Kalmurri

[birkebeineren]

Inser själv att det finns för lite i Historie delen om kriget med Furgia. Kanske vår Furgia expert önskar inflika?

Sno lite från Furgia's historia avsnitt?

.

Furgias huvudstad Ketoriam har fallit två gånger för barbarerna i norr de senaste 2000 åren. Att dessa barbarer varit kalmurrier verkar troligt...

år 800 fO drar margylerna som ockuperat Furgia sedan 1200 fO sig tillbaka men vi vet inte varför. Kan det ha varit kalmurrier som orsakade detta?

[Adragoor]

Vill gärna bryta isär den existerande texten (i rött) till flera stycken utan att ändra något.

Självklart! Förmodligen har styckeindelning funnits men försvunnit någonstans på vägen.

Ser det här bra ut?

Det kalmurriska folket var i sin tids morgon, det vill säga början av mörkertiden, efter Jorpagnas och Yndars fall, fortfarande ett primitivt nomadfolk. Visserligen var de rätt talrika, men på grund av inre splittring och ständiga småkrig mot andra barbariska stammar, upprätthölls en balans som resulterade i att ingen direkt utveckling kunde ske.

Detta skulle dock komma att ändras. År 453 f.O. (eller år 0 enligt den kalmurriska tideräkningen) föddes ett märkvärdigt barn i den oansenliga familjen Schoon. Barnets ena öga var vitt, och tycktes skina som den mäktiga mångudinnan själv när man såg in i det. Föräldrarna blev oroliga och tog sin lille pojke till ättens schaman, vilken förklarade för dem att det vita ögat var ett mäktigt heligt tecken. Månen själv hade ljutit en del av sin kraft i pojken, och han skulle en dag bli en mäktig man. Nöjda med detta svar begav sig föräldrarna åter hem. De gav sin son namnet Depíla, och uppfostrade honom som en prins efter bästa förmåga.

När Depíla Shoon hade nått sin fulla mandom, utbröt ett stort klankrig i regionen. Depíla blev detta krigs stora hjälte, och utgången blev att kalmurrerna från och med nu blev den dominerande stammen i området. Ganska snart gav sig Depíla ut på krigståg mot andra stammar i området tillsammans med ett större krigarfölje. Han lyckades ta makten över ett rätt stort område för kalmurrernas räkning, och för denna bedrift blev han adopterad av den åldrade kalmurriska hövdingen och fick full arvsrätt till hövdingtiteln. Den gamle hövdingen avled året därpå, och på hösten år 425 f.O satt Depíla för första gången i verklig maktposition. Han var nu hövding över 5 stammar. För att försäkra sig om sin position inrättade han kejsarämbetet åt sig själv.

Depíla och de fem efterföljande kejsarna, lade med list och militär styrka hela det område som idag är Kalmurri under sig. I väster träffade Kalmurrerna på det hårdföra bergsfolket, som de fick strida länge med innan de kunde ta makten över dem. Men det hårdaste motståndet skulle bjudas av de stammar som bebodde slätterna norr om bergen. Dessa stammar hade nämligen inte samma religion som kalmurrerna, och kunde därför inte acceptera att kejsaren hade gudomlig makt.

Med tiden kom dock de motsträviga stammarna, eller Ashatârerna som de kom att kallas att synbarligen konverteras till den kalmurriska versionen av måndyrkan. Det skulle dock inte dröja länge innan Ashatârerna reste sig i ett uppror. De krävde att kejsaren skulle avsäga sig sin gudomlighet, och att deras hövding, den store Gorág av de svarta kullarna, skulle tilldelas kejsarmakten. Enligt en av deras gamla legender var nämligen de själva och kalmurrerna samma folk, grundade av två bröder i tidernas morgon. Ashatârerna stammade från den äldre brodern, och skulle därför ha makten.

I femton år rasade ett förödande och blodigt inbördeskrig i Kalmurri. Det hela slutade med att Gorág intog huvudstaden och palatset. Efter att kejsaren tillfångatagits, hölls en märklig rättegång. Det kejseriga kolumbariet öppnades och urnorna med de forna kejsarnas kvarlevor togs in i rättssalen. Sedan väckte en nekromantiker de döda till liv, och de fick svara för sina handlingar. Alla de sju döda kejsarna och den då levande dömdes till 3000 års fängelse för sina brott. De döda kejsarnas urnor ställdes ner i fängelset, men den dåvarande kejsaren lyckades fly med hjälp av några modiga äventyrare.

[Adragoor]

Ett litet utkast rörande kulten Uch-Kad:

Uch-Kad är en kult som framför allt verkar i norra Kalmurri. Deras viktigaste fäste och högkvarter är en borg i Ödelandet långt från kejsarens långa arm.

Uch-Kad dyrkar framför allt "den Ende", ett slags skapargud som man menar inhöljt alla intelligenta själar i mörker. Det enda sättet att se bortom detta mörker och nå upplysningen i den Endes ljus är att genomgå en prövotid som kallas "pinans väg". Detta innebär kort och gott att lida så intensivt och fruktansvärt som möjligt under jordelivet. Det påbjuds även att man ska sprida så mycket lidande som möjligt till folket. Endast på det sättet kan läran rena folken och sprida upplysningens ljus.

Det sistnämnda budet har traditionellt sett sällan efterlevts eftersom anhängarna har varit för upptagna med att tortera varandra med glödande järn, stympa sig själva på olika sätt och närapå svälta sig till döds under tiden. Under de senaste årtiondena har dock kultens inriktning ändrats. För ungefär 50 år sedan började de missionera sin otrevliga lära och har på något mystiskt sätt lyckats få fler och fler anhängare. Till en början enbart i Kernath, men snart även i trakterna kring Daimothsjön och till och med så långt söderut som Mos Guul. Kejsaren har vid flera tillfällen försökt rensa bort Uch-Kad för att hindra att fler själar avfaller från måndyrkan, men med begränsat resultat. Kulten är starkare än någonsin i Kernath och har agenter som försöker förgifta folks själar i hela norra Kalmurri. Vad som låg bakom Uch-Kads plötsliga uppsving för ett halvsekel sedan är det ingen utomstående som vet, men det viskas om demoner och mörka krafter.

Kan du skriva ett litet kort historie-avsnitt om utrensningarna?

Knyta ihop med Sathmog? – ”illviljans, mörkrets, dödens och den evigt brinnande eldens gud. Ond är hans vilja och grymma hans anhängare”.

Kanske Uch-Kad ~= Sathmog?

Som även ska ha dyrkats i denna region?

.

Ska försöka sammanställa något.

Sathmog kommer det inte att bli, det finns redan för mycket bakgrund skrivet. (På papper, har inte orkat föra in det på datorn än...) Snarare härstammar sekten från margyliska religiösa separatister från någon gång runt 800-900 f.O.

[Gabriel]

Det känns som jag behöver läsa mer om dessa Margyler.

[Adragoor]

Har jag nämnt att Depíla Schoons tillnamn är "den skallige"?

[Mikael]

Relationen, eller snarare krigen behöver byggas ut.

Nä inte Sathmog som Uch-Kad...men visst måste det finnas en koppling till Oktagonens Maal!?

[Snibben]

Inser själv att det finns för lite i Historie delen om kriget med Furgia. Kanske vår Furgia expert önskar inflika?

Sno lite från Furgia's historia avsnitt?

.

Furgias huvudstad Ketoriam har fallit två gånger för barbarerna i norr de senaste 2000 åren. Att dessa barbarer varit kalmurrier verkar troligt...

år 800 fO drar margylerna som ockuperat Furgia sedan 1200 fO sig tillbaka men vi vet inte varför. Kan det ha varit kalmurrier som orsakade detta?

Ursäkta att jag varit tyst ett tag.

2000 år sedan är alltså 1400 f.O. tom 600 e.O. Jag har alltid tänkt mig att Margylerna använde sig av en kringående rörelse runt Mahammaras berg och genom det som är Kalmurri idag för att anfalla Ketoriam. Kanske använde man sig av ett barbarisk ryttarfolk som legoknektar, kanske var dessa legoknektar de som sedermera skulle bli kalmurrier? Kanske lärde sig dessa legoknektar mystiska seder och mörk magi av sina herrar? Och kanske det var så att legoknektarna gjorde uppror mot sina herrar och kastade ut dem då södra Furgia började bli oroligt, det finns ju inget som säger att Ketoriam var Furgisk huvudstad när den föll.

1300 f.O.
Margylerna från Yndar lejer ett nomadiskt ryttarfolk från slätterna öster om nuvarande Kalmurri. Med sin nyvunna kraft intar man Furgias Norra provinser Kaelamurri och Haeryti.

1250 f.O.
Ketoriam erövras av de Margylska herrarna och deras undersåtar.

1000 f.O
Nomaderna blir alltmer ett slavfolk för Margylerna men i gengäld börjar dessa ryttare bli mer "civiliserade" och lära sig ny magi som nekromanti, demonolog och spiritism av sina yndariska herrar.

900 f.O.
Det Kalmurriska segertåget.
Till slut har ryttarfolket fått nog. Ett uppror börjar och understöds av krigarna. De sista Yndarerna håller stånd i Ketoriams borg. Staden och borgen faller till slut för barbarerna.
Det Furgiska Återtåget.
Samtidigt börjar Furgierna, som även det pressats under tyrannin och perversionen under Yndarisk styre, att göra uppror. Det börjar i Faoriam, Furgias uråldriga huvudstad, för att sprida sig till de flesta provinser.

800 f.O.
De sista margylerna har körts iväg från Furgia och det gamla landet är delat i flera delar. Dels de gamla sydakrogaliska rikena i Sarsara, Farfara och Maboi, dels den södra och norra furgia där furgierna härskr över sig själva i söder men står under ryttarnomadernas kontroll. Furgierna börjar en massiv kampanj norrut och ca 750 har man lyckats köra ut Ryttarnomaderna ände fram till Sandens rike.[/b]

[Adragoor]

Inser själv att det finns för lite i Historie delen om kriget med Furgia. Kanske vår Furgia expert önskar inflika?

Sno lite från Furgia's historia avsnitt?

.

Furgias huvudstad Ketoriam har fallit två gånger för barbarerna i norr de senaste 2000 åren. Att dessa barbarer varit kalmurrier verkar troligt...

år 800 fO drar margylerna som ockuperat Furgia sedan 1200 fO sig tillbaka men vi vet inte varför. Kan det ha varit kalmurrier som orsakade detta?

Ursäkta att jag varit tyst ett tag.

2000 år sedan är alltså 1400 f.O. tom 600 e.O. Jag har alltid tänkt mig att Margylerna använde sig av en kringående rörelse runt Mahammaras berg och genom det som är Kalmurri idag för att anfalla Ketoriam. Kanske använde man sig av ett barbarisk ryttarfolk som legoknektar, kanske var dessa legoknektar de som sedermera skulle bli kalmurrier? Kanske lärde sig dessa legoknektar mystiska seder och mörk magi av sina herrar? Och kanske det var så att legoknektarna gjorde uppror mot sina herrar och kastade ut dem då södra Furgia började bli oroligt, det finns ju inget som säger att Ketoriam var Furgisk huvudstad när den föll.

1300 f.O.
Margylerna från Yndar lejer ett nomadiskt ryttarfolk från slätterna öster om nuvarande Kalmurri. Med sin nyvunna kraft intar man Furgias Norra provinser Kaelamurri och Haeryti.

1250 f.O.
Ketoriam erövras av de Margylska herrarna och deras undersåtar.

1000 f.O
Nomaderna blir alltmer ett slavfolk för Margylerna men i gengäld börjar dessa ryttare bli mer "civiliserade" och lära sig ny magi som nekromanti, demonolog och spiritism av sina yndariska herrar.

900 f.O.
Det Kalmurriska segertåget.
Till slut har ryttarfolket fått nog. Ett uppror börjar och understöds av krigarna. De sista Yndarerna håller stånd i Ketoriams borg. Staden och borgen faller till slut för barbarerna.
Det Furgiska Återtåget.
Samtidigt börjar Furgierna, som även det pressats under tyrannin och perversionen under Yndarisk styre, att göra uppror. Det börjar i Faoriam, Furgias uråldriga huvudstad, för att sprida sig till de flesta provinser.

800 f.O.
De sista margylerna har körts iväg från Furgia och det gamla landet är delat i flera delar. Dels de gamla sydakrogaliska rikena i Sarsara, Farfara och Maboi, dels den södra och norra furgia där furgierna härskr över sig själva i söder men står under ryttarnomadernas kontroll. Furgierna börjar en massiv kampanj norrut och ca 750 har man lyckats köra ut Ryttarnomaderna ände fram till Sandens rike.[/b]

Som det tidigare var sagt var kalmurrerna innan 400-talet f.O. en rätt oansenlig stam (som antagligen levde någonstans sydost om Emshatbergen). Kalmurrerna kan mycket väl ha varit en av många stammar som allierade sig med margylerna, om de nu ens existerade som folk så tidigt. Och om de gjorde det är det osannolikt att de gett namn åt en furgisk provins.

Kalmurrerna som folk idag består egentligen av en stor mängd stammar och folkslag och skulle väl snarast kunna beskrivas som en stamgemenskap som med tiden kommit att sammansvetsas av sin religion.

[birkebeineren]

Vi behöver ett namn på Kalmurris mångudinna även om hon kanske bara kallas "Mångudinnan". Sen så har jag tolkat det så att Mångudinnan dyrkades även innan 400 fO men att kulten omformades när hon "fick sonen" Depilha Shoon, eller?

[birkebeineren]

Om Kalmurri och Furgia: viewtopic.php?p=23452#p23452

[Adragoor]

Vi behöver ett namn på Kalmurris mångudinna även om hon kanske bara kallas "Mångudinnan". Sen så har jag tolkat det så att Mångudinnan dyrkades även innan 400 fO men att kulten omformades när hon "fick sonen" Depilha Shoon, eller?

Vi vet ju att måne är "kaupu", så Kaupsha, Kaupuul, Kaup'guul, Kaupana, Kaupoor eller något liknande?

Mycket riktigt är tanken att mångudinnekulten fanns innan kejsardömet. Jag föreställer mig att kalmurrer och ashatarer vid den tiden var två besläktade nomadstammar som levde sydost respektive nordost om Emshatbergen och att måndyrkan härstammar därifrån.

[birkebeineren]

2000 år sedan är alltså 1400 f.O. tom 600 e.O. Jag har alltid tänkt mig att Margylerna använde sig av en kringående rörelse runt Mahammaras berg och genom det som är Kalmurri idag för att anfalla Ketoriam. Kanske använde man sig av ett barbarisk ryttarfolk som legoknektar, kanske var dessa legoknektar de som sedermera skulle bli kalmurrier? Kanske lärde sig dessa legoknektar mystiska seder och mörk magi av sina herrar? Och kanske det var så att legoknektarna gjorde uppror mot sina herrar och kastade ut dem då södra Furgia började bli oroligt, det finns ju inget som säger att Ketoriam var Furgisk huvudstad när den föll.

Om kalmurrierna har ett annat ursprung så kan de inhyrda barbarerna ha varit ett eget folk som senare kom att ge upphov till ett av människofolken i Lasutyp (Nidland). Din föreslagna tidslinje kan följas och de kommande lasutypierna lever i perioden 900-750 i landet kring Demontungan i norra Furgia/södra Kalmurri. När så den religiösa omvändelsen i centrala Akrogal kommer drivs lasutypierna över Demontungan av dessa omvända. Möjligtvis anlitas dessa flyktningar som ett slags foederati-folk av Kejsardömet Jorpagna som behärskar Lasutyp och västra sidan av Demontungan (som aldrig faller före konfluxen utan kringgås av luftberidna omvända). Detta dock tankar som rör Nidland. Men att nidlänningarnas förfäder en tid fyller luckan i historien och geografien mellan margylernas tillbakadragning 800 fO och den senare omvända invasionen (Sathmog?) 750 fO borde väl kunna passa?

[birkebeineren]

Vi vet ju att måne är "kaupu", så Kaupsha, Kaupuul, Kaup'guul, Kaupana, Kaupoor eller något liknande?

Gillar Kaupuul och Kaupoor men Gabriel får bestämma.

[Snibben]

Som det tidigare var sagt var kalmurrerna innan 400-talet f.O. en rätt oansenlig stam (som antagligen levde någonstans sydost om Emshatbergen). Kalmurrerna kan mycket väl ha varit en av många stammar som allierade sig med margylerna, om de nu ens existerade som folk så tidigt. Och om de gjorde det är det osannolikt att de gett namn åt en furgisk provins.

Kalmurrerna som folk idag består egentligen av en stor mängd stammar och folkslag och skulle väl snarast kunna beskrivas som en stamgemenskap som med tiden kommit att sammansvetsas av sin religion.

Ahhh... fast jag tänket tvärtom. Kalmurrierna har tagit sitt namn från det gamla Furgiska provinsnamnet ungefär som dagens palestinier har fått namn från den gamla romerska provinsnamnet Palestina (som kommer från Filistéerna. Detta var ett sätt för romarna att trycka ner de upproriska judarna i Judeen och Galileen då Filistéerna var historiskt Judarnas mest hatade fiender. Vid år 0 fanns det dock inga filistéer kvar men historien fanns. - Lite kuriosa).

Så vad jag säger är att de stammar som Bosätter sig i Kalmurri kallar sig för Kalmurri efter det land de bosätter sig i.

Sedan undrar jag om Kalmurrierna är en stam eller flera stammar i ett folk som förbinder sig genom sin religion? Om det sista är det som är sant så kan det mycket väl funnits en löd koalition tidigare av stammarna inom folket. Det kan också vara en uppbyggnad för senare generationer att det redan tidigare funnits förbund. Sedan kanske inte dett erkänns som DET KORREKTA förbundet eftersom det inte var välsignat av Sånggudinnan.

[Snibben]

Om kalmurrierna har ett annat ursprung så kan de inhyrda barbarerna ha varit ett eget folk som senare kom att ge upphov till ett av människofolken i Lasutyp (Nidland). Din föreslagna tidslinje kan följas och de kommande lasutypierna lever i perioden 900-750 i landet kring Demontungan i norra Furgia/södra Kalmurri. När så den religiösa omvändelsen i centrala Akrogal kommer drivs lasutypierna över Demontungan av dessa omvända. Möjligtvis anlitas dessa flyktningar som ett slags foederati-folk av Kejsardömet Jorpagna som behärskar Lasutyp och västra sidan av Demontungan (som aldrig faller före konfluxen utan kringgås av luftberidna omvända). Detta dock tankar som rör Nidland. Men att nidlänningarnas förfäder en tid fyller luckan i historien och geografien mellan margylernas tillbakadragning 800 fO och den senare omvända invasionen (Sathmog?) 750 fO borde väl kunna passa?

Det kan ju också förklara varför Vikotnik hade så lätt att ta över Nidland - de var redan "besmittade" av hans ondska.

Nidländska och Kalmurriska är samma språkfamilj, så det ärt inte helt otänkbart att de är samma ursprungsfolk. Kanske ligger de lika nära varandra som svenska och tyska, vilket också förklarar varför Nidland kan tänka sig att handla med dem.