Zorakin

Samlingsplats för alla länder och platser
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Fraxinus skrev:Låt för all del Girloff den II bli mördad på hemvägen efter det andra soltåget.

Vi låter Zorakien avstå från det tredje soltåget. Dels drar man sig för ett nytt misslyckat soltåg.

Dels är man mitt uppe i en inbördes maktkamp mellan sönerna till Girloff den II (typ mellan Magnus Ladulås söner-Håtunaleken och Nyköpingsgästabud). Det är inte bara en uppgörelse om makten mellan bröder. Maktkampen har också religösa förtecken. Borokin II mördas av Iberiko Bastardens falang. Iberikos mor är troende den dalkiska tron. Valien (den IV) väljer att stödja den Aidniska vägen vilket ger välbehövligt bistånd från Exarken i Ekeborg (och Kardiska legosoldater).

Politiska och religösa ränker, mord, kunglig syskonrivalitet som eskalerar i inbördeskrig involverande hjälp från Caddo och Kardien. Resulterande i det (första?) fördraget i Pendon där religös frihet accepteras i Hertigdömet Gredelmark.
Mkt lovande
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Angående Zorakiska legioner:

Jag tycker att det blev för mycket med, scutata sköldar, pilum, korintierhjälmar och termen legion. Ser framför mig Ceasar och Lucius Vorenus. Annars så gillar jag tanken på att kungen ställer iordning en reguljär armé.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Som jag svarade tidigare.

Corintherhjälm var ofta använd i ett modifierat utförande under 1400-talet. Men om du vill kan jag byta till en Barbuta, den ser visserligen nästan likadan ut men öppningen för ögon och mun är mer T-formad och man har sämre sikt i den.

Scutatan har använts efter Roms fall.

Benskydden är mer 1400-tals standard
http://bjorn.foxtail.nu/images/homemade.jpg

Mannen i länken ovan se faktiskt nästan så ut som jag vill att "legionärerna" ska se ut. Lägg till en Barbuta eller Corinthisk hjälm. Ett långt stångvapen och en Scutata.

Den vadderade tunikan, Gambesonen, var en mycket vanlig rustning som ofta användes som tilläggsskydd under medeltid.

Ringbrynja är billigare än harnesk.

Falchion var ett vanligt svärd under sen medeltid. Men billigare att tillverka än bredsvärd.
http://bjorn.foxtail.nu/images/pj_falchion.jpg

Bardisanen är ett vanligt stångvapen under 1300-1400tal

Min utrustning och formering bygger i princip på en klassisk infanteriformering i renässancens italien.

Vad gäller Pilum så var det inte exakt ett sådant vapen jag hade i tankarna när jag pratatde om kombinerat kast och stötspjut. Och just den detaljen är jag själv tveksam om.

Och vad namnet legion säger jag bara..La legione Entrangene!

Främlingslegionen.

Jag ser framför mig en armé av renässansinfanteri fast med hårdare diciplin vad gäller rustningen...rustningen blir således också en uniform som kännetecknar dessa soldater. Slaget vid Lepanto eller Murten snarare än slaget vid Salamis eller vid Zama. Karl den djärv och Adrian von Bubenberg snarare än Africanus Scipio.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Om legionärerna skall se ut som på bilden så säger jag: I rest my case!
Jag köper din vision.

Men din beskrivning gav mig en annan bild. Vilket jag nog inte kommer att vara ensam om och tycker att du borde tänka på det när du wikifierar beskrivningen. För jag såg framför mig romerska legionärer.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Regil skrev:Om legionärerna skall se ut som på bilden så säger jag: I rest my case!
Jag köper din vision.

Men din beskrivning gav mig en annan bild. Vilket jag nog inte kommer att vara ensam om och tycker att du borde tänka på det när du wikifierar beskrivningen. För jag såg framför mig romerska legionärer.
Det är lite meningen att de vara inspirerade av de romerska...öh...jorpagniska legionärerna. Fast med nya detaljer a la renässans. De kommer inte ha något Lorica segmenta som rustning.

De kommer ha ringbrynja och vadderad tunika under. De kommer ha renässanshjälmar av corinthisk modell (vilket romarna definitivt inte hade). De kommer ha scutata för det är den sköld som bäst pasar för den taktik jag har i tankarna. De ska ha benskydd av 1400-talsmodell. De kommer ha bardisaner och falchionsvärd

De ska vara inspirerade av legionerna men inte se ut som dem. Valien VII.s legioner är en förvrängd sentida spegling av Jorpagnas klassiska legioner.
Senast redigerad av Fraxinus den 2007-12-28 15:19, redigerad totalt 2 gång.
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Fraxinus skrev:
Regil skrev:Om legionärerna skall se ut som på bilden så säger jag: I rest my case!
Jag köper din vision.

Men din beskrivning gav mig en annan bild. Vilket jag nog inte kommer att vara ensam om och tycker att du borde tänka på det när du wikifierar beskrivningen. För jag såg framför mig romerska legionärer.
Det är lite meningen att de ska se ut som romerska...öh...jorpagniska legionärer. Fast med nya detaljer a la renässans. De kommer inte ha nügot Lorica segmenta som rustning.

De kommer ha ringbrynja och vadderad tunika under. De kommer ha renässanshjälmar av corinthisk modell (vilket romarna definitivt inte hade). De kommer ha scutata för det är den sköld som bäst pasar för den taktik jag har i tankarna. De ska ha benskydd av 1400-talsmodell. De kommer ha bardisaner och falchionsvärd

De ska likna legionerna men inte se ut som dem. Valien VII.s legioner är en förvrängd sentida spegling av JOrpagnas klassiska legioner.
Jag tror att problemet är just namnet legioner som ger felassociationer... Kanske byta ut ordet mot ett annat, även om de soldater du beskriver mkt väl skulle kunna kallas för legionärer...?
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Zorakisk infanterist enligt Fraxinus beskrivning.
Bild

Bild
Bild
Bild
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Tack för hjälpen med bilden Fafnir. Den blev mycket, mycket bra. Jag glömde bort halsskyddet och bardisanen ska vara lite längre men bilden ger en mycket bra bild av vad jag tänkt.
Senast redigerad av Fraxinus den 2007-12-28 21:23, redigerad totalt 1 gånger.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Jag har kollat upp Scutatan (Scutum) och den var faktiskt ännu något större! Den täckte överkroppen från hals och ner över knät!

http://de.wikipedia.org/wiki/Bild:Scutum_1.jpg
http://de.wikipedia.org/wiki/Bild:Testudo_lg.jpg
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Mitt mål var att tydliggöra vad detta östra oroliga hörn handlade om, vad Gredelmarks friheter handlar om, varför många dalkiska flyktingar flydde från Caddo till Zorakin(! ) när Kardien(!) invaderade. (Detta skedde under under Iberiko Bastardens regering).

Sedan har vi brödrakriget som pågick i Zorakien under stora schismen samtidigt som Kardien invaderade Caddo. Brödrakriget finns inte med i officiellt material men som kan läsas mellan raderna när man tittar på livslängden hos bodorik II och Iberiko Bastarden som sedan efterträds av Valien den Store (Zorakiens enare? efter stora Schismen). Vad jag vill säga är att Adelsmän med intressen i spannmålshandeln med Caddo var ovilliga att bryta med Caddo (och dess tro). Dessa formade kanske en pro-Caddisk allians som satte Iberiko på tronen.

Efter Bodoriks död formerade sig den Aidniska falangen runt Bodoriks II (äkta) yngre bror, Valien. Striderna fortsatte och slutligen vann den Aidniska grenen över den pro-Caddiska. Men för att läka såren så valde Valien som nu var myndig att tillåta religonsfrihet i Gredelmark samt se mellan fingrarna med vissa adelsmäns tro och handel. Denna önskan om nationens helande gav honom tilltalsnamnet den Store av folket.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Låter inte helt fel! :)
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Angående jämförelser mellan caddister och aidnetroende jämfört med katoliker/protestanter. Skillnaderna däremellan är väl ganska stora?

En av de stora anledningarna till schismen var väl tolkningsfrågan om magin? Bönder (som sällan nyttjar magi) har nog föga emot att magi är "fult". Det inbillar jag mig att många tycker oavsett religon. Gudstjänsterna och ritualerna är väl någolunda lika, så som (ejutalad) zorakisk caddist kan man väl tänkas ta del av gudstjänster ändå för att få sin andliga spis? Märkte bönderna verkligen någon jätteskillnad efter schismen (bortsett från att prästerna sa att dalker är dumma, i samband med predikningarna).

Jag tycker att spänningarna mellan grenarna är, öh spännande. Som jag skrev vid ett tidigare tillfälle tycker jag att det kan vara intressant att se vad som händer i exempelvis Berendien, där LV vinner ny mark konstant, på de unga gudarnas bekostnad. Goda relationer till Caddo torde göra att caddisterna vinner terräng, åtminstone bland borgarna. Vurmandet för Zorakin och Kardien gör att aidnegrenen vinner terräng, åtminstone bland adeln. Och tjurskalliga bönder tycker att det var bättre förr och håller sig till Sholak&Co. :twisted:

Ytterligare jämförelse: (Saknar källor och skriver ur minnet, så ta mitt påstående med en nypa salt...) Måhända att det fanns få katoliker kvar i Sverige 200 e.Wasa, men det fanns å andrasidan hyffsat med asatroende kvar i Sverige under medeltiden, dvs långt efter kristnandet(vill jag minnas).
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Eftersom det endast är i Gredelmark officiella predikningar av annan tro får ske så är det här hjärtlandet. Bondebefolkningen i övriga Zorakienfår bara höra Aidniska predikningar och cermonier MEN bland viss adel finns fortfarande dalkiskt troende som håller egan hemliga cermonier inne i slotten. Eventuellt förekommer också i vissa avlägsna jordbrukbygder i sydöstra Indar sådan hemliga cermonier än idag. Exempelvis Yttersol.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Fraxinus skrev:Eftersom det endast är i Gredelmark officiella predikningar av annan tro får ske så är det här hjärtlandet. Bondebefolkningen i övriga Zorakienfår bara höra Aidniska predikningar och cermonier MEN bland viss adel finns fortfarande dalkiskt troende som håller egan hemliga cermonier inne i slotten. Eventuellt förekommer också i vissa avlägsna jordbrukbygder i sydöstra Indar sådan hemliga cermonier än idag. Exempelvis Yttersol.
Låter bra, men hur ställer sig då kerigassen av Zorakin till Gredelmarks "tillstånd", för inte att snacka om exarken i Ekeborg (och Ljusa Handen)?
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

birkebeineren skrev:
Fraxinus skrev:Eftersom det endast är i Gredelmark officiella predikningar av annan tro får ske så är det här hjärtlandet. Bondebefolkningen i övriga Zorakienfår bara höra Aidniska predikningar och cermonier MEN bland viss adel finns fortfarande dalkiskt troende som håller egan hemliga cermonier inne i slotten. Eventuellt förekommer också i vissa avlägsna jordbrukbygder i sydöstra Indar sådan hemliga cermonier än idag. Exempelvis Yttersol.
Låter bra, men hur ställer sig då kerigassen av Zorakin till Gredelmarks "tillstånd", för inte att snacka om exarken i Ekeborg (och Ljusa Handen)?

Vad Kerigassen och Exarken tycker om saken? Illa förstås! Men detta avtal gjordes i en tid när Schismen fortfarande var ung och kyrkornas status inte cementerade och säkerställda och när man nyligen lyckats få en knapp seger för den Aidniska tron i Zorakien.

Kungen hade ett enande av riket att ta hänsyn till och Gredelmark har allt sedan det blev ett Zorakiskt hertigdöme haft en del specialundantag (och dessutom kanske det finns en okänd försvunnen arvtagare till Iberiko Bastardens kungalinje).

Texten nedan är hämtat från Caddo. (Se särskilt de fetstilmarkerade fälten längre ner i texten).


Äventyrsförslaget Pilregn i Gredelmark.

Över fälten svepte ett kylig vind och med den följde ett strilande regn. Av kylan i vinden att döma kom vädret raka vägen från de Aidniska bergens karga snöklädda toppar. Det hade i varje fall väldigt lite att göra med Zorakiskt vårväder, för vår var det. Även om det som nu inte märktes på vädret. Höjden som soldaterna stod på var lerig. På de blöta och leriga åkrarna nere i dalgången hade de gröna skotten från spannmålet börjat skjuta upp. Soldaterna var genomblöta och stod och huttrade. Men de märkte det knappt. Framför dem höll en stor riddarhär på att formera sig.

Kommendanten Laronell såg över sina soldater. Han ingick i den första våg av Caddiska legosoldater som nyss anlänt till Luksilo för att ingå i Hertigen av Gredelmarks här. 600 bågskyttar samt 600 svärdsmän som verkade osedvanligt vältränade och bistra. Svärdsmännen hade placerats som center i Gredelmarks styrkor. Laronell nickade gillande vid synen av de män han förfogade över.

Inte långt därifrån inspekterade Hertigen av Gredelmark och hertigen av Yttersol sina styrkor. Riddarna utgjorde cirka 1000 man. Man räknade med 4800 i infanteri samt 400 inhemska bågskyttar inräknat de soldater som hunnit fram från enstaka grevskap från Indarrike. Någon hjälp från hertigen av Indarrike själv verkade dock inte stå att få. Sammantaget mönstrade man cirka 7500 man!

En inte föraktfull siffra det måste medges....men när man såg ner från höjden mot Hertigen av Salamoras armé som samlats där ner i dalgången och med vetskapen om att ett antal Solriddare fanns med i leden...ja då sjönk hoppet i de båda hertigarnas bröst liksom bland mången riddare och soldat i Hertig Thamas av Gredelmarks armé.

Bara i andelen riddare var Hertigen av Salamora i ett stort överläge med kanske 5000 riddare och svenner. Utöver det hade Salamoras här kanske 5000 man i infanteri och 400 bågskyttar. De hade marscherat fort för att överraska hertigen av Gredelmark och påbörja en belägring och hade delvis lyckats. Men hertigen hade svarat med att ta det folk han hunnit samla ihop och marscherade ut till en stridsplats utanför staden som han själv hade valt. Han valde att möta Salamora på höjderna vid Asinkors. Hans folk var relativt utvilade. Salamoras manskap och hästar var däremot ganska slitna efter den hårda marschen.

Salamoras riddarhär var färdigformerad. En ljudlig trumpetstöt skallade genom den råa luften. Salamora ville ha ett snabbt slut. Han lät skickade fram hela sin riddarstyrka för att krossa detta hinder som låg i vägen för honom och staden Luksilo. Marken skakade under hästarnas hovar. Leran sprutade runt hästarna. Regnet och vinden piskade de framstormande riddarna i ögonen.

Den dalkiske kommendanten såg riddarna komma genom det piskande regnet och började ropade ut befallningar genomvinden. De dalkiska svärdsmännen höjde sina sköldar. De dalkiska bågskyttarna drog sin bågar och riktade dem snett uppåt. De Luksiliska bågskyttarna gjorde som sina stridskamrater från Caddo. Gredelmarks infanteri sänkte sina långspjut i beredskapsläge.

Salamoras riddare verkade dock ha problem att nå fram till den Gredelmarkska hären på höjden. Marken vid höjdens fot var lerig och hal och anfallet började sakta av. Hästarna var trötta och halkade i den hala sluttningen. Den dalkiske kommendanten log snett och utropade en kort snärtig befallning. Med ett sus skickade de dalkiska bågskyttarna iväg sina pilar och ögonblicket efter följde de luksiliska bågskyttarna efter. Ett vagt spöklikt visslande ljud fyllde plötsligt luften, överröstade nästan vinden när pilarna flög sin bågformade bana....




De båda arméer stod placerade mot varandra beredda till strid. Den dalkiske kommendanten för Hertigen av Gredelmarks Caddiska "legosoldater" red fram till hertigens följe. Han lutade sig fram och sade något till hertigen Thamas. Kommandorop ljöd bort hos Salamoras armé.

Denne verkade ha lärt sig sin läxa från slaget vid Asinkors och intog nu en försiktigare position. Arviden av Salamora hade dessutom mer trupp med sig den här gången och det verkade som om han tänkte skicka fram sitt infanteri först den här gången för att mjuka upp Gredelmarks sida innan han satte in sitt överlägsna kavalleri. Hertigarna av Gredelmark och Yttersol litade framförallt på sitt infanteri, sina dalkiska bågskyttar och de bistra dalkiska svärdsmännen som placerats som center. Kavalleriet hölls i bakgrund för att sättas in som sista resurs eller om en blotta uppenbarade sig i Salamoras led.

En spänd väntan dröjd sig kvar, banéeren smattrade, männen svor elller skruvade sig orolig. De dalkiska svärdmännen i mitten gjorde unisont en mässande bön på sitt märkligt sjungande språk. En svala flög över hären.

Något fångade plötsligt den dalkiske kommendantens uppmärksamhet. Han skickade i väg en av sina spejare. Spejaren kom snart tillbaka och rapporterade. Snart kunde alla män i båda härerna höra det. Ett muller som tycktes komma bortom de kulliga betesmarkerna i väster. Mullret stegrades till ett tydligt taktfast marscherande från tusentals fötter. Och så kom de plötsligt fram över kullarnas krön. Led efter led av välrustat infanteri. Med främmande rustningar. Med spjut, bredsvärd och stora fyrkantiga välvda sköldar (scutata). Med halvöppna hjälmar, någon form av ringbrynja på överkroppen och metallskenor på benen. Leden ringlade sig framåt och formerade sig i fyrkantiga formationer som i sin tur tycktes tillhöra två större enheter. Leden som kom ner för kullarnas krön tycktes aldrig ta slut och formationerna fylldes på med allt mer och mer män tills de utgjorde var sin likartad formation.

På flankerna på de båda första enheterna dök det nu upp ytterligare infanteri rustade som vanliga landsknektar. Med långa spjut, långsköldar, vadderade rustningar kombinerat med ringbrynja och kittelhjälmar. Dessa formerade sig i traditionella långsträckta led.

När de sista männen inrättat sig i formationerna hördes kommandorop. De båda infanteriformationer vände sig nu åt varsitt håll, fokuserade var sin av de båda första arméerna. Långa spjut fälldes samfällt ner i beredskapsläge. Sköldar höjdes, överlappandes varandra.

Bakom trupperna skymtade man bågskyttar som lunkade fram bakom var sin huvudformation.

Så följde några minuters paus där de båda första arméernas soldater och riddare hann tänka många tankar om vad dessa främmande soldater kunde betyda och där mången började skruva oroligt på sig och febril aktivitet rådde bland de båda första arméernas ledning. En hastig och grov bedömning sade de soldater som hade någon kunskap i matematikens gåtor att den nya arméen måste bestå av flera tusen man kanske upp emot 10000 man bara i infanteri.

Slutligen hördes ett stort muller från hundratals hästar och en stor riddarhär red upp mitt i mellan de båda infanteriformationerna. Baneren slog och smällde i vinden.

Draken på Zorakiens stora riksvapnen flög längst fram, följt av hertigdömet Pharynx, hertigdömet Dreverike, hertigdömet Amtefjärd och hertigdömet Slättebos banéer samt en mångfald av grevliga banéer från Grindanu.

Kungens här hade kommit. Över fältet vilade nu en tryckt stämning.



Äventyret utspelar sig som efterspel till Salamoras invasion av Fristaden. Markgreven av Fristaden med familj flydde staden med ett litet segelfartyg strax innan staden föll. Ingen verkar med säkerhet veta var han i nuläget befinner sig.

Persongalleri

Kungen Valien VII
Kerigassen av Pendon
Hertigen Thamas av Gredelmark
Kaptenen för Luksilos garnison
Hertigen Arviden av Salamora
Hertigen Sonerik av Inberg
Hertigen Martel av Yttersol
Markgreven av Fristaden
Marsken och Markisen Berthold av Junemark
Markgrevinnan Ina av Fristaden
Hertiginnan Selina av Gredelmark
Greve Adelhard av Granemark (Indarrike)
Greve Erold av Sunnavi (Indarrike)
Aidniske Bontisalen i Gredelmark
Kaptenen för Solriddarna kompani i Luksilo
Dalkiske Bontisalen i Gredelmark
Kaptenen för St. Justins kompani i Luksilo
Aron från Kra Kungens chefspion
Aldrik av Greveberg Kerigassens chefspion
Donaldo Den Caddiske emissariens chefspion
Laronell Caddisk officerare för dalkisk legostyrka
Sebian Hertiginnan av Gredelmarks kunskapare

Bakgrunden

Efter att Hertigen av Salamora intog Fristaden verkar inte mycket ha hänt i östra Zorakien. Men under ytan kokar saker och ting. Relationen mellan Kung Valien VII och Hertig Arviden av Salamora har nåt fryspunkt.

Salamora har fortfarande inte återgett Fristaden sitt privilegium som Kunglig fristad trots Kungens allt oftare upprepade krav på detta. Hertigen glider undan dessa krav med en massa ursäkter. Han är för stolt för att släppa staden. Samtidigt har han faktiskt inte råd med den. Staden har bara gett problem sedan han erövrade den. Ringmuren kostar pengar att laga och arbetet med detta är inte klart ännu vilket oroar såväl kungen som befolkningen i Fristaden. Dessutom har handeln i princip upphört i staden så det kommer inte in några inkomster där heller.

Den allmänna uppfattningen är att kungen för att visa sitt missnöje med Hertigen av Salamora gav marsktiteln till Markisen Berthold. Den titeln hade Salamora prktiskt tagit lagt anspråk på. Kungen ignorerade dessa anspråk fullständigt. Vilket givetvis retat upp hertigen.

Markgreve Sonerik som officiellt härskade i Fristaden hann fly Salamora. Ingen vet dock säkert vart. Hans svåger Hertigen av Gredelmark har kommit med upprepade krav på att Markgreven ska återinsättas i sitt ämbete och att Salamora ska betala skadestånd för sitt angreppskrig. Detta har retat upp Hertigen av Salamora.

Kerigassen av Pendon ser en möjlighet att göra sig kvitt det som han ser som det sista fästet i Aidne för den dalkiska versionen av Ljusets väg sedan dalkerna flytt Fristaden vid Hertigen av Salamora anfall. Lyckas han utnyttja den krigiske och allt mer dalkföraktande Hertigen av Salamora rätt kan han med Hertigens hjälp anfalla Hertigen Thamas av Gredelmark och tvinga denne att driva bort de dalkiskt troende från Hertigdömet. Detta skulle vara en stor seger för Kerigassen, en seger som i slutändan mycket väl kan skänka honom titeln som Exark.


Tvärtom vad de flesta tror så är inte Thamas av Gredelmark med något sällskap eller orden. Han odlar sin Luksiliska fäders dygder vilket är att hålla sig så långt borta från Zorakisk politik och ordenkotteri som möjligt som ett medel att säkra sitt hertigdömes relativa stora friheter och oberoende. Han är heller inte, som många likaledes tror, anhängare av den dalkiska versionen av Ljusets väg. Det är däremot hans hustru.

Han ser sig själv däremot som en beskyddare av den religonsfrihet som härskar i Gredelmark. Han är väl medveten om huvuddelen av de aidniska prästernas åsikt om saken.

Hertigen av Gredelmarks ena syster, Ina, är gift med Markgreven av Fristaden. Ett faktum som förvärrar Hertig Salamoras åsikter om den "ärelöse Luksiliske bastarden" som Salamora brukar kalla Hertig Thamas (Hertigen av Gredelmark).

Martel, Hertigen av Yttersol är gift med Hertig Thamas av Gredelmarks andra syster. Martel är framstående medlem av Sydzorakiska brödraskapet.

Bontisalen i Gredelmark är som brukligt en nitisk anhängare av den Aidniska vägen och stark fientlig till den dalkiska kyrkans existens i hertigdömet Gredelmark. Bontisalen förfogar dessutom över ett kompani Solriddare.

Den dalkiska bontisalen i Gredelmark håller en låg profil för att inte hetsa upp sin Aidniska motsvarighet för mycket och göra det för svårt för Hertigen av Gredelmark att upprätthålla religonsfriheten i sitt hertigdöme. Den dalkiske bontisalen har dock ett förvånansvärt stort antal munkar och riarker i tjänstgöring i sitt tempel och dithörande kloster. Flera av dem verkar vara i väldigt god fysisk form. (Man skulle rent av misstänka dem för att vara soldater ur St. Justins orden om de bar rustning i stället för kåpa).

Det finns således både ett tempel och ett mindre klosterkomplex tillhörande den dalkiska versionen av Ljusets väg i Luksilo. Likaledes finns det (givetvis) en katedral och ett kloster tillhörande den aidniska grenen av Ljusets väg. Utöver det har de Enkla ett klosterkonvent (och hospital) i Luksilo. Eventuellt kan vi låta ett av de yngre gudarnas tempel existera i Luksilo (detta kan vara finansierat av Erebosiska köpmän).

Kerigassen i Pendon har länge klagat högljudd i Pendons kungliga korridorer över att den dalkiska kyrkan befläckar Zorakisk jord genom sin blotta existens i Gredelmark och Fristaden. Kungen verkar oftast bli märkligt förströdd eller distraherad när samtalen kommer in i de banorna. Efter Hertigen av Salamoras anfall mot Fristaden så har Kerigassen spenderat allt mer tid hos Hertigen än hos kungen något som faktiskt oroar kungen.

Hertig Arviden av Salamora är ingen munter man för närvarande. Tvärtom vad han räknat med så blev det inga ökade intäkter från kampanjen mot Fristaden. Faktum är att erövringen har kostat Salamora mer pengar än vad den har givit. Fristadens handel och utveckling har helt stannat upp. Dessutom måste stadens murar fortfarnade lagas, vägarna reparas etc. Detta kostar pengar. Pengar som hertigen inte vill ödsla på en stad som inte inbringar det som han trodde den skulle inbringa. Människorna i staden och landsbygden runt omkring är oroliga. Ett försvagat grevskap under en hård herre som befinner sig långt borta och en residentstad med otillräckligt lagad stadmur är rena mumman för svartfolken om de bestämmer sig för att gå söderut igen. Och den här gången lär folket inte få någon hjäp från dvärgar eller dalker.

Som sagt hertigen är inte lycklig. Till råga på allt så har den fege kungen hoppat över Arviden av Salamoras självklara rätt till den inkomstbringande och ärofulla Marsktiteln till förmån från någon sketen markis!!

Men det finns trots allt de som uppskattar hertigens storhet och mod. Kerigassen av Pendon är helt enig med hertigen att de förhatliga caddisterna måsta kastas tillbaka ut i havet dit de kom från liksom alla de som stöder dem. Med våld om så krävs. (Om inte för annat så för att de förvägrar en så upphöjd person som Hertigen av Salamora del i intäkterna från dvärgahandeln).

Kerigassen beklagar sig att Kungen inte vill göra något åt saken. Kungen vill visst inte stöta sig i onödan med Caddo. Men kunde bara Hertigen kunde visa sitt mod och sin våghalsighet igen och sätta press på Gredelmark och tvinga honom att kasta ut de dalkiskt troende ur sitt hertigdöme. Då skulle kyrkan i sanning belöna den dristige, i det här fallet hertigen av Salamora. I nödfall får man förklara krig med Gredelmark så att man i fredsförhandlingarna som följer kan upphäva fördraget i Pendon och Gredelmarks rätt till religös frihet. Eventuellt kanske hela hertigdömet faller i Salamoras händer!

Hertigarna i Grindanu börjar bli oroade och missnöjda av Salamoras ökade makt och våghalsighet. Man viskar tämligen ogenerat för varandra att Hertigen Arviden av Salamora alltför mycket påminner om sin namne och anfader Kung Arviden den Hårdhänte. Salamora blir dock inte missnöjd när han hör dessa rykten och jämförelser. Han beundrar sin anfader och ser i honom sin förebild. Detta faktum oroar de övriga hertigarna än mer.

Kung Valien VII är inte missnöjd. Han är rasande och mycket oroad över hertig Salamoras tilltag och nycker. Inte nog med att Salamoras genom sin dumhet att anfalla Fristaden med någon påhittad förolämpning som förevändning lyckades strypa en ganska stor intäkt till de kungliga skattkistorna.

Dessutom anföll och intog han en kunglig fristad. Visserligen var angreppet direkt riktad mot Markgreven i Fristaden. Men indirekt kan det också ses som ett angrepp mot kungen. Om ingent annat visar Salamoras uppträdande på skrämmande lite respekt för kungamakten.

Utöver det har handeln och relationerna med Caddo blivit lidande vilket ytterligare minskat kungens intäkter. Dessutom är kungen medveten om att det jäser bland de andra hertigarna. I synnerhet borta i Indar. Det krävs en mycken liten gnista för att en storkonflikt ska blossa upp i öst.

Än så länge har kungen valt att visa sitt missnöja genom att skicka skrivelser med krav att Fristaden återfår sin kungliga rätt som fristad åter samt att kungen hoppade över Salamora när han valde ny Marsk. Något alla (inklusive Salamora själv) räknat med/fruktat skulle tillfalla Hertigen av Salamora. I stället blev det Markisen Barthold som fick tjänsten. Detta var ett slag i ansiktet på nästan hela högadeln och mot Hertig Arviden av Salamora i synnerhet

Marsken och Markisen Berthold är trots sin brist vad gäller adlig börd synnerligen kvalificerad för sitt arbete. Han har övats i strid på otaliga slagfält i Jorpagna under flera års tid. De senaste åren har han varit sysselsatt med att bygga upp den så kallade Regalieordens två styrkor.



Kerigassen av Pendon vill bli kvitt den dalkiska närvaron på Aidne. Då inte kungen lyssnar för det örat försöker Karigassen ta hjälp av den våghalsig Hertigen av Salamora underförstått att kyrkan kommer att skänka assistans i forma av Solriddare och även "belöna" hertigen. Vad den belöning består av lämnas osagt men beroende på hur makthungrig hertigen är och hur högtflygande planer man låter honom ha så kan Hertigen tolka detta på mer än ett sätt. Kerigassen kan också tänkas falsifiera bevis för att peka på att Hertigen av Gredelmark är i maskopi med Caddo med någon form av samhällsomstörtande verksamhet. Exempelvis spridandet av missionärer och agenter över hela Zorakien.

Den Aidniske bontisalens uppgift vid en konflikt kan vara som trojansk häst med ett kompani solriddare till förfogande. Men vare sig Hertigen av Gredelmark eller den dalkiske Bontisalen är dumhuvuden. Den dalkiske bontisalen kan mycket väl skicka ut sina "munkar" fullt rustade som St.Justinriddare för att förhindra den de aidniska solriddarna i sitt värv.

Hertigen av Gredelmark kommer in i det sist styvt hålla på sin neutralitet i saken tills det blir uppenbart eller bevis framläggs att Salamora och hans allierade (Inberg, möjlig hemligt militärt understöd från den aidniska kyrkan) kommer att anfalla Gredelmark.

Blir detta klart kommer han att kalla in allierade i form av Hertigen av Yttersol. Både Salamora och Gredelmark kommer att begära assistans av hertigen av Indarrike (som kan ställa den största hären på fötter av hertigarna) men han kommer att hålla sig märkligt passiv. En stor andel ( max 50 %) av Indarrikes adliga undersåtar kommer dock välja sida och strida på någon av de båda parternas sidor (med en fördelning på ca 1/3 för Gredelmark respektive 2/3 för Salamora).

Indarrike kommer vara fullt av budbärare från båda sidor som också kan komma att slåss med varandra vid påseende.

Sannolikt kommer Hertigen av Likermark ställa sig på Salamoras sida. Dock inte alla av hertigens undersåtar. Denne kommer dock ha svårighet att transportera sitt manskap till Salamora då Hertigdömet Pharynx ligger i vägen. Och blir hertigen av Pharynx förvarnad om stora trupprörelser på väg mot öst så kommer kungen garanterat få vetskap om vad som är i görningen.

Ett antal andra adelsmän från västra Zorakien kommer säkert också vilja delta men sannolikt inte Hertigarna (därmed stannar också majoriteten av de västra Hertigarnas adelsmän hemma...tills vidare iallafall)

Upplägg

Äventyrarna kommer på något sätt över information exempelvis från en av hertigen av Gredelmarks spioner som man hittar döende eller som såras dödligt av några okända män när äventyrarna kommer till hans räddning. Mannen ber äventyrarna innan han dör att föra brevet till Hertigen av Gredelmark. Han lovar att de kommer bli fursterligt belönade om brevet levereras. Brevet är förseglat med ett sigill och det är upp till äventyrarna att bestämma om de vill bryta sigillet och läsa meddelandet eller inte. Kontentan är att i brevet finns information och bevis på förberedelser för ett angrepp mot Gredelmark. Med ett svårt slag på Heraldik kan man identifiera sigillet som den Caddiske emissarens personliga sigill.

I brevet finns även ett andra brev med ett annat sigill som man med ett normalt slag i Heraldik kan känna igen som hertigen av Salamora. I det brevet finns information till en annan adelsman om vilka trupper som ställs till Salamoras förfogande samt därigenom vilka som deltar i konspirationen inför angreppet.

Bara uppdraget att föra brevet till Gredelmark är i sig ett äventyr som heter duga om man tänker på alla de spioner, hyrda prisjägare, hyrda rövare och solriddare etc som söker brevet och dess kurir.

När (och om) äventyrarna kommer fram till Hertigen av Gredelmark kan de ny uppdragen vara att fungera som budbärarare till allierade i Indarrike, föra meddelanden till Hertigen av Yttersol, verka som spejare.

Eller så färdas man till Caddo för att "föra bud" till en person som ska hyra Caddiska "legoknektar". I själva verket är kanske personen en högt uppsatt person inom exempelvis St. Justins Orden eller en högt uppsatt person inom Caddos råd med affärsintressen i Fristaden och Gredelmark och meddelandet är en begäran om att sända trupper till Gredelmark hjälp.

Kanske är det rent av Markgreven från Fristaden som sökt skydd i Caddo som ska kontaktas och begäras att nyttja sitt inflytande hos de Caddiska handelshusen för att införskaffa trupphjälp från Caddo till Gredelmark.

Ytterligare ett uppslag är att efter att de lämnat brevet/informationen till Hertigen av Gredelmark blir de kontaktas av en mystisk person i Luksilo som lovar dem en ännu större belöning om de lämnar ett brev och de uppgifter de själva fått reda på till en person vid namn Aron från Kra i Pendon.

Regalieorden

Regalieorden Regalieorden instiftades ursprungligen av den Zorakiske kungen efter det svidande nederlaget vid sjöslaget vid Selime mot Felicien. Efter nederlaget hade Zorakien knappt kvar något krigsskepp värt namnet och låg öppet för plundring. Regalieorden instiftades för att skapa särskilda kuststyrkor som skulle varna för överfall och försvara kustområden mot angrepp från Pirater och Felicier.

Dold under detta namn har Girloff den III och hans son Valien VII skapat den 1.a legionen av Regalieorden. Denna militära legion är en elitinfanteristyrka om 3600 man understödd av 600 bågskyttar eller armborstskyttar och 600 man tross. Den ska fungera som en elitenhet på land men den har också en specialinriktning mot sjöstrid och marin landstigning.

1. legionens grundutrustning är en sorts ringbrynja med förstärkningar vid axlarna samt (vid landstrid) med vadderad tunika under. På benen har man metallskenor. Hjälmen är av halvöppen (corinthisk) typ. Svärdet är en sorts Falchion (som gemenligen av soldaterna kallas kejserlig falchion). Man har också en stridspjut som även fungerar som kastspjut. Samt en dolk. Skölden är av scutatamodell.

2.a legionen av Regalieorden tillkom på order av Girloff den III för att möta hotet från Svarta tornet i bergen och samt förstärka den första legionens landstridförmåga. Den 2.a legionen är experter i strid i skog och berg samt ska vara experter på att kunna möta kavallerianfall. Även den 2.a legionen efterföljs av 600 bågskyttar och 600 man i tross. Den 2.a legionens soldaters utrustning är som den 1.a legionens men med undantaget att spjutet är betydligt längre och av Bardisanmodell bland annat för att kunna möta kavalleriattacker. Det säger sig själv att ett sådant spjut inte går att kasta.

Slår man samman de båda enheterna får man en mördande effektiv enhet där 2.a legionens långa spjut håller kavalleri och svartfolk på avstånd samtidigt som 1.a legionens kortare spjut kan orsaka stor manspilla även på längre avstånd som kastvapen. Efter att eventuellt ha kastat sina spjut hugger sedan 1.a legionens män in med sin falchioner.

Scutatasköldarnas överlappande förmåga bildar ett formidabelt skydd mot pilar och ställda i sköldpaddsformation skyddar de även bra mot dalkernas pilregn.
Skriv svar