gtjorgo skrev: ↑2022-02-16 14:43
Har den kejserliga panteonen någon gud kopplad till bergen eller malmbrytning?
Det skulle bli guden Terra för jord och berg och Mingar för smideskonsten. Trevligt med gammelgudsdyrkan tycker jag alltid.
Kanske är det en lite blandad religion där tron på Terra och Mingar kombineras med tron på någon fiffig vænìr, som Lœge, eller varför inte Therk eller Varn (som annars mest spelar biroller...).
"Så framt han vill älska vår nåd och vår vrede fly."
Jag har nu uppdaterat alla "korta beskrivningar" utom Sandzas efter våra kommentarer (samt lagt till lite mindre ändringar).
Om ni hittar fel säg till!
Mingar vore kanske en god lösning men om du Birke anser att Brikombarerna mer sannolikt tillhör LVs kult köper jag det
Det kan gärna få finnas en liten Mingarkult i Barbuna. Inte mycket metall att bryta ute på Ishna men brikombarerna kan tänkas ha flera mycket skickliga vapensmeder bland sig. Sen ett litet tempel för dödsgudinnan Ereshkigal, känns som det kan passa brikombarernas kynne. De med lite ljusare sinnesstämning kan följa Lysande Vägen (som sedan 190-talet eO funnits i Sanzas) även om norra Klomelliens har en begränsade förtjusning för denne religionen tack vara de (åtminstone i navnet) etinstrogna magillerna som gärna gör räder över gränsen.
Mingar, Ereshkigal och LV kanske även gälla för brikombarer som lever i Mercana och kvar under svartfolken i Brikho?
Funkar detta för Sanzas under rubriken Klomelliska relationer:
Triska
Något avtal stadsstaterna emellan har Sanzas och Triska inte. Triskerna är svåra att förhandla med och visar liten respekt för halvlängdsmän. Triskiska pirater ger sig gärna på mindre handelsskepp om dessa inte har tillräckligt skydd eller seglar under fel flagga ute på Jaggarack och Maure. Detta drabbar ibland Sanzas handel som ofta fraktar sina varor på andra statdsstaters skepp. Det förekommer också mindre räder in över södra delarna av Sanzas från triskiska plundrare även om dessa oftast stoppas av halvlingarnas legostyrkor som bevakar gränsen. Det bästa skyddet mot triskerna har Sanzas från lofernierna. Detta triskiska lydfolk lever direkt söder om Sanzas gräns och de har sedan lång tid tillbaka en överenskommelse med halvlingarna om att folken håller sig på var sin sida om floden Strömstrida. Ett annat av triskernas lydfolk, garrikerna, har Sanzas däremot goda kontakter med. Garrika var under sin självständighet en av de tre stadsstater som tillsammans med Hisskov och Sanzas först bildade Klomelliska Unionen. Handelsavtal och samarbete var grunden till unionen och halvlingarna har inte glömt bort detta. Skepp med garrikisk flagg under det triskiska tillåts därför segla över Jaggarack och i Sanzas lägger de till i staden Aguzmors ytterhamn mot Maure. Garrikisk västtyg anses av halvlingarna som det finaste i hela Klomellien. I Aguzmor handlar också lofernierna med Sanzas. Ibland tjänstgör trisker också som tillfälligt anlitade legosoldater i Sanzas.
EDIT: Lagt till ändringar enligt gtjorgos önskemål.
Det kan gärna få finnas en liten Mingarkult i Barbuna. Inte mycket metall att bryta ute på Ishna men brikombarerna kan tänkas ha flera mycket skickliga vapensmeder bland sig. Sen ett litet tempel för dödsgudinnan Ereshkigal, känns som det kan passa brikombarernas kynne. De med lite ljusare sinnesstämning kan följa Lysande Vägen (som sedan 190-talet eO funnits i Sanzas) även om norra Klomelliens har en begränsade förtjusning för denne religionen tack vara de (åtminstone i navnet) etinstrogna magillerna som gärna gör räder över gränsen.
Mingar, Ereshkigal och LV kanske även gälla för brikombarer som lever i Mercana och kvar under svartfolken i Brikho?
Jag anser att detta ovan funkar! Kanske även en dos av dylsk elementardyrkan då Brikomborerna har en liten dos av dessa håriga anfäder/mödrar i sitt arv?
birkebeineren skrev: ↑2022-02-19 06:32
Funkar detta för Sanzas under rubriken Klomelliska relationer:
Triska
Något avtal stadsstaterna emellan har Sanzas och Triska inte. Triskerna är svåra att förhandla med och visar liten respekt för halvlängdsmän. Triskiska pirater ger sig gärna på mindre handelsskepp om dessa inte har tillräckligt skydd eller seglar under fel flagga ute på Jaggaracksjön samt nedre delen av Maure. Detta drabbar ibland Sanzas handel som ofta fraktar sina varor på andra stadsstaters skepp. Det förekommer också mindre räder in över södra delarna av Sanzas från triskiska plundrare även om dessa oftast stoppas av halvlingarnas legostyrkor som bevakar gränsen. Även om relationen mellan Sanzas och triskerna inte är den bästa så är det likväl inte ovanligt att triskiska huskarlar söker legoknektstjänst hos deras nordlig granne.
Det bästa skyddet mot triskerna har Sanzas från lofernierna. Detta triskiska lydfolk lever direkt söder om Sanzas gräns och de har sedan lång tid tillbaka en överenskommelse med halvlingarna om att folken håller sig på var sin sida om floden Strömstrida. Även annat av triskernas lydfolk, garrikerna, har Sanzas goda kontakter med. Garrika var under sin självständighet en av de tre stadsstater som tillsammans med Hisskov och Sanzas först bildade den Klomelliska Unionen. Handelsavtal och samarbete var grunden till unionen och halvlingarna har inte glömt bort detta. Skepp med garrikisk flagg under den triskiska oligakernas tillåts därför segla över Jaggarack och i Sanzas lägger de till i staden Aguzmors ytterhamn mot Maure. Garrikisk västtyg anses av halvlingarna som det finaste i hela Klomellien. I Aguzmor handlar också lofernierna med Sanzas.
Mycket bra! Jag har lämnat förslag i grönt
Jag inser även att jag har tioårsjubileum på att stava Sanzas fel...
gtjorgo skrev: ↑2022-02-20 20:31
... Kanske även en dos av dylsk elementardyrkan då Brikomborerna har en liten dos av dessa håriga anfäder/mödrar i sitt arv?
Gärna både elementardyrkan och dylsk blod i ådrorna, hur nu detta kan tänkas se ut?
gtjorgo skrev:Mycket bra! Jag har lämnat förslag i grönt
Jag inser även att jag har tioårsjubileum på att stava Sanzas fel...
Jag flätar in dina förslag.
Och felstavning är du inte ensam om, vare sig för Sanzas eller ...Bosza, Bohsza...Bozsa?
Halvlängdsfolk har alltid strävat efter att undvika konflikter. Militärt handlar det ofta om att alliera sig med storvuxna folkslag och annars att på olika vis själva undgå att direkt behöva möta fiender med vapen i hand. Sanzas har löst detta på två sätt, dels hyr de in legokompanier på mycket välbetalda kontrakt, dels har de ett eget vaktsystem med observationsposter och befästningsverk.
Legokompanier
Legokompanier är mycket vanliga i Klomellien och Sanzas är därför inget undantag när det gällar att använda sådan i sin tjänst. Vad som skiljer sig något är kanske att Sanzas slutit långtidskontrakt med flera kompanier och kan använda dessa lite som stående arméer. Dessa kompanier är dock ganska små och måste kompletteras om större militära behov uppstår. Då anlitas flera soldater av de stående kompanierna eller korttidskontakt skrivs med nya kompanier. De långtidskontrakterade kompanierna är stationerade i antingen Aguzmor nere i Söderlandet eller uppe vid Nordåsarna och staden Barbuna. Sanzas legokompanier är mycket lojala tack vare halvlingarnas skicklighet i att bedöma folk och endast hyra pålitliga soldater. De mest kända kompanierna är Dvärgskölden och Sebrinas skyttare i Aguzmor, och Svarta Legionen i Barbuna. Flodpärlorna är båtburna och används ofta till att skydda handelstransporter på Maure eller Jaggarack.
Vaktsystemet
Vaktsystemet består av fasta befästningar och observation av potentiella faror. Det sköts av halvlingarna själva och bemannas genom allmän värnplikt. Alla halvlingar i Sanzas gör tjänst i ”Vakten” som det gärna kallas. Först ett år i ungdomen och sen inkallade på repetition eller om behov uppstår. Vaktsystemet styrs av Vaktmästaren i Stadsrådet och är delad i två grenar, Häckvakten och Flodvakten. Halvlingarna väljer själva vilken gren de vill tjänstgöra i.
Häckvakten
Halvlingarna i Sanzas har likt sina kusiner på Hulehalvön odlat upp kraftiga Skyddshäckar runt många bosätningar. Dessa är egentligen en utveckling av de häckar som annars kringgärdar betesmark och odlingar som gränsmarkering och djurskydd. Skyddshäckarna är dock bredare och består av taggtörne förstärkt med eldsäkert ormgräs. De odlas i breda rader, gärna flera häckar innanför varandra, och kan ibland stäcka sig i flera halvfjärdingsväg kring en bosättning. Vid större öppningar omformas de till labyrintlika passager som är mycket tidkrävande att ta sig genom för den som inte redan vet rätt väg. Här finns också tunnelsystem som halvlingarna använder själv samt fällor och fallgropar för fienden. Där svartfolk är särskilt förekommande låter halvlingarna odla upp halucinogena växter och svampar så som hjärntok, blindöga och toppig orchspindling. Svartfolkens taktik för att ta sig genom skyddshäckarna är nämligen ofta att låta småvuxna svartnissar leta efter öppningar men deras välutvecklade luktsinnen gör dem också utsatta för halvlingarnas drogfällor. Att hugga sig väg genom skyddshäckaran är mycket tidskrävande och halvlingarna hinner oftast fly innan en fiende tar sig igenom. Att tjänstgöra i Häckvakten består huvudsakligen i att i små häcklag om fyra-fem halvlingar patruljera de långa häckraderna och plantera nya växter. Viss vapenträning med stickspjut och pilbåge förekommer också även om strid undviks i det absolut längsta.
Flodvakten
Längs Maure har halvlingarna organiserat ett vaktsystem där de från små dolda poster observerar färdseln på floden. Härifrån kan de varna för militära hot och eventuella landstigningar innan faran når bosättningar längre innåt land. Varje post sköts av tre halvlingar i ett flodlag och ligger med några halvfjärdingars mellanrum. Halvlingarna patruljerar mellan dessa, antingen till fots eller i små båtar, och varje post står i kontakt med grannposterna. Flodvakten är utrustad med brevduvor som snabbt kan skickas till antingen Barbuna, Sanzastaden eller Aguzmor. Vanliga rapporter skickas också regelbundet till dessa städer men då av halvlingarna själva som på så vis även sköter vaktavbyte i de något ensamt belägna posterna. En del poster är även utrustade med riddjur. Den nordligaste posten ligger med utsikt mot den mercanska staden Frecol och den södra mitt emot den addiska staden Poane. De som väljer att tjänstgöra i Flodvakten är oftast av den mer äventyrliga sorten som här bokstavligen får tillfälle att leva lite på gränsen till det annars lugna halviska samhället. Flodvakten är vapentränad likt Häckvakten men ingriper heller inte den i några stridssituationer om det kan undgås. Många i Flodvakten lär sig något så som annars är sällsynt bland halvlingar, nämligen det att simma.
1. Tunnelsystem. Det är de ju kända för. Rena Viet Cong förmodligen.
2. Eventuellt också det beridna halvlängskavalleriet som diskuterades för länge sedan, jag tror de skulle rida rovtranor eller några liknande fjäderfän.
3. Under sektionen om legosoldater bör infogas att Sanzas har de mest pålitliga kompanierna, pga den ofta förbisedda rasliga förmågan att korrekt bedöma andras sinnelag. De kan rensa ut feglingar, ombytliga och översittare, förmodligen också en del spioner.
Något om tunnelsystem under skyddshäckarna och fallgropar för rytteri i öppningarna borde kunna passa.
Halvlängdsmän ridande på tama emuer tror jag var ett förslag men det jag försöker tona ner konstigheterna lite i det redan ganska konstiga Klomellien. Skulle eventuellt kunna låta Flodvakten vara utrustade med några "olika riddjur" som de kan överbringa personliga meddelanden med?
Förmågan att bedöma andras sinnelag bör skrivas in också under legosoldater. Kommer några ord om det i beskrivningen av Sanzas relationer med omvärlden men det tål att upprepas. En av halvlingsfolkets lite bortglömda men mycket andvändbara förmågor detta.
En fråga utifrån vad som nu finns skrivet om Triskas historia:
120 talet e.O.
Sydnargurierna i Triska upphör med livet som jägare/samlare och börjar i allt högra grad odla upp marken i området. Även boskap, främst får, förs av stammarna. Detta leder till konflikt med vargmännen i trakten då Izeskogen blir krymper allt mer på grund av uppodlingen och röjning till betesmark. För att lättare stå emot hotet från "bestfolket" samlar sig ythuguhrerna under särskilda hövdingar vars makt bygger på ledarskap i strid. Dessa män skapar i sin tur ofta förbund för att bistå varandra i konflikten med vargmännen. Förbundens ledare kallas oligarker då dessa få män står för styrandet i området. Tillsammans besegrar ythuguhrerna vargmännen som trängs tillbaka permanent till Izes kärna.
311 e.O.
Stammarna i nordöstra Triskas kullandskap Abzural samlas till Lofernies första ting kallat Lofermot. Lofernierna är är likt triskerna en sydnargurisk stam med bakgrund ur "den tredje stora vandringen". Till skillnad från triskerna hade aldrig lofernierna fått ett tydligt stratifierat hierarkist samhälle. Något oligarkstyre med tillhörande huskarlar kom aldrig till bland folket i nordöst. Lofermot hölls årligen i egenskap av allting och hade alla lofernier tillstånd att delta vid mötet, något som innebar att folkförsamlingen som samlades var mycket stor i förhållande till Lofernies folkmängd. Lofermot var den högsta instansen i Lofernie under den tid då tinget var verksamt. Vid Lofermot avgjordes tvister och domar föll i brottsmål. Utöver det fungerade motet även som en slags styrande organ då tinget även beslöt i frågor som skatteindrivelse.
352 e.O.
Triska grundas av de tre starkaste oligarkerna i området. Kanske var detta som ett svar på att magikerna i Klomellien åter börjar växa sig starka. Man handlar tidigt med Garrika och framförallt med statens vävargille, vilket växer till en maktfaktor på jaggaracksjöns södra strand. Vävargillet tillåts sätta upp handelsstationer på triskisk mark. Ätten Cudda startar ett nära samarbete med vävargillet som köper upp triskerättens ull.
Levde altså alla yhtguhrer (sydnarguriena i Triska) som jägare och samlare fram till 120-talet eO då de splittrades för att gradvis utveckla två kulturer som sen samlade sig till lofernier 311 eO och trisker 352 eO?
gtjorgo skrev: ↑2022-02-20 20:31
... Kanske även en dos av dylsk elementardyrkan då Brikomborerna har en liten dos av dessa håriga anfäder/mödrar i sitt arv?
Gärna både elementardyrkan och dylsk blod i ådrorna, hur nu detta kan tänkas se ut?
Jag har ingen aning om hur elementardyrkan gestaltas.. viskar man böne till vinden? Sjunger man sånger åt jorden? Eldoffer?.. vet inte. Får kika i Magilreboken om stöd finns där.
Rent fysiskt blir nog brikombarerna både större och kraftigare (samt hårigare!) ju mer dylskt blod de bär.
En annan sak.. halvorcher finns ju hos Brikombarerna… finns halvvättar? Vättar är ju den vanligaste varianten i Brikho?
gtjorgo skrev:Mycket bra! Jag har lämnat förslag i grönt
Jag inser även att jag har tioårsjubileum på att stava Sanzas fel...
Jag flätar in dina förslag.
Och felstavning är du inte ensam om, vare sig för Sanzas eller ...Bosza, Bohsza...Bozsa?
Haha:) Bosza är en mardröm det med:-) jag har tre stavningsalternativ i min telefon så jag har i alla fall några fel i texterna jag skrivit här:-)
Fint skrivet om Sanzas försvar. Jag håller med om Torqemadas tankar kring tunnlarna och hur de använder sig av deras empatiska läsning vid hanterandet av legoknektarna. För min del kan vi gärna tona ner emuförsvaret men likt birkes förslag måste vi inte avskriva dem helt.
En fråga utifrån vad som nu finns skrivet om Triskas historia:
120 talet e.O.
Sydnargurierna i Triska upphör med livet som jägare/samlare och börjar i allt högra grad odla upp marken i området. Även boskap, främst får, förs av stammarna. Detta leder till konflikt med vargmännen i trakten då Izeskogen blir krymper allt mer på grund av uppodlingen och röjning till betesmark. För att lättare stå emot hotet från "bestfolket" samlar sig ythuguhrerna under särskilda hövdingar vars makt bygger på ledarskap i strid. Dessa män skapar i sin tur ofta förbund för att bistå varandra i konflikten med vargmännen. Förbundens ledare kallas oligarker då dessa få män står för styrandet i området. Tillsammans besegrar ythuguhrerna vargmännen som trängs tillbaka permanent till Izes kärna.
311 e.O.
Stammarna i nordöstra Triskas kullandskap Abzural samlas till Lofernies första ting kallat Lofermot. Lofernierna är är likt triskerna en sydnargurisk stam med bakgrund ur "den tredje stora vandringen". Till skillnad från triskerna hade aldrig lofernierna fått ett tydligt stratifierat hierarkist samhälle. Något oligarkstyre med tillhörande huskarlar kom aldrig till bland folket i nordöst. Lofermot hölls årligen i egenskap av allting och hade alla lofernier tillstånd att delta vid mötet, något som innebar att folkförsamlingen som samlades var mycket stor i förhållande till Lofernies folkmängd. Lofermot var den högsta instansen i Lofernie under den tid då tinget var verksamt. Vid Lofermot avgjordes tvister och domar föll i brottsmål. Utöver det fungerade motet även som en slags styrande organ då tinget även beslöt i frågor som skatteindrivelse.
352 e.O.
Triska grundas av de tre starkaste oligarkerna i området. Kanske var detta som ett svar på att magikerna i Klomellien åter börjar växa sig starka. Man handlar tidigt med Garrika och framförallt med statens vävargille, vilket växer till en maktfaktor på jaggaracksjöns södra strand. Vävargillet tillåts sätta upp handelsstationer på triskisk mark. Ätten Cudda startar ett nära samarbete med vävargillet som köper upp triskerättens ull.
Levde altså alla yhtguhrer (sydnarguriena i Triska) som jägare och samlare fram till 120-talet eO då de splittrades för att gradvis utveckla två kulturer som sen samlade sig till lofernier 311 eO och trisker 352 eO?
Först: Stort tack för fixet med Triskerna och Lofernierna:-)
Ja min tanke är att trimurerna var jägare och samlare (kanske lite boskapsskötsel?) när de anlände Klomellien och hela vägen fram till 120 e0. eventuellt hade Hamurerna börjat odla tidigare under Klorosodiums överinsyn?
Splittringen sker i fyra led. Först faller Hamurerna ifrån då de inte fortsätter kampen mot Imperiet. Sedan faller de som blir Ahvaguhrerna ifrån Ythuguhrerna då de trängs undan och tvingas från Wemer och Nagornadalen och upp längs Karphervatthna. De decimeras även kraftigt av umbärandena och blir nu märkbart förre än de övriga trimurerna.
Därefter lever de övriga ythuguhrerna decentraliserat med den egentliga enda gemensamma nämnaren att de inte underkastat sig Kejsardömet. De i söder kämpar mer mot vargmän samt sannolikt Klorosodium och har större behov av organiserat styre. Här skapas oligarkerna och deras skiftande förbund. De i norr samlar sig till Lofermot år 311 vilket blir Loferniernas födelse. Till slut är räsdslan för den andra magokratin för stor och triska utropas av de tre mäktigaste ythuguhroligarkerna år 352.
gtjorgo skrev: ↑2022-02-23 15:11
Ja min tanke är att trimurerna var jägare och samlare (kanske lite boskapsskötsel?) när de anlände Klomellien och hela vägen fram till 120 e0. eventuellt hade Hamurerna börjat odla tidigare under Klorosodiums överinsyn?
Splittringen sker i fyra led. Först faller Hamurerna ifrån då de inte fortsätter kampen mot Imperiet. Sedan faller de som blir Ahvaguhrerna ifrån Ythuguhrerna då de trängs undan och tvingas från Wemer och Nagornadalen och upp längs Karphervatthna. De decimeras även kraftigt av umbärandena och blir nu märkbart förre än de övriga trimurerna.
Därefter lever de övriga ythuguhrerna decentraliserat med den egentliga enda gemensamma nämnaren att de inte underkastat sig Kejsardömet. De i söder kämpar mer mot vargmän samt sannolikt Klorosodium och har större behov av organiserat styre. Här skapas oligarkerna och deras skiftande förbund. De i norr samlar sig till Lofermot år 311 vilket blir Loferniernas födelse. Till slut är räsdslan för den andra magokratin för stor och triska utropas av de tre mäktigaste ythuguhroligarkerna år 352.
Ungefär så?:)
Tack, då vet jag hur det ungefär är tänkt. Försöker nämligen hitta en struktur för hur rubriker och organisering av material skall se ut i wikin. Med det här kan jag skriva en kort sammanfattning av sydnarguriernas historia i Klomellien innan de olika statsbildningarna uppstår.
