Gillade utredningen av de olika folken och anknytningarna till övriga Ereb (och Akrogal).
Orghin
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 6782
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 6782
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Sanithsid är mer av ett organiserat feodalt rike än Orghin, tack vare Isherrarnas stöd. Orghin med dess tjugiska barbarfolk ser jag som ett splittrat Jorduashur, med mäktiga hövdingar och jarlar men utan egentlig gemnsam organisation. Endast mot ickeorghiner binder de sig samman i försvar och möts vid hövdingamöten.
Brior föreställer sig det så här på annat forum:
Sanithsid tror jag har fanor och vapensköld, men eftersom det är tabu att beträda deras ö/kontinent-halva så är nästan allt om dem okänt.
Så här kan en sanithsid se ut, fast med blå hud. http://www.keithparkinson.com/art/kpnorthw.jpg
Brior föreställer sig det så här på annat forum:
Det är dessa tankar jag försökt koppla ihop med när jag skrev om Orghins historia och folk tidigare i tråden.De länder som ligger bortom havet i riktning nordost-nordnordost från Trakorien har för mig alltid framstått som en aning vaga. Det som i Ereb-boxen kallas Jorduashur går omedelbart bort eftersom jag inte hittat på det och heller inte har något begrepp om det. Mina egna skapelser Orghin och blåhudingar nämns däremot i romanen Svavelvinter.
Jag föreställer mig att det i nordost finns en stor och mycket glest befolkad arkipelag av grönländskt snitt. Här finns naturfolkstammar men även inflyttade sydlänningar som delvis blandats med urfolken längs kusterna. Blåhudingar är ett isfolk av okänt ursprung vilket också finns mer eller mindre uppblandat med de andra människorna. Längre in bland öarna finns ett feodalt område som kallas Sanithsid befolkat av mer renblodiga blåhudingar. De har blekblå hud, tål värme illa och reser därför sällan från hemtrakterna, men handlar med sydligare folk vid kusten. De har en välutvecklad men egenartad kultur om vilket man inte vet så mycket. Begreppen "Sanithsider" och "blåhudingar" används söderut ofta synonymt och ganska slarvigt om alla blekhudingar som kommer från arkipelagen.
Sanithsid tror jag har fanor och vapensköld, men eftersom det är tabu att beträda deras ö/kontinent-halva så är nästan allt om dem okänt.
Så här kan en sanithsid se ut, fast med blå hud. http://www.keithparkinson.com/art/kpnorthw.jpg
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 6782
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Skulle det vara en idé att dra vidare inspiration av den här bilden och låta blåhudingarna ha en slags ödlor som riddjur?Mikael skrev:Sanithsid tror jag har fanor och vapensköld, men eftersom det är tabu att beträda deras ö/kontinent-halva så är nästan allt om dem okänt.
Så här kan en sanithsid se ut, fast med blå hud. http://www.keithparkinson.com/art/kpnorthw.jpg
Eller kanske angyner (tror heter de så) från Monsterboken II?
Precis min tanke.birkebeineren skrev:Skulle det vara en idé att dra vidare inspiration av den här bilden och låta blåhudingarna ha en slags ödlor som riddjur?Mikael skrev:Sanithsid tror jag har fanor och vapensköld, men eftersom det är tabu att beträda deras ö/kontinent-halva så är nästan allt om dem okänt.
Så här kan en sanithsid se ut, fast med blå hud. http://www.keithparkinson.com/art/kpnorthw.jpg
Eller kanske angyner (tror heter de så) från Monsterboken II?
Angyner utan päls, vilka då inte ät tontons!
Vilken intressant tråd! En sak har fångat mitt särskilda intresse – Shargerna.
Vad vet vi om Shargerna egentligen? Jag ser det som Mikael skrivit, och det är intressant. Men jag undrar vad som kännetecknar dem som ras, hur de ut, har de något gemensamt mål, etc.
Jag ser att Spelknepe sa att de nämns eller beskrivs i Monster och Män. Är det någon som har tillgång till en översikt av den informationen???
Vad vet vi om Shargerna egentligen? Jag ser det som Mikael skrivit, och det är intressant. Men jag undrar vad som kännetecknar dem som ras, hur de ut, har de något gemensamt mål, etc.
Jag ser att Spelknepe sa att de nämns eller beskrivs i Monster och Män. Är det någon som har tillgång till en översikt av den informationen???
Shargerna är ett nomadiserande folk på de stora kalla vidderna i norra Ereb. De är ett sällsynt folk som lever på slätter och frusna ödemarker. De tål och kan uthärda låga temperaturer utan att frysa, men klär sig ändå i päls och läder. De är grovhuggna med kraftiga runda näsor. Männen är oftast skallig med möjligen en låg krans kring skallbasen, kvinnor har även de tunnt hår. Männen har mycket riklig skäggväxt ända upp under ögonen. De har mkt god syn och visst mörkerseende. De livnär sig på fiske jakt och boskapsskötsel. De vet hur man utnyttjar djur och natur för att överleva i deras livsmiljö. De är skickliga krigare och utkämpar ibland stamkrig aveende revir och vattenrättigheter. Sammansattbåge och spjut är deras favoritvapen. De som har riddjur använder även lans. Medelstor sköld och nitläder bärs av de bäst rustade. De saknar kunskapen om metalurgin och är därför tvugna att byta till sig nya metallvaror från andra. Många shargiska krigare är så fattiga att de tvingas ha stenspetsar på sina vapen. M&M s 36.
*Jag inser att jag mixat Sharger med Magirer så ersätt det jag skrivit om shargerna i historien om Orghin med Magirer.
Har nu justerat texten!
*Jag inser att jag mixat Sharger med Magirer så ersätt det jag skrivit om shargerna i historien om Orghin med Magirer.
Har nu justerat texten!
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 6782
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Tankar om...
Tjuger - isbarbarerna
Allmänt: Nargurierna som gjorde den Första vandringen gick över isarna mot Orghin under den köldperiod som inföll mot slutet av Bronsets Ålder. Inga andra kunde förstå deras val men utvandrarna var fyllda av en religiös övertygelse och gick i sin Gudinnas spår in i kölden. De tillhörde alla en numera splittrad stam kallad tjugerna vars klaner numera är mer kända som isbarbarer bland övriga folk.
Utseende: De flesta tjuger tillhörde ursprungligen osroghurernas blod även om några noroghuriska klaner fanns med under den tidiga historien. Begreppen är numera borta ur de tjugiska språken då inga noroghurerna finns kvar i Orghin och alla nargurier här har de osroghuriska kännetecknen, smal kroppsbyggnad, mörkt hår och gröna ögon. Orghinsk blod i ådrorna har hos många gett upphov till skiftningar i blått. Tjugerna låter håret växa långt och binder det gärna upp, männen har alla kraftiga skägg. Kläderna görs i skinn och av tjocka pälsar, främst från den orghinska mammuten. Tjugernas mössor är ofta rikt dekorerade och bärs som en statussymbol. De smycken som används är bärnstenspärlor inflätad i håret och hängande i band rundt halsen, alla kvinnor har också en liten vit ketalsk sten i ett av dessa.
Uppträdande: Av de narguriska folken är tjugerna de mest hårdföra och detta präglar deras sätt och leverne. De är normalt tystlåtna och lugna, handlar självsäkert och genomtänkt, men i krig och fest är de fruktansvärda. Då tar en villskap över som endast bärsärkar och hammskiftare hos andra folk kan mäta sig med. Tjugerna värderar vänskap mycket högt och behandlar alla andra som jämnlika tills de eventuelt bevisar något annat. Få andra folk är lika envisa som tjugerna. Det dagliga livet i de tätt sammanknutna klanerna kännetecknas av samarbete och att allas sysslor är lika mycket värda, men också av skrockfullhet och en uppsjö med olika tabun. De lever av jakt, fiske och småskalig handel med sina avlägsna fränder i Barbia och Jorduashur, ibland med akrogalier, och också med blåhudingarna längre norrut i Orghin. Sanithsiderna i väster existerar inte och har heller alldrig existerat i tjugernas ögon. Plundringsräder söderut förekommer, initierade av Gudinnan, och dessa utgår från huggna isflak fyllda med runritsad magi.
Religion: Tjugerna tror att alla narguriers gudinna, a Nahri guhr, lämnade skogen och försvann med vinden mot norr. Ibland kommer hon tillbaka i skepnad av Inashtar, elden, krigets och de ohämmade lustarnas gudinna, och de spontana fester som då uppstår varar gärna i flera dagar. Förfäderna vördas men då inga sjamaner finns hos tjugerna och kontakten med andarna sköts av varje familjs kvinnor, präglas detta förhållande mera av tradition än den ständiga kontakt som många andra nargurier har genom sina vindor. Alla kvinnor anses också ha Inashavi – del av gudinnans väsen, och har därfor en stark ställning bland tjugerna. Runritsarna, tarkherna, har däremot mycket stor makt och dessa visas en närmast religiös respekt. Förhållandet till Isherrarna längst i norr varierar mellan klanerna, men anses generelt som existenser man undviker men lämnar offer till for säkerhets skuld.
Språk: Isbarbarerna talar dialekter tillhörande den tjugiska språkfamiljen, en förgrening av narguri mest lik barbiska. Tvärtom vad Erebs lärde tror så har tjugerna ett skriftspråk men de använder detta endast till magisk runritsning och hurvida det går att använda i text är okänd. Det är baserad på det norddvärgiska kardûr och har även lånat från sanithsidernas skrift.
Tjuger - isbarbarerna
Allmänt: Nargurierna som gjorde den Första vandringen gick över isarna mot Orghin under den köldperiod som inföll mot slutet av Bronsets Ålder. Inga andra kunde förstå deras val men utvandrarna var fyllda av en religiös övertygelse och gick i sin Gudinnas spår in i kölden. De tillhörde alla en numera splittrad stam kallad tjugerna vars klaner numera är mer kända som isbarbarer bland övriga folk.
Utseende: De flesta tjuger tillhörde ursprungligen osroghurernas blod även om några noroghuriska klaner fanns med under den tidiga historien. Begreppen är numera borta ur de tjugiska språken då inga noroghurerna finns kvar i Orghin och alla nargurier här har de osroghuriska kännetecknen, smal kroppsbyggnad, mörkt hår och gröna ögon. Orghinsk blod i ådrorna har hos många gett upphov till skiftningar i blått. Tjugerna låter håret växa långt och binder det gärna upp, männen har alla kraftiga skägg. Kläderna görs i skinn och av tjocka pälsar, främst från den orghinska mammuten. Tjugernas mössor är ofta rikt dekorerade och bärs som en statussymbol. De smycken som används är bärnstenspärlor inflätad i håret och hängande i band rundt halsen, alla kvinnor har också en liten vit ketalsk sten i ett av dessa.
Uppträdande: Av de narguriska folken är tjugerna de mest hårdföra och detta präglar deras sätt och leverne. De är normalt tystlåtna och lugna, handlar självsäkert och genomtänkt, men i krig och fest är de fruktansvärda. Då tar en villskap över som endast bärsärkar och hammskiftare hos andra folk kan mäta sig med. Tjugerna värderar vänskap mycket högt och behandlar alla andra som jämnlika tills de eventuelt bevisar något annat. Få andra folk är lika envisa som tjugerna. Det dagliga livet i de tätt sammanknutna klanerna kännetecknas av samarbete och att allas sysslor är lika mycket värda, men också av skrockfullhet och en uppsjö med olika tabun. De lever av jakt, fiske och småskalig handel med sina avlägsna fränder i Barbia och Jorduashur, ibland med akrogalier, och också med blåhudingarna längre norrut i Orghin. Sanithsiderna i väster existerar inte och har heller alldrig existerat i tjugernas ögon. Plundringsräder söderut förekommer, initierade av Gudinnan, och dessa utgår från huggna isflak fyllda med runritsad magi.
Religion: Tjugerna tror att alla narguriers gudinna, a Nahri guhr, lämnade skogen och försvann med vinden mot norr. Ibland kommer hon tillbaka i skepnad av Inashtar, elden, krigets och de ohämmade lustarnas gudinna, och de spontana fester som då uppstår varar gärna i flera dagar. Förfäderna vördas men då inga sjamaner finns hos tjugerna och kontakten med andarna sköts av varje familjs kvinnor, präglas detta förhållande mera av tradition än den ständiga kontakt som många andra nargurier har genom sina vindor. Alla kvinnor anses också ha Inashavi – del av gudinnans väsen, och har därfor en stark ställning bland tjugerna. Runritsarna, tarkherna, har däremot mycket stor makt och dessa visas en närmast religiös respekt. Förhållandet till Isherrarna längst i norr varierar mellan klanerna, men anses generelt som existenser man undviker men lämnar offer till for säkerhets skuld.
Språk: Isbarbarerna talar dialekter tillhörande den tjugiska språkfamiljen, en förgrening av narguri mest lik barbiska. Tvärtom vad Erebs lärde tror så har tjugerna ett skriftspråk men de använder detta endast till magisk runritsning och hurvida det går att använda i text är okänd. Det är baserad på det norddvärgiska kardûr och har även lånat från sanithsidernas skrift.
Senast redigerad av 3 birkebeineren, redigerad totalt 2007 gång.
