Detta borde kanske hamna i tideräkningstråden, men här är i alla fall ett utkast av det som kommer att bli Caddos tideräkning och högtidskalender...
color=#4c4c4c]
Tideräkning och högtider
Under åren 200-218 e.O. var Arcivallõ den lärde (Arcival) exark i Arno. Baserat på den äldre joriska tideräkningen utvecklade han ett nytt sätt att mäta tidens gång, ett system som kom att kallas den Arcivaliska tideräkningen. Bl.a. döpte Arcivallõ om alla månader eftersom de tidigare burit namn från kejsardömet Jorpagnas gamla gudar. Arcivallõ delade upp året i tolv månader, varav varje månad hade trettio dagar. Vid årets slut lägger man till fem dagar till åminnelse av den gudomlige Odos uppenbarelse. Dessa fem dagar kallas på Caddo ”Odosveckan” och kännetecknas av mycket festande och god mat.
Månad - Namn (Joriskt namn)
1 - ántio (öppne)
2 - gíoppo (töe)
3 - íloio (kalte)
4 - pótio (spire)
5 - ossio (grodde)
6 - tadoio (sole)
7 - agiollo (växte)
8 - héko (halve)
9 - varno (skörde)
10 - ibattio (vile)
11 - iddo (mörke)
12 - Étino (Etinne)
- - ”Odosveckan” (festeveckan)
Veckodagarna
Odonis Délo (Odosdag)
Múnedios Délo (Mundesdag)
Teirios Délo (Tyresdag)
Eselusis Óho (Mittvecke)
Turesis Délo (Turesdag)
Veridois Délo (Fridsdag)
Laros Délo (Larsdag)
Veckan börjas med att den gudomlige Odo hålls i åminnelse. På Caddo betyder det att man en timme före middagstid går till närmsta soltempel för att nävara vid soltimmen och middagsbönen. Av tradition skall man inte arbeta i onödan på Odonis Délo, utan vila och tillbringa tid med familj och vänner. Varje Odonis Délo under året är tillägnad en eller flera helgon; män och kvinnor som gudomligförklarats för sin helighets skull. Äver de tio solseraferna har varsin Odonis Délo tilldelad sig under årets gång.
Högtidsdagar
21 íloio - Vårdagjämningen
12 pótio - Odos död
16 pótio - Odos återkomst till de levande
4 tadoio - Odos återförening med Etin (den nya begynnelsen)
21 tadoio - Soldansen
7 agiollo - Odos födelse
3 varno - Stora skördedagen
20 varno - Ångerdagen
1 ibattio - Sköna damers dag
30 Étino - Odos uppenbarelse
Odosveckan
Odosveckan (Odonis Eselus) skiljer sig något från hur ”festveckan” firas på fastlandet:
Första dagen - Odos födelse
Andra dagen - Den Lysande Vägen
Tredje dagen - Mörkrets fall
Fjärde dagen - Odos lärjungar
Femte dagen - Tacksägelsen
Under den första dagen minns man (precis som på den 7 agiollo) Odos födelse. Detta är en dag då barnlösa par för med sig honungskakor som ett offer till soltemplet för att be om Etins livgivande välsignelse. Honungskakorna läggs i en stor skål med varm klippgetsmjölk, en symbol för fertilitet. Riarker ber också denna dag för alla barn i församlingen och välsignar dem.
Under den andra dagen tackar dalkerna Etin för att han uppenbarat den Lysande Vägen genom Odos uppenbarelse. Soltemplen fylls med brinnande vaxljus tidigt på morgonen, och dessa brinner sedan ända tills solnedgången. Mitt på dagen firas soltimmen, och man lovprisar Etin för att han genom profeten spridit sitt ljus till världens alla folk.
Under den tredje dagen firas mörkrets fall och Etins seger över natten. Munkar håller sig av tradition helt ensamma hela denna dag för att kasta ut mörkret ur sin egen själ genom rannskan och bön. Vanligt folk brukar av sed storstäda sina hus denna dag, och vid solnedgången hålls måltider i varje nystädat hus där familjens överhuvud leder hushållet i bön. Man tackar Etin för att man aldrig mer behöver frukta mörkret, eftersom Etins ljus nu lyser inom oss.
Under den fjärde dagen minns man Odos lärjungar. I byarna är det vanligt att äldre män och kvinnor sitter utanför soltemplet och berättar historier om Odos alla följeslagare. Dessa berättarstunder är mycket populära bland barnen på Caddo, som ofta sitter vid de äldstes fötter större delen av dagen. Det är också vanligt att barn denna dag får ta emot sötsaker från de gamla – en symbol för att den äldre generationen för vidare den lära som de mottagit från den store profeten.
Under den femte dagen tackar man Etin för året som gått. Man för med sig symboliska tacksägelsegåvor till soltemplet och mottar en välsignelse från riarken för det nya året. Av gammal sedvänja tömmer riarken en slev varm honung över varje församlingsmedlems huvud, vilket symboliserar Etins varma och livgivande ljus för det kommande året.
Nyår och Elcidiõ
Dalkerna firar inte nyåret med samma högtidlighet som på fastlandet. Slutet på Odosveckan inkluderar förvisso en välsignelse för det kommande året, men annars markeras inte övergången till det nya året särskilt tydligt. Istället är det den 4 tadoio som markerar en ny begynnelse för dalkerna. Det är denna dagen man firar profetens återförenande med världssjälen och fullbordandet av hans verk. Det var denna dagen en ny dag grydde för hela Altor, och Odos följeslagare började sprida ljuset över hela världen. Denna dagen kallas på dalkiska för elcidiõ (från élcio apediõ – det nya ljuset) och firas med stor ceremoni. Vid soluppgången samlas man på torg och öppna platser för att välkomna den stigande solen med böner och hymner. När hela solskivan är synlig faller alla samlade ner på sina ansikten och ligger stilla på marken i några minuter. När man sedan reser sig sjunger man en lång tacksägelsesång (kan ta upp till en halvtimme att sjunga) och sedan äter man frukost tillsammans. Det är en gammal sedvänja att fasta hela dagen innan elcidiõ för att förbereda sin själ för ”det nya ljuset”. Ingen dalk arbetar på elcidiõ mer än absolut nödvändigt, och det man inte åt dagen innan tar man sannerligen igen under dagen.
Solserafernas dagar
Sista Odonis Délo i ántio - Reigómin - Visheten
Sista Odonis Délo i gíoppo - Úro - Budbäraren
(Sista Odonis Délo i íloio) - (Ljusandarnas dag)
Sista Odonis Délo i pótio - Halio - Sångaren
Sista Odonis Délo i ossio - Érraval - Livgivaren
(Sista Odonis Délo i tadoio) - (Solandarnas dag)
Sista Odonis Délo i agiollo - Tilámenin - Vägvisaren
Sista Odonis Délo i héko - Gavadiõ - Krigaren
Sista Odonis Délo i varno - Timeráddei - Vandraren
Sista Odonis Délo i ibattio - Irómea - Beskyddaren
Sista Odonis Délo i iddo - Civariõ - Dödsbringaren
Sista Odonis Délo i Étino - Aggardiõ - Domaren
Solserafernas dagar firas ofta med stor högtidlighet. Som exempel kan nämnas att man på Halios dag ofta har stora festligheter med folksång och dans, på Civariõs dag minns man de avlidna och för med sig matoffer och bränner mynta vid deras gravar, och Aggardiõs dag är en fastedag då man ber och rannsakar sin själ.[/color]
Caddo
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Mycket trevlig lasning Anders, genomtankt och med dalkiska namn och hogtider.
Men det krockar helt med de forutsattningar jag byggd upp fem andra kalendersystem efter, och Mikael och Adragoor varsitt!
Min tanke nar jag borjade konstruera olika tiderakningar och kalendrar, och jag utgick från den Arcivaliska Tiderakningen, var att inte kopiera den gregorianska kalendern eller någon annan for den delen, men samtidigt behålla likheter. Jag andrade till 360 dygn istallet for 365 1/4 dygn och anpassade aven månen till solen.
I den Arcivaliska kalendern tog jag bort den återkommande sondag-till-måndagsveckan och ersatte den med två festeveckor om året varav den ena som infaller runt sommarsolståndet fick behålla Odos larjungars namn. Månaden ar på 29 dygn uppdelade i två 14 dygns långa perioder med en Odosdag i midten. Månaden Etinne la jag rundt årsskiftet och månaden Halve rundt halvårsskiftet. Festeveckan vid vintersolståndet gav jag lite andra benamningar hamtade aven de från officiella kallor men gjorde några modifikatiner.
Vi skulle kunna forklara dessa ooverensstammelser mellan det du skrivit och det jag skrivit som skillnader mellan Caddo och fastlandet, men några andringar måste nog till...
Vad tror du?
Men det krockar helt med de forutsattningar jag byggd upp fem andra kalendersystem efter, och Mikael och Adragoor varsitt!
Min tanke nar jag borjade konstruera olika tiderakningar och kalendrar, och jag utgick från den Arcivaliska Tiderakningen, var att inte kopiera den gregorianska kalendern eller någon annan for den delen, men samtidigt behålla likheter. Jag andrade till 360 dygn istallet for 365 1/4 dygn och anpassade aven månen till solen.
I den Arcivaliska kalendern tog jag bort den återkommande sondag-till-måndagsveckan och ersatte den med två festeveckor om året varav den ena som infaller runt sommarsolståndet fick behålla Odos larjungars namn. Månaden ar på 29 dygn uppdelade i två 14 dygns långa perioder med en Odosdag i midten. Månaden Etinne la jag rundt årsskiftet och månaden Halve rundt halvårsskiftet. Festeveckan vid vintersolståndet gav jag lite andra benamningar hamtade aven de från officiella kallor men gjorde några modifikatiner.
Vi skulle kunna forklara dessa ooverensstammelser mellan det du skrivit och det jag skrivit som skillnader mellan Caddo och fastlandet, men några andringar måste nog till...
Vad tror du?
Där ser man hur det kan gå när man inte lusläser ALLA trådar i forumet... Man slösar bort en hel förmiddags arbete...
Men, men... Ska läsa igenom din syn på den Arcivaliska tideräkningen och börja justera. Tack för ditt påpekande.
PS. Jag håller på att skriva om hela dokumentet om tideräkning och högtider... Postar det här så fort jag är färdig.
Men, men... Ska läsa igenom din syn på den Arcivaliska tideräkningen och börja justera. Tack för ditt påpekande.
PS. Jag håller på att skriva om hela dokumentet om tideräkning och högtider... Postar det här så fort jag är färdig.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Kanns lite hemskt att påpeka "fel" i din mycket snygga kalender.anders skrev:Där ser man hur det kan gå när man inte lusläser ALLA trådar i forumet... Man slösar bort en hel förmiddags arbete...
Men, men... Ska läsa igenom din syn på den Arcivaliska tideräkningen och börja justera. Tack för ditt påpekande.
Inga stora forandringar behover dock egentligen goras.
Om vi låter Arcivallõ den lärde (Arcival) bestamma att istallet for att det skal vara 30 dagar i en månad, som kejsardomet Jorpagna anvande, så ar det bara 29 dagar från och med 212 eO. De 12 dagarna som då blir over på ett 360 dagars år fordelas på en fem dagars festevecka runt årets slut, kallad Odosveckan på Caddo, och en sju dagars festevecka runt sommarsolståndet dar Soldansen ar hojdpunkten (kanske ar denna andra festevecka kallad Solveckan?).
På Caddo kan de 29 dagarna i en månad vara uppdelade i forst två veckor, med veckodagar uppkallade efter Odos apostlar, så en dag i midten som inte tillhor någon vecka, foljt av två nya veckor med dagarna uppkallade efter apostlarna. Solserafernas dagar kan antingen infalla precis så som du beskriver, den sista Odonis Délo i varje månad, eller så laggs de till dagen midt i månaden.
Dina hogtidsdagar kan också vara precis som de ar om Vårdagjamningen dateras till 17 toe (jag har bytt plats på toe och kalte), Soldansen inte dateras (då den infaller under festeveckan som inte tillhor någon månad), och Ångerdagen dateras till 15 skorde (hostdagjamningen).
Merk att jag också låtit månaden Etinne ligga på båda sidor om årskiftet vid vintersolståndets festevecka och månaden Halve ligga på båda sidor om sommarsolståndets festevecka. Jag bytte också ut månaden Sole med en kallad Mogne, och flyttade den till efter Halve, samt bytte plats på månaderna Toe och Kallte.
Detta ar bara ett forslag och du får gora hur du vill med det, men hoppas vi kan enas om något!
Nää, jag tycker verkligen om din omarbetning på den Arcivaliska tideräkningen! Jag hade bara i mitt enfald glömt den helt och hållet. Jag spenderar gärna de extra timmarna på att arbeta om det jag hade skrivit så det passar din ypperliga vision!birkebeineren skrev:Kanns lite hemskt att påpeka "fel" i din mycket snygga kalender.anders skrev:Där ser man hur det kan gå när man inte lusläser ALLA trådar i forumet... Man slösar bort en hel förmiddags arbete...
Men, men... Ska läsa igenom din syn på den Arcivaliska tideräkningen och börja justera. Tack för ditt påpekande.
Inga stora forandringar behover dock egentligen goras.
Om vi låter Arcivallõ den lärde (Arcival) bestamma att istallet for att det skal vara 30 dagar i en månad, som kejsardomet Jorpagna anvande, så ar det bara 29 dagar från och med 212 eO. De 12 dagarna som då blir over på ett 360 dagars år fordelas på en fem dagars festevecka runt årets slut, kallad Odosveckan på Caddo, och en sju dagars festevecka runt sommarsolståndet dar Soldansen ar hojdpunkten (kanske ar denna andra festevecka kallad Solveckan?).
På Caddo kan de 29 dagarna i en månad vara uppdelade i forst två veckor, med veckodagar uppkallade efter Odos apostlar, så en dag i midten som inte tillhor någon vecka, foljt av två nya veckor med dagarna uppkallade efter apostlarna. Solserafernas dagar kan antingen infalla precis så som du beskriver, den sista Odonis Délo i varje månad, eller så laggs de till dagen midt i månaden.
Dina hogtidsdagar kan också vara precis som de ar om Vårdagjamningen dateras till 17 toe (jag har bytt plats på toe och kalte), Soldansen inte dateras (då den infaller under festeveckan som inte tillhor någon månad), och Ångerdagen dateras till 15 skorde (hostdagjamningen).
Merk att jag också låtit månaden Etinne ligga på båda sidor om årskiftet vid vintersolståndets festevecka och månaden Halve ligga på båda sidor om sommarsolståndets festevecka. Jag bytte också ut månaden Sole med en kallad Mogne, och flyttade den till efter Halve, samt bytte plats på månaderna Toe och Kallte.
Detta ar bara ett forslag och du får gora hur du vill med det, men hoppas vi kan enas om något!
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Tack, och tack!anders skrev:Nää, jag tycker verkligen om din omarbetning på den Arcivaliska tideräkningen! Jag hade bara i mitt enfald glömt den helt och hållet. Jag spenderar gärna de extra timmarna på att arbeta om det jag hade skrivit så det passar din ypperliga vision!
Såg fore mig ett tag dar att jag skulle behova lagga till ett extra hjul på den shakhoriska månskivan, rakna om dateringen på "De forsvunna dagarna" i Lasutyp och... en hel del andra kommande saker!!
Då gör vi ett nytt försök...
Tideräkning och högtider
Under åren 200-218 e.O. var Arcivallõ den lärde (Arcival) exark i Arno. Baserat på den äldre joriska tideräkningen utvecklade han ett nytt sätt att mäta tidens gång, ett system som kom att kallas den Arcivaliska tideräkningen. Bl.a. döpte Arcivallõ om alla månader eftersom de tidigare burit namn från kejsardömet Jorpagnas gamla gudar. Arcivallõ delade upp året i tolv månader, varav varje månad hade i snitt 29 dagar. Han lade sedan till ytterligare tolv festdagar utanför månaderna. Varje månad är indelade i två 14 dagars perioder, såkallade "Fortdagar" med en ledig "Odosdag" i mitten. Veckobegreppet används om de två festperioderna varje halvår, som kallas Vinterveckan och Sommarveckan.
ÉTINIS DÉLO (Etinsdag) - Vintersolstånd
Kuddio (Förstadag) - Den gudomlige Odos födelse
Botsdag
Étino (Etinne) 14 dagar
Ántio (Öppne) 29 dagar
Íloio (Kallte) 28 dagar
Gíoppo (Töe) 29 dagar
Pótio (Spire) 29 dagar
Ossio (Grodde) 31 dagar (två extra dagar i slutet av månaden för att sådden skal ta sig ordentligt)
Héko (Halve) 14 dagar
Múnedios Délo (Mundes dag)
Teirios Délo (Tyrs dag)
Ísetinis Délo (Justins dag)
TADOS DÉLO (Soldagen) - Sommarsolstånd
Turesis Délo (Tars dag)
Veridois Délo (Frids dag)
Laros Délo (Lars dag)
Héko (Halve) 14 dagar
Agiollo (Växte) 29 dagar
Oleirõ (Mogne) 29 dagar
Varno (Skörde) 29 dagar
Ibattio (Vile) 29 dagar
Iddo (Mörke )30 dagar (den trettonde dagen Hemaquiels)
Étino (Etinne) 14 dagar
Ångerdag
Sistadag
I mitten av varje fortdag kommer en s.k. Odosdag (Odonis Délo), då ingen rättroende arbetar, utan man tar en vilodag för att hedra Odos minne och tillbe Etin. På Caddo betyder det att man en timme före middagstid går till närmsta soltempel för att närvara vid soltimmen och middagsbönen. Av tradition skall man inte arbeta i onödan på Odonis Délo, utan vila och tillbringa tid med familj och vänner.
Förklaring av festdagarna
Étinis délio (Etinsdag) – vintersolstånd
Denna dag är inledningen på det nya året. Den kallas Etinsdag, då Etin var före allt annat. Man minns denna dag hur Etin skapade Altor ur det rådande mörkret och sedan besjälade världen med sig själv. Innan solen ännu gått upp samlas man i byns utkant (eller vid stadsportarna i städerna) och för sedan en solprocession genom samhället till närmsta ociott eller tados. Längst fram går en riark (eller bontisâl) med en lång stör på vars topp en enorm gyllene sol ler mot folket. Bakom denne går fyra läsare som mässar böner. Efter dem går tio fackelbärande kvinnor vilka symboliserar de tio solseraferna. Processen avslutas med en andaktsfull bönestund i helgedomen. Etinsdag är en vilodag och inget arbete tillåts de rättrogna om det inte är absolut nödvändigt.
Kuddio (Förstadag) - Den gudomlige Odos födelse
Det sägs att solen inte ville gå ner den dagen då Odo föddes, utan stannade uppe för att vaka över den nyfödde gossen även under natten. Odos födelse firas med att äta mycket sötsaker som honungsdoppade fikon, kanderade dadlar och sockerrörssaft. Det är därför en uppskattad högtid bland barnen. Detta är också en dag då barnlösa par för med sig honungskakor som ett offer till soltemplet för att be om Etins livgivande välsignelse. Honungskakorna läggs i en stor skål med varm klippgetsmjölk, en symbol för fertilitet. Riarker ber också denna dag för alla barn i församlingen och välsignar dem.
Botsdag
Botsdag är den dag då man försonas med rivaler och ovänner. Om man legat i osämja med sin granne är detta dagen att bjuda in dem till sitt hus och ödmjuka sig. Det anses som en synd mot Etin att vägra en sådan inbjudan. Stora försoningsmåltider hålls i hemmen runtom Caddo, och det har till och med hänt att konflikter på riksrådsnivå lösts denna dag.
Sommarveckan
Under sommarveckan minns man alla Odos lärjungar, i synnerhet dem som dagarna är uppkallade efter. I byarna är det vanligt att äldre män och kvinnor sitter utanför soltemplet och berättar historier om Odos alla följeslagare. Dessa berättarstunder är mycket populära bland barnen på Caddo, som ofta sitter vid de äldstes fötter större delen av dagen. Det är också vanligt att barn denna dag får ta emot sötsaker från de gamla – en symbol för att den äldre generationen för vidare den lära som de mottagit från den store profeten och dennes följeslagare.
Tados délo (Soldagen)
Detta är utan tvekan den största årliga högtiden på Caddo. Man firar denna dag den första uppenbarelsen Odo mottog från Etin på Odos udde. Det sägs att Odo efter sin uppenbarelse dansade i glädje och hänförelse. Soldansdagen är också sommarsolståndet, den längsta dagen på året. Den firas genom att man i gryningen möts vid närmsta soltemepel för att äta en rejäl frukost. Även fattiga och tiggare är välkomna till borden, då man av tradition tar med mat till dem också. När solen sedan går upp dansar man långdanser och ringdanser utanför helgedomen till dalkisk folkmusik tills solen står mitt på himlen. Av tradition dricker man vitt vin denna dag, vilket alltid bidrar till folkets glädje.
Om det mot förmodan skulle vara mulet på Caddo denna dag betraktas det som att Etin är missnöjd över sitt folks gärningar. Folket leds då av sin riark i en botbön som pågår ända tills Etins vrede bedarrat och solen åter kikar fram genom molntäcket. Botbönen (som alltid ackompanjeras av fasta) kan med andra ord pågå i många dagar, med endast korta avbrott för vatten och vila. Det har inte hänt på över trettio år att Etin visat ett sådant missnöje mot det dalksika folket.
Vid timmen före solnedgången på Tados délo samlas alltid präster, solmunkar och solriddare vid särskilda heliga platser för att tillbe Etin. Det är vid dessa samlingar som tadokanei, ”solandar”, frammanas av Etins tjänare. Det är en vacker och kraftfull ritual som tar många timmar. Runt midnattstid brukar solandarna manifestera sig i fantastiska ljusspel som påminner om brinnande norrsken. Är gudsmännen då tillräckligt starka kan de binda dessa solandar till olika föremål. Skulle man försöka göra detta av orena motiv slutar det sällan lyckligt. Vid Tados délo år 610 e.O. sägs det att en ung solriddare från Arno fattade eld och dog under ceremonin. Det framkom snart att han velat bruka solanden för att hämnas på sin bror, som trolovat sig med hans ungdomskärlek. Skulle det vara en mulen kväll ställs naturligtvis solande-ceremonin in, och återupptas inte igen förrän nästa år.
Ångerdag
Detta är solserafen Aggardiõs dag. Då Aggardiõ är domaren som alla tänkande varelser en gång kommer att stå inför är detta en dag att ångra sina synder. Det är en strikt fastedag, och det anses oansvarigt att roa sig med spel, vin, sång eller dans. Riktigt svåra synder och brott mot Etins sex bud tas upp med riarken, som föreskriver rätt botgöring för den ångerfyllde.
Sistadag
Under årets sista dag tackar man Etin för året som gått. Man för med sig symboliska tacksägelsegåvor till soltemplet och mottar en välsignelse från riarken för det nya året. Av gammal sedvänja tömmer riarken en slev varm honung över varje församlingsmedlems huvud, vilket symboliserar Etins varma och livgivande ljus för det kommande året. Man äter av tradition fet mat och dricker varm grädde med mynta som en förebild på att det kommande året skall medföra välgång.
Andra högtidsdagar (ett urval)
1 Gíoppo - Heliga Källors Dag
21 Gíoppo - Díddepio (Vårdagjämningen)
12 Pótio - Násatus (Odos insomnande)
16 Pótio - Hássat (Odos tillbakavändande till de levande)
10 Héko - Síttat (Odos återförening med världssjälen)
18 Héko - Káso Dericõs dag (S:t Dericusdagen)
1 Varno - Skördefesten
3 Iddo - Oxfesten
13 Iddo - Mörkerdagen (Hemakiõs dag)
14 Étino - Den Lysande Vägens rena Lära
Nästan varje dag under året tillägnas ett helgon (män och kvinnor som gudomligförklarats för sin helighets skull), en helig plats eller händelse. De är för många för att nämnas här, och dessutom finns det många lokala variationer. Helgonet, platsen eller händelsen är alltid temat under middagsbönen som beds varje dag i varje tempel och kloster.
Heliga Källors Dag
Ända sedan tiden före Odo har källor ansetts heliga av dalkerna. I den gamla tron var vattnet och himlen sammanlänkade genom Earôs och Tamans äktenskap. I den dalkiska grenen av den Lysande Vägen ses vattnet som Etins livsblod som flödar genom skapelsen. Solens ljus och källornas vatten är vad som ger Altor liv. På de Heliga Källornas Dag vallfärdar man till någon av Caddos många heliga källor. En riark eller bontisâl välsignar källan genom en kort ceremoni. Man dricker sedan ur källorna, då det sägs att vattnet har en helande och livgivande kraft. Det finns många historier om mirakulösa tillfrisknanden just denna dag.
Vårdagjämningen (Díddepio)
På denna dag firar man med stora festligheter att mörkret blivit övervunnet av Ljuset. Det är en marknadsdag då många byar kommer samman för att sälja sina respektive varor till varandra och äta god mat. I städerna samlas man på torg och gator för att handla, äta och dricka. Det är vanligt att diverse tävlingar hålls, och mest populär bland dessa är naturligtvis bågskyttetävlingen. Det är populärt att gifta sig denna dag då det sägs att Etin välsignar med nytt liv. Få människor arbetar under Díddepio utan tar ledigt för att fira i goda vänners lag.
Odos insomnande (Násatus)
Denna dag firas i åminnelse av den store profetens död. Det är en sorgedag och man klär sig på Caddo av sedvänja alltid i svart från soluppgången. Det är också en fastedag, och det enda som är tillåtet att dricka är vatten med en nypa salt i. Inget som helst arbete får utföras, utan dagen skall tillbringas i självrannsakan och bön för de avlidna. Vid solnedgången hålls en lång bönestund bland de avlidnas gravar.
De följande två dagarna är också dämpade, men soppa och getmjölk tillåts. Denna fasta bryts vid middagstid den fjärde dagen då man firar att Odo sändes tillbaka en tid för att undervisa sina lärjungar om Etins härlighet. Återstoden av den fjärde dagen firas med stora måltider och traditionella dalkiska folksånger om Etins härlighet och solserafernas rättrådighet.
Odos återförening med världssjälen (Síttat)
54 dagar efter Odos återkomst till sina följeslagare firas hans återförening med världssjälen. Det var på denna dag som Odo hade fullbordat sin undervisning och sina profetior. Han återvände till sin grav tillsammans med sina följeslagare, lade sig ner och gav upp andan. Av tradition skall man denna dag föra med sig en gåva till kyrkan. För handelsmän betyder detta en gåva i silver, men många ger bröd, säd, fisk, vin eller t.o.m. boskap.
Káso Dericõs dag (S:t Dericusdagen)
Detta är en stor dag på Caddo då Dericõ anses vara hela munkväsendets fader. Det är dennes levnadsregel som de flesta munkar på Caddo följer. Det är vanligt att på Káso Dericõs dag besöka kloster och ge gåvor till munkarna. Det händer även (men det är ovanligt) att eremiter lämnar sina grottor och berg för att be med andra munkar denna dag. Det sägs också att detta är en särdeles bra dag att påbörja pilgrimsfärder på.
Skördefesten
Den första dagen i Varno månad är skördedagen. Det innebär dock inte att man arbetar på sin skörd, tvärtom. Det är en vilodag som kännetecknas av en stor höstmarknad och mycket mat och dryck. Det är en folkfest utan like, med mycket sång och dans. Man tackar Etin för skörden och tar med sig lite av förstlingsfrukten till soltemplet i form av antingen säd, grönsaker, frukt eller bröd. Detta offer fördelas följande dag bland de fattiga.
Oxfesten
Oxfesten är en urgammal tradition bland dalkerna och går tillbaka till tiden före Odo. Då det nämns i den Gyllene Boken att den store profeten själv en gång firade Oxfesten anses det helt i sin ordning att behålla högtiden. Denna dag hänger man girlanger av blommor och växter på sina oxar och smörjer dem med parfym som tack för deras tunga arbete på fälten. Man ger dem god mat att äta och tvättar dem noggrant. Dalkerna själva äter aldrig kött på denna dag utan håller sig till grönsaker och mjölkprodukter.
Mörkerdagen (Hemakiõs dag)
Under natten som leder till Mörkerdagen låter man inte elden, vaxljusen och lyktorna slockna i husen på Caddo. Det sägs att om man slumrar i mörker denna natt kan den mörka frestaren Hemakiõs (på fastlandet kallad Hemaquiel) komma och stjäla ens ande från Etin. Under själva Mörkerdagen håller man sig gärna inomhus, och det anses osäkert att resa och färdas på vägar och hav. Om man är på vandring brukar en troende slå läger för dagen, och sedan fortsätta resan följande dag. Munkar håller sig av tradition helt ensamma hela denna dag för att kasta ut mörkret ur sin egen själ genom rannsakan och bön. Vanligt folk brukar av sed storstäda sina hus denna dag, och vid solnedgången hålls måltider i varje nystädat hus där familjens överhuvud leder hushållet i bön. Man tackar Etin för att man inte längre behöver frukta mörkret, eftersom Etins ljus nu lyser inom dem.
Den Lysande Vägens rena Läras dag
Under denna dag tackar dalkerna Etin för att han uppenbarat den Lysande Vägen genom Odos uppenbarelse. Soltemplen fylls med enorma brinnande vaxljus tidigt på morgonen, och dessa brinner sedan ända tills solnedgången. Mitt på dagen firas soltimmen, och man lovprisar Etin för att han genom profeten spridit sitt ljus till världens alla folk.
Solserafernas dagar
Efter sitt insomnande tog Etin Odo till sitt rike bortom världarna och visade honom vad som väntade de som troget tjänat honom. Bl.a. fick Odo se tio enorma andeväsen som stod närmast Etin och som sken med samma ljus. Dessa var solseraferna, som till Etin är vad solstrålar är till solen. Solseraferna var tio till antalet och har fått sin plats i den dalkiska kalendern. Desutom firas ljusandarna (heliga andeväsen), solandarna (som står närmast Altor) och själen (den troendes själ är kallad att var i samma närhet till Etin som övriga andeväsen).
(Sista Odosdagen i Etino) - (Solandarnas dag) -
Sista Odosdagen i Ántio - Reigómin - Visheten
(Sista Odosdagen i Íloio) - (Ljusandarnas dag) -
Sista Odosdagen i Gíoppo - Úro - Budbäraren
Sista Odosdagen i Pótio - Halio - Sångaren
Sista Odosdagen i Ossio - Érraval - Livgivaren
Sista Odosdagen i Héko - Gavadiõ - Krigaren
Sista Odosdagen i Agiollo - Tilámenin - Vägvisaren
(Sista Odosdagen i Oleirõ) - (Själens dag) -
Sista Odosdagen i Varno - Timeráddei - Vandraren
Sista Odosdagen i Ibattio - Irómea - Beskyddaren
Sista Odosdagen i Iddo - Civariõ - Dödsbringaren
Ångerdag - Aggardiõ - Domaren
Solserafernas dagar firas ofta med stor högtidlighet. Som exempel kan nämnas att man på Halios dag ofta har stora festligheter med folksång och dans, på Civariõs dag minns man de avlidna och för med sig matoffer och bränner mynta vid deras gravar, och Aggardiõs dag är en fastedag då man ber och rannsakar sin själ.
Tideräkning och högtider
Under åren 200-218 e.O. var Arcivallõ den lärde (Arcival) exark i Arno. Baserat på den äldre joriska tideräkningen utvecklade han ett nytt sätt att mäta tidens gång, ett system som kom att kallas den Arcivaliska tideräkningen. Bl.a. döpte Arcivallõ om alla månader eftersom de tidigare burit namn från kejsardömet Jorpagnas gamla gudar. Arcivallõ delade upp året i tolv månader, varav varje månad hade i snitt 29 dagar. Han lade sedan till ytterligare tolv festdagar utanför månaderna. Varje månad är indelade i två 14 dagars perioder, såkallade "Fortdagar" med en ledig "Odosdag" i mitten. Veckobegreppet används om de två festperioderna varje halvår, som kallas Vinterveckan och Sommarveckan.
ÉTINIS DÉLO (Etinsdag) - Vintersolstånd
Kuddio (Förstadag) - Den gudomlige Odos födelse
Botsdag
Étino (Etinne) 14 dagar
Ántio (Öppne) 29 dagar
Íloio (Kallte) 28 dagar
Gíoppo (Töe) 29 dagar
Pótio (Spire) 29 dagar
Ossio (Grodde) 31 dagar (två extra dagar i slutet av månaden för att sådden skal ta sig ordentligt)
Héko (Halve) 14 dagar
Múnedios Délo (Mundes dag)
Teirios Délo (Tyrs dag)
Ísetinis Délo (Justins dag)
TADOS DÉLO (Soldagen) - Sommarsolstånd
Turesis Délo (Tars dag)
Veridois Délo (Frids dag)
Laros Délo (Lars dag)
Héko (Halve) 14 dagar
Agiollo (Växte) 29 dagar
Oleirõ (Mogne) 29 dagar
Varno (Skörde) 29 dagar
Ibattio (Vile) 29 dagar
Iddo (Mörke )30 dagar (den trettonde dagen Hemaquiels)
Étino (Etinne) 14 dagar
Ångerdag
Sistadag
I mitten av varje fortdag kommer en s.k. Odosdag (Odonis Délo), då ingen rättroende arbetar, utan man tar en vilodag för att hedra Odos minne och tillbe Etin. På Caddo betyder det att man en timme före middagstid går till närmsta soltempel för att närvara vid soltimmen och middagsbönen. Av tradition skall man inte arbeta i onödan på Odonis Délo, utan vila och tillbringa tid med familj och vänner.
Förklaring av festdagarna
Étinis délio (Etinsdag) – vintersolstånd
Denna dag är inledningen på det nya året. Den kallas Etinsdag, då Etin var före allt annat. Man minns denna dag hur Etin skapade Altor ur det rådande mörkret och sedan besjälade världen med sig själv. Innan solen ännu gått upp samlas man i byns utkant (eller vid stadsportarna i städerna) och för sedan en solprocession genom samhället till närmsta ociott eller tados. Längst fram går en riark (eller bontisâl) med en lång stör på vars topp en enorm gyllene sol ler mot folket. Bakom denne går fyra läsare som mässar böner. Efter dem går tio fackelbärande kvinnor vilka symboliserar de tio solseraferna. Processen avslutas med en andaktsfull bönestund i helgedomen. Etinsdag är en vilodag och inget arbete tillåts de rättrogna om det inte är absolut nödvändigt.
Kuddio (Förstadag) - Den gudomlige Odos födelse
Det sägs att solen inte ville gå ner den dagen då Odo föddes, utan stannade uppe för att vaka över den nyfödde gossen även under natten. Odos födelse firas med att äta mycket sötsaker som honungsdoppade fikon, kanderade dadlar och sockerrörssaft. Det är därför en uppskattad högtid bland barnen. Detta är också en dag då barnlösa par för med sig honungskakor som ett offer till soltemplet för att be om Etins livgivande välsignelse. Honungskakorna läggs i en stor skål med varm klippgetsmjölk, en symbol för fertilitet. Riarker ber också denna dag för alla barn i församlingen och välsignar dem.
Botsdag
Botsdag är den dag då man försonas med rivaler och ovänner. Om man legat i osämja med sin granne är detta dagen att bjuda in dem till sitt hus och ödmjuka sig. Det anses som en synd mot Etin att vägra en sådan inbjudan. Stora försoningsmåltider hålls i hemmen runtom Caddo, och det har till och med hänt att konflikter på riksrådsnivå lösts denna dag.
Sommarveckan
Under sommarveckan minns man alla Odos lärjungar, i synnerhet dem som dagarna är uppkallade efter. I byarna är det vanligt att äldre män och kvinnor sitter utanför soltemplet och berättar historier om Odos alla följeslagare. Dessa berättarstunder är mycket populära bland barnen på Caddo, som ofta sitter vid de äldstes fötter större delen av dagen. Det är också vanligt att barn denna dag får ta emot sötsaker från de gamla – en symbol för att den äldre generationen för vidare den lära som de mottagit från den store profeten och dennes följeslagare.
Tados délo (Soldagen)
Detta är utan tvekan den största årliga högtiden på Caddo. Man firar denna dag den första uppenbarelsen Odo mottog från Etin på Odos udde. Det sägs att Odo efter sin uppenbarelse dansade i glädje och hänförelse. Soldansdagen är också sommarsolståndet, den längsta dagen på året. Den firas genom att man i gryningen möts vid närmsta soltemepel för att äta en rejäl frukost. Även fattiga och tiggare är välkomna till borden, då man av tradition tar med mat till dem också. När solen sedan går upp dansar man långdanser och ringdanser utanför helgedomen till dalkisk folkmusik tills solen står mitt på himlen. Av tradition dricker man vitt vin denna dag, vilket alltid bidrar till folkets glädje.
Om det mot förmodan skulle vara mulet på Caddo denna dag betraktas det som att Etin är missnöjd över sitt folks gärningar. Folket leds då av sin riark i en botbön som pågår ända tills Etins vrede bedarrat och solen åter kikar fram genom molntäcket. Botbönen (som alltid ackompanjeras av fasta) kan med andra ord pågå i många dagar, med endast korta avbrott för vatten och vila. Det har inte hänt på över trettio år att Etin visat ett sådant missnöje mot det dalksika folket.
Vid timmen före solnedgången på Tados délo samlas alltid präster, solmunkar och solriddare vid särskilda heliga platser för att tillbe Etin. Det är vid dessa samlingar som tadokanei, ”solandar”, frammanas av Etins tjänare. Det är en vacker och kraftfull ritual som tar många timmar. Runt midnattstid brukar solandarna manifestera sig i fantastiska ljusspel som påminner om brinnande norrsken. Är gudsmännen då tillräckligt starka kan de binda dessa solandar till olika föremål. Skulle man försöka göra detta av orena motiv slutar det sällan lyckligt. Vid Tados délo år 610 e.O. sägs det att en ung solriddare från Arno fattade eld och dog under ceremonin. Det framkom snart att han velat bruka solanden för att hämnas på sin bror, som trolovat sig med hans ungdomskärlek. Skulle det vara en mulen kväll ställs naturligtvis solande-ceremonin in, och återupptas inte igen förrän nästa år.
Ångerdag
Detta är solserafen Aggardiõs dag. Då Aggardiõ är domaren som alla tänkande varelser en gång kommer att stå inför är detta en dag att ångra sina synder. Det är en strikt fastedag, och det anses oansvarigt att roa sig med spel, vin, sång eller dans. Riktigt svåra synder och brott mot Etins sex bud tas upp med riarken, som föreskriver rätt botgöring för den ångerfyllde.
Sistadag
Under årets sista dag tackar man Etin för året som gått. Man för med sig symboliska tacksägelsegåvor till soltemplet och mottar en välsignelse från riarken för det nya året. Av gammal sedvänja tömmer riarken en slev varm honung över varje församlingsmedlems huvud, vilket symboliserar Etins varma och livgivande ljus för det kommande året. Man äter av tradition fet mat och dricker varm grädde med mynta som en förebild på att det kommande året skall medföra välgång.
Andra högtidsdagar (ett urval)
1 Gíoppo - Heliga Källors Dag
21 Gíoppo - Díddepio (Vårdagjämningen)
12 Pótio - Násatus (Odos insomnande)
16 Pótio - Hássat (Odos tillbakavändande till de levande)
10 Héko - Síttat (Odos återförening med världssjälen)
18 Héko - Káso Dericõs dag (S:t Dericusdagen)
1 Varno - Skördefesten
3 Iddo - Oxfesten
13 Iddo - Mörkerdagen (Hemakiõs dag)
14 Étino - Den Lysande Vägens rena Lära
Nästan varje dag under året tillägnas ett helgon (män och kvinnor som gudomligförklarats för sin helighets skull), en helig plats eller händelse. De är för många för att nämnas här, och dessutom finns det många lokala variationer. Helgonet, platsen eller händelsen är alltid temat under middagsbönen som beds varje dag i varje tempel och kloster.
Heliga Källors Dag
Ända sedan tiden före Odo har källor ansetts heliga av dalkerna. I den gamla tron var vattnet och himlen sammanlänkade genom Earôs och Tamans äktenskap. I den dalkiska grenen av den Lysande Vägen ses vattnet som Etins livsblod som flödar genom skapelsen. Solens ljus och källornas vatten är vad som ger Altor liv. På de Heliga Källornas Dag vallfärdar man till någon av Caddos många heliga källor. En riark eller bontisâl välsignar källan genom en kort ceremoni. Man dricker sedan ur källorna, då det sägs att vattnet har en helande och livgivande kraft. Det finns många historier om mirakulösa tillfrisknanden just denna dag.
Vårdagjämningen (Díddepio)
På denna dag firar man med stora festligheter att mörkret blivit övervunnet av Ljuset. Det är en marknadsdag då många byar kommer samman för att sälja sina respektive varor till varandra och äta god mat. I städerna samlas man på torg och gator för att handla, äta och dricka. Det är vanligt att diverse tävlingar hålls, och mest populär bland dessa är naturligtvis bågskyttetävlingen. Det är populärt att gifta sig denna dag då det sägs att Etin välsignar med nytt liv. Få människor arbetar under Díddepio utan tar ledigt för att fira i goda vänners lag.
Odos insomnande (Násatus)
Denna dag firas i åminnelse av den store profetens död. Det är en sorgedag och man klär sig på Caddo av sedvänja alltid i svart från soluppgången. Det är också en fastedag, och det enda som är tillåtet att dricka är vatten med en nypa salt i. Inget som helst arbete får utföras, utan dagen skall tillbringas i självrannsakan och bön för de avlidna. Vid solnedgången hålls en lång bönestund bland de avlidnas gravar.
De följande två dagarna är också dämpade, men soppa och getmjölk tillåts. Denna fasta bryts vid middagstid den fjärde dagen då man firar att Odo sändes tillbaka en tid för att undervisa sina lärjungar om Etins härlighet. Återstoden av den fjärde dagen firas med stora måltider och traditionella dalkiska folksånger om Etins härlighet och solserafernas rättrådighet.
Odos återförening med världssjälen (Síttat)
54 dagar efter Odos återkomst till sina följeslagare firas hans återförening med världssjälen. Det var på denna dag som Odo hade fullbordat sin undervisning och sina profetior. Han återvände till sin grav tillsammans med sina följeslagare, lade sig ner och gav upp andan. Av tradition skall man denna dag föra med sig en gåva till kyrkan. För handelsmän betyder detta en gåva i silver, men många ger bröd, säd, fisk, vin eller t.o.m. boskap.
Káso Dericõs dag (S:t Dericusdagen)
Detta är en stor dag på Caddo då Dericõ anses vara hela munkväsendets fader. Det är dennes levnadsregel som de flesta munkar på Caddo följer. Det är vanligt att på Káso Dericõs dag besöka kloster och ge gåvor till munkarna. Det händer även (men det är ovanligt) att eremiter lämnar sina grottor och berg för att be med andra munkar denna dag. Det sägs också att detta är en särdeles bra dag att påbörja pilgrimsfärder på.
Skördefesten
Den första dagen i Varno månad är skördedagen. Det innebär dock inte att man arbetar på sin skörd, tvärtom. Det är en vilodag som kännetecknas av en stor höstmarknad och mycket mat och dryck. Det är en folkfest utan like, med mycket sång och dans. Man tackar Etin för skörden och tar med sig lite av förstlingsfrukten till soltemplet i form av antingen säd, grönsaker, frukt eller bröd. Detta offer fördelas följande dag bland de fattiga.
Oxfesten
Oxfesten är en urgammal tradition bland dalkerna och går tillbaka till tiden före Odo. Då det nämns i den Gyllene Boken att den store profeten själv en gång firade Oxfesten anses det helt i sin ordning att behålla högtiden. Denna dag hänger man girlanger av blommor och växter på sina oxar och smörjer dem med parfym som tack för deras tunga arbete på fälten. Man ger dem god mat att äta och tvättar dem noggrant. Dalkerna själva äter aldrig kött på denna dag utan håller sig till grönsaker och mjölkprodukter.
Mörkerdagen (Hemakiõs dag)
Under natten som leder till Mörkerdagen låter man inte elden, vaxljusen och lyktorna slockna i husen på Caddo. Det sägs att om man slumrar i mörker denna natt kan den mörka frestaren Hemakiõs (på fastlandet kallad Hemaquiel) komma och stjäla ens ande från Etin. Under själva Mörkerdagen håller man sig gärna inomhus, och det anses osäkert att resa och färdas på vägar och hav. Om man är på vandring brukar en troende slå läger för dagen, och sedan fortsätta resan följande dag. Munkar håller sig av tradition helt ensamma hela denna dag för att kasta ut mörkret ur sin egen själ genom rannsakan och bön. Vanligt folk brukar av sed storstäda sina hus denna dag, och vid solnedgången hålls måltider i varje nystädat hus där familjens överhuvud leder hushållet i bön. Man tackar Etin för att man inte längre behöver frukta mörkret, eftersom Etins ljus nu lyser inom dem.
Den Lysande Vägens rena Läras dag
Under denna dag tackar dalkerna Etin för att han uppenbarat den Lysande Vägen genom Odos uppenbarelse. Soltemplen fylls med enorma brinnande vaxljus tidigt på morgonen, och dessa brinner sedan ända tills solnedgången. Mitt på dagen firas soltimmen, och man lovprisar Etin för att han genom profeten spridit sitt ljus till världens alla folk.
Solserafernas dagar
Efter sitt insomnande tog Etin Odo till sitt rike bortom världarna och visade honom vad som väntade de som troget tjänat honom. Bl.a. fick Odo se tio enorma andeväsen som stod närmast Etin och som sken med samma ljus. Dessa var solseraferna, som till Etin är vad solstrålar är till solen. Solseraferna var tio till antalet och har fått sin plats i den dalkiska kalendern. Desutom firas ljusandarna (heliga andeväsen), solandarna (som står närmast Altor) och själen (den troendes själ är kallad att var i samma närhet till Etin som övriga andeväsen).
(Sista Odosdagen i Etino) - (Solandarnas dag) -
Sista Odosdagen i Ántio - Reigómin - Visheten
(Sista Odosdagen i Íloio) - (Ljusandarnas dag) -
Sista Odosdagen i Gíoppo - Úro - Budbäraren
Sista Odosdagen i Pótio - Halio - Sångaren
Sista Odosdagen i Ossio - Érraval - Livgivaren
Sista Odosdagen i Héko - Gavadiõ - Krigaren
Sista Odosdagen i Agiollo - Tilámenin - Vägvisaren
(Sista Odosdagen i Oleirõ) - (Själens dag) -
Sista Odosdagen i Varno - Timeráddei - Vandraren
Sista Odosdagen i Ibattio - Irómea - Beskyddaren
Sista Odosdagen i Iddo - Civariõ - Dödsbringaren
Ångerdag - Aggardiõ - Domaren
Solserafernas dagar firas ofta med stor högtidlighet. Som exempel kan nämnas att man på Halios dag ofta har stora festligheter med folksång och dans, på Civariõs dag minns man de avlidna och för med sig matoffer och bränner mynta vid deras gravar, och Aggardiõs dag är en fastedag då man ber och rannsakar sin själ.
Som bekant är dalkiska ett tonspråk, dvs. förändringar i tonhöjd vid uttalet av ett ord är betydelseskiljande. (Det är skillnad på t.ex. írnoi "fattig och irnoi "vit"...) Svårigheten för utlänningar att höra skillnaderna kan jämföras med svårigheten som många utlänningar har att höra skillnad på svenskans tomten (som gillar att käka gröt) och tomten (som huset står på). (Svenskan är dock inget tonspråk.) Följande är tänkt som en liten handledning till den som skapar dalkiska ord att sätta ut accenttecknen på rätt plats.
Toner i dalkiska:
I dalkiskan finns två toner, en stigande och en fallande. Varje stavelse måste vara stigande, fallande eller obetonad. I skrift sätts endast den uppåtgående tonen ut. Var nedåtgående toner ligger i ett ord följer nämligen dessa (enkla
)regler:
1. Enstaviga ord kan inte vara obetonade.
2. Ett nasalt o (õ) kan aldrig ha en stigande ton.
3. Stavelser med olika toner ligger inte intill varandra utan måste separeras med en obetonad stavelse, se dock 7.
4. Två fallande toner kan aldrig ligga intill varandra.
5. De ”korta” diftongerna ei och oi kan inte ha stigande ton. Övriga diftonger kan i sällsynta fall ha stigande ton om de inte ligger i slutet av ord i vilket fall de räknas som korta.
6. I tvåstaviga eller flerstaviga ord är, om inget annat anges, alltid den första stavelsen fallande och den andra obetonad. Om första stavelsen är stigande är också då den andra obetonad.
7. Om en stigande ton ligger på den andra stavelsen i ett tvåstavigt ord är den första alltid fallande.
8. Om den andra stavelsen i ett ord är stigande måste den första vara obetonad.
9. Två obetonade stavelser kan aldrig följa på varandra i ett ord.
Jag hoppas att alla blev mycket klokare nu!
Toner i dalkiska:
I dalkiskan finns två toner, en stigande och en fallande. Varje stavelse måste vara stigande, fallande eller obetonad. I skrift sätts endast den uppåtgående tonen ut. Var nedåtgående toner ligger i ett ord följer nämligen dessa (enkla
)regler:1. Enstaviga ord kan inte vara obetonade.
2. Ett nasalt o (õ) kan aldrig ha en stigande ton.
3. Stavelser med olika toner ligger inte intill varandra utan måste separeras med en obetonad stavelse, se dock 7.
4. Två fallande toner kan aldrig ligga intill varandra.
5. De ”korta” diftongerna ei och oi kan inte ha stigande ton. Övriga diftonger kan i sällsynta fall ha stigande ton om de inte ligger i slutet av ord i vilket fall de räknas som korta.
6. I tvåstaviga eller flerstaviga ord är, om inget annat anges, alltid den första stavelsen fallande och den andra obetonad. Om första stavelsen är stigande är också då den andra obetonad.
7. Om en stigande ton ligger på den andra stavelsen i ett tvåstavigt ord är den första alltid fallande.
8. Om den andra stavelsen i ett ord är stigande måste den första vara obetonad.
9. Två obetonade stavelser kan aldrig följa på varandra i ett ord.
Jag hoppas att alla blev mycket klokare nu!
Släng upp detta i Wikin! Det är bra för den som vill lära sig dalkiska (om han redan bemästrat klingon). Fatta vilka nördar vi är, men där här är helt lysande!Adragoor skrev:Som bekant är dalkiska ett tonspråk, dvs. förändringar i tonhöjd vid uttalet av ett ord är betydelseskiljande. (Det är skillnad på t.ex. írnoi "fattig och irnoi "vit"...) Svårigheten för utlänningar att höra skillnaderna kan jämföras med svårigheten som många utlänningar har att höra skillnad på svenskans tomten (som gillar att käka gröt) och tomten (som huset står på). (Svenskan är dock inget tonspråk.) Följande är tänkt som en liten handledning till den som skapar dalkiska ord att sätta ut accenttecknen på rätt plats.
Toner i dalkiska:
I dalkiskan finns två toner, en stigande och en fallande. Varje stavelse måste vara stigande, fallande eller obetonad. I skrift sätts endast den uppåtgående tonen ut. Var nedåtgående toner ligger i ett ord följer nämligen dessa (enkla
1. Enstaviga ord kan inte vara obetonade.
2. Ett nasalt o (õ) kan aldrig ha en stigande ton.
3. Stavelser med olika toner ligger inte intill varandra utan måste separeras med en obetonad stavelse, se dock 7.
4. Två fallande toner kan aldrig ligga intill varandra.
5. De ”korta” diftongerna ei och oi kan inte ha stigande ton. Övriga diftonger kan i sällsynta fall ha stigande ton om de inte ligger i slutet av ord i vilket fall de räknas som korta.
6. I tvåstaviga eller flerstaviga ord är, om inget annat anges, alltid den första stavelsen fallande och den andra obetonad. Om första stavelsen är stigande är också då den andra obetonad.
7. Om en stigande ton ligger på den andra stavelsen i ett tvåstavigt ord är den första alltid fallande.
8. Om den andra stavelsen i ett ord är stigande måste den första vara obetonad.
9. Två obetonade stavelser kan aldrig följa på varandra i ett ord.
Jag hoppas att alla blev mycket klokare nu!
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Ett mycket bra sådant tycker jag, kanner mig bearat over att du anvant min losning!anders skrev:Då gör vi ett nytt försök...
Tideräkning och högtider
Ett par klargoranden bara; om Díddepio (Vårdagjämningen) skal infalla på den astronomiska vardagjamningen och inte ha blivit forskjuten (vilket den sakert kan ha blivit under århundrerna) så ar ratt datum 17 Gíoppo (Töe). Sen om du bara skal ha en Odosdag i månaden så kan kanske ordet "Sista" tas bort nar du listar Solserafernas dagar?
Forovrigt mycket bra beskrivningar av hogtidsdagarna, gillade Oxfesten och beskrivningen av Hemakiõs dag, en dag som jag bara la till i kalendern som en ide att utveckla vidare, något den nu ar!
Det här blir ju jättebra. Får ta lite copy-paste av valda delar sedan till Kardien. En tanke bara - en Odosdag per månad. Det blir ganska lite vila det, om man bara är ledig på Odosdagen. (De är i värsta fall ledig 1 dag per månad. Själv har jag ~9 lediga dagar per månad och vad jag förstått så var det inte så mycket lägre i medeltida europa, när man lägger ihop söndagar med andra lediga dagar).birkebeineren skrev:anders skrev:Då gör vi ett nytt försök...
Tideräkning och högtider
(Du har ju lagt till en massa andra dagar, och det är väl egentligen inte något annat än det jag menar, men man kanske bara borde tydliggöra det? Att de är lediga mer alltså...)
dalkiska paradigm
Lite mer att gotta sig i för den som blir upphetsad av substantivböjning på dalkiska...
Oleirnea dop – de tre stora deklinationerna
Första deklinationen, ord på -o
úggo, hus
s. pl.
abs. úggo úggoi
erg. úggoni úggoini
gen. úggos úggois
inst. úggúni úggúnoi
Andra deklinationen, ord på –in och –õ.
Notera hur absolutiv är likadant i singular och plural samt hur ett i faller bort i ergativ plural. Lägg dessutom märke till att det nasala õ utvecklas till on när det följs av en vokal.
cassin, hjärna
s. pl.
abs. cassin cassin
erg. cassini cassoini
gen. cassinis cassinois
inst. cassinúni cassinúnoi
dottiõ, kedja
s. pl.
abs. dottiõ dottiõ
erg. dottioni dottoini
gen. dottionis dottoinis
inst. dottionúni dottionúnoi
Étin
abs. Étin
erg. Étini
gen. Étinis
inst. Étinúni
Tredje deklinationen, ord på –ei och -i
Notera hur ett ei eller i faller bort när ändelsen börjar på oi, samt hur ett v utvecklas i mötet mellan ei/i och u i instrumentalis.
hassi, pensel
s. pl.
abs. hassi hassoi
erg. hassini hassoini
gen. hassis hassois
inst. hassivúni hassivúnoi
kappei, son
s. pl.
abs. kappei kappoi
erg. kappeini kappoini
gen. kappeis kappois
inst. kappeivúni kappeivúnoi
Sók év – de två små deklinationerna
Fjärde deklinationen, ord på –us
Notera att endast instrumentalis har olika böjning för singular och plural, samt att genitiv och absolutiv är lika.
tannus, regel
s. pl.
abs. tannus tannus
erg. tannusi tannusi
gen. tannus tannus
inst. tannusúni tannusúnoi
Femte deklinationen, ord på-at
Notera hur t ombildas till d eller faller bort helt.
ámat, timme
s. pl.
abs. ámat ámadoi
erg. ámani ámadíni
gen. ámas ámois
inst. ámadúni ámadúnoi
Oleirnea dop – de tre stora deklinationerna
Första deklinationen, ord på -o
úggo, hus
s. pl.
abs. úggo úggoi
erg. úggoni úggoini
gen. úggos úggois
inst. úggúni úggúnoi
Andra deklinationen, ord på –in och –õ.
Notera hur absolutiv är likadant i singular och plural samt hur ett i faller bort i ergativ plural. Lägg dessutom märke till att det nasala õ utvecklas till on när det följs av en vokal.
cassin, hjärna
s. pl.
abs. cassin cassin
erg. cassini cassoini
gen. cassinis cassinois
inst. cassinúni cassinúnoi
dottiõ, kedja
s. pl.
abs. dottiõ dottiõ
erg. dottioni dottoini
gen. dottionis dottoinis
inst. dottionúni dottionúnoi
Étin
abs. Étin
erg. Étini
gen. Étinis
inst. Étinúni
Tredje deklinationen, ord på –ei och -i
Notera hur ett ei eller i faller bort när ändelsen börjar på oi, samt hur ett v utvecklas i mötet mellan ei/i och u i instrumentalis.
hassi, pensel
s. pl.
abs. hassi hassoi
erg. hassini hassoini
gen. hassis hassois
inst. hassivúni hassivúnoi
kappei, son
s. pl.
abs. kappei kappoi
erg. kappeini kappoini
gen. kappeis kappois
inst. kappeivúni kappeivúnoi
Sók év – de två små deklinationerna
Fjärde deklinationen, ord på –us
Notera att endast instrumentalis har olika böjning för singular och plural, samt att genitiv och absolutiv är lika.
tannus, regel
s. pl.
abs. tannus tannus
erg. tannusi tannusi
gen. tannus tannus
inst. tannusúni tannusúnoi
Femte deklinationen, ord på-at
Notera hur t ombildas till d eller faller bort helt.
ámat, timme
s. pl.
abs. ámat ámadoi
erg. ámani ámadíni
gen. ámas ámois
inst. ámadúni ámadúnoi
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Det har med en Odosdag i månaden (i midten) ar något jag kommit upp med, men precis som master Anders har gjort, så ar tanken att flera helgdagar tillkommer utover dessa. Odosdagen ligger mellan två såkallade Fortdagar, perioder om 14, så att den genomsnittliga månaden (undantag finns) blir på 14+1+14=29 dagar.Regil skrev:Det här blir ju jättebra. Får ta lite copy-paste av valda delar sedan till Kardien. En tanke bara - en Odosdag per månad. Det blir ganska lite vila det, om man bara är ledig på Odosdagen. (De är i värsta fall ledig 1 dag per månad. Själv har jag ~9 lediga dagar per månad och vad jag förstått så var det inte så mycket lägre i medeltida europa, när man lägger ihop söndagar med andra lediga dagar).
(Du har ju lagt till en massa andra dagar, och det är väl egentligen inte något annat än det jag menar, men man kanske bara borde tydliggöra det? Att de är lediga mer alltså...)
Den Arcivaliska kalendern som jag lagt upp i tråden for Altorisk Tiderakning ar tankt som en mall att bygga vidare på, vissa helgdagar ar gemensamma for alla lander som anvander kalendern, aven om de kan ha andra namn och lite olik innebord, medans andra helgdagar tillkommer i de olika landernas och ar unika har. Arcivals kalender anvands framst av lander som bekanner sig till någon gren av den Lysande Vagen men aven i andra lander dar tron inte ar lika stark har grundsystemet anammats.
Kardien och Zorakin har kanske de samma helgdagarna (men inte exakt de samma som Caddo) medans exempelvis Berendien har många egna med anknytningar till de Unga Gudarna och Erebos kanske bytt Etinsdag med en helgdag tillagnat Frashikel?
Hanger ni med?
Jag hänger helt och hållet med, birke! Jag hade (miss)uppfattat det som att den fanns en Odosdag i mitten av varje fortdag, men så var ju uppenbarligen inte fallet när jag läste det igen. En Odosdag i månaden är tillräckligt med tanke på alla lokala högtider och festedagar... Jag ändrar i masterdokumentet.
Adragoor: Eftersom du är bättre på dalkiska än vad jag är, kan du hjälpa mig att påpeka uppenbara gramatiska fel? Om du vill rätta mina texter, utgå från dokumentet i min signatur - då det är den senaste versionen. Jag har redan justerat de fel jag själv hittat.
Jag hade (miss)uppfattat det som att den fanns en Odosdag i mitten av varje fortdag, men så var ju uppenbarligen inte fallet när jag läste det igen. En Odosdag i månaden är tillräckligt med tanke på alla lokala högtider och festedagar... Jag ändrar i masterdokumentet.Adragoor: Eftersom du är bättre på dalkiska än vad jag är, kan du hjälpa mig att påpeka uppenbara gramatiska fel? Om du vill rätta mina texter, utgå från dokumentet i min signatur - då det är den senaste versionen. Jag har redan justerat de fel jag själv hittat.
Senast redigerad av anders den 2007-11-15 16:40, redigerad totalt 1 gånger.