Berendien

[birkebeineren]

Mycket komplicerad historia det här. Imponerad över dina spelare om de börjar nysta i det här och kan hänga med i trådarna.

Gillar dina namn, både på personer och platser, passar med övriga berendiska namn och även de i Aidne. En bra blanding av svenska, modifierad svenska och fantasi. Likheten med Aidne inte bara när det gäller namnen men även den feodala miljön i texten bidrar till att koppla samman olika delar av Ereb. Visar också att Unga Gudarna kan vara religionen i bakgrunden (även om du kanske inte skriver så mycket om den) och inte bara Lysande Vägen.

[Jeb]

Jo, en aning rörigt kan tyckas, men så ska det vara i adelspolitik tycker jag. Spelarna överlistade mig genom att slippa nysta i alla intriger. då de dog i strid med vargar strax före själva nystandet tog fart.

Jag brukar alltid skriva hela storyn till mig själv och bestämmer sedan när olika saker händer oavsett om spelarna är där eller inte. Spelarna väljer sedan själva på vilken nivå de vill lägga sig i. Lägger man sig inte i alls, kan man drabbas av händelsernas konsekvenser i samhället. Lägger man sig i mycket, kan spelarnas handlingar ändra konsekvenserna till det bättre eller sämre. En del namn, Järnberg och Dink Glimne är snodda från EON-äventyret; De fördömdas sista hopp. Staden Talos förvandlades till Lindaros.

När det gäller de unga gudarna har jag placerat dem i kraftig tillbakagång. Lysande vägen vinner allt mer mark. Jag ser den Aidniska grenen som lite mer praktisk och anpassningsbar, vilket gör att den går bäst bland Berendierna. Aidniska vägen har plockat upp flera av UG helgdagar och klistrat dit lämpligt helgon att fira. Man har dessutom i sin vilja att godta viss magi gjort att skillnaden mellan UG och LV inte upplevs så stor. Dalkiska grenen känns mer dogmatisk och viljan att omvända till den sanna läran istället för att anpassa gällande traditioner till sina. I mitt Bereniden har därför en underlig feltolkning dykt upp. Bland adeln växer den Dalkiska grenen mest. I sitt mindervärdeskomplex och hysterin att hävda gamla anor, menar adeln att Dalkiska grenen är den äldsta och minst förvanskade. Därför mest lämplig adeln och deras sanna eller fiktiva urgamla anor. De tror också att Zorakiska och Kardiska adeln tillhör Dalkiska grenen, då de anses som förebilden av anrika riddersmän, sådeles måste ju de tillhöra vad som anses vara orginalet. UG är starkast på landsbyggden där man inte bryr sig så mycket. Man gör som man alltid har gjort helt enkelt.

[Mikael]

Kul läsning.

[Jeb]

Havets Vargar härstammar egentligen från Dunderin och handlade med slavar ämnade för Jorpagna. Under en höststorm på 590-talet sökte de skydd vid Jorpagnas kust. När förråden tröt började de plundra lokalbefolkningen och blev sådeles åter stämplade som pirater. Piratflottan hade framgång längs kusten. När folk såg deras grå segel och varghuvudsformade rammar gav man sig oftast utan strid. Framgångarna gjorde att flottan blev kvar och levde på plundring längs både Berendiens och Jorpagnas kuster. De har byggt upp flera fästen vid dolda hamnar och har blivit så pass fruktade att hela området fått namnet Vargvattnet. På senare år har flottan stärkta av framgångar gått över från små byten till att ge sig på de större skepp som fraktar vapen från både Entika och Argald. Även i detta har de haft framgång och kontakter har återupprättats med Dunderin för att utveckla handelskedjan. Under sista åren har Havets vargar ökat intensiteten på sina attacker och tagit fler transporter än någonsin. De många konflikter som jäser i Kopparhavsländerna har gjort att efterfrågan på vapen har ökat och Havets vargar vill möta behovet. Givetvis går inte attackerna obemärkt förbi och en lös allians har bildats mellan Jorpagniska och Berendiska handelsmän för att skydda sina transporter. Alliansen delar på kostnader för eskorter och avseglar samtidigt för att få styrka i numerär. Ulvrännet som rutten döps till anses fortfarande vara riskfylld och tar man sig bara förbi vargvattnet kastas ett lamm över bord för att blidka vargarna.

Något sådant? Glömde bort att vi talade om Erebos också, men de får inte vara med.

[birkebeineren]

Gillar det här. Detaljer kanske måste putsas för att passa med redan skriver material men det borde gå. Kopparhavspolitiken är både trasslig och skiftande. Kollade piratrevirkartan i Kopparhavets Kapare och då finns det främst feliciska kapare och pirater från Montagor i det aktuella havsområdet men detta kan modifierad, och eventuellt ockdå ligga till grund för interna piratkonflikter.

Står lite om Havets Vargar i wikin: http://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Havets_Vargar

Att det finns ett avtal med den erebosiska frihandelsorganisationen Ordo Nova förklarar varför detta är en berendisk fråga.

Angående namnen så behöver ju inte ha en lång historia bakom sig utan kan vara av nyare datum. Gillar båda.

[Jeb]

Jag ska läsa på. Återkommer med en bättre text!

[Jeb]

Kan inte riktigt släppa Entika och Argald. Ligger inte dessa orter väl nära varandra för att producera samma sak? Entikaklingor är ju vida eftertraktade, men är Argalds minst lika exklusiva? Finns öppningen för ett litet handelskrig?

[birkebeineren]

Diskussionen om Argaldisk stål och Entikaklingor började här: viewtopic.php?p=3302#p3302

Argald ligger i inlandet (även om det ibland råkar hamna vid kusten på vissa kartor ) och förser de jorpagniska furstarna med stål i deras eviga småkrigar. Handel med kusten och andra länder lär dock förekomma. Entika är en stor stad och ligger vid kusten men är inte av de viktigaste sjöhandelsstäderna kring Kopparhavet. Anledningen till just det hänger troligen samman med att staden är ett produktionscentrum i den extremt bördiga Opadalen och bygger mycket av sin storlek på det (och att det är Berendiens huvudstad). Mycket av handeln går landvägen mot Kandra och därifrån till Atrema i norr och Lindaros i öst, samt till landet i övrigt.

Men, ett litet handelskrig finns det väl öppningar för ändå tycker jag. Kanske har den upptrappade konflikten med Felicien gjort vapenexport från både Entika och Argald till en myckel lönsam, men farlig, affär?

[Jeb]

Har läst igenom tråden och satt mig in lite i Jorpagna. Jag tror inte Argald och Entika riktigt huserar samma marknader. Argald ser ut att leva gott på sina furstar och Entika känns mer som märkesvaror. Massproduktionen av vapen inför alla stundande konflikter sköts nog inhemskt i varje land. Det är råvaror man söker.

[Fafnir]

Om jag minns rätt så är det argaldiska stålet av utmärkt kvalite och exporteras till vapensmeder ereb över, medans entika har duktiga svärdsfejare som gör fantastiska svärd, Inte sällan av argaldiskt stål. Låter det bekant?

[Jeb]

Hmm. Det öppnar för intressanta intriger. Argald levererar troligen mest till egna smedjor, men även runt omkring. För att kunna leverera sitt högkvalitativa råmaterial måste det fraktas. Hur stor är då efterfrågan på metall runt Kopparhavet? De många konflikter som jag antar framsynta styrelsemän inser, bör föda en viss militär upprustning. Upprustningen kräver metall och efterfrågan ökar. Entika tillverkar creme de la creme svärd vilka riktar sig till en rikare kundkrets. Det man behöver är massproducerade goda vapen, som inte snobbsmederna i Entika befattar sig med. Därför är då frågan; är metallen man fraktar ut från Argald såpass attraktiv att förtjänsten är större med export än inhemsk produktion? Är så fallet, är metallen så eftertraktad att folk med skumma intressen börjar cirkulera i området? Är det ett hot för Felicien med vapenproduktionen och de börjar skicka kapare runt i faggorna?

[Snibben]

entika har duktiga svärdsfejare som gör fantastiska svärd

Svärdfejare ─ hantverkare som monterar, polerar och dekorerar svärdsklingor.

får vi förmoda att det är svärdssmeder som håller till i Entika, annars spelar inte stålet någon större roll

[Jeb]

Jag utgår från att de tillverkar svärden från råmaterial. Stålets kvalitet spelar stor roll. Det var kanske det du menade?

[Snibben]

Jag utgår från att de tillverkar svärden från råmaterial. Stålets kvalitet spelar stor roll. Det var kanske det du menade?

När man gör ett svärd börjar man så här
1. Malmen bryts av i järnfyndigheter.
2. Malmen rostas och smältas sedan i en masugn till tackjärn.
3. Tackjärnet bearbetas till smidesjärn.
4. Smidesjärnet bearbetas till stål och man får fram en klinga (Svärdssmed)
5. Klingan får hjalt, parerstång, skida mm av en Svärdfejare.

Om man med råmaterial menar tackjärn så kanske Entikas svärdssmeder utför hela och är även svärdfejare för sina klingor eller har gott om svärdfejare också. Vad jag vill påtala är att en svärdfejare inte tillverkar själva klingan utan att detta görs av en svärdsmed och att det är skillnad på dessa två hantverk.

[Jeb]

Jo, så är det. Jag har alltid haft inställningen att Entikaklingor är själva hantverket med att framställa klingan. Sedan antar jag att svärdet färdigställs på plats eftersom det borde söka sig skickliga svärdsfejare till samma plats som smederna finns. Det är dock fullt möjligt att klingorna i sig exporteras till fejare på andra platser.

Råmaterialet framställs i mitt tycke utanför staden. Importen av material kan komma var som helst utanför stadsgränsen. Finns nu ypperligt stål så "nära" som Argald undrar jag bara om inte lite av det letar sig till Entika där behovet finns.

Sedan är det praktiskt om det är så här. Annars faller hela resonemanget i mitt intrigfyllda huvud.