Felicien

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Om texten inte behöver redigeras kan du rödmarkera där den är, än så länge har inte Felicientråden så många sidor att det är svårt att hitta. Om de behöver redigeras eller du vill samla allt så gör det här på forumet, quota och rödfärga och lägg det i ett samlat inlägg.

Viss redigering behövs även i wikin så enklare saker kan du ev göra när texten flyttats dit.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Nu har jag rödmarkerat en massa text! Läs och kommentera! jag försöker följa wikistrukturen så nästa text fokuserar på Feliciens militärmakt samt typiska skepp, vapen och rustningar.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Ser bra ut, såg också att historien var uppdaterat - trevligt! :)
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Ser bra ut herr Amiral Dr Hus. (jag tycker det finns mer att rödmarkera efter lite putsning. Spelknepe har tex grundat lite avs Tyros?)

Glöm inte Gunthers uniformer på någon av de första sidorna.

Spindelns sällskap, var finns de? I källorna anges väl några länder (borde vara Caddo, Erebos, Efaro, Krun, Hynsolge, Berendien, Zorakin). Troligt är också Krilloan, Jorgund, Ekeborg, några piratstäder, Staden O och Tricilve (den sista rätt nyetablerad).
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Mikael skrev:Ser bra ut herr Amiral Dr Hus. (jag tycker det finns mer att rödmarkera efter lite putsning. Spelknepe har tex grundat lite avs Tyros?)

Glöm inte Gunthers uniformer på någon av de första sidorna.

Spindelns sällskap, var finns de? I källorna anges väl några länder (borde vara Caddo, Erebos, Efaro, Krun, Hynsolge, Berendien, Zorakin). Troligt är också Krilloan, Jorgund, Ekeborg, några piratstäder, Staden O och Tricilve (den sista rätt nyetablerad).
Spindelns sällskap kan jag lägga till som en felicisk underrättelsetjänst - en av de oktetter som Riksrådet leder. Fokus för deras aktiviteter torde definitivt vara på Berendien, Erebos och Caddo. Källorna säger inte så mycket tror jag - sällskapet introduceras i ett Sinkadusäventyr och är inte fylliga.

Spelknepes Tyrosbeskrivning finns redan i wikin (såvida det inte finns en mera uppdaterad någon annanstans?) liksom beskrivningar av flera av kronans kolonier. De hade jag inte tänkt röra.

Däremot finns inte Felicienstycket från denna tråden:
viewtopic.php?t=369&start=0

som jag tycker mycket om och gärna bakar in i kommande kapitel om ekonomi och kultur. Utom det föreslagna feliciska bredsvärdet som jag inte förstår mig på (blandning mellan huggare och bredsvärd??).

Gunthers rustningsteckningar tycker jag också om. Vill helst bara nyansera det hela med att säga att någon påbjuden uniform egentligen inte finns - uniform i vår mening känns alldeles för modernt för Ereb. Föredrar den variation med möjlighet till individualitet som tradition och mode samt heraldikens lagar ger - känns mer medeltida fantasy för mig i alla fall. Uniform är så 1700-tal och framåt. Eller är tanken att Erebs arméer ska vara så organiserade att det finns hela legioner med exakt lika utrustade och uniformerade soldater? Att man sedan som SL ger anonyma SLP-soldater samma egenskaper, färdigheter och utrustning ser jag mest som en bekvämlighetsåtgärd.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Nytt och stort inlägg om krigsmakt. Jag vet att det är väldigt långt, men antar att många spelar Felicien framförallt för att låta spelarna slåss antingen med felicierna eller mot dem.

I termer av organisation har jag siktat på en nivå som grovt motsvarar de mera ambitiösa senmedeltida nationerna som Burgund eller Ottomanska imperiet dvs. en kärna av reguljära förband som bildar kärna och som har en viss uniformitet och stor professionalitet samt förband som värvas i krigstid och är deltidssoldater där skicklighet och utrustning varierar. Felicien är ett ganska centraliserat land men krigsorganisationen skall inte alls liknas vid den strikta ordning, organisation och unformitet som rådde i t.ex. karolinska eller preussiska 1700-talsarméer. Typiska rustningar och vapen ligger på en vag 1300- till tidig 1400-talsnivå. Det bör också noteras att felicierna inte gör skillnad på Flotta och Armé utan delar in sin krigsmakt efter annan ledd: Marinkår, Havskår, Främlingsregementen, Tolanska hjälptrupper samt Legoförband. De första två kallas ibland av icke-felicier för Flottan och de senare för Armén.

I texten inkluderar jag länkar till olika bilder. Dessa ska inte ses som exakta avbildningar utan som illustrationer som ska kunna ge en SL och hans spelare en ungefärlig bild av hur feliciska soldater ser ut.

I en efterföljande text kommer jag att beskriva skeppstyper och länka till bilder på samma sätt. I denna text kommer jag ibland att hänvisa till feliciska skeppstyper.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Om truppindelning i Feliciens krigsmakt
Den minsta enheten består av 12 man vars ledare kallas just "Tolvman" (kimzon "Segen") och gruppen en "Tolft". Dessa tolfter kombineras till den minsta fältformationen som består av 6-12 tolfter. Sådana enheter kallas "Spheiro" och leds av en "Sagar". Spheiror rör sig som en enhet på slagfältet och har en egen fänika och egna flöjtspelare och trumslagare.

Spheiror grupperas i sin tur till en myriado som består av 6-12 spheiror. En myriado ska kunna agera som en självständig armé och har således tillgång till egen tross, administration och rättskipning. Varje myriado har också egen fana och färger. Officeren som leder en myriado kallas Generalkapten (kimzon "Aluf").

En typisk marinkårsmyriado består av en spheiro Löpare, två spheiror Skyttar, två spheiror Svärdsbärare, sex spheiror Spjutbärare, och en spheiro Sappörer. Till varje myriado finns ett antal skepp attacherade - flera lätta och tunga galärer samt ett eller två mycket stora trupptransportfartyg. I fredstid är flera av dessa skepp antingen uppdragna i skeppshus eller uthyrda till köpmannakonsortier.

Vid skeppstjänst används mindre grupper av tolfter - typiskt för en mindre galär är t.ex. en tolft skyttar, en tolft Löpare och en tolft Spjutbärare (av olika slag) och för tyngre galärer två till tre tolfter skyttar och fyra till sex tolfter infanteri av annat slag.

Roddarna på de feliciska galärerna grupperas också i tolfter bestående av roddarna vid tre till sex roddarbänkar. Roddarna på en galär leds av en roddmästare och en vice roddmästare med hjälp av takthållande flöjtspelare och trumslagare. I hamn eller med skeppet uppdraget på en strand grupperas roddarna i styrbordsvakt och babordsvakt för roterande vaktjänst. Det bör noteras att felicierna inte anser att slavroddare är en god idé: i en strid mellan två galärer där den ena har 80 marinsoldater som förutom att slåss mot fienden måste bevaka sina egna 150 slavroddare och där den andra galären har 80 marinsoldater och som kan lita på sina 150 fria roddare att försvara skeppet vid bordning, vem vinner? Det har dock hänt i tider av kris att felicierna har frigivit grupper slavar och livegna i syfte att använda dem som roddare - många roddare rekryteras nämligen från geroner och tolaner..

De tolanska furstar som är vasaller till den feliciska kungen organiserar sina trupper på ett snarlikt vis som beskrivet ovan. Deras lätta infanteri och slungkastare grupperas på samma sätt i tolfter, spheiror och myriador på samma sätt som kimzonskt infanteri. Det tolanska kavalleriet består också av tolfter men grupperas i sk. ilai om tre till sex tolfter som typiskt leds av en tolanerädling. Tre till sex ilai samlas i grupper som kallas maryano och vanligen leds av en tolanerfurste personligen eller en medlem av en tolansk furstlig familj. Deyen av Derk är unik i Felicien med sin ilai bestående av stridstränade solunska skogselefanter.

Flottorganisation
Varje myriado i Marinkåren och de utvalda kungliga myriadorna i Havskåren har en grupp om 27 stridsskepp till sitt förfogande. I fredstid är de flesta uppdragna i skeppshus och taridonerna är uthyrda till köpmannakonsortier. Flera brigandoner och karakorer är numera uthyrda till kaparkaptener.

Ett skepp styrs av en Kapten (kimzon "Seren"). Normalt består den typiska feliciska minsta patrullen av tre skepp under befäl av en Kommendör. Tre sådana patruller, kallad en eskader, står under befäl av en Kommendörkapten. Eskadrar grupperas i flotillor om 27 skepp vilka står under befäl av en Generalkapten (som också kommenderar en myriado). Dessa kan i sin grupperas i flottor om upp till 81 skepp under ledning av en Generalamiral. Till slut kan flera flottor formeras till armador om består av två till sex flottor under befäl av monarken själv eller en av honom utsedd Storamiral.

3 skepp - Kommendörkapten (kimzon "Rasan")
9 skepp - Kommendör (kimzon "Sa´al")
27 skepp - Generalkapten (kimzon "Aluf")
81 skepp - Generalamiral (kimzon "Ravaluf"
81+ - Storamiral (Kimzon "Tartan"), en kunglig prins eller monarken själv


En typisk myriadosflotta kan bestå av följande skeppstyper:
Tre dromos och
Tre taridos alt.
Sex taridos
Nio celandios
Sex saettios
Tre brigandos och
Tre karakoros alt.
Sex brigandonos

Före en beskrivning av de feliciska skepptyperna se kapitlet om Skepp.

Gatloppet i Ventimiglia:
http://img238.imageshack.us/img238/3857 ... 456sp5.jpg

Slaget vid Lopenta:
http://4.bp.blogspot.com/_KezhQ6waZT0/S ... fedrrt.jpg


Vapenslag i den feliciska krigsmakten

Marinkåren
Marinkåren är Feliciens stolthet och felicierna själva anser dem vara kapabla att vinner över vilka motståndare som helst, till sjöss eller på land. Den består av nio myriador alla bestående av tolv spheiror. Varje marinkårsspheiros består i fredstid av åtta tolfter och krigstid av tolv tolfter. Dessutom finns förberedelser i form av planer, utrustning och avsatta medel för att rekrytera ytterligare tre myriador i händelse av krig. Tjänsteperioden i marinkåren är 27 år där de sista 9 åren tjänas i reserven. Enbart kimzoner i åldern 16-20 års ålder rekryteras.

En typisk myriados består av en spheiros Löpare, två spheiror Skyttar, två spheiror Svärdsbärare, sex spheiror Spjutbärare, och en spheiros Sappörer. Till varje myriados finns en flotta med 27 galärer attacherade samt ett eller två mycket stora trupptransportfartyg. I fredstid är flera av dessa skepp antingen uppdragna i skeppshus eller uthyrda till köpmannakonsortier.

Generellt sett är de kungliga marinsoldaterna tungt och relativt uniformt utrustade med vapen och rustningar av god kvalitet. Disciplinen är järnhård och träningen är grundlig bl.a. tränas de intensivt i att i falang absorbera och bryta upp kavallerichocker. Många marinkårssoldater har erfarenhet från strider med svartfolk, pirater, skuggalver, fria slavgrupper samt av reguljär krigföring i Efaro.

Normalt är marinkåren och främlingsregementena stationerade på följande vis:
Tyros, tre myriador
Amara/Erbulas, en geronumyriados
Darition, två myriador
Assabanik, en myriados
Saroniska näset, en myriados
Caraidon, en myriados
Bylos, en myriados
Eygafo, en tolanumyriados

Marinkårsregemente med tolansk katafrakter i bakgrunden:
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... nshot6.jpg


Främlingsregementena

En relativt ny företeelse i Felicien är de s.k. främlingsregementena. Dessa två regementen är unika i att de rekryteras från icke-kimzoner och de kallas Geronumyriadon och Tolanumyriadon. Ibland kallas Geronumyriadon och Tolanumyriadon för Feliciens armé men de sorterar egentligen under marinkåren och organiseras, tränas och utrustas på samma sätt. Till skillnad från Marinkåren saknar de dock dedikerade skepp. Rekyteringsproven till främlingsregementena är hårda och ingen över 20 års ålder accepteras. Tjänstetiden är liksom i marinkåren 27 år med de sista 9 åren i reserv. Den stora belöningen ligger i pensionsceremonin som innebär att soldaten adopteras in i det Kungliga Huset och således räknas som kimzon med fulla medborgerliga rättigheter. Ibland kallas Geronumyriadon och Tolanumyriadon för Feliciens armé men de sorterar egentligen under marinkåren.

Havskåren
De kimzonska miliser som formas av inneboende i stamområdena och i de direkt kungligt styrda områdena (ffa kolonierna men också Tyros, Darition och Saroniska näset) organiseras på liknande sätt som marinkåren. Milisen kallas ofta för Havets söner eller Havskåren. Varje stam är i krig skyldig att ställa upp med en myriados till kungen och brukar hålla ytterligare två i reserv för skydd av det egna territoriet och hemmavattnen. Varje kimzonsk man är i fredstid skyldig att tjäna en månad av årets tolv i milisen som i fredstid fungerar som landsvakter, stadsvakter, garnisoner, och kustbevakning. Även geroner och tolaner som lever inom en stamprovins eller i kungliga områden är skyldiga att delta i uppbåden men har ej rätt att delta i skeppsråden. En typisk myriado i Havets söner består av två spheiror Löpare, tre spheiror Skyttar, en spheiro Svärdsbärare, och sex spheiror Spjutbärare.

Den havskårsmyriado som varje stamområde ställer till kungens förfogande skall enligt rikslag ha en attacherad flotta om 27 galärer med tillhörande roddare och sjömän. Utöver dessa förfogar varje stam över ett mindre antal lätta skepp för kustbevakning och har i krigstid kapacitet att bygga flera galärer.

Tolanerregementen
Tolanerfurstarna bidrar med tungt kavalleri, katafrakter, till de feliciska arméerna där de i strid oftast bildar flankskydd. Katafrakternas unga väpnare och stallknektar kan formeras till ett lätt kavalleri men deras stridsvärde är lågt. Tolanskt infanteri är oftast lätt t.ex. slungkastare eller av löpartyp. Enbart kungen kan kalla tolanerfurstarna till sina fanor.

Deyen av Derk bidrar inte med kavalleri. Om nu inte 36 stridstränade och bepansrade solunska skogselefanter kan räknas som kavalleri. I övrigt bidrar Deyen med skickliga efariska löpartrupper som även kan bemanna snabba katamarankanoter, s.k. Karakorer (se Skepp).

Legoförband
Felicierna rekryterar gärna legosoldater, framförallt i krigstid och för bruk i kolonierna. Tidigare var hynsolgiska kavallerikondottiärer vanliga i Felicien, men de flesta av dessa har återvänt hem till Hynsolge och inbördeskriget. De har dock starkt påverkat det inhemska tolanska kavallariets taktik och utrustning och hynsolgiska hästar importeras till Felicien för dyra pengar. Dalkiska bågskyttar har likaså varit vanliga men har i takt med de politiska spänningarna blivit mera ovanliga. Andra förekommande legotruppstyper i Felicien är efariska elefantryttare och löpare, jorpagniskt riddarkvalleri och krunska nomader som är skickliga beridna bågskyttar.

Felicierna har också de senaste åren börjat rekrytera grupper av jordukaerler som framförallt används som livvakter och som stormtrupper. Jordukaerlarna i Felicien leds av Aelfwine Korp och Rikissa Korp, syskonbarn till Kung Elfhelm Korp av Jorduashur. Rikissa Korp är gift med Prins Mahariolon. Detta har lett till att Felicien och Jorduashur, det långa avståndet dem emellan till trots, har utvecklat goda relationer och jordukaerlerna kallar Tyros för Hwitgaard, Den Vita Staden, och Felicien för Katlon, Kattlandet.

Det bör noteras att Felicien själv är en källa till legosoldater i andra länder. Dessa legokompanier har ingen koppling till staten, t.ex. är feliciska legosoldater i Sirigon inte tecken på feliciskt officiellt stöd till Sirigon i inbördeskriget utan helt enkelt ett tecken på att i Sirigon finns det pengar.

Sydhynsolgiskt kavalleri:
http://warandgame.files.wordpress.com/2 ... chael1.jpg


Prins Mahariolon:
http://www.narniaweb.com/gall/3376.jpg

Jordukaerlar i Felicisk sold:
http://media.photobucket.com/image/vara ... rangoi.jpg
http://users.spin.net.au/~runningman/NV ... _Guard.jpg



Trupptyper i den feliciska krigsmakten
Kimzoner i Marinkåren och Havskåren slåss uteslutande som infanteri som kommer i sex typer: Löpare, Svärdsbärare, Hillebardiärer, Spjutbärare, Armborstskyttar och Sappörer. Till dessa skall även de skickliga kimzonska roddarna och matroserna också nämnas. Tolanerfurstarna bidrar framförallt med ett tungt kavalleri, sk. katafrakter, men även med slungkastare, löpare och spjutbärare.

Det lätta infanteriet, Löparna, bär enbart ett lätt bröstharnesk (brigantin eller läderlamellharnesk) över en tunika och är utrustade med flera kastspjut, lätt lädersköld av efarisk typ och khepesh eller labrys. På huvudet bär de den lätta koniska hjälmen. De är tränade för strid i lös ordning och i att springa långa sträckor. I strid är deras uppgift att störa och oroa fienden innan huvudstridlinjerna möts. De används också som budbärare och som spejare i svårare terräng. Till sjöss är de oftast först att borda fiendeskepp.

Löpare:
http://img262.imageshack.us/img262/4920 ... toifl4.jpg
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... tistae.jpg
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... _final.jpg


Svärdsbärarena är tungt rustade och beväpnade med kastspjut, medelstora sköldar och framförallt svärd, vanligtvis khepeshen. De fungerar som stormtrupper vid belägringar och när armborstskyttar och spjutbärarare har lyckats bryta upp fiendens ordning så löper svärdsbärarna igenom luckor som öppnas i de egna linjerna för att utdela dödsstöten i brutal närstrid.

Svärdsbärare:
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... _final.jpg

Underofficerare och officerare bland svärdsbärarna använder gärna den tunga hillebarden för att hindra bordningar eller döda en riddares häst och sedan riddaren själv. Underbefäl grupperas ibland i elitförband bestående enbart av hillebardiärer och sätts in där striden är som hetast. Den feliciska kungen omgärdas alltid på slagfältet av en sådan spheiro elithillebardiärer.

Hillebardiärer:
http://img222.imageshack.us/img222/5641/52368761su9.jpg
http://img209.imageshack.us/img209/4787 ... rdsvu1.jpg

Hillebardiärer mot spjutbärare från kriget mellan Baros och Hamilon:
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... nshot4.jpg

Spjutbärarna är infanteriets ryggrad och deras häckar med spjut, ormpikar och stora sköldar används defensivt för att absorbera kavallerichocker eller bordningsförsök. De är medeltungt rustade och arbetar ofta som skydd för armbortskyttarna som inleder varje strid med salvor av tunga skäktor vars stålspetsar är smidda för att bryta genom pansar. Till sjöss kan en grupp spjutbärare bakom sina stora sköldar och med sänkta ormpikar totalt haverera ett fientligt bordningsförsök.

Spjutbärare:
http://static3.filefront.com/images/per ... dmeemv.jpg
http://img98.imageshack.us/img98/5247/l ... ali3rc.jpg
http://img124.imageshack.us/img124/9990 ... toilb3.jpg
http://img519.imageshack.us/img519/8746 ... ug1pq8.jpg
http://img293.imageshack.us/img293/851/ ... oi2iy3.jpg
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... _final.jpg
http://img148.imageshack.us/img148/1263/79977780rs7.jpg
http://img129.imageshack.us/img129/317/ ... tiagk0.jpg

Spjutbärare mot spjutbärare i i kriget mellan Baros och Hamilon:
http://img381.imageshack.us/img381/6955 ... allsk3.jpg


Skyttarna är utrustade ungefär som Löparna, ibland något tyngre. Deras främsta vapen är armborstet och de är tränade i att skjuta i salvor. Vid skeppstjänst utnyttjar de större relings- och däcksmonterade arbalest och skorpioner som skjuter tunga skäktor eller svärmar av lättare skäktor.

Skyttar:
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... asmuli.jpg
http://www.tedtoy.com/images/DEL-me76.jpg

Sappörerna är soldater tränade i att upprätta och nedkämpa befästningar. De är experter på minering och kontraminering samt i byggandet och användandet av murbräckor, belägringstorn, ballistor, katapulter och trebucheter. Sappörerna är ovanliga och marinkåren förfogar enbart över att fåtal bataljoner.

Roddare och matroser rekryteras från småkimzonernas fattigaste medlemmar. Genom sin tjänst i flottan räknas de ändock som "kimzon med spjut eller åra" och har därmed en röst i Furstens skeppsråd. Då de oftast i det civila är sjömän som inte äger andel i skepp och fiskare som inte äger andel i fiskebåt är de dock mycket skickliga och tränas intensivt i samordnad rodd och i utförandet av komplexa manövrer. Geroner och tolaner rekryteras också som roddare, men äger ingen röst i skeppsråden för det.

Katafrakterna är ett tungt tolanskt kavalleri. Ryttaren, oftast av ädel härkomst, bär tung rustning, ofta lamell över ringbrynja, från topp till tå och är beväpnad med lans, sköld, sabel eller svärd och ibland ett armborst eller båge. Även hästen bär rustning, vanligen fjällpansar eller tjockt tyg.

Katafrakter:
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... final2.jpg
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... _final.jpg
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... _final.jpg
http://i120.photobucket.com/albums/o195 ... _final.jpg

Slungsskytte är de tolanska herdarnas paradgren. Med mandelformade blykulor som ammunition har de en räckvidd på ca 400 meter och de är mycket träffsäkra på närmre avstånd. Detta sägs bero att de från barnsben inte fick bröd av sina mödrar om de inte först träffade kunde träffa brödbiten med en slungsten. Vid belägringar eller i strid från skepp använder de ofta en stavslunga med vilken de kan kasta tyngre projektiler i höga kastbanor, ofta olika former av brandprojektiler. Nackdelen med stavslungan är att den inte kan användas mot mål på närmre avstånd.

Slungskytt:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Balearic_Slinger.jpg



Om feliciska vapen och rustningar

Vid ankomsten till Ereb var kimzonernas traditionella vapen snarlika de som de yndariska soldaterna använde i sina erövringar: pansar av fjäll- och lameller, runda sköldar av stål, kroksablar, spjut och sammansatta bågar. Vissa vapen är mera specifikt kimzonska som kepeshen och labrys. Dessa har sedan kommit att utökas med vapen och rustningstyper som utvecklats inom den joriska kultursfären framförallt från tolaner, berendier och solfarare. Även efarisk vapenkultur har påverkat den feliciska arsenalen - tyngdpunkten på spjutbeväpnat infanteri och sköldar i läder kan anses vara efariska inslag.

Spjutet är det grundläggande vapnet för de flesta feliciska soldater. Grovt sett använder felicierna spjut av tre typer: halvpik (ca 2,5-3m) för defensiva formationer, spjut använda och balanserade för såväl stöt som kast (ca 180-210cm) samt rena kastspjut. De sistnämnda är korta (ca 90-120cm) och smidda helt i stål med hullingförsedda spetsar och kallas saunion. Dessa vapen används också i många feliciers vardag i formen av de harpuner (för stöt och kast) och ljuster som används i fisket. Halvpiken kallas också ormpik då den används vid sjöormsjakt.

I strid kombineras spjut och pik med sköld. Feliciska sköldar kommer i flera former och format. Runda sköldar, små till medelstora, tillverkas av stål. Lädersköldar finns i en form som liknar ett hjärta och en form som liknar två sammanslagna ovaler. Bägge är inspirerade av efariska förebilder. Stora sköldar är droppformade (rundade ovan med spetsig botten) och görs av flera lager trä och täcks i läder. Sköldar av alla typer är ofta bemålade med emblem för stam, hus, furstendöme eller regemente. Till sist bör nämnas de stora mursköldar, paviser, som feliciska armborstskyttar använder som skydd i strid. Dessa stora sköldar är helt olämpade för strid man mot man men erbjuder gott skydd mot missiler.

De traditionellt kimzonska svärden kommer i två former. Kepeshen är ca. 65-80 cm långt, eneggad med konkav egg. Shekeleshen är en mera traditionell kroksabel ca. 90-100 cm lång. Den korta khepeshen är nästa lika tung som den längre shekeleshen. Khepeshen används framförallt av småkimzoner och meniga soldater och shekeleshen av storkimzoner och officerare. De Avskiljda, Galmons utvalda krigare, är kända för sitt bruk av två svärd, ett i var hand. Förutom dessa svärdstyper har felicierna anammat de raka joriska tveggade svärden och det ringbygelförsedda långsvärdet är numera populärt efter erebosiskt och dalkiskt mönster.

Ett sista traditionellt vapen är dubbelyxan, labrys. Labrysen kommer i två former. Den korta dubbelyxan med litet yxhuvud används för såväl hugg som kast. Den långa labrysen används enbart vid offer av djur och människor och är ett rent rituellt vapen. Däremot har hillebarden blivit ett populärt vapen bland feliciska underofficerare och de använder dem för att fälla tungt rustade ryttare till marken och sedan ta dem av daga.

Som vapen för långa avstånd använder felicierna armborst, på sina skepp också tyngre armborst som arbalest och arcuballistan. Den traditionella lätta sammansatta bågen används numera enbart av ett fåtal felicier. Pistolarmborst har blivit populärara bland feliciska ädlingar och bland kvinnor. Bland tolanska herdar är slungan ett mycket vanligt vapen och tolanerfurstarna ställer upp ett lätt och mycket rörligt slungbeväpnat infanteri.

De vanligaste rustningarna är ringbrynjor i form av jackor som ibland täcker även övre delen av låren. Fjällpansarjackor var vanliga förr, men anses numera gammalmodiga. Ringbrynjor bildar också grunden i tyngre rustningar där bröstkorg och mage skyddas av ytterligare pansar i form av lamellpansarharnesk (av stål, läder eller sjöormsfjäll) eller brigantin samt ledade axel, överarms- och underarmskydd och (under)benskenor i stål eller cuirboulli. Rustningsdelar av fjäll eller plåt är ofta bemålade i starka färger eller blånerade. Blåneringen och (lin)oljefärgen skyddar mot rost och är förstås också dekorativ.

Som hjälm används lätta koniska hjälmar smidda ur ett stycke stål och ibland försedda med nackskydd i lamell. Under hjälmen bärs ofta en ringbrynjehuva. Dessa hjälmar förses ibland också med visir i form av masker. Maskerna smids antingen till formen av uttryckslösa vackra mansansikten eller till grinande demoner. Felicerna använder även tyngre barbuter som har öppningar endast för ögon, näsa och mun. Bägge hjälmtyperna pryds ofta med en eller flera fjädrar från struts, örn, korp, gam eller större sjöfåglar. Dessa fjäderprydnader färgas och i flera regementen fungerar fjädararna och dess färger som tecken på rang.

Det ska noteras att förutom för deltagare i skepssråd, soldater, milismän och resande på landsbygden så är det ovanligt att bära tunga vapen i Felicien och mycket ovanligt att bära rustning. Om en person går omkring tungt beväpnad och rustad kommer det ofrånkomligen att leda till uppmärksamhet från milisen. Undantaget är förstås den lätta dolk eller kniv som alla felicier bär i bältet samt för överklasskvinnor också det dyra lilla pistolarmborstet.

Rödmarkerad. /Admin.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

1.
Gunthers rustningsteckningar tycker jag också om. Vill helst bara nyansera det hela med att säga att någon påbjuden uniform egentligen inte finns - uniform i vår mening känns alldeles för modernt för Ereb. Föredrar den variation med möjlighet till individualitet som tradition och mode samt heraldikens lagar ger - känns mer medeltida fantasy för mig i alla fall. Uniform är så 1700-tal och framåt. Eller är tanken att Erebs arméer ska vara så organiserade att det finns hela legioner med exakt lika utrustade och uniformerade soldater? Att man sedan som SL ger anonyma SLP-soldater samma egenskaper, färdigheter och utrustning ser jag mest som en bekvämlighetsåtgärd.
Nja kanske inte soldaterna, men vissa officerare tycker jag absolut skall kunna ha uniform i de mer avancerade nationerna i ereb, tex Felicien, Erebos och Trakorien. "Uniform" i den mening att de bär samma grundpansar och färger samt vissa utmärkande plymer m.m. förkom långt innan karolinernas århundraden. Jag gillar tex romarnas grundutstyrsel som "uniform".

2. Sedan var det frågan med Felciens riksvapen som har en dubbelyxa i sig. Tror inte tråden någonsin kom fram till en lösning varför dubbelyxan är med? Något förslag någon?

3. Solunska skogselefanter motsvarar de indiska elefanter i storlek?

4. Fascinerande läsning.

5. Är det inte hynsolges stjärna som skymtar på prinsens sköld förresten? :wink:

6. Hillebarder och trupper utvecklade för strider med kavalleri känns inte felciskt vid en första läsning, för när skulle de ha kommit till i denna sjöburna organisation? Men, kanske är de ett resultat av striderna i Berendien eller?

7. MEN där är ju dubbelyxaförklaringen! :o

8.
Det ska noteras att förutom för deltagare i skepssråd, soldater, milismän och resande på landsbygden så är det ovanligt att bära tunga vapen i Felicien och mycket ovanligt att bära rustning. Om en person går omkring tungt beväpnad och rustad kommer det ofrånkomligen att leda till uppmärksamhet från milisen. Undantaget är förstås den lätta dolk eller kniv som alla felicier bär i bältet samt för överklasskvinnor också det dyra lilla pistolarmborstet.
Extremt bra! Har så svårt att få mina spelare att förstå detta. :x

9. KANONBRA! :D
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Mikael skrev: 1.
Nja kanske inte soldaterna, men vissa officerare tycker jag absolut skall kunna ha uniform i de mer avancerade nationerna i ereb, tex Felicien, Erebos och Trakorien. "Uniform" i den mening att de bär samma grundpansar och färger samt vissa utmärkande plymer m.m. förkom långt innan karolinernas århundraden. Jag gillar tex romarnas grundutstyrsel som "uniform".
Romarna var inte så uniforma som många populära avbildningar visar. Romarnas röda tunika visar sig ha kunnat ha nästan vilken färg som helst och lorica segmenta, lorica hamata och lorica squamata existerade parallellt som legionärrustning under långa perioder. Däremot var beväpningen och skölden uniform - det tänker jag mig också att den är hyfsat för de feliciska trupperna, speciellt för marinkåren.
2. Sedan var det frågan med Felciens riksvapen som har en dubbelyxa i sig. Tror inte tråden någonsin kom fram till en lösning varför dubbelyxan är med? Något förslag någon?
Som du noterade så "snodde" jag en idé som framkastats tidigare i tråden: den stora dubbelyxan är ett kultiskt vapen som används vid djuroffer (och ibland människooffer...) och avrättningar.
3. Solunska skogselefanter motsvarar de indiska elefanter i storlek?
Den nämns i Krilloanboken (storvesirens stolthet tydligen) men storleken nämns inte. I alla fall hade jag tänkt mig att de nordsolunska elefanterna är mindre än vår indiska. Som den numera utdöda nordafrikanska skogselefanten kanske :
http://en.wikipedia.org/wiki/North_African_Elephant

Så även om de kan bära rustning så har de oftast max två ytterligare krigare (en med långspjut och en med båge) på ryggen förutom sin mahout. Och så är de förstås opålitliga men kan vara effektiva mot infanteri som aldrig sett en elefant förr eller mot hästar som aldrig känt doften av en elefant. Mest är de nog till för skryt...
5. Är det inte hynsolges stjärna som skymtar på prinsens sköld förresten? :wink:
Haha! Tänkte inte på det faktiskt men Prins Mahariolon är ju halvhynsolger så det kan passa. Hjälmen han bär är inte särskilt felicisk dock - han måste ha tagit den från en erebosisk kapten!

Men Telmarines och Kimzoner är ganska lika - från början sjöfarande flyktingar/pirater som anlänt till främmande kust och där formar militaristisk stat.
6. Hillebarder och trupper utvecklade för strider med kavalleri känns inte felciskt vid en första läsning, för när skulle de ha kommit till i denna sjöburna organisation? Men, kanske är de ett resultat av striderna i Berendien eller?
Ja, det är just därför. Från början fanns egentligen bara Löparna och Svärdsbärarna i det feliciska infanteriet - trupper som fungerar väl vid offensiv strid skepp till skepp. Dessa kom dock alltsomoftast till korta mot det berendiska och zorakinska kavalleriet under det långa kriget dem emellan. Så nån klyftig felicier kom på att de kunde byta sina korta spjut mot de speciella långa spjut de använde vid de rituella sjöormsjakterna. Marinkåren blev också flera gånger förödmjukad av berendiska och zorakinska riddare under kriget och de har inte glömt - därav fokuset på anti-kavalleriteknik.

Det ska väl också tilläggas att felicierna på sistone varit mera aktiva som infanteri till lands än till sjöss - det senaste stora sjökriget mot främmande makt var för mer än 100 år sedan mot Sombatze. Brödrakriget mellan Prins Baros och Prins Hamilon hade i och för sig en hel del sjöslag men det är mest gamla kimzonergubbar som kommer ihåg det: "Det var bättre förr...".

Hillebarden är en ännu mera "modernt" vapen. Först använd som ett underofficersattribut och kanske skapat ur en blandning av labrysen och spjutet i syftet att hitta ett vapen som kan slå igenom de allt tyngre plåtrustningarna som har blivit vanligare sen 500-talet eO.
Senast redigerad av DrHus den 2009-05-10 21:08, redigerad totalt 1 gånger.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

ÄNDRAT

Vill kort kommentera det hela! LYSANDE!

Vad gäller militär så finns det stora likheter mellan Felicien och Zorakien i utvecklingsnivå vad gäller rustningar etc. Möjligen är Feliciens Hillebardister något bättre utrustade än de bäst utrustade Zorakiska infateristerna, det 2.a Zorakiska Regaliegardet. Fast detta garde är å andra sidan beväpnat med långa Bardisaner så de har sannolikt lite lägre räckvidd än hillebardisterna.

Det bästa Zorakiska rytteriet är något tyngre och bättre rustat än motsvarande i Felicien. Sedan så har Zorakerna enheter (sappörer) som bygger katapulter, onager, trebucheter etc för belägringar men också för att bombardera en motståndarhär med , sten, brinnade olja och andra trevligheter.

Angående kombinationen huggare och bredsvärd. Är det möjligen falchion som avses? Sådana var vanliga under medeltiden och samtliga Regaliegardister (i både 1.a och 2.a) är försedda med en sådan.
Senast redigerad av Fraxinus den 2009-05-10 21:10, redigerad totalt 2 gång.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Fraxinus skrev:Vill kort kommentera det hela! LYSANDE!

VAd gäller militär så finns det stora likheter mellan Felicien och Zorakien i utvecklingsnivå vad gäller rustningar etc. Möjligen är Feliciens Hillebardister något bättre utrustade än de bäst utrustade Zorakiska infateristerna, det 2.a Zorakiska Regaliegardet. Fast detta garde är å andra sidan beväpnat med långa Bardisaner så de har sannolikt lite lägre räckvidd än hillebardisterna.

Det Zorakiska rytteriet är något tyngre och bättre rustat än motsvarande i Felicien. Sedan så har Zorakerna enheter (ingenjörer) som bygger katapulter, onager etc för belägringar men också för att bombardera en motståndarhär med brinnnade olja och andra trevligheter.
Jag har titta en del på dina inlägg i Vapen&Rustningar-tråden och i Zorakintråden, Fraxinus! Kom fram till att försöka matcha dem vad gäller en allmänerebisk vapentekniknivå. Precis som du så tycker jag att en allmän vapenteknisk nivå motsvarande första hälften av 1300-talet passar Ereb mycket väl med enstaka inslag som motsvarar vårt 1400-tal eller ibland tom senare (som de ringbygelförsedda "långsvärden"). Jag siktar på det när jag sedan går vidare med skeppstyperna också.

Tolanska kavallerister är mycket riktigt något lättare än kardiska eller zorakiska riddare. Kanske pga att sydtolanernas feodala utveckling avstannade iom kimzonernas invasion. Hela den höviska riddarkulturen har i princip gått Felicien förbi (med undtantag för heraldiken). Kimzonerna själva anser det som omanligt att rida på häst och har enbart på senare tid anammat byxor - ett plagg de associerar med rytteri. De tycker dock att hästkött är gott, vilket djupt chockar många joriska adelsmän!!!

Jag funderade också på bardisaner ett tag som stångvapen. Ett tag var jag också inne på den engelska "bill"-vapnet också, men landade till sist på hillebarden. Dock en tidig form och inte de mera dekorativa senare formerna. Typ:
http://www.diplomate.freeserve.co.uk/HALBERD2.JPG
http://www.ritterruestung-handgeschmied ... alberd.jpg

Hillebardiärerna är också den allra mest ovanliga av de feliciska trupptyperna och betraktas som elittrupper.

Ingenjörstrupperna i Felicien kallas för Sappörer. De är ovanliga, eftertraktade och högbetalda och återfinns endast i marinkåren.
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Lite vapenbilder är alltid kul! Fetischist, javisst! :)


Khepesh - Yataghan

Den feliciska khepeshen kallas på Tellus för Yataghan.

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Yataghan.png
http://www.arscives.com/vevans/images/4 ... taghan.jpg
http://webprojects.prm.ox.ac.uk/arms-an ... 84.24.116/
http://www.metmuseum.org/special/Arms_and_Armor/6.L.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Yataghan

Shekelesh - Shamshir/Sabel
Den feliciska shekeleshen kallas på Tellus för Shamshir.

http://en.wikipedia.org/wiki/Shamshir


Ringbygelsförsett långsvärd
Detta i Kopparhavets handelsstater populära svärdet kallas ofta på Tellus för värja (eng. side-sword eller cut-and-thrust sword), men ska inte förväxlas med de smäckra värjor som används i fäktsport. Notera att det typiskt är tyngre än såväl yataghanen som shamshiren.

http://en.wikipedia.org/wiki/Side-sword
http://www.myarmoury.com/review_dw_ss.html
http://www.reliks.com/merchant.ihtml?pid=2245


Efarisk-felicisk lädersköld - Adarga
Denna populära feliciska lädersköld, inspirerad av efariska sköldar, kallas på Tellus för Adarga.

http://en.wikipedia.org/wiki/Adarga
http://www.nps.gov/history/history/onli ... ig8-14.jpg
http://es.geocities.com/losconquistador ... /armas.gif
http://www.spanishpeacock.com/Shields/shields_2.htm


Hillebard
Den feliciska hillebarden motsvaras av de på Tellus tidiga hillebarderna och har inte de sofistikierade nästan dekorativa huvuden som senare hillebarder har.

http://www.diplomate.freeserve.co.uk/HALBERD2.JPG
http://www.ritterruestung-handgeschmied ... alberd.jpg
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

DrHus skrev:
Ringbygelsförsett långsvärd
Detta i Kopparhavets handelsstater populära svärdet kallas ofta på Tellus för värja (eng. side-sword eller cut-and-thrust sword), men ska inte förväxlas med de smäckra värjor som används i fäktsport. Notera att det typiskt är tyngre än såväl yataghanen som shamshiren.

http://en.wikipedia.org/wiki/Side-sword
http://www.myarmoury.com/review_dw_ss.html
http://www.reliks.com/merchant.ihtml?pid=2245


Efarisk-felicisk lädersköld - Adarga
Denna populära feliciska lädersköld, inspirerad av efariska sköldar, kallas på Tellus för Adarga.

http://en.wikipedia.org/wiki/Adarga
http://www.nps.gov/history/history/onli ... ig8-14.jpg
http://es.geocities.com/losconquistador ... /armas.gif
http://www.spanishpeacock.com/Shields/shields_2.htm


Hillebard
Den feliciska hillebarden motsvaras av de på Tellus tidiga hillebarderna och har inte de sofistikierade nästan dekorativa huvuden som senare hillebarder har.

http://www.diplomate.freeserve.co.uk/HALBERD2.JPG
http://www.ritterruestung-handgeschmied ... alberd.jpg
Långsvärdet påbörjade utvecklingen mot den smäckra Rapieren (Värjan) med sina sirligt mönstrade bygelhandskydd. Urspungligen hade dock långsvärden ett vanligt korslagt hjalt.

Se länkarna nedan för utvecklingen från långsvärd till rapier (och i slutändan dräktvärjan)

http://bjorn.foxtail.nu/images/p_1400.jpg

http://bjorn.foxtail.nu/images/moc_long.jpg

http://bjorn.foxtail.nu/images/jt_bastardi.jpg

http://bjorn.foxtail.nu/images/p_1520.jpg

http://bjorn.foxtail.nu/images/1610hela.jpg

http://bjorn.foxtail.nu/images/moc_rapier.jpg

Notera att de två sista (1610 och Rapier) är från ungefär samma tid. Rapieren var ett ypperligt vapen. Men den var främst ett stötvapen även om man kunde hugga med det (dock inte så framgångsrikt). Militärer saknade de huggande egenskaperna i rapieren. Så man behöll långsvärdet i en modifierad form. I Sverige har dessa även kallats huggvärjor.

Slutligen det svärd som dagens värjfäktare använder sig av i OS, Dräktvärjan. De först dök upp i hoven och på universiteten under slutet 1600-tal men blev mest använda under 1700-tal och 1800-tal. De användes sällan i krig. De är mer en slag vapen för "civila" ändamål. Den sista från Leon Paul är en sportvärja med såkallad fransk kavel.

http://widforss.chiaro.mrfriday.com/auk ... 6M_157.jpg

http://www.sport7.fr/fr/catalogue2/popu ... -photo.jpg

http://www.leonpaul.com/acatalog/Shop_H ... ees_3.html

Efarisk-felicisk lädersköld - Adarga

Likande typ av sköld som Pamperna använder måhända?

Gillar dina Hillebarder. Samma typ av Hillebarder användes bland annat Schweizarna när de stred mot Habsburgarnas riddare (även om nedfallande stockar och armborst var mer använda vappen mot just dem) och när man besegrade Karl den Djärve av Burgund vid Murten och Nancy (där han miste livet).
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Sätter du ihop detta material nu DrHus eller sitter du på gammalt material? Oavsett, mycket imponerande!
Ser fram emot fördjupningar kring sjökrig och hur kaparverksamheten går till! :wink:

Tror snart det mesta som skrivits om Felicien i olika trådar är hittat, möjligens med undantaget kimzônska kalendern? Om Spindelns sällskap är inget annat sagt än Sinkadusäventyret men att låta det sortera som en oktett under Riksrådet låter bra.

Angående bruk av vapen så har det föreslagits att felicierna är mycket skiickliga innom duelleringskonsten, vad sägs om det?
DrHus
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 133
Blev medlem: 2009-03-10 18:55
Ort: Stockholm

Inlägg av DrHus »

Fraxinus skrev:
Angående kombinationen huggare och bredsvärd. Är det möjligen falchion som avses? Sådana var vanliga under medeltiden och samtliga Regaliegardister (i både 1.a och 2.a) är försedda med en sådan.
Vet inte - det är väl bäst att Spelknepe svarar. Det är alltid knepigt med begreppet Bredsvärd för det betyder oftast mycket olika saker i rollspel (nån sorts allmänt tveeggat enhandssvärd av vikingatida eller rhögmedletida typ) och som historisk term för ett vapen (1600-talsvapen med parerskydd i form av korg).

Jag har inget emot ett falchionliknande svärd i Felicien iofs fast är ju förstås lite förälskad i yataghanen med dess konkava egg. Används för övrigt av Nidlands bergsstammar enligt Nidlandmodulen så det torde vara ett ursprunglingen akrogaliskt vapen.
Skriv svar