Regil skrev:Jag gillar allt utom svedjebruket. Det går lite på tvärs med "Moder Jord"/ Khellillan och gladaskogens mystik. Men om de skall leva på rötter antar jag att de ständigt måste vara på vandring.
Kan man slänga in någon matresurs som gör att de kan upprätthålla sig längre stunder på en plats? Något urträd som ger rikligt med energirik frukt? Stora köttiga svampar?
Gillar tanken att stammen delar upp sig efter funktion och inte efter kön.
Kom bara ihåg att "den behornade" är en levande varelse som uppehåller sig i skogens hjärta.
Behåll kroppstatueringar till pamperna, jag nöjer mig med målningar
Nja det är inte så att de bränner ner den orörda skogen. De vandrar runt mellan 3-4 boplatser i ca 30-40-årscykler. När de kommer tillbaka till en gammal boplats så röjer de upp den gamla åkern som ofta syns som en nedsänkt terrass i landskapet.
Sådana terrasser eller bassänger kallas ofta för "celtic fields" i Storbrittanien då det var ett vanligt förekommande brukningssystem under den så kallade folkvandringstiden under sen brons- och tidig järnålder dvs under de keltiska folkens storhetstid.
Gravarna, domarringarna och bautastenarna fungerade som fast revirmarkeringar som sade till andra kringvandrande folk att en stam hade sin boplats och sina jaktmarker i detta område.
När man kom till en gammal boplats var sannolikt den gamla åkerbassängen fylld med pionjärträd som asp, björk och al med en medeldiameter om 18-22 cm i diameter och en medelhöjd om 20 meter.
Växte det bok, ask, avenbok, ek eller tall invid åkerområdet så fanns det med stor sannolikhet även en hel del täta uppslag av dessa träd. Dessa träd är dock betydligt mindre i storlek. Kanske 5-10 meter höga och ganska smala (6-12 cm) då de står mycket tätt. Det vill säga utmärkta som skaft till redskap och spjut samt material till pilar och bågar. En hel del buskar som slånbär, hagtorn och vide lär också ha vandrat in i de båda små åkrarna.
Så det som händer när man kom till en sådan bopolats var att man först började röja upp den gamla boplatsen och sannolikt bränna av den för att jämna till underlaget. Sedan slog man upp hyddorna. Sannolikt gjorde man redan första kvällen ett offer vid förfädernas gravar så att deras andar känner igen sina levande fränder. Man offrar säkert åt Khallilla och åt skogsandarna för god jaktlycka
Under denna tid livnär man sig på vad jägare och fiskare kan förse stammen. Därefter påbörjas arbetet att röja upp den gamla åkern. Man hugger ner träden och bränner en del av dem som offer åt frukbarhetsgudinnan (gödslar marken med aska). Där efter sår man råg eller korn. Alternativt odlar man majrova. Man vet att folket under bronsåldern och tidig järnålder odlade rovor.
En del av virket från ungträden och slyet i den gamla åkern blir ved eller vidjor till korgar eller staket och byggnadsmatrial, skaft till redskap och spjut, pilar och bågar etc.
Eventuellt har man också några getter som ger mjölk och ull för tyger men särskilt mycket mer husdjur tror jag inte att man har (jo hundar givetvis). Dessa hägnas i så fall in in innanför staket som konstruerats med ekslanor och taggiga slånbuskar. Som foder får getterna grenarna från asp och vide.
Så det är inte svedjebruk av den orörda skogen utan en cirkel som sluts när man återkommer till en bosättning man lämnade för 30-40 år sedan. De träd och buskar som återkommit och tagit boplatsen i besittning fälls och återbördas till jorden genom eld.
Kanske är elden även en vikt beståndsdel när det kommer till begravningritualer. Kanske bränner man sina döda som på så sätt också bli aska, liksom träden på åkern.
Man har således kanske tre viktiga guddomar? Khallill modergudinnan, föderskan, jorden. Loki/Låge/Lugh: Eldguden, förgöraren/livgivaren. Den Behornade: Den vilda jakten, den som ger god jakt och fiske, skogarnas, vilddjurens och jägarnas beskyddare.
En cirkel sluts och folkets förbund med Khallill begränsas till den plats som hon givit dem till skänks för att skaffa sitt levebröd. Den orörda skogen förstör de inte utom något enstaka träd de fäller för att skapa en kanot eller liknande. Storskogen är helig och deras födokälla i lika hög grad som de små åkrarna vilken skog det än är.
Man ser det inte som att man skövlar skogen. Man skördar istället de gamla åkernas "vilda" fas. Åkrarna är heliga. De är platsen för modergudinnans fruktbarhet.
Ofta finns det så kallade
älvkvarnar, offerstenar med små gropar, i anslutning åkrarna där man gör offer för fruktbarhet. Detta kan bestå utav en helig blandning av djurfett, aska från åkerns brända träd och ockrafärgad jord.
men utan superstarkdrycken). Grå kåpor, långa skägg, guldskäror, örter, druidtraditioner äldre än antiken, stor kunskap i muntlig tradtion men också uppdelad mellan olika klaner så att ingen kan allt, det orkar ingen. viktiga händelser huggs dock i sten sedan tusentals år. Härliga bautastenar och soldomsringar.
) Ringen visade sig just finnas på Monturerna... 
. exakt 0 penter dödas)
