Klomellien

[Torquemada]

Vlad för mäktig ? Herr Sasha Sahivan då ? Klomellien måste inte vara en liten avkrok för att alla ser dem så.

[Torquemada]

Vidinas hjärta brinner för de utsatta, och det länder henne till heders. Hon har varit vänlig nog att låta mig göra ett litet tillägg till hennes krönika. Medan inget det Vidina säger är osanning, så ber jag alla att minnas att det formellt sätt aldrig har slutits fred mellan exempelvis Addiaska och Magilre, och att även addiaskiska riddare ibland rider in i Magilre. Det trofesamlande Vidina nämner tar sig inte alltid heller så groteska uttryck. En av de mest eftertraktade trofeerna, som inte hängs ut i hemliga kamrar, utan på tornens mest framträdande väggar, är addiaskiska vapensköldar. Magiller flyr inte alltid undan riddarna från Addiaska utan konfronterar dem lika ofta i regelrätta torneringar, där bägge sidor uppträder ganska sportsligt, även om de av politiska skäl inte kan ta kontakt med varandra för att planera sammanstötningarna i förväg. Återvinnandet av dessa vapensköldar har gett upphov till en del ganska vilda och komiska planer från riddarnas sida. Det har även hänt att de anlitat utlänningar i Mercana för att göra jobbet åt dem. Jakter har vidare inte sällan fullt förståeliga militära motiv, då man skaffar sig färsk information om fiendens styrkor. Slutligen finns det trofesamlare av de mest avvikande slag. Jag påminner er om Baron Giddel som hade för vana att överfalla vanliga resande och tvinga dem att lämna över sina kläder. Sedan red han hem och visade upp det hiskliga klomelliska modet för den chockerade magillerska adeln. Han överträffas möjligtvis av högvälborna Asinas konstintresse, då hon i full rustning red ner ända till Yolev för att där hugga av och hemföra stadens snidade husgavlar och takskägg.

Med hopp om fred och förståelse mellan alla folk.

Vodelheim, Mercanas trogne tjänare.

[birkebeineren]

Jag hoppas att du inte vill undvika alla former av överdrifter, birkebeineren. Jag har traskat runt i mellanmjölksländer lika väl som sanslösa fantasier, och ingendera är särskilt roligt.

Sanslös mellanmjölk kanske?

Vill bara att Ereb hänger ihop så som vi (åter)beskriver det!

Aesir i Hamur har andra namn. Kan det bero på äldre historia Birke (aesir kom hit tidigt med Kasenu?), eller har Kasenubarbarerna anpassat aesirnamnen till sina äldre gudars?

Hamurerna (och triskerna) tillhör i likhet med kaserna i Snoarskogarna de sydnarguriska folken, åtminstonde ursprungligen för att uttrycka det så eftersom annat blod (dylisk?) förmodligen är inblandat. Tanker mig att hamurerna levde i bergen och hade sin egen tro (variant av Gudinnan?) och anammade aesirtro från de västnarguriska jordukaerlerna som koloniserade kusten och eftervart blandade sig med sydnargurierna.

Hur kasenernas tro ser ut har ännu inte diskuterats...

[Ahnìon]

Herregud vilken vidd det är på diskussionerna nu. Vi måste hitta något sätt att fokusera lite mer om det här inte skall bli fullständigt ohållbart. Nåväl...

Konfluxen bröt kontakten med Jorpagna, dvs självständighet från Grivela. I Mörkret som följde fick varje by och stad klara sig bäst de kunde, självständigt eller tillsammans. En ”stat” blev inte Klomellien, eller någon annan av Imperiets forna provinser, först långt senare. Magillisk erövring/överhöghet/tribut får gärna komma senare med frihetskämpen Klomul i slutet av den tiden. Magilres historia under Mörkertiden är också okänd, men tycks ha varit någorlunda enat, möjligtvis med viss underställd ställning till Klavykerna?
Angående jorernas kolonisering så styrdes den av adliga patricierfamiljer från Grivela i Magilre (magilres historia), men vilka tog sig sedan över bergen till Klomellien (bortse från sydlig invandring och yolev)? Missnöjda undersåtar eller även dessa av patriciersläkt?

Under Jorduasdhurs storhetstid under Mörkertiden var kanske södra Klomellien glest befolkat och saknade större städer? Passade därför kaerlarna bra som koloni?

Problemet jag ser med detta är att det som bekant fanns tämligen stora mängder krigiska folk i norra Klomellien vid den här tiden. Det verkar ärligt talat smått otroligt att en blott tjugoårig kolonisation skulle överlevt en längre tid mot ilskna dyler och brutala svartfolk. Jag ser helt enkelt inte hur i helsicke dessa nya kolonier utan vidare understöd skulle ha militärmakten att försvara sig - än hellre driva undan svartfolk och barbarer. En magillersk utstickare skulle vara klart mer rationell i sammanhanget. Kanske kan vi säga så här, som en kompromiss: det stolta Magilre vägrade till en början att släppa kolonisationen av Klomellien, men förlorade långsamt greppet om landet mycket på grund av barbarer och svartfolk, men också för att befolkningen blev alltmer egensinnig och självständig. Efter ett tag förlorar man helt kontakten med kolonierna. När Magilre åter växt sig starkt (dett är alltså flera hundra år senare) ger man sig på att återerövra landet, men det visar sig att en del kolonier - främst då Mercana, inte bara överlevt, utan expanderat och är inte alls med på att bli underkuvade Magilre. Här bryter ett krig ut mellan länderna, där Mercana får stöd från allt fler stadsstater och sedemera, till magillernas stora förvåning och förbittring, vinner. Kriget skapar en begynnande känsla av nationell gemensamhet, och man döper den rikesunion som sedemera bildas efter den främste krigshjälten, Klomul.

Jag är främst inne på att det var oliktänkande som sökte sig till Klomellien. Det är dels ganska logiskt, och dels skulle det vara väldigt bra som grund till självständighetstankar. Om man ger sig av för att slippa upplevt förtryck är man sannolikt inte så inne på att gå med på samma förtryck på den nya orten. Skall det funka med koloniernas överlevnad även med ovanstående scenario får det nog dessutom varit ett rejält tryck på invandringen.

Angående södra Klomellien är det precis så jag tänkt.

Idén är rätt och visst låter det konstigt. Bergen som omsluter Klomellien går nästan ner till kusten i norr och söder. Så då är frågan om händelsen skedde längst i norr eller längst i söder? I söder kan det bero lite på när Nya Arno grundades (gärna efter år 380, men får kolla med Caddo Anders), men dvärgklanen kan varit utsänd för att grunda en handelsplats där dvärgriket kunde sälja sitt järn och koppar. Om det sker i norr kommer dvärgarna sannolikt från det rike(samma rike?)/dvärgstad som köpte Cvyrdo av piraten Gryppa. (När (”länge sedan” EAS)? Ökända piraten Gryppa Gultand erövrade Mercana; CVYRDO, är det en magillisk/dvärgisk koloni?))
(PS. Jag ser källan till Magilres kunskap om Cruta komma från en försupen Klomellisk dvärg utstött från sitt rike. Men vi pratar inte längre om cruta på forumet…ville bara inflika detta för att ytterligare visa på den höga tekniska nivå hamurdvärgarna ligger på.)

Jag är med. Sedemera fick man kontakt med människostäder och började istället sköta handeln genom dem. Dvärgarna må vara giriga och inser att de antagligen förlorar lite inkomster på kuppen, men eftersom ingen dvärg vill bo på kusten är det ändå en vettig affär.

Cvyrdo-biten behövs diskuteras. Jag har ärligt talat ingen aning.

Vad då cruta? Jag provade hemma i källaren. Funkar inte!

På 400-t eO så föll magikernas högkultur efter ett krig mellan Mercana och Sanzas. (Hur länge varade den högkultur som byggts upp av magiker när Klomellien var ett inneställe för magiker, speciellt nekromanti? Antar att detta är samma tid som Joraga förintades av en elddemon?)

Jag har tänkt mig att högkulturen inte borde varat i mer än lite över 200 år, med sin höjdpunkt någonstans runt 330 eO. Till en början var det spridda magikerkulturer runt de mäktigare magikernas torn, men med tiden blev det ett allt större fokus på Bozsa, där faktioner och internpolitiska fientligheter frodades - därav bland annat det vilda tornbyggandets uppkomst. Jag har också vissa funderingar på om det i Bozsa under samma tid som kriget skulle blossat upp öppna inre stridigheter som lett till att staden försvagats och de kvarvarande maktgrupperingarna insåg att de måste finna ett sätt att hålla sams.

Låter vettigt, jag har också sett 101 som likvärdigt ”femtioelva”. Vi har tidigare i tråden (eller möjligen i magitråd) kastat fram idén att även enskilda magiker med en talanglös tjänare och loppbiten huskatt kallar sitt hem för akademi av tradition sedan 400-t förfall. Vlad är av för god kvalité för att finnas i Bozsa, men kanske några få snäppet strax under och många medelmåttor. Mkt teori och forskning låter bra, gärna i gränslandet till biologi, astrologi, teologi och metallurgi.
100 egoistiska medelmåttiga magiker kan ha svårt att samarbeta i anfall, men kan troligtvis hålla ihop bättre i försvar mot yttre hot.
Torques avdramatisering ser också bra ut.

Jag hör att vi är sams om synen på Bozsa.
Dock! Precis som Torquemada påpekar så fokuserar vi just nu på norra Klomellien. Jag skulle därför vilja föreslå vapenvila runt Bozsa för tillfället - mest för att få diskussionerna mer sammanhängande. När vi givit oss söderut och hanterat Yolev och Nya Arno, samt lagt grunden för barbarstäderna kan vi utlysa fri eld igen.

Observationer:
Jag har funnit mina gruvor: stor export av järnmalm, nyupptäckta rika silverådror och gamla koppargruvor. Vapensmide och silversmide stora exportprodukter också.

Jäppeligen. Dessa finns dock mer eller mindre uteslutande i de södra Melashebergen. Klomellerbergen är inte helt metallfattiga, men beståndet är inte stort nog att bråka om - dessutom är bergen nedlusade med vättar, illvättar och toppsides allsköns svartfolk. (I min kampanj står det för närvarande krig mellan den största vättestaden och en större bunt illvättar.)

Klomellien är Erebs största saltproducent och exportör!

Så är det. I EA-SLB står det uttryckligen att ingen är särskilt fattig i landet, eftersom vem som helst kan skaffa en tunna och utvinna salt. Detta, tillsammans med det faktum att det är kuststäderna som idkar saltnäring, tolkar jag som att saltet alltså kommer från havet och inte som någon spekulerat om, från bergen.

Sanzas är en utspridd lantby-stad? Detta borde göra dess HLM till en andra grupp skickliga HLM militär/taktiker likt Kullens folk eller hur överlever man annars?

Definitivt är Sanzas befolkning skickliga taktiker. Halvlängdsmännen torde vara bäst på gerillataktik och smygattacker. Snabbladdade, lätta armborst och enkelt isärtagbara arbalest är mycket populära. Mången är den här som funnit sig plötsligt anfallen i ryggen när de satt fot i Sanzas kull-landskap.

På ny karta glöm inte staden Frecol vid floden Maure, troligtvis i Sanzas. (EAS)

Lämpligen någonstans vid kröken i höjd med Sanzas - på östsidan då, såklart.

Handelsvägskompaniet med bergs/grott-väg till O låter spännande. Men varför föredrar man detta? Vad är vinsten om det är så förbaskat farligt, och förmodligen tar längre tid än sjövägen? Och varför samlas söderns varor i O? Vilken ”södern”?(EA)

Det som är farligt är i min mening magillerna. Även om det inte för närvarande råder öppet krig mellan länderna är det inte varligt för ett klomelliskt skepp att segla längs den magillerska kusten. Snarare skulle jag tro att det är Trakorien som via Mereld sköter handeln sjövägen från Staden O, och mercanerna är inte glada över att de inte får en del av kakan. Sedan är det faktiskt inte så där fruktansvärt långt från Staden O till Maure, och om man har fri lejd av de flesta svartfolken blir det klart mindre förbaskat farligt än att ge sig ut att segla längs hela Magilres nordkust.

En större ankstad i Mercana funnen!

Jag har i ärlighetens namn funderat över detta också. Dock har jag aldrig varit så förtjust i ankor mer än som comic relief, så om någon annan vill hantera detta blir jag glad. (Jag börjar så långsamt ändra åsikt, men jag är inte missionär än.)

PS. Visste ni att ankhanar ibland kallas "drakar"? DS.




Torquemada: Gillar den magillerska jakten. Återkommer med fler tankar.



Å det sista vill jag i tråden införliva ett citat av Psipo, som jag tycker låter som en urbra idé:

När jag skrev Nowa Warsawa blandande jag polska med kinesiska. Men att ha tre inspirationskällor tycker jag egentligen är bättre. Det är enklare att kamouflera källorna och hitta spännande namn. Min modell för Klomellien (i min egen kampanj) är att blanda holländska, grekiska och baskiska.

Nu kan jag inte ett jota om baskiska, men det brukar finnas smidiga källor att finna på nätet.

[Regil]

Peppar och salt:

Att alla kan ta sig en tunna och tjäna pengar på att utvinna salt är helt ologiskt... Ifall Klomellien skall vara stor saltexportör så får de nog ta och hittat sig en gruva eller två, inget annat håller tror jag.

(Varför importerar Caddo salt för övrigt? Här bode vara idealiskt att utvinna salt, inte längs den sanka kusten i det betydligt svalare Klomellien)

Bara för att forsätta att dra i så många trådar som möjligt.

[anders]

Peppar och salt:

Att alla kan ta sig en tunna och tjäna pengar på att utvinna salt är helt ologiskt... Ifall Klomellien skall vara stor saltexportör så får de nog ta och hittat sig en gruva eller två, inget annat håller tror jag.

(Varför importerar Caddo salt för övrigt? Här bode vara idealiskt att utvinna salt, inte längs den sanka kusten i det betydligt svalare Klomellien)

Bara för att forsätta att dra i så många trådar som möjligt.

OT: Caddo importerar salt för att de använder mer salt i sin matlagning och förvaring än vad de själva producerar...

[birkebeineren]

Problemet jag ser med detta är att det som bekant fanns tämligen stora mängder krigiska folk i norra Klomellien vid den här tiden. Det verkar ärligt talat smått otroligt att en blott tjugoårig kolonisation skulle överlevt en längre tid mot ilskna dyler och brutala svartfolk. Jag ser helt enkelt inte hur i helsicke dessa nya kolonier utan vidare understöd skulle ha militärmakten att försvara sig - än hellre driva undan svartfolk och barbarer. En magillersk utstickare skulle vara klart mer rationell i sammanhanget. Kanske kan vi säga så här, som en kompromiss: det stolta Magilre vägrade till en början att släppa kolonisationen av Klomellien, men förlorade långsamt greppet om landet mycket på grund av barbarer och svartfolk, men också för att befolkningen blev alltmer egensinnig och självständig. Efter ett tag förlorar man helt kontakten med kolonierna.

Att Kejsardömet Jorpagna var närvarande i (norra) Klomellien i endast tjugo år känns konstigt. Hur då lösa detta "problem"? En lösning skulle kunna vara att vi ändrar årstalet för kolonisationen från 621-620 fO till... exempelvis 721-720 fO (någon mandelmunks tidigt avskriftsfel som tyvär hänger med i många källor) och får således mycket mer tid att röra oss med. Skulle även passa bättre med att Magilre (tror jag) sägs vara koloniserad ungefär hundra år innan Konfluxen - och Mercana verkar bli nära knuten till Magilre så det ser ut nu - samt att detta skulle kunna kopplas till krigsslutet med de narguriska folken som tidigare kostat jorerna mycket ressurser som nu frigörs till en större kolonisation i Drylo.

Sanzas är en utspridd lantby-stad? Detta borde göra dess HLM till en andra grupp skickliga HLM militär/taktiker likt Kullens folk eller hur överlever man annars?

Definitivt är Sanzas befolkning skickliga taktiker. Halvlängdsmännen torde vara bäst på gerillataktik och smygattacker. Snabbladdade, lätta armborst och enkelt isärtagbara arbalest är mycket populära. Mången är den här som funnit sig plötsligt anfallen i ryggen när de satt fot i Sanzas kull-landskap.

Är inte människor också en del av Sanzas befolkning och hjälpsamma vid försvar?

[Ahnìon]

Att Kejsardömet Jorpagna var närvarande i (norra) Klomellien i endast tjugo år känns konstigt. Hur då lösa detta "problem"? En lösning skulle kunna vara att vi ändrar årstalet för kolonisationen från 621-620 fO till... exempelvis 721-720 fO (någon mandelmunks tidigt avskriftsfel som tyvär hänger med i många källor) och får således mycket mer tid att röra oss med. Skulle även passa bättre med att Magilre (tror jag) sägs vara koloniserad ungefär hundra år innan Konfluxen - och Mercana verkar bli nära knuten till Magilre så det ser ut nu - samt att detta skulle kunna kopplas till krigsslutet med de narguriska folken som tidigare kostat jorerna mycket ressurser som nu frigörs till en större kolonisation i Drylo.

Det funkar definitivt. Antingen eller. Annars får vi kolonisera Klomellien i efterhand, för de ursprungliga kolonisatörerna lär ha blivit svartfolkssnacks om man skall följa ÄS historia.
721-720 fO låter bra mycket vettigare. Jag är dock inte insatt nog för att veta hur detta funkar med kringliggande historia, så jag litar på dig.

Är inte människor också en del av Sanzas befolkning och hjälpsamma vid försvar?

Så klart. Det var bara det att det var halvlängdsmännens särart som kom upp, och de utgör 75% av Sanzas befolkning. Människorna torde tillsammans med kvarvarande halvlängdsmän utgöra det mer regelrätta försvaret, som använder förskansningar och uttröttningstaktiker medan gerillagruppen av halvlängdsmännen med oförutsägbara attacker och sabotage demoraliserar och kapar ned den attackerande hären.

[Mikael]

Nej stopp och belägg! inga 100 års förskutningar, hellre Magilliskt stöd...som så småningom försvann. Alternativt höll kolonierna på att krossas men lyckades spridda och i mkt liten skala leva kvar föär att så småningom växa sig starkare igen under sena Mörkertiden, kanske då som kolonier till Magilre, för att senare bli fria genom frihetskämpen Klomus.

[birkebeineren]

Nej stopp och belägg! inga 100 års förskutningar, hellre Magilliskt stöd...som så småningom försvann. Alternativt höll kolonierna på att krossas men lyckades spridda och i mkt liten skala leva kvar föär att så småningom växa sig starkare igen under sena Mörkertiden, kanske då som kolonier till Magilre, för att senare bli fria genom frihetskämpen Klomus.

Medveten om att det är en "allvarlig" ändring men det skulle underlätta förklaringen till varför Jorpagna inte gav sig på området tidigare...

En annan förklaring skulle kunna vara att Mercana räknades som en del av provinsen (Drylo) Magillia och först 620-621 fO styckades av och fick ett eget om än kortvarigt provinsnamn; (Drylo) Mercana.

(dessa provinsnamn diskuterades här: viewtopic.php?t=156&start=45)

En fundering rörande norra Klomellien, och kanske även Magilre och "norra" Drylo, skulle vara att denna del av Kejsardömet Jorpagna inte föll i sammanhang med den Tredje Konfluxen utan en tid bestod som en egen stat en bit in i Mörkertiden. Då skulle inte kolonin kring Mercana bara ha existerad i dessa blott tjugo år utan ha fått tid på sig att faktisk bilda en enhet som "återupprättats" i moderna Klomellien.

[Ahnìon]

Nej stopp och belägg! inga 100 års förskutningar, hellre Magilliskt stöd...som så småningom försvann. Alternativt höll kolonierna på att krossas men lyckades spridda och i mkt liten skala leva kvar föär att så småningom växa sig starkare igen under sena Mörkertiden, kanske då som kolonier till Magilre, för att senare bli fria genom frihetskämpen Klomus.

Jag misstänkte att något sådant skulle komma. Nå, då tänker jag fortsätta propsa på en fortsatt folkvandring och en enveten men allt svagare magillersk kontroll från 599fO till, säg 556fO, då kombinationen av en större svartfolkshords härjande i låglandet och upprepade dyliska räder av de få karavaner som fortfarande gick gjorde att magillerna helt enkelt tvingades ge upp och fokusera på det egna landet.

Finns det någon lämplig gammal stad i Magilre att nämna som samlingsort för kolonisationen och dess understöd? Palatin? Traugvaz?

För att tillföra lite kreativt stoff: Jag tänker mig även att en eller två kolonier faktiskt dukade under. Dargo, beläget vid "haken" av Maure, en bit inland från Catonave, (det som skulle bli Mercana,) blev fullständigt jämnat med marken av en svartfolkshord år 588fO. Kolonin var ett högmodigt och misslyckat försök att bryta nytt territorium, då marken inte var brukbar och man krävde ständigt stöd från det ännu unga Catonave. I närheten av Dargos ruiner står nu ett av Mercanas många befästa övervakningstorn.

(Skälet till att jag valde ett föregående namn på Mercana är att det nuvarande namnet inte har rätt sammanhang. Varför döpa en halvt isolerad, ny koloni till något som ändå måste betyda "handelsort"? Jag tänker mig snarare att namnet kom till när man växte av kontakt med de omgivande stadsstaterna och Trakorien, och att mercanerna var ganska pigga på ett namn som inte hade relationer till Magilre.)

En fundering rörande norra Klomellien, och kanske även Magilre och "norra" Drylo, skulle vara att denna del av Kejsardömet Jorpagna inte föll i sammanhang med den Tredje Konfluxen utan en tid bestod som en egen stat en bit in i Mörkertiden. Då skulle inte kolonin kring Mercana bara ha existerad i dessa blott tjugo år utan ha fått tid på sig att faktisk bilda en enhet som "återupprättats" i moderna Klomellien.

Detta är i närheten av hur jag tänker, också. Magilre fick inte korthuseffekten eftersom man faktiskt på grund av avståndet till moderlandet (fäderneslandet? vilket är det?) fått bygga upp en tämligen oberoende infrastruktur. Dock var man fortfarande handelsberoende, så landet föll så sakteliga in i Mörkertiden det med - om senare än större delen av det "civiliserade" Ereb. Om jag inte minns fel var man bland annat beroende av metallimport, vilket kan ha lett till att man försökt sända malmletningsexpeditioner upp i Klomellerbergen. Dessa expeditioner försvann såklart spårlöst, men följde antagligen kolonisationskaravanerna.

Just metalltillgång är också intressant för Klomelliens framväxt som land. Jag har svårt att tänka mig att Hamur är det enda stället man bryter malm på, då staden är ung. Små, välbevakade gruvorter någonstans nordost om Sanzas, månne? Strider med svartfolk och tidvis även stenfolk är vanliga?

[Ahnìon]

Vidare angående förhållandet Klomellien-Magilre.

I Trakorien-modulen står det "Klomellien är ett område med relativt självstyrande städer som ofta vill dominera varandra. De södra delarna besväras regelbundet av svartfolk och barbarer, vilket frammanat goda krigare och vapensmeder. Klomellien är berömt för sina goda hantverkare. Varje stad har sina specialiteter som skyddas av mycket starka skrån. Magilre skulle gärna invadera Klomellien, men törs inte för Trakoriens skull."

Så varför bryr sig Trakorien om Klomellien?
Ja, till att börja med importerar Trakorien silver och timmer från Klomellien, via Mercana, och bra timmer är baskat viktigt för ett rike som är så beroende av sjöfart. Vidare känns det rentav som att Mercana borde ha relativt starka relationer till Trakorien. Troligen var det med Trakorien de första rejäla handelsförbindelserna slöts - något som varit en märkbar faktor för båda ländernas utveckling. Jag ser nog en viss invandring från öarna till just Mercana som trolig.
(Dessutom har jag alltid haft uppfattningen att olemismen är importerad från Trakorien, även om det mig vetligen inte finns något underlag för detta. Hum. Är det rentav kanske en Mereldisk religion? Den verkar alldeles för utpräglad och gammalmodig för att bara ha ploppat upp i pragmatiska Mercana.)

Trakorien och Magilre har ju dessutom ett brokigt förflutet. Invasionen av Bzegusta ledde som jag förstått det till att magillerna understött diverse stridigheter mot klavykerna i Trakorien, och så är det ju den där lilla saken med att den magillerska kungaätten är ättlingar till en landsförvisad och hämndlysten trakorisk hertig.

Vidare verkar inte det självuppfyllda Magilre vara så populärt. Det står i Magilreboken att landet förutom dusterna med Klomellien haft fälttåg runt de trakoriska öarna. Nej, Trakorierna lär inte gilla Magilre, emedan Klomellien alltid varit samarbetsvilligt och idkat god handel. Trakorien lär se en magillersk invasion av hyggliga Klomellien som en ursäkt att, om ni ursäktar, piska skiten ur Magilre en gång för alla.



I övrigt angående det inledande citatet:
Specialiseringen är inget problem. De olika städernas hantverk tas flertalet gånger upp i EA-boxen, och de kvarvarande kan vi nog lätt klura ut. (Armborst från Sanzas?) Skråsystemet bör dock läggas mer vikt vid när vi mer ingående beskriver städerna. Återigen är detta nog främst gällande för norra Klomellien, men har säkert sin motsvarighet bland de barbariska söderlänningarna.

[Mikael]

Låter som helt OK förslag Ahni och Birke.

[Ahnìon]

Jag tror jag har en lösning på salt-problemet.

Saltet finns under Ishna-slätten!
Ishna är ju ett dött, uttorkat slättområde. En gång var det kustlandskap och den mycket höga salthalten i marken gör slätten hjärtskärande vacker men fullständigt obrukbar. Däremot är det ett perfekt ställe att bryta salt - och det ligger bra till för att Mercana och Melorgh (som utan saltproduktionen inte har något alls att leva av förutom jordbruk.) Här slavar egendomslösa och trälar - människor, dvärgar, halvlängdsmän och svartfolk sida vid sida, för att förse Mercanas hungriga hamnar med det oersättliga saltet.

Se: Bonneville Salt Flats på Wikipedia för underbar inspirationsbild.

[Torquemada]

En bra ide med saltet. Det kan ju finnas vid kusten också, annars får Addiaska försörja sig på bara pärlor. Jag håller på och filar på en annan näring i Melorgh av ett litet mer udda slag, men det ena utesluter inte det andra.

Jag föreställer mig också att Trakorien och Mercana har extremt goda relationer. De har ett liknande kynne, tycker om att festa, är vana vid udda gudar och konstiga grannar, håller ihop trassliga imperier (Mercana vill att Klomellien skall lyda under dem i alla fall) med hjälp av legoknektar och handel. De är sluga, har ganska låg moral och utsätts ständigt för piratangrepp av den gemensamma fienden Ransard.
I och för sig så liknar ju den trakoriska adeln den magillerska ganska mycket, men jag tror inte att det hjälper dem att samsas.
Kardien stöder istället Mercanas främsta rival (bland grannarna) Addiaska. Men både Trakorien och Kardien torde värdesätta en ostörd handel och goda relationer med bägge staterna mer än att gynna sin favorit.

Olemdyrkan passar bra ihop med mercaniernas egen livsinställning. En gudomlig ursäkt för att supa, festa och ha sex. Jag vet att gudarna inte skall gripa in i världen, men i min version så har Olem, som inte är särskilt mäktig, personligen instiftat sin religion i Mercana. Eftersom han inte gör så mycket så har han kraft över till gudomliga ingripanden, men det enda han har brytt sig om att göra det senaste decenniet eller så är att hindra magillerska katapultstenar från att krossa sin kupol. Om man inte gillar gudar som griper in själva kan mercanierna efter brottet med Magilre ha tagit avstånd från allt magillerskt, även deras religion. Men alla behöver något att tro på, i alla fall människor (utom magiker kanske), och mercanierna började söka efter en ny gud. De behövde inte gå längre än till Melorgh, som hade ett överskott på gudar. Mercanaborna tonade ner Olems vrede och hans många regler och krav på böner och piskningar och anpassade honom efter sina egna behov. Olem finns där för att ge en sorts gudomlig mening åt deras livsföring, och skulle de någon gång få dåligt samvete så tillåter Olem att man piskar sig lite inne i hans kupol. Tack vare Olem kan en köpman slugt lura sin konkurrent, festa tills han spyr och besöka en bordell och ändå på kvällen somna som en rättfärdig man som har glatt Olem.

Men jag håller med om att Olem låter som något som sprungit ur Granströms hjärna. Olem skulle ju kunna komma från en mycket undanskymd position i deras stora gudafamilj.