Klomellien
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Jag tror du missade min poäng, Regil. Problemet med Bosza, som utan tvekan är den trassligaste staten att få balans i, är att staten blir mäktig även om de enskilda magikerna inte är det. En hel del RP i min spelgrupp har länge ignorerat sådana obetydligheter som pengar, ära, höga färdighetsvärden och annat som andra strävar efter, för att skaffa sig MAKT. Även en obetydlig nekromantiker eller illusionist, två av mina favoritskolor, har mycket lätt att manipulera vanliga människor och styra politiken. Om sedan ett dussin magiker lär sig samarbeta kan det bli mycket svårt att handskas med dem. Anledningen att magins övermakt inte märks mer är att RP ofta möter dem i direkta stridssituationer, och en i taget, lägen då de inte är till sin fördel. Poängen är alltså att oavsett hur mäktiga magikerna är så måste det finnas en massa bra anledningar till varför de håller sig på sin sida floden och inte lägger sig i politiken hela tiden, och det var sådana jag postade i de tidigare inläggen.
Personligen använder jag mäktiga magiker mycket sparsamt, och jag hatar övermäktiga ställen som överskuggar sin omgivning. Men om det verkligen finns 101 akademier och varje akademi har tio medlemmar, så har vi dock en ansenlig samling magiker. Lärarna måste vara bättre än eleverna, och rektorerna bättre än lärarna. I slutändan borde det finnas åtminstone tio, inte Vicotnik, men väl Vlad Kamantur i Bosza. Vicotnik, Häxis och Shagul är offensiva. Bosza är det inte. Makt som inte används rubbar inte balansen.
För närvarande koncentrerar jag mig dock på nordvästra Klomellien. Lustigt nog kommer min nästa krönika att handla om hur stackars Melorgh klarar sin ekonomi MED magi men UTAN att rubba balansen. Öh, ja, den egna mentala balansen, men inget annat. Om inte Maure fryser det vill säga…Skatteindrivning, låneinstitut och hur folks yrken formar deras själar och sociala strukturer.
Men först några ord från Vidina, som bara har blodiga tråkigheter i sin krönika den här gången.
Personligen använder jag mäktiga magiker mycket sparsamt, och jag hatar övermäktiga ställen som överskuggar sin omgivning. Men om det verkligen finns 101 akademier och varje akademi har tio medlemmar, så har vi dock en ansenlig samling magiker. Lärarna måste vara bättre än eleverna, och rektorerna bättre än lärarna. I slutändan borde det finnas åtminstone tio, inte Vicotnik, men väl Vlad Kamantur i Bosza. Vicotnik, Häxis och Shagul är offensiva. Bosza är det inte. Makt som inte används rubbar inte balansen.
För närvarande koncentrerar jag mig dock på nordvästra Klomellien. Lustigt nog kommer min nästa krönika att handla om hur stackars Melorgh klarar sin ekonomi MED magi men UTAN att rubba balansen. Öh, ja, den egna mentala balansen, men inget annat. Om inte Maure fryser det vill säga…Skatteindrivning, låneinstitut och hur folks yrken formar deras själar och sociala strukturer.
Men först några ord från Vidina, som bara har blodiga tråkigheter i sin krönika den här gången.
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Låt mig innan jag inleder denna bedrövliga men nödvändiga del av min krönika påpeka att jag vet att Magilre inte har några grevar. Det har dock kommit till min kännedom att vissa baroner som tycker sig vara stora, och som på olika sätt försatt sina gelikar i ett beroendeförhållande, har börjat kalla sig grevar efter zorakiskt snitt.
Många och försåtliga är de sätt på vilka Klomelliens inbyggare och Magilres ädlingar bekämpar varandra. Stundom öppet, stundom fördolt, med handelsblockader, med lönnmord, med värvade legohärar, med spioner, med diplomatins alla piruetter och med demagogins alla låga knep. Det är allmänt känt att det finns höga ädlingar i Cvyrdo som för snöd vinnings skull har trätt i Mercanas tjänst och förser stadsmästarna med information om Cvyrdos drag. Skam till sägandes finns det även klomellier som trätt i Magilres tjänst; för bara några dagar sedan såg jag en av dem hänga från Segermonumentet med genitalierna bortslitna. Dock så rör de flesta av dessa konflikter bara Mercanas folk, de handelsmän som ger sig ut på öppet vatten och de addiaskabor som drabbas av strandhugg. Men det finns ett fenomen som håller hatet mot Magilre levande i nästan hela Klomellien; de magillerska jakterna.
Baronessan av Cvyrdo har en stående inbjudan till landets alla ädlingar och riddare att komma till hennes stad, och som hon säger ”fröjdas åt Klomelliens förnedring”. Många av de rikare adelsmännen har egna torn och palats i Cvyrdo, och inte mindre än tre hertigar ses där regelbundet. Många av de lata ädlingarna saknar dock tålamod för hennes komplicerade ränker, fälttåg och handelskomplotter, och hungrar efter en av de få saker de inte kan få bland Magilres knäckta andar: kött som gör motstånd. En magillersk jakt går till så att ett antal ädlingar och deras bästa riddare och krigare först gaddar ihop sig och eggar upp varandra. Till min upprördhet har jag också hört att åtminstone en kvinna brukar följa med i varje sällskap, och, då damen i fråga är adlig, inte alls för det uppenbara syftet. Jägarnas antal varierar. Färre än tio ger sig inte av, de flesta jakter består av tjugo till trettio magiller, men ibland har jakter på uppåt hundrafemtio ryttare gett sig av. Dessa är dock sällsynta och inträffar högst vartannat år eller så. Ibland har de sina fördömda hovmagiker med sig, jag spottar på deras fåniga hattar, och de har nästan alltid med sig ett eller annat tillfälligt förtrollat föremål för att hjälpa dem i deras skamliga avsikter. De färdas upp längs Maure i skydd av natten. Dock finns det ett klomelliskt ordspråk som säger att ”lyser det i natten är det en magiller”, ty inte ens i fält gör de avkall på sitt så kallade sinne för mode. När de kommit till en plats som inte är bevakad fäller de ut de konstfärdigt tillverkade träbroar som de köpt av baronessan. Dessa fälls ut i etapper och de leder sedan över sina hästar. Deras svenner väntar dolda på andra sidan stranden med träbron. Rusiga spränger de sedan i gryningsljuset fram över Klomelliens slättland, mördande och brännande allt i sin väg. Mercana är nu ganska väl försvarat, även om murarna lämnar mycket övrigt att önska, och på dess gator kan man alltid finna nyanlända legoknektar, såväl utlänningar som klomellier. Alla utom de dristigaste magiller undviker också Brikhos gränser, och många nöjer sig med att ödelägga en bondgård eller två på Mercanas landsbygd. Mercana är dock ganska glest bebyggt, och därför rider många andra i sporrsträck (de är ju till skillnad från Addiaskas riddare inte nertyngda av helrustningar) direkt till Sanzas, Melorgh eller Addiaska, eller till och med ännu längre in i landet. År 507 utbröt en oväntat fred mellan Triska och Hisskov sedan två dussin magiller hade förirrat sig in på deras territorium. En melorghiers stridsvansinne söker sin like, men från hästryggen kan magillerna med lätthet utmanövrera dem under spott och spe. På samma sätt undviks Addiaskas tunga rytteri. Även om magillerna plundrar, särskilt i Melorgh, vars dyrbarheter de annars har mycket svårt att köpa, så är de främst ute för att roa sig. Baronen är trött på att sparka på hukande trälar eller att utkämpa rituella envigar med sina likar, och på slagfältet liknar han mest en hamurit omringad av orcher, med fradgan flygande från munnen och skrattet gurglande i strupen. Hans söner är unga och kättjefulla, och bondflickor som skriker och gör motstånd får deras blod att koka. Hans dotter vill öva sina nya färdigheter med knivar och nålar. Alla tar de tid på sig. Särskilt motbjudande är vanan att ta trofeer av det gräsligaste slag, som sedan ställs ut i hemliga kamrar i deras höga torn, och visas upp för roade och imponerade gäster. Jag försökte fråga ut en halvorch som tjänstgjort som gränsvakt i Sanzas, och som anlänt strax efter att en magillersk jakt lämnat en mindre gränsby, men han vägrade blankt att tala med mig och bad värdshusvärden om några för mig obekanta rötter att tugga.
En magillersk jakt kan vara över på ett dygn eller dra ut på veckor. En magillersk ädling som slutat sina dagar på en högaffel kan varken räkna med en anständig begravning , ty alla Klomelliens kyrkor och kulter vägrar att befatta sig med honom, ej heller med att bli hemförd av sina hjärtlösa likar. I vanliga fall ser jag med oblida ögon på nekromantikernas värv, men deras beslut att göra baneman av en magillersk greveson möter mitt fulla gillande. När en magiller långsamt vaknar ur blodsruset och inser att hans grupp är mycket mindre än när han gav sig av hemifrån, att hans häst är döende av utmattning och att hans kartor inte stämmer överens med terrängen utom på en punkt; han är mycket långt från Cvyrdos mjuka kuddar, då visar sig hans lömskare sidor. Han gömmer sina nersölade sidenkläder och sina trofeer och styr ut sig som en bonde eller köpman, och på grund av sin djävulska förmåga att förställa sig och slå blå dunster i enklare folks ögon klarar de ofta att ta sig hem igen, där de möts av jubel och gillande. Misslyckas allting annat vädjar de till sina tillfångatagares eller upptäckares girighet. En bonde som hittar en hertigs jagade son i sin lada kan välja mellan att göra det rätta eller att i Munzga mottaga en belöning som gör att han aldrig behöver lyfta en plog igen. Dessa belöningar betalas av uppenbara skäl också ut mycket samvetsgrant.
Alla Mercanas grannstater kritiserade nyligen herr Nusemang för att gränserna inte är bättre bevakade, och för att Mercana inte hämnas dessa jakter med omedelbart krig mot Cvyrdo. Herr Nusemang svarade att i så fall skulle eldarna aldrig slockna i endera staden, tyst antydande att det var just en sådan utveckling exempelvis Addiaska gärna skulle se. Till Mercanas försvar skall sägas att många återvändande jakter mötts av mercaniska legosoldater med armborst, och att de sedan slunkit över floden starkt decimerade eller inte alls. I sitt svarta hjärta har säkert baronessan Marcia lagt planer för detta och utnyttjat det för att stärka sin redan starka ställning i Magilre; det var ingen slump att hennes rival om posten som fjärde ceremoniuttolkare vid hovet möttes av en försvunnen träbro vid sin återkomst till Maure, för att sedan skjutas ner av ilskna halvlängdsmän. Just denna plan kom ju dock ut i det öppna, och baronessan fick avstå posten till den svagsinte femte sonen till en av hertigarna.
Djupt i mitt hjärta kan jag kanske förstå ransardernas hunger efter byte och stridsära, men magillernas jakter leds av de som redan har mer än nog av allting och vars uppfattning om stridsära är att hugga försvarslösa barn i ryggen. Trefaldigt förbannat vare Magilre !
Nu är det nerskrivet. Låt inte mitt hat mot Cvyrdo fläcka mina andra arbeten, utan må Boszas självbehärskning råda i mitt sinne. Min vän Kristallvindmäster Vodelheim säger att det blott är de värsta av Magilres adel som deltar i jakterna. Han hävdar att sann ridderlighet finns även bland magiller, och att det är för att undgå kritik från sina likar som de lever ut sina värsta drifter i Klomellien. De kan ju knappast bränna ner sina egna bondgårdar, sade han. Vodelheim följer vattnets, vindens och isens vägar, jag är försvuren åt elden. Han kan tänka sådana tankar, det kan inte jag.
Vidina Ingaldiron.
Många och försåtliga är de sätt på vilka Klomelliens inbyggare och Magilres ädlingar bekämpar varandra. Stundom öppet, stundom fördolt, med handelsblockader, med lönnmord, med värvade legohärar, med spioner, med diplomatins alla piruetter och med demagogins alla låga knep. Det är allmänt känt att det finns höga ädlingar i Cvyrdo som för snöd vinnings skull har trätt i Mercanas tjänst och förser stadsmästarna med information om Cvyrdos drag. Skam till sägandes finns det även klomellier som trätt i Magilres tjänst; för bara några dagar sedan såg jag en av dem hänga från Segermonumentet med genitalierna bortslitna. Dock så rör de flesta av dessa konflikter bara Mercanas folk, de handelsmän som ger sig ut på öppet vatten och de addiaskabor som drabbas av strandhugg. Men det finns ett fenomen som håller hatet mot Magilre levande i nästan hela Klomellien; de magillerska jakterna.
Baronessan av Cvyrdo har en stående inbjudan till landets alla ädlingar och riddare att komma till hennes stad, och som hon säger ”fröjdas åt Klomelliens förnedring”. Många av de rikare adelsmännen har egna torn och palats i Cvyrdo, och inte mindre än tre hertigar ses där regelbundet. Många av de lata ädlingarna saknar dock tålamod för hennes komplicerade ränker, fälttåg och handelskomplotter, och hungrar efter en av de få saker de inte kan få bland Magilres knäckta andar: kött som gör motstånd. En magillersk jakt går till så att ett antal ädlingar och deras bästa riddare och krigare först gaddar ihop sig och eggar upp varandra. Till min upprördhet har jag också hört att åtminstone en kvinna brukar följa med i varje sällskap, och, då damen i fråga är adlig, inte alls för det uppenbara syftet. Jägarnas antal varierar. Färre än tio ger sig inte av, de flesta jakter består av tjugo till trettio magiller, men ibland har jakter på uppåt hundrafemtio ryttare gett sig av. Dessa är dock sällsynta och inträffar högst vartannat år eller så. Ibland har de sina fördömda hovmagiker med sig, jag spottar på deras fåniga hattar, och de har nästan alltid med sig ett eller annat tillfälligt förtrollat föremål för att hjälpa dem i deras skamliga avsikter. De färdas upp längs Maure i skydd av natten. Dock finns det ett klomelliskt ordspråk som säger att ”lyser det i natten är det en magiller”, ty inte ens i fält gör de avkall på sitt så kallade sinne för mode. När de kommit till en plats som inte är bevakad fäller de ut de konstfärdigt tillverkade träbroar som de köpt av baronessan. Dessa fälls ut i etapper och de leder sedan över sina hästar. Deras svenner väntar dolda på andra sidan stranden med träbron. Rusiga spränger de sedan i gryningsljuset fram över Klomelliens slättland, mördande och brännande allt i sin väg. Mercana är nu ganska väl försvarat, även om murarna lämnar mycket övrigt att önska, och på dess gator kan man alltid finna nyanlända legoknektar, såväl utlänningar som klomellier. Alla utom de dristigaste magiller undviker också Brikhos gränser, och många nöjer sig med att ödelägga en bondgård eller två på Mercanas landsbygd. Mercana är dock ganska glest bebyggt, och därför rider många andra i sporrsträck (de är ju till skillnad från Addiaskas riddare inte nertyngda av helrustningar) direkt till Sanzas, Melorgh eller Addiaska, eller till och med ännu längre in i landet. År 507 utbröt en oväntat fred mellan Triska och Hisskov sedan två dussin magiller hade förirrat sig in på deras territorium. En melorghiers stridsvansinne söker sin like, men från hästryggen kan magillerna med lätthet utmanövrera dem under spott och spe. På samma sätt undviks Addiaskas tunga rytteri. Även om magillerna plundrar, särskilt i Melorgh, vars dyrbarheter de annars har mycket svårt att köpa, så är de främst ute för att roa sig. Baronen är trött på att sparka på hukande trälar eller att utkämpa rituella envigar med sina likar, och på slagfältet liknar han mest en hamurit omringad av orcher, med fradgan flygande från munnen och skrattet gurglande i strupen. Hans söner är unga och kättjefulla, och bondflickor som skriker och gör motstånd får deras blod att koka. Hans dotter vill öva sina nya färdigheter med knivar och nålar. Alla tar de tid på sig. Särskilt motbjudande är vanan att ta trofeer av det gräsligaste slag, som sedan ställs ut i hemliga kamrar i deras höga torn, och visas upp för roade och imponerade gäster. Jag försökte fråga ut en halvorch som tjänstgjort som gränsvakt i Sanzas, och som anlänt strax efter att en magillersk jakt lämnat en mindre gränsby, men han vägrade blankt att tala med mig och bad värdshusvärden om några för mig obekanta rötter att tugga.
En magillersk jakt kan vara över på ett dygn eller dra ut på veckor. En magillersk ädling som slutat sina dagar på en högaffel kan varken räkna med en anständig begravning , ty alla Klomelliens kyrkor och kulter vägrar att befatta sig med honom, ej heller med att bli hemförd av sina hjärtlösa likar. I vanliga fall ser jag med oblida ögon på nekromantikernas värv, men deras beslut att göra baneman av en magillersk greveson möter mitt fulla gillande. När en magiller långsamt vaknar ur blodsruset och inser att hans grupp är mycket mindre än när han gav sig av hemifrån, att hans häst är döende av utmattning och att hans kartor inte stämmer överens med terrängen utom på en punkt; han är mycket långt från Cvyrdos mjuka kuddar, då visar sig hans lömskare sidor. Han gömmer sina nersölade sidenkläder och sina trofeer och styr ut sig som en bonde eller köpman, och på grund av sin djävulska förmåga att förställa sig och slå blå dunster i enklare folks ögon klarar de ofta att ta sig hem igen, där de möts av jubel och gillande. Misslyckas allting annat vädjar de till sina tillfångatagares eller upptäckares girighet. En bonde som hittar en hertigs jagade son i sin lada kan välja mellan att göra det rätta eller att i Munzga mottaga en belöning som gör att han aldrig behöver lyfta en plog igen. Dessa belöningar betalas av uppenbara skäl också ut mycket samvetsgrant.
Alla Mercanas grannstater kritiserade nyligen herr Nusemang för att gränserna inte är bättre bevakade, och för att Mercana inte hämnas dessa jakter med omedelbart krig mot Cvyrdo. Herr Nusemang svarade att i så fall skulle eldarna aldrig slockna i endera staden, tyst antydande att det var just en sådan utveckling exempelvis Addiaska gärna skulle se. Till Mercanas försvar skall sägas att många återvändande jakter mötts av mercaniska legosoldater med armborst, och att de sedan slunkit över floden starkt decimerade eller inte alls. I sitt svarta hjärta har säkert baronessan Marcia lagt planer för detta och utnyttjat det för att stärka sin redan starka ställning i Magilre; det var ingen slump att hennes rival om posten som fjärde ceremoniuttolkare vid hovet möttes av en försvunnen träbro vid sin återkomst till Maure, för att sedan skjutas ner av ilskna halvlängdsmän. Just denna plan kom ju dock ut i det öppna, och baronessan fick avstå posten till den svagsinte femte sonen till en av hertigarna.
Djupt i mitt hjärta kan jag kanske förstå ransardernas hunger efter byte och stridsära, men magillernas jakter leds av de som redan har mer än nog av allting och vars uppfattning om stridsära är att hugga försvarslösa barn i ryggen. Trefaldigt förbannat vare Magilre !
Nu är det nerskrivet. Låt inte mitt hat mot Cvyrdo fläcka mina andra arbeten, utan må Boszas självbehärskning råda i mitt sinne. Min vän Kristallvindmäster Vodelheim säger att det blott är de värsta av Magilres adel som deltar i jakterna. Han hävdar att sann ridderlighet finns även bland magiller, och att det är för att undgå kritik från sina likar som de lever ut sina värsta drifter i Klomellien. De kan ju knappast bränna ner sina egna bondgårdar, sade han. Vodelheim följer vattnets, vindens och isens vägar, jag är försvuren åt elden. Han kan tänka sådana tankar, det kan inte jag.
Vidina Ingaldiron.
Tack för sammanfattningen, Mikael! Det var faktiskt några saker jag missat. Här kommer lite tankar runt de olika årtalen.
Angående Bozsa tror jag de strukturella koncepten och den humoristiska andemeningen i Torquemadas idéer är bra, men supermakt-konceptet får nog läggas åt sidan. SL kan göra staden mer episk om detta eftersöks, men Bozsas akademier borde nog vara mer teoretiskt inriktade. Högkulturen är ju ändå över. Bozsa finns kvar, men inte alls så mäktigt som det en gång var.
Sedan är det visst så att även om Bozsas magiker överlag är medelmåttiga finns det en hel massa makt kvar i staden. I den bemärkelsen är jag helt med på en slags hemligt neutralitetsavtal mellan de inflytelserika grupperna. Kanske är det någon grupp som envisas med att ställa sig utanför.
Återigen vill jag dock understryka att de allra flesta magikerna i Bozsa är studenter och lärare, varav de tidigare är hängivna sina studier och de senare främst teoretiskt inriktade. Maktgrupperingarna i staden är visst kraftfulla, men egentligen är de inte särskilt välpopulerade.
Det är mycket spretiga idéer, nu. Klomellien är ett spretigt land, och bland annat den inte alltför gamla magiska högkulturen ger det en spännande särart. Jag skall sätta mig och strukturera upp en ny sammanfattning och sedan utifrån den klura fram lite utkast nu i helgen, tänkte jag. Klart Klomellien skall bli häftigt, men det skall bli häftigt på ett sätt som passar in på Ereb, och så länge jag har något att säga till om blir det baskemig ingen high fantasy.
Jag är rätt inne på dylerna som Klomelliens "urbefolkning", och vill gärna ha dyler-blod i mixen när det gäller södra Klomelliens basbefolkning. (Där såklart inte inräknat Nya Arno.)Mikael skrev:621-620 fO
Drylo och Kolonisering av Klomellien. Kejsaren är nu mogen för att prova sina legioner. I Norr tar man terräng som tappades i samband med kejsar Domions död och i söder låter han legionerna härja fritt och föra ett besinningslöst krig mot Efaros upprorsmakare. Motståndet kuvas. Klomellien utforskas och joriska kolonister vågar sig genom de svartfolksrika bergen kring Klomellien i Drylo och grundar några små kolonier där. De mindre bosättningar av jorer som fanns kring staden Yolev är sedan länge assimilerade med barbarerna i området (dylerna?), men en del hundraårig arkitektur stod kvar i staden.
Det här bekymrar mig som sagt en del. Om Klomellien började koloniseras norrifrån 621 fO blir det bara 22 år tills det plötsligt är en fristående stat. Knappast tillräckligt med tid för att stadsstaterna skall etablera sig. Nej, jag håller på att Magilre när det blev oberoende fortfarande höll greppet om norra Klomellien och att det blossade upp ett frihetskrig någonstans runt 550 fO, där hjälten Klomul spelade en avgörande roll.Mikael skrev:599 fO
Konfluxen drabbade inte Klomellien lika hårt som andra delar av det forna imperiet. Klomelliens joriska kolonier blev snabbt självständiga.
Dessa kolonier borde väl lämpligen inkludera Triska, Hisskov och Hamur? Norra delen av landet (det dåvarande Klomellien, som jag ser det) försvarade sig, och även om jordukaerlarna skulle kunnat bryta igenom såg de inte mycket mening att kolonisera ett område som skulle ge dem så mycket bekymmer. Yolev lär inte haft så mycket att sätta emot, så staden blev sannolikt ganska hårt ansatt.Mikael skrev:Mörkertiden
Jourdashurs sjöburna rövare, som klarat sig väldigt lindrigt undan konfluxen härjade fritt i framförallt Klomellien och Magillre. Jourdashur upplevde en oerhört rik period under mörkertiden och kolonier grundades i Klomellien och söder om Gryppas vik. Klomellien var ett splittrat område fyllt av inre stridigheter.
En dvärgklan på kusten? Skulle de alltså ha bott där? Det går lite emot min syn på dvärgar. Om de inte bor i bergen håller de väl sig lämpligen inåt landet? Så vitt jag vet avskyr dvärgar havet. Nej, de måste varit på väg någonstans. Kanske var de en exilklan som sökte ny bosättning?Mikael skrev:380
Av misstag råkade klavykerna i bråk med en dvärgklan på Klomelliens kust när man förföljde ransarderna under andra ransarderkriget. Dvärgarna återfördes till Palamux för att arbeta som slavar i kopparbergen men gjorde sig snart fria och grundade ett rike som finns än idag.
Vid den här tiden torde landets olika stadsstater sedan ett bra tag vara i kontakt med varandra och troligen också byggt upp någon sorts löst samarbete. När unionen exakt bildades har jag inte kommit fram till än, men den borde inte vara alltför ung.Mikael skrev:380-610
Visst intresse för erövring tycks ha funnits, men inga andra än landets egna grupper tycks ha agerat. Klavykernas strandhugg avbryts och återupptas endast långt senare av trakorierna? Nordmän från Ransard och Jorduashur fortsätter plundra till dags datum när de ser möjligheten och under 400-talet återknyter Harald Krokig kontakterna med de jorduashurska kolonierna. Dylerna har, förmodligen sedan Mörkertiden, drivits upp i bergen i norra Klomellien, men aldrig aldrig gett upp hoppet och tanken på hämnd!
Det torde både funnits kunniga elementarmagiker separat bosatta i landet och i det alltmer magifokuserade Bozsa. Vilka akademier som finns i Bozsa, vilken nivå de ligger på och när de grundades är än så länge helt osagt, men elementarmagin är ju en så stor skola att det vore konstigt om detta inte var en av de första akademierna som dök upp i staden. Nekromantin har väl aldrig ansetts rumsren och var nog mer av en underjordisk rörelse i staden, med maktpositioner i torn ute i obygden.Gunther skrev:Det är möjligt att han rest runt i landet från början, men sedan slagit sig ner i fristaden tillsammans med dom tillströmmande nekromantikerna för att dela kunskaper. Någon bra elementarmagiakademi i Klomellien på 200-talet?
Angående Bozsa tror jag de strukturella koncepten och den humoristiska andemeningen i Torquemadas idéer är bra, men supermakt-konceptet får nog läggas åt sidan. SL kan göra staden mer episk om detta eftersöks, men Bozsas akademier borde nog vara mer teoretiskt inriktade. Högkulturen är ju ändå över. Bozsa finns kvar, men inte alls så mäktigt som det en gång var.
Det är tidigare sagt, precis som jag själv tänkt, att "etthundra och en" är ett vilt tilltaget tal, och sanningen är att det numera troligen inte ens är hälften av det. "De Etthundra-och-En magiakademiernas" stad är dock en klatschig titulering, och lite har gjorts för att rätta till detta missförstånd. Vi pratar alltså om ett uttryck som bland annat används borta i Berendien. Det behöver inte innehålla så mycket sanning.Torquemada skrev:Personligen använder jag mäktiga magiker mycket sparsamt, och jag hatar övermäktiga ställen som överskuggar sin omgivning. Men om det verkligen finns 101 akademier och varje akademi har tio medlemmar, så har vi dock en ansenlig samling magiker. Lärarna måste vara bättre än eleverna, och rektorerna bättre än lärarna. I slutändan borde det finnas åtminstone tio, inte Vicotnik, men väl Vlad Kamantur i Bosza. Vicotnik, Häxis och Shagul är offensiva. Bosza är det inte. Makt som inte används rubbar inte balansen.
Sedan är det visst så att även om Bozsas magiker överlag är medelmåttiga finns det en hel massa makt kvar i staden. I den bemärkelsen är jag helt med på en slags hemligt neutralitetsavtal mellan de inflytelserika grupperna. Kanske är det någon grupp som envisas med att ställa sig utanför.
Återigen vill jag dock understryka att de allra flesta magikerna i Bozsa är studenter och lärare, varav de tidigare är hängivna sina studier och de senare främst teoretiskt inriktade. Maktgrupperingarna i staden är visst kraftfulla, men egentligen är de inte särskilt välpopulerade.
Det är mycket spretiga idéer, nu. Klomellien är ett spretigt land, och bland annat den inte alltför gamla magiska högkulturen ger det en spännande särart. Jag skall sätta mig och strukturera upp en ny sammanfattning och sedan utifrån den klura fram lite utkast nu i helgen, tänkte jag. Klart Klomellien skall bli häftigt, men det skall bli häftigt på ett sätt som passar in på Ereb, och så länge jag har något att säga till om blir det baskemig ingen high fantasy.
Ingen kan förneka stridsgaffelns överlägsenhet!
Jag gjorde nog det.Torquemada skrev:Jag tror du missade min poäng, Regil.
Men du klargjorde det på ett bra sätt. Jag hoppar återigen upp i skutan och följer med på färden!
och så har Magilreknuten lösts även den. (det har varit lite ångest över vad man skall göra av landet i den tråden, många har uppfattat det som... lite lamt)
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Låter som en bra tolkning av "magiska" Bozsa!Ahnìon skrev:Det är tidigare sagt, precis som jag själv tänkt, att "etthundra och en" är ett vilt tilltaget tal, och sanningen är att det numera troligen inte ens är hälften av det. "De Etthundra-och-En magiakademiernas" stad är dock en klatschig titulering, och lite har gjorts för att rätta till detta missförstånd. Vi pratar alltså om ett uttryck som bland annat används borta i Berendien. Det behöver inte innehålla så mycket sanning.
Sedan är det visst så att även om Bozsas magiker överlag är medelmåttiga finns det en hel massa makt kvar i staden. I den bemärkelsen är jag helt med på en slags hemligt neutralitetsavtal mellan de inflytelserika grupperna. Kanske är det någon grupp som envisas med att ställa sig utanför.
Återigen vill jag dock understryka att de allra flesta magikerna i Bozsa är studenter och lärare, varav de tidigare är hängivna sina studier och de senare främst teoretiskt inriktade. Maktgrupperingarna i staden är visst kraftfulla, men egentligen är de inte särskilt välpopulerade.
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
High Fantasy var vad Tolkien och Lewis ägnade sig åt. Sword & Sorcery är Howards domän. Vardagsfantasy, om jag så får säga, är väl snarast Le Guins forte. Bara så att vi är på det klara med begreppen.
Jag hoppas att du inte vill undvika alla former av överdrifter, birkebeineren. Jag har traskat runt i mellanmjölksländer lika väl som sanslösa fantasier, och ingendera är särskilt roligt.
Instämmer (som oftast) i vad du skriver, Ahnion. 101 akademier är en siffra som är sann, men bara på så sätt att det har funnits 101 akademier i Bosza. En del har gått under, andra har gått upp i varandra. Men likt romerska legioner har deras namn inte glömts upp. Det finns torn där ensamma gubbar sitter och mumlar om sin akademis forna storhet, och det finns unga magiker som stormar ut från sitt klassrum, deklarerande att de är de sanna arvtagarna till någon länge bortglömd akademi.
Bosza torde ha ganska gott om magiker, då Bosza är den enda plats i Ereb där magikerna är någorlunda självstyrande och inte måste bocka för kungar, adel och präster. Bosza, som alla välrenommerade lärosäten, torde också få en hel del utländska studenter. Betänk sedan att en tiondel av alla människor kan bli magiker. Om Bosza på allvar försökte testa folk ute i landet istället för att som de flesta akademier svartsjukt vakta sina kunskaper, skulle de lätt fylla ut platserna. Som det nu är godtar de så många studenter de kan, och som kan betala för sig. Bara lärarbristen håller antalet studenter nere. Den egna forskningen är ju så mycket intressantare än de osnutna ungdomarna. Vidina är tex kvalificerad att undervisa på de lägre nivåerna, men du finner inte henne i någon skolsal.
Om jag förstår dig rätt så menade du att Boszas magiker har andra saker för sig än att leka erövrare, korrekt Ahnion ? Men jag håller inte med om att det måste vara skola för hela slanten, även om allt naturligtvis sker under akademiernas överinseende. Många magiker i Bosza ägnar sig åt helt andra saker än att undervisa, och det gör platsen unik. Magiker kan faktiskt gilla att bo bland likasinnade (det finns förstås många exempel på raka motsatsen). En hel del kan forska och experimentera. Andra kan försörja sig på att utföra en uppsjö av magiska tjänster åt besökare eller åt andra magiker. Den praktiska sidan av magin är gravt försummad på Ereb, det är bara att bläddra igenom formelsamlingen för att hitta en mängd besvärjelser som skulle kunna vara till stor nytta utanför en grotta. Vissa magiker kan helt enkelt ha dragit sig tillbaka till sina torn för att framleva sina sista halvsekel i lugn och ro och bekvämlighet. Med andra ord kan magiker samlas med andra motiv än att bara starta en skola, hur udda det än må låta.
Bosza bör vara en magisk plats. Utan knäppa saker som en magisk flod gödd av en maginod, undinbadhus, femton meter höga träd för animisterna att bo i, alla årstider på en gång, teleportörer och nyframavlade monster blir platsen inte särskilt unik eller intressant. Och det är det som är poängen, att platsen skall präglas av magi, inte att den är si eller så mäktig i förhållande till andra magiker på andra sidan jordklotet. Särskilt episkt eller högstämt blir det inte heller per automatik. Anta att Bosza har magiker med skyhöga värden i Regenerera Avhuggen Lem (eller vad det nu heter) eller Tillkalla Regnmoln (sorry, orkar inte gå och hämta böckerna med de korrekta namnen), eller världens skickligaste astralkroppsresenärer, eller har utvecklat Fata Morgana – the Virtual Experience (”Förflytta dig till en fantasivärld med statstjänstemän, A-kassa och försenade pendeltåg”) . Precis som magiker inte måste vara destruktiva måste inte magi vara det. Nyttig och rolig magi, inte blixtar i huvudet hela tiden.
För övrigt är det tråkigt att bara fokusera på Bosza pga att de har en massa magiker. Tillbaka till Melorgh och Mercana. För närvarande har de platserna mer potential i mina ögon.
Jag hoppas att du inte vill undvika alla former av överdrifter, birkebeineren. Jag har traskat runt i mellanmjölksländer lika väl som sanslösa fantasier, och ingendera är särskilt roligt.
Instämmer (som oftast) i vad du skriver, Ahnion. 101 akademier är en siffra som är sann, men bara på så sätt att det har funnits 101 akademier i Bosza. En del har gått under, andra har gått upp i varandra. Men likt romerska legioner har deras namn inte glömts upp. Det finns torn där ensamma gubbar sitter och mumlar om sin akademis forna storhet, och det finns unga magiker som stormar ut från sitt klassrum, deklarerande att de är de sanna arvtagarna till någon länge bortglömd akademi.
Bosza torde ha ganska gott om magiker, då Bosza är den enda plats i Ereb där magikerna är någorlunda självstyrande och inte måste bocka för kungar, adel och präster. Bosza, som alla välrenommerade lärosäten, torde också få en hel del utländska studenter. Betänk sedan att en tiondel av alla människor kan bli magiker. Om Bosza på allvar försökte testa folk ute i landet istället för att som de flesta akademier svartsjukt vakta sina kunskaper, skulle de lätt fylla ut platserna. Som det nu är godtar de så många studenter de kan, och som kan betala för sig. Bara lärarbristen håller antalet studenter nere. Den egna forskningen är ju så mycket intressantare än de osnutna ungdomarna. Vidina är tex kvalificerad att undervisa på de lägre nivåerna, men du finner inte henne i någon skolsal.
Om jag förstår dig rätt så menade du att Boszas magiker har andra saker för sig än att leka erövrare, korrekt Ahnion ? Men jag håller inte med om att det måste vara skola för hela slanten, även om allt naturligtvis sker under akademiernas överinseende. Många magiker i Bosza ägnar sig åt helt andra saker än att undervisa, och det gör platsen unik. Magiker kan faktiskt gilla att bo bland likasinnade (det finns förstås många exempel på raka motsatsen). En hel del kan forska och experimentera. Andra kan försörja sig på att utföra en uppsjö av magiska tjänster åt besökare eller åt andra magiker. Den praktiska sidan av magin är gravt försummad på Ereb, det är bara att bläddra igenom formelsamlingen för att hitta en mängd besvärjelser som skulle kunna vara till stor nytta utanför en grotta. Vissa magiker kan helt enkelt ha dragit sig tillbaka till sina torn för att framleva sina sista halvsekel i lugn och ro och bekvämlighet. Med andra ord kan magiker samlas med andra motiv än att bara starta en skola, hur udda det än må låta.
Bosza bör vara en magisk plats. Utan knäppa saker som en magisk flod gödd av en maginod, undinbadhus, femton meter höga träd för animisterna att bo i, alla årstider på en gång, teleportörer och nyframavlade monster blir platsen inte särskilt unik eller intressant. Och det är det som är poängen, att platsen skall präglas av magi, inte att den är si eller så mäktig i förhållande till andra magiker på andra sidan jordklotet. Särskilt episkt eller högstämt blir det inte heller per automatik. Anta att Bosza har magiker med skyhöga värden i Regenerera Avhuggen Lem (eller vad det nu heter) eller Tillkalla Regnmoln (sorry, orkar inte gå och hämta böckerna med de korrekta namnen), eller världens skickligaste astralkroppsresenärer, eller har utvecklat Fata Morgana – the Virtual Experience (”Förflytta dig till en fantasivärld med statstjänstemän, A-kassa och försenade pendeltåg”) . Precis som magiker inte måste vara destruktiva måste inte magi vara det. Nyttig och rolig magi, inte blixtar i huvudet hela tiden.
För övrigt är det tråkigt att bara fokusera på Bosza pga att de har en massa magiker. Tillbaka till Melorgh och Mercana. För närvarande har de platserna mer potential i mina ögon.
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Apropå Boszas elever så har Ereb inte inträtt i Individualismens Tidevarv ännu. Elever är unga och panka. Utbildningen kostar pengar. Så det behövs sponsorer, och de vill ha valuta för pengarna. Så vad kan en ung man eller kvinna på väg till Bosza få höra för goda råd från sin välgörare ?
Mercana: ”Magi är farligt och förstör den naturliga ordningen, unge man. Det kanske verkar roligt att styra folk med odöda krigare och blixtar från himlen, men matvaror och odöda går inte bra ihop, och blixtar har antänt många varulager här i staden. Håll dig till magi som inte skadar verkligheten, pojk. Något underhållande, något som ger oss en fördel i affärerna, något som får kunderna att bortse från vissa, eh, brister våra varor kan ha. Bli illusionist.”
Melorgh: ”Kära barn, Melorgh är vårt enda hem och jag vill inte skicka bort er från familjen. Men var glada, jag har fått brev från en magiker som vill komma hit och bo i vårt spökande uthus ! Han kan säkert hjälpa hela bygden. Sade att han ville studera ”magiska fluktuationer” och genomföra experiment, vad han nu menade med det. Puki är oss nådig, gå och spika fast en majskolv vid dörrkarmen.”
Addiaska: ”Vårt land står inför stora prövningar. Lär dig elementarmagi. Lär dig kasta blixtar. Etin vill det.”
Triska: ”Vårt land står inför stora prövningar. Lär dig elementarmagi. Lär dig kasta blixtar. Jag vill det. Dina chanser att bli antagen är nog lika med noll, men skulle det gå vägen så skall våra fiender brinna, brinna säger jag ! HAHAHA !”
Sanzas: ”För att få den perfekta smaken måste vårt tobaksfält få en kort försommar, min lilla solstråle. Men våra fläderrötter vägrar helt att växa. Bli animist, och lär dig att få moln att komma och gå, och att få växter att växa.”
Yolev: ”Trix. Behöver inge sånt. Fixar hit en trollis från trollisland om de kniper, vet du.”
Hisskov: ”Såg du hur högt han hoppade ? Såg du vad han kunde göra ? Det avgör saken. Glöm akrobatskolan, du skall åka till Bosza och bli mentalist.”
Hamur: ”Du är för klen för att bli krigare eller för att arbeta i gruvorna. Åk till Bosza och studera. Mentalismen är en bra skola. Innan slagen kan du göra våra krigare starkare eller ge dem andra fördelar.”
Brikho: ”Våra benmän är mäktigare än era trollkarlar. Gudarna gillar inte deras onda magi. Ert straff kommer.”
Nya Arno: ”Nekromanti är den enda magin värd att studera, särskilt då Dödshand (skojar bara).
Bosza: ”Vad du skall studera ? Vad du skall studera ? Du skall stanna här och fullfölja släktens traditioner, tro inget annat. Dina dumma bröder hade inga anlag, men dig släpper jag aldrig iväg. Mumifiering och zombifiering av döda arbetsdjur så att de kan återanvändas är en nobel syssla, min dotter, och pojkar tycker faktiskt om doften av formalin har jag hört.”
Mercana: ”Magi är farligt och förstör den naturliga ordningen, unge man. Det kanske verkar roligt att styra folk med odöda krigare och blixtar från himlen, men matvaror och odöda går inte bra ihop, och blixtar har antänt många varulager här i staden. Håll dig till magi som inte skadar verkligheten, pojk. Något underhållande, något som ger oss en fördel i affärerna, något som får kunderna att bortse från vissa, eh, brister våra varor kan ha. Bli illusionist.”
Melorgh: ”Kära barn, Melorgh är vårt enda hem och jag vill inte skicka bort er från familjen. Men var glada, jag har fått brev från en magiker som vill komma hit och bo i vårt spökande uthus ! Han kan säkert hjälpa hela bygden. Sade att han ville studera ”magiska fluktuationer” och genomföra experiment, vad han nu menade med det. Puki är oss nådig, gå och spika fast en majskolv vid dörrkarmen.”
Addiaska: ”Vårt land står inför stora prövningar. Lär dig elementarmagi. Lär dig kasta blixtar. Etin vill det.”
Triska: ”Vårt land står inför stora prövningar. Lär dig elementarmagi. Lär dig kasta blixtar. Jag vill det. Dina chanser att bli antagen är nog lika med noll, men skulle det gå vägen så skall våra fiender brinna, brinna säger jag ! HAHAHA !”
Sanzas: ”För att få den perfekta smaken måste vårt tobaksfält få en kort försommar, min lilla solstråle. Men våra fläderrötter vägrar helt att växa. Bli animist, och lär dig att få moln att komma och gå, och att få växter att växa.”
Yolev: ”Trix. Behöver inge sånt. Fixar hit en trollis från trollisland om de kniper, vet du.”
Hisskov: ”Såg du hur högt han hoppade ? Såg du vad han kunde göra ? Det avgör saken. Glöm akrobatskolan, du skall åka till Bosza och bli mentalist.”
Hamur: ”Du är för klen för att bli krigare eller för att arbeta i gruvorna. Åk till Bosza och studera. Mentalismen är en bra skola. Innan slagen kan du göra våra krigare starkare eller ge dem andra fördelar.”
Brikho: ”Våra benmän är mäktigare än era trollkarlar. Gudarna gillar inte deras onda magi. Ert straff kommer.”
Nya Arno: ”Nekromanti är den enda magin värd att studera, särskilt då Dödshand (skojar bara).
Bosza: ”Vad du skall studera ? Vad du skall studera ? Du skall stanna här och fullfölja släktens traditioner, tro inget annat. Dina dumma bröder hade inga anlag, men dig släpper jag aldrig iväg. Mumifiering och zombifiering av döda arbetsdjur så att de kan återanvändas är en nobel syssla, min dotter, och pojkar tycker faktiskt om doften av formalin har jag hört.”
Konfluxen bröt kontakten med Jorpagna, dvs självständighet från Grivela. I Mörkret som följde fick varje by och stad klara sig bäst de kunde, självständigt eller tillsammans. En ”stat” blev inte Klomellien, eller någon annan av Imperiets forna provinser, först långt senare. Magillisk erövring/överhöghet/tribut får gärna komma senare med frihetskämpen Klomul i slutet av den tiden. Magilres historia under Mörkertiden är också okänd, men tycks ha varit någorlunda enat, möjligtvis med viss underställd ställning till Klavykerna?Det här bekymrar mig som sagt en del. Om Klomellien började koloniseras norrifrån 621 fO blir det bara 22 år tills det plötsligt är en fristående stat. Knappast tillräckligt med tid för att stadsstaterna skall etablera sig. Nej, jag håller på att Magilre när det blev oberoende fortfarande höll greppet om norra Klomellien och att det blossade upp ett frihetskrig någonstans runt 550 fO, där hjälten Klomul spelade en avgörande roll.
Angående jorernas kolonisering så styrdes den av adliga patricierfamiljer från Grivela i Magilre (magilres historia), men vilka tog sig sedan över bergen till Klomellien (bortse från sydlig invandring och yolev)? Missnöjda undersåtar eller även dessa av patriciersläkt?
Under Jorduasdhurs storhetstid under Mörkertiden var kanske södra Klomellien glest befolkat och saknade större städer? Passade därför kaerlarna bra som koloni?
Idén är rätt och visst låter det konstigt. Bergen som omsluter Klomellien går nästan ner till kusten i norr och söder. Så då är frågan om händelsen skedde längst i norr eller längst i söder? I söder kan det bero lite på när Nya Arno grundades (gärna efter år 380, men får kolla med Caddo Anders), men dvärgklanen kan varit utsänd för att grunda en handelsplats där dvärgriket kunde sälja sitt järn och koppar. Om det sker i norr kommer dvärgarna sannolikt från det rike(samma rike?)/dvärgstad som köpte Cvyrdo av piraten Gryppa. (När (”länge sedan” EAS)? Ökända piraten Gryppa Gultand erövrade Mercana; CVYRDO, är det en magillisk/dvärgisk koloni?))En dvärgklan på kusten? Skulle de alltså ha bott där? Det går lite emot min syn på dvärgar. Om de inte bor i bergen håller de väl sig lämpligen inåt landet? Så vitt jag vet avskyr dvärgar havet. Nej, de måste varit på väg någonstans. Kanske var de en exilklan som sökte ny bosättning?
(PS. Jag ser källan till Magilres kunskap om Cruta komma från en försupen Klomellisk dvärg utstött från sitt rike. Men vi pratar inte längre om cruta på forumet…ville bara inflika detta för att ytterligare visa på den höga tekniska nivå hamurdvärgarna ligger på.)
På 400-t eO så föll magikernas högkultur efter ett krig mellan Mercana och Sanzas. (Hur länge varade den högkultur som byggts upp av magiker när Klomellien var ett inneställe för magiker, speciellt nekromanti? Antar att detta är samma tid som Joraga förintades av en elddemon?)Det torde både funnits kunniga elementarmagiker separat bosatta i landet och i det alltmer magifokuserade Bozsa. Vilka akademier som finns i Bozsa, vilken nivå de ligger på och när de grundades är än så länge helt osagt, men elementarmagin är ju en så stor skola att det vore konstigt om detta inte var en av de första akademierna som dök upp i staden. Nekromantin har väl aldrig ansetts rumsren och var nog mer av en underjordisk rörelse i staden, med maktpositioner i torn ute i obygden.
Angående Bozsa tror jag de strukturella koncepten och den humoristiska andemeningen i Torquemadas idéer är bra, men supermakt-konceptet får nog läggas åt sidan. SL kan göra staden mer episk om detta eftersöks, men Bozsas akademier borde nog vara mer teoretiskt inriktade. Högkulturen är ju ändå över. Bozsa finns kvar, men inte alls så mäktigt som det en gång var.
Det är tidigare sagt, precis som jag själv tänkt, att "etthundra och en" är ett vilt tilltaget tal, och sanningen är att det numera troligen inte ens är hälften av det. "De Etthundra-och-En magiakademiernas" stad är dock en klatschig titulering, och lite har gjorts för att rätta till detta missförstånd. Vi pratar alltså om ett uttryck som bland annat används borta i Berendien. Det behöver inte innehålla så mycket sanning.
Sedan är det visst så att även om Bozsas magiker överlag är medelmåttiga finns det en hel massa makt kvar i staden. I den bemärkelsen är jag helt med på en slags hemligt neutralitetsavtal mellan de inflytelserika grupperna. Kanske är det någon grupp som envisas med att ställa sig utanför.
Återigen vill jag dock understryka att de allra flesta magikerna i Bozsa är studenter och lärare, varav de tidigare är hängivna sina studier och de senare främst teoretiskt inriktade. Maktgrupperingarna i staden är visst kraftfulla, men egentligen är de inte särskilt välpopulerade.
Låter vettigt, jag har också sett 101 som likvärdigt ”femtioelva”. Vi har tidigare i tråden (eller möjligen i magitråd) kastat fram idén att även enskilda magiker med en talanglös tjänare och loppbiten huskatt kallar sitt hem för akademi av tradition sedan 400-t förfall. Vlad är av för god kvalité för att finnas i Bozsa, men kanske några få snäppet strax under och många medelmåttor. Mkt teori och forskning låter bra, gärna i gränslandet till biologi, astrologi, teologi och metallurgi.
100 egoistiska medelmåttiga magiker kan ha svårt att samarbeta i anfall, men kan troligtvis hålla ihop bättre i försvar mot yttre hot.
Torques avdramatisering ser också bra ut.
Observationer:
Jag har funnit mina gruvor: stor export av järnmalm, nyupptäckta rika silverådror och gamla koppargruvor. Vapensmide och silversmide stora exportprodukter också.
Klomellien är Erebs största saltproducent och exportör!
Aesir i Hamur har andra namn. Kan det bero på äldre historia Birke (aesir kom hit tidigt med Kasenu?), eller har Kasenubarbarerna anpassat aesirnamnen till sina äldre gudars?
Sanzas är en utspridd lantby-stad? Detta borde göra dess HLM till en andra grupp skickliga HLM militär/taktiker likt Kullens folk eller hur överlever man annars?
På ny karta glöm inte staden Frecol vid floden Maure, troligtvis i Sanzas. (EAS)
Handelsvägskompaniet med bergs/grott-väg till O låter spännande. Men varför föredrar man detta? Vad är vinsten om det är så förbaskat farligt, och förmodligen tar längre tid än sjövägen? Och varför samlas söderns varor i O? Vilken ”södern”?(EA)
En större ankstad i Mercana funnen!
Så har jag aldrig tolkat det. Har alltid sett det som att en tiondel av alla RP kan bli magiker. (För övrigt är det väl otroligt tråkigt att slå om man kan bli magiker... antingen så vill spelare och SL skapa en magiker, eller också inte... men, men, antar att det här är en av de minst efterlevda reglerna i DoD)Torquemada skrev: Betänk sedan att en tiondel av alla människor kan bli magiker.
Dags för lite idéatervinning:
Lite idéer till "de 101" magiakademiernas stad (ej mina citationstecken)
1) Stadens furstesläkt har länge varit mecenater till flyende magiker från hela Ereb. Särskilt Nya Arno har varit en flyktväg från Caddo för magiker. I anslutning till furstepalatset ligger därför ett komplex av universitetsbyggnader och magiteoretiska instiutioner. Det är ingen som riktigt har ordning på hur många fakultet som finns där, och man brukar tala om "de 101" akademierna, trots att det varierar högst markant hur många magiker som bor där. Citationstecknen kommer sig av att ingen vet hur många fakultet där finns. Egentligen bor där nog inte mer än runt hundra magiker. (Fortf. hög siffra)
2) Staden styrs av adelssläkter, vissa uråldriga, med en förkärlek för mystik, ockultism och magi. Det går inte att ha inflytande i staden utan att vara med i ett av de "etthundra och en" mystiska sällskap och magikerordnar som finns i staden. Citationstecknen beror på att vissa av dessa mystiska ordnar bara är hedersordnar utan innehåll, medan andra sysslar med politiskt ränkspel, och bara en handfull lär faktiskt ut magiska skolor.
3) Staden styrs magokratiskt, från något hundratal ("etthundra och en") torn som är uppsamlingspunkter för stadens magikeradel. Ett dussin släkter, där alla underhåller åtminstone ett par magiker, styr staden från något dussin torn vardera. Kampen om kontroll över staden och över de strategiska tornen är en evig prestige- och maktkamp mellan släkterna. Tornen är även provosoriska laboratrium och studiekammare för de aktade magikerna, som ständigt försöker komma på nya sätt att använda sin konst för släktens fromma.
Tror att mässingsgrejorna till kronolaben kommer härifrån också. Så lägg till en zinkspatsgruva dit man kan frakta kopparmalmen och gjuta mässing. kan väl addera mässingsvaror, rena vardagsprodukter, som stor exportvara?Mikael skrev:[
Observationer:
Jag har funnit mina gruvor: stor export av järnmalm, nyupptäckta rika silverådror och gamla koppargruvor. Vapensmide och silversmide stora exportprodukter också.
Klomellien är Erebs största saltproducent och exportör!
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Till Regil.
I vår spelargrupp gjorde vi så att den som ville bli magiker fick bli det, och den som valde ett annat yrke slog slaget för att se om de hade anlag eller ej. Det fanns angivet på varje formulär om de kunde bli magiker.
Frågan om icke-RPs anlag för magi ställs på sin spets när en RP tar makten i ett land och beordrar alla bondbarn till akademin för att genomföra testet, med den själklara ambitionen att maximera antalet magiker i landet.
Men det kan ju också vara så att bara 10 % av RP har anlag.
I vår spelargrupp gjorde vi så att den som ville bli magiker fick bli det, och den som valde ett annat yrke slog slaget för att se om de hade anlag eller ej. Det fanns angivet på varje formulär om de kunde bli magiker.
Frågan om icke-RPs anlag för magi ställs på sin spets när en RP tar makten i ett land och beordrar alla bondbarn till akademin för att genomföra testet, med den själklara ambitionen att maximera antalet magiker i landet.
Men det kan ju också vara så att bara 10 % av RP har anlag.
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Till Mikael.
Jag föreställer mig att Bosza och Sanzas är den enda staterna med ett ordentligt gränsskydd hela vägen runt. Sanzas måste inte bara skydda sina spridda bosättningar, utan också sina känsliga odlingar. Därför har ledningen dels grävt ett system med skydsrum och gångar under marken, dels anlagt skyttevärn, fällor och hinder här och där i terrängen, men framförallt anställt en stor mängd legoknektar som patrullerar gränserna, och som försetts med små befästningar och fyrbåkskommunikationssystem. Hober i ledningen, människor som underbefäl och civiliserade orcher, halvorcher och resar i leden. Tack vare halvlängdsmännens goda förmåga att bedöma folks karaktär har de lyckats undvika större resningar från sina starka och farliga underlydande.
När jag första gången såg att Sanzas och Brikho gränsade mot varandra undrade jag om ÄS överhuvudtaget hade tänkt igenom Klomelliens stadsstaters inbördes relationer.
Jag föreställer mig att Bosza och Sanzas är den enda staterna med ett ordentligt gränsskydd hela vägen runt. Sanzas måste inte bara skydda sina spridda bosättningar, utan också sina känsliga odlingar. Därför har ledningen dels grävt ett system med skydsrum och gångar under marken, dels anlagt skyttevärn, fällor och hinder här och där i terrängen, men framförallt anställt en stor mängd legoknektar som patrullerar gränserna, och som försetts med små befästningar och fyrbåkskommunikationssystem. Hober i ledningen, människor som underbefäl och civiliserade orcher, halvorcher och resar i leden. Tack vare halvlängdsmännens goda förmåga att bedöma folks karaktär har de lyckats undvika större resningar från sina starka och farliga underlydande.
När jag första gången såg att Sanzas och Brikho gränsade mot varandra undrade jag om ÄS överhuvudtaget hade tänkt igenom Klomelliens stadsstaters inbördes relationer.
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14