bör 95% hålla sig mer eller mindre tryggt inom huvudfåran. Däremot kan det ju finnas hur många kätterska rörelser som helst utanför kyrkan.Är det Hidons tolkning? Varför är han då ett helgon? Eller rör det sig snarare om munkarnas tolkning av S:t Hidon?Många inom kyrkan har vänt sig mot brödernas självupptagna leverne och Hidons tolkning av hur en person bäst bör handla för att nå salighet är inte en del av kyrkans officiella doktrin.
Skulle gissa att Ljusa Handen ganska omgående kommer att göra något åt "hidoniterna". Sedan kan man ju undra varför i hela friden kungen skulle försvara munkarna? Munkarna predikar att man enbart skatt syssla med "sådana aktiviteter som man finner harmoniska och lustfyllda. Att begrava sig i problem eller nedtyngande arbete är helt felaktigt." Om detta togs till hjärtat av landets skattebönder, borgare och andra skulle ju hela det feodala systemet braka samman. Det är väl knappast i kungens intresse? Mer troligt att de har stöd från en lat hertig eler baron som gillar budskaped då det ursäktar hans lata vandel.Ljusa handen avlade år 607 eO en visit hos munkarna, inget har hänt sedan dess, men orden känner sig pressad. Man har dock stöd från kungen som strax efter ljusa handens besök demonstrativt avlade visit hos munkarna.
Det var nog mer än vissa små påpekanden...anders skrev:Intressant orden, Regil! Jag har väl trots allt vissa små påpekanden som forumets kanoniske teolog
Jag får ta till mig och se hur jag kan omarbeta texten för att få det att funka ihop med kyrkan i övrigt. (Däremot så vill jag väl hävda att jag tycker att du tar i vad gäller deras kätteri... Det de gör är ju inte särskilt exceptionellt. Skillnaden är att de har gjort det till en dygd. Men jag bör kanske tydligöra att deras levnadsregel endast bör gälla för munkarna, de propagerar inte för att alla skall sluta arbeta. Detta är för övrigt ett grundläggande teologiskt dilemma för kyrkan överhuvudtaget tycker jag, oc´h det har nog funnits flkera tänkare genom historien som har adresserat de här frågorna. Jag gillar inte riktigt att du går så hårt fram här
, i övrigt tar jag till mig dina åsikter till fullo )Vad har jag för möjligheter om jag omvandlar dem till ett "kätterskt" samfund, sådär lite på sniskan med kyrkan, utan att för den sakens skull vara lika off som caddisterna?
Kungen gillar munkarnma för att de i grunden är humanister och toleranta. Kungen är lite på kollison med kyrkan och ser inte med blida ögon på lysande handens verksamhet. Fiendens fiende = min vän. Kommer att utveckla mera så småningom.
Har här hämtat inspiration från munkar på jorden som emellanåt levde i ett kopiöst överflöd, Mont-Saint-Michel är en av mina inspirationskällor.
Hidonister, inte hidoniter...
Fast det vore ju lite kul att låta både munkarna och Bredsöborna vara kättare... Du får återkomma när du har vaknat där borta!
Tankegång:
Under den aidniska kyrkans mest korrupta tid (~500 eO ?) så etablerade sig Hidons lära på Bredsö. Läran är kättersk, men accepterades av kyrkan till den måttan att man inte ingrep. Man har sedan genom arv vuxit sig rik, äger jord på Divras udde och driver boskaphjordar där. Nu börjar vinden att vända, kyrkan har blivit mindre tolerant och ljusa handen riktar sina lystna blickar mot ordens rikedomar... (För övrigt så borde vi diskutera ljusa handen och kyrkans korruptuion i lämplig tråd...)
Tankegång:
Under den aidniska kyrkans mest korrupta tid (~500 eO ?) så etablerade sig Hidons lära på Bredsö. Läran är kättersk, men accepterades av kyrkan till den måttan att man inte ingrep. Man har sedan genom arv vuxit sig rik, äger jord på Divras udde och driver boskaphjordar där. Nu börjar vinden att vända, kyrkan har blivit mindre tolerant och ljusa handen riktar sina lystna blickar mot ordens rikedomar... (För övrigt så borde vi diskutera ljusa handen och kyrkans korruptuion i lämplig tråd...)
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Bra förslag! Om kungen desutom när ett personligt hat mot Yvein av Xerex så blir inte valet särskilt svårt.birkebeineren skrev:Kanske kungen är lite svag för Bredön och hidonisterna då han som ung tillbringade flera sommrar hos sin gammelfaster i Satgherin och gjorde många trevliga besök ute på ön med den livsglada damen vars barndomsvän var abbot i klostret?
Detta skulle funka bra! Det skulle naturligtvis också funka med dem inom kyrkan, men på mycket skakig mark (dvs. att de kommett bli klassade som kättare snart nog!). Det viktiga är att det inte blir för många sådana här avvikande ordnar - utan att de förblir ovanliga undantag.Regil skrev:Fast det vore ju lite kul att låta både munkarna och Bredsöborna vara kättare... Du får återkomma när du har vaknat där borta!
Tankegång:
Under den aidniska kyrkans mest korrupta tid (~500 eO ?) så etablerade sig Hidons lära på Bredsö. Läran är kättersk, men accepterades av kyrkan till den måttan att man inte ingrep. Man har sedan genom arv vuxit sig rik, äger jord på Divras udde och driver boskaphjordar där. Nu börjar vinden att vända, kyrkan har blivit mindre tolerant och ljusa handen riktar sina lystna blickar mot ordens rikedomar... (För övrigt så borde vi diskutera ljusa handen och kyrkans korruptuion i lämplig tråd...)
Som kättare kan man ju undra varför de inte bränns på bål...? Det kräver nog ytterligare en bra förklaring varför kyrkan skulle tillåta dem att existera över huvud taget... För att de har kungens gunst? För att de har mycket av folkets stöd? För att bontisâtet fortfarande får generösa gåvor av orden? Allt ovanstående?
Sedan kanske det är lite mycket att tala om dem som en orden om de inte tillhör kyrkan. I så fall räcker det att tala om "S:t Hidonsklostret".
Nåja, jag tror att vi måste diskutera LV inställning till kättare ordentligt! Jag och fraxinus har nog en annan tolkning än att bålbränningen är vardagsmat. (Snarar att den som inte söker vinna nya anhänagre till sin tro alltid klarar sig unden. Det bor trots allt massor av caddister i zorakin)Klart på uppgång, men knappast okomplicerad. Det är inte Sverige och 1600 tal vi talar om. Så stark är inte kyrkans ställning som jag ser det.anders skrev: Detta skulle funka bra! Det skulle naturligtvis också funka med dem inom kyrkan, men på mycket skakig mark (dvs. att de kommett bli klassade som kättare snart nog!). Det viktiga är att det inte blir för många sådana här avvikande ordnar - utan att de förblir ovanliga undantag.
Som kättare kan man ju undra varför de inte bränns på bål...? Det kräver nog ytterligare en bra förklaring varför kyrkan skulle tillåta dem att existera över huvud taget... För att de har kungens gunst? För att de har mycket av folkets stöd? För att bontisâtet fortfarande får generösa gåvor av orden? Allt ovanstående?
Sedan kanske det är lite mycket att tala om dem som en orden om de inte tillhör kyrkan. I så fall räcker det att tala om "S:t Hidonsklostret".
Instämmer till fullo!! Och även om kyrkan hade en starkare ställning skulle det nog ändå inte skulle bli vardagsmat. LV är ju inte kristendom (och med min teologiska förståelse är en del som den kristna kyrkan historiskt ägnat sig åt inte heller kristendom... Men det är en annan story.Regil skrev:Jag och fraxinus har nog en annan tolkning än att bålbränningen är vardagsmat. (Snarar att den som inte söker vinna nya anhänagre till sin tro alltid klarar sig unden. Det bor trots allt massor av caddister i zorakin)Klart på uppgång, men knappast okomplicerad. Det är inte Sverige och 1600 tal vi talar om. Så stark är inte kyrkans ställning som jag ser det.
)Jag talade om bålbränning figurativt, för att poängtera min... poäng.
Det är ju inte magikerutövare den aidniska grenen vänder sig emot, utan de som förvrider tron... Heretiker och kättare med andra ord. Samtidigt är ju hela Ereb bra mycket mer pluralistiskt än medeltidens Europa, så det blir lite av en utmaning att få det balanserat.Regil skrev:Då tror jag att vi är överens, ett och annat bål, men inga häxprocesser som drar över landet (ännu...).Mikael skrev:Tja, några bål och I Rosens Namn scener borde förekomma. Tråkigt annars.
Just här kan ju I Rosens Namn komma in. Fast med ännu mera krydda. Munk utger sig för att vara gudsberörd och kan få ljusskimmer att uppenbara sig eller svag musik hörs runt honom, andar från sedan länge döda munkar framträder framför honom och andra märkliga ting runt honom inträffar (i själva verket har han kanske studerat Spritism).anders skrev:Det är ju inte magikerutövare den aidniska grenen vänder sig emot, utan de som förvrider tron... Heretiker och kättare med andra ord. Samtidigt är ju hela Ereb bra mycket mer pluralistiskt än medeltidens Europa, så det blir lite av en utmaning att få det balanserat.Regil skrev:Då tror jag att vi är överens, ett och annat bål, men inga häxprocesser som drar över landet (ännu...).Mikael skrev:Tja, några bål och I Rosens Namn scener borde förekomma. Tråkigt annars.
Eller en skrivare eller illuminatör på samma kloster som gör fantastiska symboler som är underligt suggestiva (studerat symbolmagi?)
Fanatiska munkar i den aidniska grenen som stödje den Caddiska vägen att magi bör bannlysas.
En försvunnen och förbjuden kodex som dyker upp för att sedan försvinna lika fort. Illuminatören som kopierat den hittas mördad och alla som läser den efter det går en kvalfylld död till mötes.
En bontisal som söker göra karriär leder förhör av klostrets invånare och ställer allt på ända och hotar skapa en svår skandal som kan ge problem för hela aidniska kyrkan. Något måste göras för att täcka över det hela.