Zorakin

Samlingsplats för alla länder och platser
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Mikael skrev:Nytt förslag Fraxinus:

Luksilo och Indarsol grundas på 150-t fO, låt det vara så. Låt dalkerna grunda Luksilo.

Mandel fann ruiner nära den plats där Luksilo ligger idag. Där fann man biblioteket och byggde upp det igen och det blir det första lyceet. Ett munkkloster inte långt från kusten alltså. Senare finner man även böcker och andra källor till kunskap bland andra ruiner i Zorakin, bla på kullen i Indar. När Indarsol och Luksilo grundas finns ett lyceum alltså strax utanför Luksilo (kanske fanns en fiskeby vid kusten) och i Indarsol grundar orden snart ett nytt. Lyceet i Pendon är dock det näst äldsta grundat redan 367 fO då Pendon grundades.

Många av originalen hade redan under ordens snabba tillväxt på 200-t fO (då guldgruvan blir funnen år 290 fO) flyttats till det snabbt växande Lyceet i Pendon. Pendon blir sedermera huvudsätet för studier och lagring av originalmauskript och man behåller endast mindre bibliotek i respektive ort i Zorakien. De flesta av de viktigaste manuskipten som är i Mandelordens ägor flyttas till Pendon men en del originalmanuskript blir kvar. Likaså finns kopiorna av manuskripten kvar i de olika biblioteken. Den dalkiske kungen som skickar sin enda son är Issamin och han skickar sin enda son Onto. Detta gav lyceet än mer status och gott rykte.

Guldet lagrades i källarsystemet i Pendon och hittas först efter att Lycéet och stora delar av dess bokskatt bränts ner av hämndlystna Dalkiska och Morelvidynska kapare på flykt undan Zorakiens styrkor år 55 fO. Detta sker under det så kallade Pharynxkriget som startar sedan Kung Valien vägrat Caddo staden Pharynx som ersättning för dalkernas hjälp under Lindiskiarnerkrigen. Dessförinnan har Mandelordens bibliotek i Indarsol brändes ner av Lindiskiarnarna. Utöver det lilla antal av de dyrbaraste av Pendons originalmanuskript som man lyckade föra i säkerhet innan dalkerna brände ner Lycéet så kommer idag huvudelen av dagens originalmauskript från de som fanns kvar i Luksilo. Idag finns endast kopior kvar i Luksilos bibliotek då originalen åter i huvudsak flyttats till Pendon, och biblioteket sköts av folk som är anställda av Hertigen.
(Fraxinus vill du inte ha ngt Lyceum i Lukslo idag?)

Problemet kommer att man är motsägelsefull i källorna!!!
*Pendon grundades år 367 fO.
(!!!!!)
Eftersom legerdierna tog dalkernas pengar och byggde Indarsol mitt på Indar sponsrade Caddo en ny stad som med Luksilernas hjälp blev Luksilo, 150-t fO.
År 153 fO blir Pendon Zorakins största stad, då det går om Luksilo.


Nej jag föreslår att det är Indarsol som Pendon gick om. Det har sedan 340 fO pågått en återbefolkning av Indarsol.

Staden har funnits kvar med hyggligt intakta murar, något torn och ytterligare ett par byggnader ända sedan kejsartiden. Platsen undveks dock ända fram till ca 340 fO då Mandelmunkar (upplysningen spridare) gjorde en expedition till det ruinområde som syntes milsvitt omkring men som alla legerdier undvek. Man hittade dessa byggnader samt flera intakta konstföremål och statyer och ett bibliotek i området. Hänförda av denna orörda skatt från kejsartiden skapade man ett bibliotek även här. Man anställde en mindre vaktstyrka bland de Legerdiska stammarna som bodde i närheten (efter mycket övertalning och en hel del betalning). Snart flyttade mer folk från det tättbefolkade området som idag utgör Indarrike dit och en liten och primitiv stad skapades.

När sedan Caddo kom med erbjudandet att man kunde finansiera byggandet av en stad vid kusten varifrån Caddiska köpmän kunde skeppa Indarrikes spannmål tog Legerdierna pengarna och byggde på den enda större stad som man hade. Nämligen Indarsol. Staden hade dessutom genom sitt centrala läge en ur de Legerdiska hövdingarnas synvinkel mycket strategisk placering och man brydde sig föga om att det ställde till problem för handeln mellan Caddo och dem själva.

Ännu fler människor flyttade till staden och den var nu en av Aidnes till population största städer. Legerdierna var dock ett jordnära släkte som hade föga intresse i filosofiska ting. Man ville helst vara för sig själv. Man hade sin jord som man brukade. Hövdingarna tog in sin skatter i natura i form av spannmål, ved och jordbruksprodukter. Och kläder fick man från fåren. Mynt var ett nästan okänt begrepp. Liksom uppror bland hövdingarnas undersåtar. Hövdingarna var heller inte särskilt intresserade av den bildning som Mandelorden kunde ge dem.

Under tiden gick de mer krigiska och affärsmässiga Pennerna och deras stad framåt i utveckling. Även om de kunde vara splittarde inbördes var de genom en hederskod bundna och enade under en vald hövding som hade en slags krigsherrestatus. Denne hövding kallade sig Jarl. Han hade sitt huvudsäte i Pendon. Genom den organisation man ställde upp för mobilisering av ryttare och spjutbärare så formade man ett land som var noga fördelat på län där man kunde uppbådade si och så många soldater.

Pennerna var ett administrativt folk med fokus på strid och försvar. Kanske hade denna utveckling pågått redan innan man kom till Aidne. Detta präglade också Pendon där man anlade ett antal barracker för kungens egen hirds förvar.

Samtidigt etablerade sig Mandelordern också i Pendon och stadens betydelse ökade. Den militära organisationen och den religösa/lärda administrationen korsbefruktade varandra och Pendon växte snabbt under effektiv och bildad ledning.

Motvilligt fick man ge upp planerna på en västlig expansion då Echterna och Pennerna fann varandra jämnstarka. I nordost fanns Raxorerna i det område som idag är hertigdömet Pharynx samt delar av hertigdömet Inberg. Raxorernas små städer hade viss fortifiering och var inte helt enkla att ta. Raxorerna var däremot splittrade i flera stammar som stred inbördes. Pennerna hade redan varit i krig mot några av de Raxoriska stammarna och även inkorporerat en del Raxoriska stammar till sitt territorium. Pennerna och Raxorerna hade nog slutligen hamnat i fullskaligt krig till slut om inte Lindiskiarnarna hade hunnit före.

Resten är historia. Lindiskiarnarna krossade Raxorernas småriken och sedan Pennerna tillsammans med vissa kvarvarnde allierade Raxoriska stammar besegrat Lindiskiarnarna fanns det inget riktigt motstånd kvar för Pennerna att ta över hela det område som idag är Zorakien förrän man nådde Luksilernas land. Och inte ens dessa kunde stå emot Pennerna ensamma.
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-01-16 19:40, redigerad totalt 3 gång.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Bra förslag Fraxinus, tycker bara det är synd att den lite lustiga episoden om hur Caddo gav legerdierna pengar att bygga en stad, men glömde att precisera att det skulle vara en hamnstad, varpå legerdierna bygger en mitt inne i landet, dalkerna står med byxorna nere...följt av att dalkerna är betydligt tydligare och involverade i byggandet av Luksilo.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Det går väl att lägga till.

Rådslag runt de Legerdiska hövdingarnas bord år 180 fO. Bärnold den driftige har ordet.

-Sade de dära dalkarna var de ville ha staden?

-Mummelmummel,Nej ,mummel!

-Inte? Bra då tar vi pengarna och då bygger vi vidare på den vi har. Det är bara onödigt att bygga fler.

-Jo, Mummelmummelmummel. Svårt att hålla kor i en så stor stad är det också!
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-01-16 19:41, redigerad totalt 1 gånger.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

:D
Så kör vi då!

Dalkerna: - Här har ni pengarna vi lovade till en stad.
Legerdierna: -Tack

följt av din konversation...
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Detta fick mig att börja fundera på Legerdierna och deras beskedlighet. De är ju så färglösa att de knappt syns om man så rider på dem!

Jag ska här försöka förklara deras underdånighet och beskedlighet.

Legerdierna är jordbrukare. De odlade framförallt vete och korn. De håller sig med grisar, kor och får. De brukar jorden med oxar inte hästar. Transporter till lands gjordes med oxkärror. Vid gårdstunen odlar de humle till öl. Det legerdiska samhällets tempo var och är letargiskt, eftertänksamt, ja nästan idisslande. Man ojar sig om väder och vind och beklagar hos byåldermannen över orättvisor eller över att grannes galt har rymt igen och ätit upp humlen! Samt att Örolds gosse har varit med Sones jänta å rullat i höet och frambringat en liten olycka (eller lycka beroende på hur man ser det).

Som jordbrukare och helt beroende av vädrets makter är de dessutom djup religösa och trodde vid tiden före Odo framför allt på en moderjord-gudinna och en för-Etinsk solgud.

Legerdierna var alltså jordbrukare. Fria jordbrukare som levde i ett bykollektiv där byns jord var byns tillhörighet. Jorden delades ut rättvist på alla tegor så att alla fick en rättvis andel av både den bästa och sämsta jorden. Boskapen sköttes gemensamt men korna var märkta för att visa vilka som tillhörde vem. Beslut fattades av byrådet där en byåldersman valdes vart fjärde år. Endast män kunde ingå i byrådet. Problem eller orättvisor togs upp av byrådet. Detsamma gjordes om brott begåtts i byn. I varje by fanns två, av rådet, tillsatta milismän (fjärdingsmän) som ansvarade för att lag och ordning upprätthölls samt ansvarade för säkerheten i byn. Dessa förde också vid oroliga tider (rapporter om vargflockar i byns närhet eller om det ryktas att svartfolk setts i närheten av de nordliga legerdiska samhällena) befälet över den provisoriska nattvaktstyrka som bestod av alla vuxna män.

Om det behövdes kunde byrådet efter rådslag besluta om allmän mobilisering. Detta var oftast bestående av ett uppbåd av män beväpnde med liar, slagor, klubbor, kortbågar slungor och eventuellt några spjut. (Kunde på sin höjd skrämma vargflockar och mindre grupper rövande svartnissar på flykten.)

Inom byn var man ovillig att ta in utbölingar då det inverkade menligen på arvedelarna i jorden och man gifte sig helst inom byn eller max med folk i närmsta grannby för att slå samman jordlotter som delats av tidigare uppdelning av arvlotter.

Hövdingen i Indarsol var helt enkelt en storbyåldersman som tillsatts av de andra byåldersmännen i ett av de stora åldersmannaråden som normalt bara hölls vart 12 år (då det ibland kunde vara så förbaskat långt till mötena och oxkärrorna inte var det snabbaste transportmedlet). Hövdingen hade tillsatts för att ta hand om frågor som rörde utlänningar som kom och ville köpa spannmålet man producerade. Så småningom installerades denna position som innehades i 12-års cykler i Indarsol för att ha en centralt belägen plats som var hyggligt representativ samt gick att nå med mindre båtar från havet över flodvägen.

Positionen som hövding var inte särskilt attraktiv för den innebar bara en massa administration och pappersarbete och föga konstruktiva arbeten som att ta hand om fädernesgården (som under tiden förvaltades av byborna -Usch och ve, hur går det med gården där hemma!!!). I Indarsol fanns den enda större milisstyrkan i hela Legerdiernas rike. Den bestod av ca 40-60 man och fungerade mest som stadsvakt.


När Lindiskirnarna anföll så försökte först enskilda byar försvara sig med folkuppbåd. Med föga framgång och stor blodutgjutelse på legerdiernas sida. Slutligen hölls ett provisorisk storråd i Indarsol. Där beslutades att en man skulle ta hövdingens häst (en gåva från en Raxorisk hövding och den enda på många mils omkrets), ta sig till Hixani och be de Erebosiska och Caddiska människorna som var där om hjälp. Man kunde erbjuda dem ett bra avtal på spannmål i utbyte. Under tiden skulle legerdierna samla ett jättelikt folkuppbåd från de byar som var representerade i rådet. Detta gjordes. Men följden blev en enorm slakt. De fåtal överlevande flydde söderut med fasansfulla beskrivningar från ett omänskligt folk som spred död och förintelse. Nu spreds paniken bland Legerdierna. Tusentals flydde mot den enda stad de kände till som hade en mur. Indarsol. Andra flydde österut mot det som idag är Nordberga skogen, Gredelmark och områdena öster om dagens Zorakien.

Samtidigt kom legosoldater från Caddo och Erebos till Indarsol. Till Legerdierna stora förvåning och fasa var dessa främmande och hårdföra soldater inte särskilt vänskapliga. I synnerhet inte mot varandra. Mer än en gång förkom mindre slag innanför Indarsols murar i vilka flera legosoldater sårades eller till och med dog. När Lindiskiarnarna kom var det ingen som riktigt hade ett klart befäl. Ereboserna och dalkerna vägrade att underställa sig ett befäl från det andra landet och ingen av Legerdierna var lämpliga nog. Tillråga på allt var stadens förråd inte anpassde för att motstå en längre belägring. I synnerhet inte med så många människor innanför murarna. Lindiskiarnrna hade inte så stora besvär att inta staden och en fasansfull massaker blev följden.

Lindiskiarnarna nådde även Luksilo och Hixani. Luksilos folk var mer förmögna att försvara sig och hade en armé. Man hade dessutom stora trupper från Caddo i staden. Hixani försvarades i huvudsak av Ereboser.

Lindiskarnarna retirerade tillbaka till Indarsol som nu var Lindiskarnarnas östligaste gränsstad. Men huvuddelen av styrkorna vände västerut då ett större hot uppenbarat sig. De välorganiserade, enade och krigiska Pennerna hade visat sig vara en svårare nöt att knäcka än något annat folk. De hade slagit tillbaka Lindiskiarnarnas anfall. De stred från häst och hade utvecklat ett längre spjut, en lans, som var ett överlägset vapen som Lindiskiarnarna hade svårt att möta. Dessutom var Pennerna tyngre rustade och de slogs utöver lansen med bredsvärd eller stridyxor av stål.

Resten är historia!

När Pennerna sedan intagit besegrat Lindiskiarnarna och intaget Pharynx skickade man trupper österut och rensade bort de sista Pharynkiska motståndsfickorna. Bland annat de garnisoner med Lindiskiarnar och medföljande anhang som fanns i Indarsol och runt slätterna i Indarrike. Legerdierna var efteråt dels för tacksamma att Pennerna jagat bort detta folk som förslavat dem och slaktat deras fränder och dels för svaga efter krigets vedermödor för att motsätta sig Pennernas krav på överhöghet.

Men de är inte att jämföra med Faltrakier. De har aldrig haft en egen kung. De är inte förslavade (inte helt i alla fall). En Legerdier kan teoretiskt göra karriär i LV:s kyrka. Han eller hon får utbilda sig vid Lycéet i Pendon. Legerdier kan också bli soldater. Men det är inte ofta att de blir högre officerare och det finns sannolikt ingen Legerdisk adel.
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-01-17 09:38, redigerad totalt 1 gånger.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Jag lanserar nu ett antal nya större städer i Zorakien. Ska vi få befolkningen och stadsbefolkningen rätt i förhållande till landsbygden så är det nödvändigt! Detta är en följd av tidigare diskussioner om befolkningsmängden i länderna med bland andra Adragoor.

Spelknepe! Är du redo?

Första staden ligger vid bukten på den västra sidan om Grindanu mellan Tofie och Mannemo, mitt på gränsen mellan Hertigdömet Slättebo och Hertigdömet Dreverike!

Staden är en kunglig Fristad och innehåller dessutom en garnison om 600 man Regaliesoldater och 100 armborstskyttar. Vilket i hög grad bidragit till stadens uppsving de senaste åren. Staden är nu med sina 3600 invånare ungefär lika stor som Mannemo som innehåller 3000-3600 invånare (tidigare 1000 inv).

Garnisonen bevakar dessutom detta område och dess landsväg för att förhindra angrepp från svartfolken i Torildskogen.

(Och för din infos skull Mikael så lär invånarantalet i Tofie ligga mellan 6000-9000 invånare enligt denna modifiering. Och Pendon kommer hamna mellan 15000-20000. :wink:)

Observera: De gamla stadssiffrorna är moddade för att fördelningen stadsbefolkning ska stämma överens med mellan 6-7,5 miljoner människor som det diskuterats att Zorakien bör innehålla om man ser på de ytor som finns i landet.
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-01-17 09:35, redigerad totalt 1 gånger.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Tre andra ny städer hittar vi i hertigdömet Inberg. Två av dem hittar vi i mynningarna till de båda floderna Jolran och Ickeälven. Ungefär där Jadelotuz har lagt in städer på sin färgkarta över Aidne. Städerna vid mynningarna till de båda floderna har respektive 3700 och 2800 invånare.
(Greveryd själv får ca 4000 invånare?)


Ytterligare en stad ligger norrut längst Jolran ungefär där två floder flyter i hop och bildar Jolran. Den staden ligger på udden mellan de båda sammanflytande floderna Jollran och ? har max 2500 invånare?
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-01-17 09:43, redigerad totalt 1 gånger.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Strålande... men vad heter städerna då? :)
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Spelknepe skrev:Strålande... men vad heter städerna då? :)
Jag hade en idé om att staden mellan Tofie och mannemo kunde heta exempelvis Toriludd. Eller så har staden nyligen fått sin kungliga stadsrättighet och bytt namn från Torilsvik till Torilskester (kester=befäst garnisonsort)

Eller kanske något mer fantasifullt?

En av de två nya städerna i Inberg som ligger vid kusten är kunglig fristad och nyvorden garnisonsort. Låt den heta Aresta eller så. De båda andra nya städerna är kontrollerad av adel.

Namnförslag? Var med och döp två städer kontrollerad av adel!
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-01-17 10:12, redigerad totalt 5 gång.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

En nyanlagd garnisonsort ska ligga i norr i hertigdömet Pharynx (vilket är kontrollerat av den kungliga familjen. Kronprinsen får titeln Hertig av Pharynx). Denna stad får namnet Svartekester, Svarteborg eller Svartevad.

Denna stad är likaledes en garnisonsort om 600 Regalie-infanterister samt 100 armborstskyttar. "Staden" har en tung militär prägel. Övriga stadsbefolkningen har inte riktigt hunnit dit. Kanske ytterligare 900 invånare.
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-01-17 10:11, redigerad totalt 2 gång.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Söder om Mannemo i hertigdömet Dreverike ligger ytterligare en stad vid en bukt. Utanför bukten ligger ett flertal öar kallad Dimöarna. Här finns flera grottor som gjorda för smugglingsligor som vill ta in varor till Zorakin utan att betala tull till både till kungen och adelsmännen. På en av öarna finns en fyr som visar farleden genom öarna. Staden har kanske 1000 invånare och kontrolleras av en baron som får en dusör av smugglarna för att se mellan fingrarna på verksamheten.

Staden har namnet efter den adlig familj som har sitt huvudsäte här?

Alternativt är detta inte en stad utan en stor köping utan stads- och handelsrätt. Vilket samtidigt minskar insynen från kungliga eller adliga uppsyningsmän.

Namnförslag?

Fler städer kommer inom snar framtid att läggas till.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Angående nya namn kan kanske några av dessa användas:
Grevskapet Edelfara sydvast i hertigdommet Pharynx.
-Baroniet Styringsheim under Greve Herr Sebestid Natthok till Edelfara.
-Baroniet Eke under Baron Herr Ragnvalde Jorelsson till Eke.
-Baroniet Ridderskors under Markis Herr Kristierne Ettilesson till Ridderskors.
-Baroniet Roholm.
-Baroniet Juneborg.
Grevskapet Ryng oster om Edelfara.
Grevskapet Baril nordvast i hertigdommet Likermark.
Grevskapet Dreve nordost i hertigdommet Dreverike.
Grevskapet Skogmark sydost i hertigdomet Slattebo.
Fraxinus skrev:Söder om Mannemo i hertigdömet Dreverike ligger ytterligare en stad vid en bukt. Utanför bukten ligger ett flertal öar kallad Dimöarna. Här finns flera grottor som gjorda för smugglingsligor som vill ta in varor till Zorakin utan att betala tull till både till kungen och adelsmännen. På en av öarna finns en fyr som visar farleden genom öarna. Staden har kanske 1000 invånare och kontrolleras av en baron som får en dusör av smugglarna för att se mellan fingrarna på verksamheten.

Staden har namnet efter den adlig familj som har sitt huvudsäte här?
Staden heter kanske Blåtorn efter själva fyren som är byggd i grön ziddizgranit? Denna eftertraktade stensort från Palamux härstammar från ett förlist trakorisk handelsskepp men varför det då inte heter "Gröntorn" är förlorad i historiens dimmor. Frågetecken ställda angående denna udditet anses icke välkommna av den hetlevrade familjen Blåtorn.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Fraxinus, ser bra ut med Legerdierna. Skall ändra i Indarsol.
Men hur var det nu med Hixani? Det är byggt efter Indarsol och Luksilo antar jag, men inte så långt efter? Så domineras det av Ereboserna (kanske de var mer specifika när de ville ha en stad)? Det är ju den ultimata spannmålshamnen ser det ut som, men det gick alltså till Erebos? Caddo måste tuggat fradga! :twisted:
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Svaret på denna fråga finns förmodligen i någon av dina texter men lättare att ställa den här: :P

Kartan i Aidne-modulen över alla politiska gränser lämnar området norr om Fristaden utanför Zorakin men efter Salamoras erövring ligger det innanför, eller..?
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Mikael skrev:Fraxinus, ser bra ut med Legerdierna. Skall ändra i Indarsol.
Men hur var det nu med Hixani? Det är byggt efter Indarsol och Luksilo antar jag, men inte så långt efter? Så domineras det av Ereboserna (kanske de var mer specifika när de ville ha en stad)? Det är ju den ultimata spannmålshamnen ser det ut som, men det gick alltså till Erebos? Caddo måste tuggat fradga! :twisted:
Det är just så jag tänkte. Ereboserna betalade bra för att Legerdierna skulle anlägga en stad vid Solåns havsmynningen. Man styrde mer i detalj hur man ville ha staden anlagd.

Man reserverade de bästa lägena vid hamnkajen för Erebosiska skepp. Likaså lade Ereboserna beslag på det bästa platserna för representationsbyggnader och hamnmagasin i Hixani samt flera platser i stadens råd. Därigenom lyckades Ereboserna under flera decenier hålla Dalkerna borta från Hixanis hamn och missgynnade dem aktivt på alla sätt och vis när dalkerna till slut fick tillåtelse att ankra i Hixanis hamn.
Skriv svar