Lysande Vägen

Information om religionerna och dess utbredning
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Echter och kyrkan.

Echter är starkt troende. Vi kan anta att många av adniska kyrkans exarker varit echter. (Åtminstone den första). Ekeborg är både Kardiens och kyrkans huvudstad.

Echter har två "profeter"
1) Odo
2) Valentin Echthe
Echterna firar ett flertal värdsliga högtider med Valentin Echthe och det egna folkets gemenskap i centrum (de är uttalade nationalister och ser sig som ett folk på ett helt annat sätt än de flesta andra).

Hur står kyrkan mitt i allt detta?
* Deltager glatt? Det ingår i riarkernas utbildning att lära sig de echtiska sångerna och legenderna så att de kan leda även värdsligt firande.
* Vid sidan av? riarkerna tar av sig sin ämbetsdräkt och deltager som en vanlig echt i firandet av Valentin Echthe.
* Milt avståndtagande? Man gillar det inte riktigt, men är klok nog att inte sätta sig på tvären. Kyrkans män deltager inte i festligheterna.
* Fördömande? (Känns helt otänkbart. Echterna har trots allt stort inflytande över kyrkan).
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Regil: Jag skulle gissa på ett mellanting mellan det första och andra alternativet. Valentin Echte ses av kyrkan som en föredömlig man, som till och med kan ha belänats med titeln "den strålande" (vilket gör honom till helgon, trots att han levede före Odo). Att sätta honom som profet jämte Odo är däremot inte något som kyrkan kan acceptera. Echterna kallar honom kanske därför ofta för "den främste bland helgonen". Det betyder däremot inte att många echter (eller rent av de flesta) visar lika stor, eller större, vördnad inför Valentin som inför Odo.

Kyrkans män deltar alltså glatt i festligheterna, men den officiella hållningen är att Odo är långt större än Valentin Echte.

En bild på palatstadosen i Ekeborg kan jag tänka mig. Vad funderar du på? Har du idéer vad gäller stil och utséende? Jag vet att vi dryftat detta förr, men det var ett tag sedan...
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

anders skrev:Regil: Jag skulle gissa på ett mellanting mellan det första och andra alternativet. Valentin Echte ses av kyrkan som en föredömlig man, som till och med kan ha belänats med titeln "den strålande" (vilket gör honom till helgon, trots att han levede före Odo). Att sätta honom som profet jämte Odo är däremot inte något som kyrkan kan acceptera. Echterna kallar honom kanske därför ofta för "den främste bland helgonen". Det betyder däremot inte att många echter (eller rent av de flesta) visar lika stor, eller större, vördnad inför Valentin som inför Odo.

Kyrkans män deltar alltså glatt i festligheterna, men den officiella hållningen är att Odo är långt större än Valentin Echte.

En bild på palatstadosen i Ekeborg kan jag tänka mig. Vad funderar du på? Har du idéer vad gäller stil och utséende? Jag vet att vi dryftat detta förr, men det var ett tag sedan...
Jag tänkte att Valentin i först hand var en "värdslig" profet, men tycker nog att "den strålande" blir bra. Tror att Echterna ser Odo och Valentin som två skilda storheter. Valentin - den vise, värdslige härskaren. Alla konungars förebild. Vishet, listighet, makt. Odo - den helige, vis, god, vänlig osv. Valentin blir då idealet för riddare och kungar, Odo för bontisaler, riarker och visa män i byarna (gamla gubbar på bänken som skänker livsvisdom och kärlek till barnbarnen). och alla har något att lära av båda.

Hmm, det känns som att vi plötsligt fick ett visst mått av dualism här. Men, alla är överrens om att Valentin inte kan göra anspråk på att tala med Etins röst som Odo, men eftersom han var så vansinnigt klok så såg han Etins ljus, utan att vara en helig man (eller, kanske var han lite helig trots allt...). och Odo visste inte så mycket om hur man styr ett rike på ett effektivt sätt, däremot vilka levnadsregler som bör styra alla.

Palatstadosen: jag var ju inne lite på S:t Sofia i Kiev. Tänkte att den kunde vara sammansatt av ett otal torn och småpalats, samt en eller ett par rejäla domer.
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Kiev ... edraal.jpg
lite som det ovan, fast kanske lite mer som en bikupa. om du förstår vad jag menar. sammansatt av ett antal celler. Nu spånar jag bara, hoppas att du finner inspiration...
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Tycker jag låter utmärkt, Regil! Jag reagerade mest på att du kallade Valentin profet i ett tidigare inlägg, men om du använder din ovanstående ordalydelse funkar det helt utmärkt. Koolt!

Och jag ska nog börja skissa på katedralen så smått inom en snar framtid. :)
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Jag skriver om och jag skriver om tills jag ser mig blind. :?

Nu har jag dock valt att göra en text avsedd for LVs pdf och så får vi se sen om det blir en mer ingående beskrivning av det mer exakta förloppet och följderna av dessa i en Historie pdf eller liknande.

Det Första soltåget

På slutet av 100-talet e.O. var det frid i Aidne och på Caddo. Den kardiska och zorakiska riddarklassen var undersysselsatt, de dalkiska handlarna hade börjat göra Caddo välmående vilket bådade godt for framtida verksamhet, och den Lysande Vägen stod på höjden av sin makt. Möjligheten till territoriell expansion såg sig given och med det även föresatsen att kunna leda flera själar in i Etins ljus. Zorakin grundade 174 e.O. sin första koloni på ögruppen Hakkai i östra Kopparhavet och med ett etablerat stödjepunk började de genast göra sig vidare känt med regionen. I likhet med Aidne hade den engång varit del av det fallna Kejsardömet Jorpagna, och trots att den politiska utvecklingen låg något efter än i västra Ereb då Mörkertiden längre dröjt sig kvar här, var det joriska arvet tydligt. Solmunkar hade redan med framgång börjat sprida den Lysande Vägen i de unga staterna och andra mer trängande mål började således sökas. Ogonen föll på det mytiska Efaro. Mandelmunkarna hade i sina lycèer dokumenter som berättade om engång rika joriska provinser här men även annu äldre civilisationer antyddes ha funnits. Enligt vissa legender hade också själva Solkejsaren haft visioner om en solgud i ett fjärran öst och Efaro började synas som mycket interessant. När så missionärer och en grupp jorpagniska upptäckare återvände med berättelser om Etinstrogna infödingar i Efaros indre var målet for vidare kolonisation givet. Nyheterna hade spridit sig snabbt och det började genast talas om att fara ut i ett samlat tåg for att sprida solens ljus till ett land höljd i mörker. Zorakins expansiva ädlingar fick omedelbart gehör hos sina echtiska fränder och snart stödde även det övriga Kardien planerna. Vid aidniska solmötet 193 e.O. ställde de kardiska och zorakiska bontisâlerna sig bakom företaget och båda ländernas kungar samt jarlen av Echterike sade sig vilja personlign fara ut i ett sådant tog. Rikedom och ära var dock undeliggande syften bakom mångas tal om mission. På Caddo hade det enkla folket känt medlidande med sina trosfränder i det nyupptäckta landet och när ledande i köpstaderna även de, med något mer materiella motiv, började yttra önsken till både sina egna riarker och direkt till exarken om att resa till Efaro, såg de dalkiska bontisâlerna sig bevekada att samtycka. Exarken hade av tradition alltid varit emot mission med militärt stöd men de många fördelarna med ett fäste för tron i sydöst och folkets vilja att hjälpa efarierna gjorde samman med bontisâlernas beslut, både de lågmalda dalkiska och de mer högljudda aidniska, att han slutligen gav sin välsignelse. På ett extrainkallat koncilium 195 e.O. utlyste exark Zegedorn I att en expedition skulle avgå mot Efaro. En starkt bidragande orsak som spelade in i diskussionernas slutskede var att Odos lärjunge Tyrs grav, vars läge varit okänt i över hundrafemtio år, upptäcktes i östra Efaro, och detta blev avgörande för exarken personligen då han var en stark beundrare av "Tyr den ljushjärtade". Det Första Soltåget inleddes 196 e.O. och från Aidne och Caddo seglade ”solfarare” i tusental för att sprida Etins ljus, berätta Odos budskap och befria de trogna från undertryck. Företaget blev framgångsrikt och även om missionen till stor grad kom att föras med vapen i hand vanns många nya Etinstrogna. Det militära motståndet gjorde att soltåget i praktiken blev en erövring, mycket likt de tidiga zorakiska kolonisatörernas underliggande mål när de begav sig till östra Kopparhavet, och exarken sades senare ha ångrat sitt beslut på ålderns höst. Nyckelpunkten Kahr Vosekhes fall sommaren 199 e.O. sågs som höjdpunkten under soltåget och betraktades som ett avslutande även om stridigheterna fortsatte under lång tid. Staden fick namnet "Kwoske" och blev huvudsäte for solfararna och centralort i ett nytt efariskt kerisât. ”Solstaten” bildades 212 e.O när hela norra Efaro slutligen låg under erebiernas fulla kontroll och ”Solfararnas Orden” skapades med de aidniska kungarna och den Lysande Vägens nya exark Arcivals välsignelse för att administrera den nya statsbildningen.


Borde kanske inte rödfarga då ni formodligene har invändingar, och stavfel och tidsforskjutningar säkerligen finns i mängder, men det får heller rättas till senare.

Edit: Snyggat till några stavningar.
Senast redigerad av birkebeineren den 2008-05-22 22:52, redigerad totalt 1 gånger.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Kort kommentar (återkommer med hyllningarna senare :wink: ):

200-250 e.O.

Caddo bygger upp sitt handelsimperium, mycket tack vare det första soltågets framgångar och livlig handel med Zorakin.


Tycker inte att vi bör säga att handel gjort dalkerna rika redan på 100-talet, det är något som kom senare. Man hade inte ens egna mynt år 100 eO. Handelsexpansionen i Kopparhavet torde ha ägt rum efter år 200 eO.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Regil skrev:Tycker inte att vi bör säga att handel gjort dalkerna rika redan på 100-talet, det är något som kom senare. Man hade inte ens egna mynt år 100 eO. Handelsexpansionen i Kopparhavet torde ha ägt rum efter år 200 eO.
Låter följande modifierade ordalyd bättre? "...de dalkiska handlarna hade börjat gora Caddo välmående vilket bådade godt for framtida verksamhet..."
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Ok, har får ni också det Andra Soltåget att tycka till om:

Det Andra Soltåget

Den Lysande Vägen var under 270-talet e.O. i skakning och detta skulle bl.a. komma att leda till ytterligare ett såkallad ”soltåg”. Sedan det Första Soltåget 196-199 e.O. och striderna fram till Solstatens upprättande 212 e.O. hade mycket hänt i Efaro och inom den Lysande Vägen både religiöst och politisk. Det hade första gången varit starka icke-religiösa intressen som drev fram företaget och även om flera heliga platser som S:t Tyrs grav och S:t Minatius kalla hade erövrats var det de världsliga solfararriddarna som kom att kontrollera landet. Pilgrimer och troende fick riktignog beskydd mot hedniska efarier men missionen hade kommit i skymundan och gjorde inga större framgångar. De efariska Etinstrogna, både solfarare och infödingar var i starkt behov av stod for sin overlevnad i Efaro. Sedan den andliga Solorden under S:t Justin hade bildats 233-251 e.O. fanns ett mäktigt redskap att åtgärda dessa förhållanden och många verkade för att skicka ut orden i strid för Etin. När direkta vädjanden om hjälp kom från Solfararorden under 270-talet e.O. slöt de aidniska kungarna upp och pådrivna av sina bontisâler under ledning av den mäktige Pergon av Ekeborg ville de ha exarkens välsignelse till ett nytt soltåg. Exark Benardo II i Arno hade även han mottagit onskan om bistånd men var mycket tveksam då han i likhet med sina företrädare och många tolkare av Odos budskap hävdade att den Lysande Vägen inte skulle bedriva mission genom soltåg och våld endast var berättigat i forsvarssyfte. Samtidigt hade det under den senare tiden uppstått starka spänningar mellan dalkerna och de troende i Aidne och han såg faran för en ytterligare splittring om inte något gjordes. När den zorakiska bontisâl Kerkel av Framhundra, som var en klok man vars förespråkaden om enighet var vida kanda kom till Arno för att förhandla kunde dock en kompromiss uppnås. Ett officiellt godkännande från exarken blev ett sätt att försöka jämna ut motsättningarna inom den Lysande Vägen och om än motvilligt tillät han Solorden att delta i soltåget. Med denna indirekta välsignelse avseglade 275 e.O. det Andra soltåget officiellt från Ekeborg och Pendon för att anslutas av Solordens skepp utanför Arno. Ett stopp gjordes i den zorakiska kolonin Hakkai, solfarare från andra länder anslöt för att delta i soltåget, och representanter från Solfararorden och det efariska prästeskapet mötte upp de nyanlända. Inledningsvis var soltåget en stor framgång och efarierna kastades ut ur flera mindre besittningar. Solorden kämpade i främsta leden och vann stor ära for sig, och även enligt många också den Lysande Vägen, med erovringen av den viktiga staden Harkarion som sin största triumf. Sen hårdnade motståndet. Intärna spänningar mellan solfararna från Aidne och dalkerna gjorde sig gällande, och Solorden led ett förödande nederlag som starkt forsvagade deras ställning. Den värdsliga Solfararorden försökte medla och att skapa ett samarbete kring konsolidering och försvar av de klostersamhällen, såkallade appidalier, som trots alla mislyckanden i Efaro brakt mycket godt till landet, men konflikterna blev snart så tydliga att soltåget stannade upp. Under tre år hade solfararna kämpat utan att uppnå annat än dödlägen. Etinsdagen 278 e.O. stupade Stormästare Abin Edelfara av Solorden och splittringen mellan solriddarna vars delaktighet i soltåget ironiskt nog skulle förena de trogna var även den ett faktum. Hösten 278 e.O. hade den Stora Schismen brutit ut inom den Lysande Vägen, en konflikt som bland mycket annat rörde sig om magins ställning i världen, och Solorden kallades hem. Den delades i S:t Justins Orden på Caddo och Solriddarnas Orden i Aidne. De aidniska kungarna gjorde heller inget for att ena solfararna utan foljde sina bontisâlers oforsonliga ställningstagande gentemot dalkerna och exarken. Stridigheterna fortsatte i Efaro under några år men bidrog endast till att förvärra situationen i landet och öka hatet från efarierna. 281 e.O. hade de flesta solfararna antingen stupat eller lämnat Efaro.


Edit: Efariter till efarier
Senast redigerad av birkebeineren den 2008-05-24 09:25, redigerad totalt 1 gånger.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

anders skrev:Tycker jag låter utmärkt, Regil! Jag reagerade mest på att du kallade Valentin profet i ett tidigare inlägg, men om du använder din ovanstående ordalydelse funkar det helt utmärkt. Koolt!

Och jag ska nog börja skissa på katedralen så smått inom en snar framtid. :)
Jag visste inte riktigt var jag skulle landa när jag skrev det första inlägget, bara att Echternas nationalism behövde få lite kött på benen och tydligare struktur - gemensamma riter, högtider, sagor och sånger som håller ihop dem som folk. Men nu är jag väldigt nöjd! Tack för hjälpen.

Ser fram emot katedralen :D
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

birkebeineren skrev:
Regil skrev:Tycker inte att vi bör säga att handel gjort dalkerna rika redan på 100-talet, det är något som kom senare. Man hade inte ens egna mynt år 100 eO. Handelsexpansionen i Kopparhavet torde ha ägt rum efter år 200 eO.
Låter följande modifierade ordalydelse bättre? "...de dalkiska handlarna hade börjat göra Caddo välmående vilket bådade gott för framtida verksamhet..."
En liten ändring som gör hela skillnaden. Från statiskt (Caddo föddes som handelsnation) till dynamiskt (Caddo hade en gryende handel som ökade kraftigt efter soltågen, ...)
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Några favoriter i första soltåget:

1) Efariska etinstroende som krigorsak
2) Tyrs grav
3) Att man anar klyftan mellan dalker och aidnier redan här.

Bra jobbat! :D
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Super, mäster birke! :D

Småsaker: Du använder både benämningen efarier och efarit... Vilket ska det vara? Kom vi någonsin fram till det? Själv röstar jag för antingen efarer eller efarier, då efariter låter mer som anhängare till en ideologi eller dyl i mina öron.

Jag tycker nog att du kan lägga upp texterna på Wikin (under Lysande Vägen) så kan vi gå in och rätta stavning och komma med små korrigeranden allt eftersom...

Ser med stor spännig fram emot del 3 och 4! :shock: :D
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Mycket trevliga texter Birke! Jag har inget att erinra!


Regil! Vad gäller Echtiska Vägen......hrm......Aidniska Lysande Vägen så undrar jag om inte den stora tonvikten på Echterna och Kardien ligger A.LV lite i fatet när det gäller politiskt inflytande över Zorakien. Samtidigt undrar jag om inte den Zorakiske kungen är ganska nöjd över att slippa ha Exarken hängande över axeln.

Det blir lite som i Europa där Påven satt i Italien och gormade, utlyste buller och krav på en det ena än det andra (och rent av hävdade stå över över furstar, kungar och kejsare) och där Kungen i Frankrike (Zorakien) i bästa fall lyssnade förstrött...och i sämst fall helt sonika tog sin krigsmakt och satte påven i en gyllene bur (något som förövrigt även normanderna gjorde i Italien).

För Exarken måste det här vara ett dilemma. Å ena sidan trivs han säkert med sin allomfattande uppskattning från Kardiens "utvalda" folk. Å andra sidan ser han säkert med oro på att Zorakiens ökande grad av världslighet.

Vad ska man göra åt saken. Ska man skicka Yvain av Kerex och hans "missionärer" till Zorakien för att räta upp leden. Dock verkar inte den Zorakiske kungen uppskatta Yvein av Kerex fullt lika mycket (något av en underdrift....kung Vidar avskyr Yvein sedan mycket lång tid tillbaka).
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Maistro Birke: Ser utmärkt ut! Några språkliga nyanser jag tänkte peta i på wikin när du slängt upp det där. 8)
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Tycker om dina texter birke... en liten fundering bara som egentligen inte gäller dina texter men är relevant för dem. Varför var Kwoske en nyckelpunkt? Kan det ha varit så att det var här Tyrs grav fanns och när man kontrollerade denna ansåg man sig ha uppnått sina huvudmål. Eller finns det någon annan anledning till att Kwoske var nyckelpunkten som man stannade vid? En annan anlednig kan kanske vara att man då nått de etintrogna efarierna, men ja föredrar nog Tyrs grav av de två alternativen.
Skriv svar