Någon diskussion angående riket har dock aldrig dragit igång...Det alvisk kungariket Vahla är mycket öppet för att vara ett alvrike. Alverna här är mycket öppnare och välkomnande mot främlingar än alverna i öst. Likt Melukhas och Landoris alver lever man enligt de urgamla seder som man lärde sig av gudinnan själv, men så här långt bort känns saknaden av den försvagade Tavatenu än mer och i sin förtröstan har man vänt sig utåt för att söka kunskap var man än kan finna den, såväl människor som demoner.
Kalmurri
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9041
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Snibbens skapade alvrike Vahla. Finns bl.a. Postat i början av Akrogal-tråden.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9041
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Officiella årtal som kan vara av interesse när alverna i Cereval-Kalmurri utvecklas:
Ca 5000 f.O.
Alverna har ett välutvecklat samhälle i bl.a. i Cer-bergen och den del av Silverbladsskogen de kallar Månskensskogen i Barbia. Ca 4500 f.O.
Ca 3000 f.O.
Alverna i Barbiaområdet isolerar sig från människorna i sin skog där de kunde hålla stånd mot svartfolken.
1215 f.O.
Alverna emigrerar från Månskensskogen norrut över det frusna havet och blev frostalver. Svartfolken är dock än idag rädda för skogen.
Wiki försök
Kalmurri
Invånarantal: 25 000 000
Befolkning: 95% Människor, 3% Dvärgar, 1% Vargmän, <1% Alver, <1% Halvlängsmän, <1% Högmän.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardömme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre, Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt stadsöverhuvud men Den Kejserliga Administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart Lotus, Spannmål, Köttprodukter, Salamant, Grön marmor, Silkeslamapäls, Kamsunervaror
Importvaror: Ädelträ, Kryddor, Salt
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan, andra religioner tillåts enbart om de existerar i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter accepteras förutom på vissa speciella platser där vissa religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -
“Av en av mina vänner, en Solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er så har jag önskats att skriva några ord om riket Kalmurri som ligga på Akrogals västkust. Ett land som de själva säger är stöpt utav av Nomadiska hästfolk som dess råa styrka, rätat och gett syfte av Mångudinnan och hennes evige son Kejsaren - förfinat av Kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det getts mig möjligheten att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för övrigt för utlänningar slutet land.” - Morrgos Solljus, Adlad berendisk köpman till Hans helighet Sendrik av Ventimiglia, Glath-kerîgass av den Lysande Vägen
Kalmurri är ett stort rike som domineras av en religion som dyrkar Mångudinnan och den regerande kejsaren som hennes ständigt återfödde son. Landet styrs i praktiken av ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mycket slutet för utlänningar. Mestadels befolkad av människor av två uppdelningar av de ursprungliga nomadfolken, Ashatârerna i norr och Kalmurrer i söder. Som del av den moderna historien och att ha blivit ett Kejsardömme så har de vilda sedvänjorna och stammarna civiliserats av kronologiskt sett religionen, den alviske Kejsarinnan och influenser från Furgia. Kalmurri’s själ är dock fortfarande den nomadiske barbaren, till häst galopperande över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff’s vingar.
Riket begränsas i norr av Trimbusbergen och Dharbia på kusten, i söder av en Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.
Historia
Urtid
Ca 5000 f.O. Alverna har ett välutvecklat samhälle i bl.a. i Cer-bergen och den del av Silverbladsskogen de kallar Månskensskogen i Barbia. Ca 4500 f.O.
1070-1040 fO så undslapp de sista alverna från förintelsen av den alviska Högkulturen i Cerbergen i ett ensligt skepp styrt av sina havslevande kusiner mot öster över Masevabukten. De slog sig ner bland alver som redan bodde där, men gjorde platsen till en stad och en hamn där vänskap och kunskapsutbyte mellan olika alvkulturer fortsatte långt in i modern tid.
En religiös väckelse ca 750 fO får nomadfolken ute på Akrogals slätter att röra på sig och bl.a. attackera Kejsardömet Jorpagnas östra provinser på Krunska halvön. Några av dessa nomader ger upphov till dagens befolkning i Nidland.
Religionens makt att inspirera och påverka mänskliga riken både skrämmer och förundrar de alver som bor i området, de sluter tidigt avtal med nomadfolken och delar med sig av sina kunskaper rörande skeppsbyggande och trähantverk. De första alviska Hippogriff ryttarna i Akrogal nämns vid denna tid i sägner och legender, något som de lärde sig av Nomaderna.
En senare invandring av nomader ca 400 fO kommer att bilda grunden för den akrogaliska befolkningen i dagens Krun.
Tidig historia
(se wiki)
Bergsmannaupproren
Vid ca 30 eOdo så invaderade bergsmännen staden Omez’im men blev efter ett årtionde krossade i grund. Sedan dess så har man byggt mer än nödvändigt starka befästningar runt staden som håller en stark garnison. Från Omez’im så utgår regelbundet straffexpeditioner mot Bergsmännen när incidenter inträffar.
Kejsarens allians med nomaderna
Den ashatâriska ätten drivs från tronen 160 eOdo.
Innan Kalmurrerna tog tillbaka makten så togs de förbannade kejsarnas urnor och fördes till en hemlig plats, där de förblir gömda än idag.
De östra nomadstammarna upptas i riket
Med de östra stammarnas hövdingar som bugade sig för Kejsaren 190 eOdo så skapades ett rejält område i öster som lydde under Kalmurri’s fana och dyrkade Mångudinnan. Detta skapade mer utrymme till fredlig tillväxt för de bofasta jordbrukarna och framväxandet av det moderna Kalmurri.
Hamnarna öppnas för västerlandet
Från ca 300 e.O till 432 e.O. var alla hamnstäder öppna för handelsmän, detta ändrades dock några årtionden innan det stora inbördeskriget. Under senare modern tid så tillåts bara handel på ön Bahaz.
Ashatâralliansens utbrytande ur kejsardömet
Det stora inbördeskriget mellan Kalmurrer och Ashatârer 446 e.O. till 474 e.O.
Dharbias frigörelse
Som del av inbördeskriget så lyckades den redan kulturellt isolerade och upproriska provinsen Dharbia frigöra sig 457 e.O. Kejsaren accepterade dem som ett eget rike under vissa villkor vid en hemlig uppgörelse nära tio år senare, avtalet har aldrig offentliggjorts utan ligger begravda i Den Kejserliga Administrationens arkiv.
Kalmurri håller ön Ryh och har en befäst hamn som heter Ryh'khek med en garnision som ett ständigt spjut riktat mot Dharbia.
Uch-kâd utrensningar
Den sista Kejsarinnan
För att förstå Kalmurri’s moderna historia så måste man börja i Cereval, där den största högkulturen av alver som någonsin funnits föll i ruin och stoft. Dock dog inte alla alver i sina delvis underjordiska städer, de som överlevde av olika anledningar - en handfull flyktingar seglade gråtande över havet österut ca 1050 f.O. De fann en säker hamn de kallade Ariatenu (Hamnen i öster, Östra famnen) och slog sig ner bland en grupp alver som bodde i skogar runt Mekaum bergen vid kusten.
Så var det ett beslut av Kejsaren 465 e.O., som ändrade Kalmurri’s framtid för alltid. Han hade fått höra talas om dessa Alver från Cereval, vissa av dessa flyktingar uppenbarligen så välsignade av hans moder Mångudinnan genom silverne hår och ögon att det var uppenbart att en evigt levande Kejsare skulle ha ingen mindre värdig gemål än en evigt levande hustru av denna stam. Det fanns ingen möjlighet att säga emot Kejsarens vilja, en av de överlevande alverna som flytt från Cereval erbjöd sig frivilligt till denna börda.
Det är många som anser att Kejsarinnan har varit delvis ansvarig för Kalmurri’s gyllene århundraden, med en Kejsare som regerar med gudomlig makt vid sin sida och en Kejsarinna som alltid kommer att finnas där - vars lojala tjänare agerar i skuggorna, det så kallade ‘okända hovet’ och det ‘dolda rådet’.
Det sägs att Kejsarinnan skapade och fortfarande kontrollerar en underrättelse tjänst och hemlig polis, man viskar om en grupp heliga lönnmördare som använder sig av magi och gudomliga gåvor från Mångudinnan själv.
En tid efter det kejserliga bröllopet så började även de silverne tjänarna uppenbara sig, svaga som en viskning och en skugga vid nymåne men solida och livsfarliga i fullmånens ljus. De skyddade Kejsaren och Kejsarens familj, liksom rikets gränser. Prästerna prisade de silverne tjänarna och proklamerade att de var sända av Mångudinnan.
Kejsarinnan och de alver som valt att beblanda sig i de mänskligas värld har lämnat kulturella och konstnärliga intryck i Kalmurri, huvudsakligen de södra delarna bland Kalmurrerna.
Det dolda hovet
Består av en sammanslutning viktiga individer; präster, ämbetsmän, rika köpmän och andra som trävs över sina existerande andra politiska grupperingar i hemlighet tillhör det dolda hovet - ofta för att främja sina egna syften på olika sätt. Denna fraktion eller politiska grupp är Kejsarinnans främsta sätt att utöva inflytande.
Det dolda rådet
Ett dussin individer som styr Kalmurri's underrättelsetjänst och hemliga polis. Hemlighetsmakeriet är mycket omfattande och man vet bara så mycket som man behöver för sitt arbete. De flesta medlemmarna är 'chef' för en specifik nation, ex 'Furgia' och styr allt arbete mot denna stat. En del av medlemmarna av det dolda rådet har hemlig identitet gentemot de andra, samt att vissa av medlemmarnas exakta funktion och ansvarsområde är hemligt. Det sägs att en av dessa hemliga individer är Kejsaren själv, eller en av hans mest trogna tjänare, som ett sätt att hålla kontroll på det dolda rådet. Det finns en undergruppering av det dolda rådet som kallar sig Kaup'shool (den dolda månen), dessa är specialiserade lönnmördare med en hemligt högkvarter..
Bahaz - Historia
846 f.O Margylerna tar över de två nintimukkiska öarna i Masevabukten och fördriver och förslavar urbefolkningen. Den mindre ön döps om till 'Vaatz (margyliska för pinoplats). Ett fängelse byggs på ön i vilket man i de magiska vetenskapernas namn utför vivisektioner och märkliga nekromantiska experiment på fångarna.
805 f.O. Hårt ansatta av stäppnomader tvingas margylerna släppa ifrån sig området öster om Demontungan. Furgierna återtar gradvis makten över området och 'Vaatz står övergivet i många år.
800 f.O. Några nintimukker återvänder till sina öar, men finner dem skövlade av margylerna. Man återvänder därför till fastlandet. Än i dag ber nintimukkerna till sin gud Okasu om att få sin förlorade ö tillbaka.
770 f.O. Den återupprättade staten Furgia raserar fängelset på ön och bygger istället ett antal tempel på på den sedan den blivit renad från ondska. Ön byter samtidigt namn till Bahaz (en furgifiering av 'Vaatz).
390-talet f.O. Kalmurrerna sveper in över de delar av Furgia som ligger norr om Demontungan och erövrar dem i ett fruktansvärt blodbad tills de slutligen når havet. Ön Bahaz blir avskuren från moderlandet. Under de följande årtiondena tar kalmurrerna allt mer till sig furgisk stadskultur.
337 f.O. Sedan kalmurrerna lärt sig sjöfart bestämmer de sig för att ta över Bahaz. Alla präster och munkar på ön dödas och de furgiska templen raseras. En handelsstation grundas för handel med barbarstammarna på andra sidan Masevabukten.
275 f.O. Efter många fruktlösa försök att återta sina förlorade territorier lyckas Furgia till sist att erövra Demontungan och området närmast omkring. De kalmurriska hjältar som stupar efter att ha hållit stånd mot en tio gånger så stor furgisk styrka i en hel vecka i den stormiga Barentidalen besjungs fortfarande i kalmurriska sånger. Bahaz blir åter furgisk. Furgierna utvidgar handelsplatsen på ön och platsen börjar mer och mer likna en stad.
147 f.O. Med förstärkning av vissa nomadstammar från öster återerövrar kalmurrerna Demontungan och Bahaz. Invånarna på Bahaz ges ett val. Underkasta sig måndyrkan eller dö. De flesta av stadens invånare byter religion.
37 e.O. Bahaz blir åter furgisk. Stadsbefolkningen ser furgierna som befriare och överger måndyrkan.
124 e.O. Furgia förlorar Demontungan till Kalmurri. Bahaz invånare väljer denna gång att se kalmurrerna som befriare och omvänder sig samtliga till måndyrkan.
237 e.O. Furgia erövrar Bahaz ännu en gång.
258 e.O. Astronomen Adhwan Afrasangha bygger ett magnifikt observatorium på Bahaz.
271 e.O. Afrasangha framlägger sin teori om att Altor kretsar kring solen och inte tvärtom. När hans teorier blir utskrattade bränner han i förbittring ut sina ögon genom att rikta sin kraftigaste stjärnkikare mot solen.
342 e.O. Med hjälp av kalmokernomaderna från stäpperna i öster återtar Kalmurri Demontungan och Bahaz.
456 e.O. Furgia återtar Bahaz.
566 e.O. Kalmurri erövrar Bahaz. Det magnifika måntempel som finns i staden idag börjar byggas.
Geografi
Kalmurris Geografi
Klimat
Varmt och torrt, dominerat av vidsträckta grässlätter. De vidsträckta floderna och sjöarna gör dock de Kalmurriska floddalarna mycket rika och frodiga.
Platser
Ödemarken och Latarbergen
Ödemarken i norra Kalmurri och Latarbergen räknas officiellt in som en del i Kejsardömmet, dock har inte Den Kejserliga Administrationen eller armen något större inflytande eller närvaro i dessa laglösa regioner.
Berúgi-kullarna
Berúgi-kullarna undviks av alla som känner området. Här finns ruiner ej resta av människor eller annat känt folkslag. Många av de kala och branta kullarna är krönta av stora stenpelare på sådant sätt att de nästan hade sett ut som gravhögar om det inte vore för deras enorma storlek.
Bahaz
Bahaz är en ö som ligger längst söderut i Masevabukten, bara ett par mil norr om den centrala delen av Demontungan, precis där den nintamukkiska guden Okasus ansikte spottar ut vatten från Sötvattenshavet i en gigantisk vattentunga. Ett fenomen som gett upphov till namnet Demontungan. De enorma massorna sötvatten som strömmar ner i Masevabukten har till följd att vattnet närapå är drickbart i havet runt Bahaz. När det blåst sunnanvind länge händer det att ytvattnet är sötvatten. Bahaz ligger på den mindre av de två öar som utgör ögruppen Nitmoogerna*, och är inte mer än någon kilometer på längden. I princip är den bara en karg klippa där bara en del mycket härdiga gräs och tistlar kan växa naturligt. Den större ön, Tivuh är för brant och oländig för att man ska kunna bygga mer än fåtaliga byggnader. Ön har sedan margylisk tid använts som stenbrott för byggmaterial till Bahaz. I förmargylsk tid levde ögruppens urinvånare nintimukkerna på Tivuh, men fördrevs när margylerna erövrade ögruppen. Nintimukkerna lever fortfarande kvar i små fiskebyar längs den kalmurriska kusten och längtar tillbaka till sitt förlorade paradis. Sitt urhem, ön Vittil-Tivu (Tivuh) och sin heliga ö Katavularkalin (Bahaz). Efter den margylska tiden hölls ön i många år av Furgia men erövrades sedermera av Kalmurri. Sedan dess har de båda länderna omväxlande härskat på ön och den nuvarande befolkningen, bahazerna, är en märklig blandning mellan kalmurrer och furgier. När bahazerna blir erövrade av endera landet vänder de kappan efter vinden och utnämner erövrarna till befriare. De byter även religion. När furgierna styr dyrkar de någon väl vald furgisk gudom för att genast omvända sig till måndyrkan när kalmurrerna erövrar. I handelshamnen i Bahaz ankrar kavareller från Trakorien tillsammans med barbarernas långskepp och nidländska handelsskepp. Det är ingen överdrift att det mesta av österländsk lyx kan köpas i Bahaz av den som har tillräckligt med guld. Allt från slavar till dyrbara mattor, kamsunsk papir, eller till och med narkotisk rökelse från Jian, bjuds ut i basarkvarteret och på de tre torgen i staden. Liksom Bahaz är slutstation för den erebiska demontraden är staden också slutstation för den långa karavanväg som kalmurrerna använder för att nå marknaden i den kamsunska staden k'Tsi i den fjärran östern.
* Ordet Nitmoog har förvanskats genom lån först från margyliskan till furgiskan och sedan från furgiskan till kalmurriskan. Namnet kommer av nintimukk, urinvånarnas namn på sig själva.
Sandens rike
Sandens rike är ett mycket stort ökenområde som delvis skär av Kalmurrernas huvudbefolkning från de delar av Furgia som erövrades i en expansion hundratals år sedan. Det är mer eller mindre tomt på liv, några gamla Yndariska ruiner sägs ligga begravda i sanden och vissa sällsynta ökendjur lämnar spår i sanden. De enda som tar sig genom den är karavanförare som fraktar varor ut mot kusten för att man ska kunna skeppa varor till Bahaz.
Flora & Fauna
Den svarta lotusen
Den svarta lotusen från Kalmurri växer bara i trakterna av den stora sjön Dalmoth, i blötmark där osunda grå bäckar för vatten från de oheliga Berugi kullarna. Den har den omtvistade förmågan att ge dess brukare visioner om framtiden och fjärran platser, dessa visioner tenderar att bli starkare ju mer en användare röker av denna mycket dyra drog. Oturligt nog så tenderar dessa visioner enbart att bli tydliga nog att vara användbara vid den sortens djupa missbruk som tar livet av dess användare.
Dessutom finns flertalet mörka sägner och legender om olyckor som drabbat rökare av Kalmurrisk Vit Lotus, vissa visioner som nedtecknats av missbrukare har förklarats oheliga och sägs vara så ohyggliga att de bränts eller skickats till det Yndariska arkivet i Furgia.
En av dessa sägner handlar om en mycker rik köpman som spenderade en god del av sin förmögenhet i slutet av sitt liv, dennes nedskrivna visioner vägledde hans söner väl. Men en dag så hittade de faders förvridna lik, hans ögon utbrända hål. Det sista han hade skrivit med sin penna var "Jag har gått vilse, har väckt väktarna vid den sista utposten.. de som vaktar och vakar. De kommer..".
Den kalmurriska Hippogriffen
Avlad för krigsföring under lång tid samt korsavlad med Hippogriffer österifrån är den Hippogriff som används inom armen av två sorter; en som är avlad för snabbhet och uthållighet samt en som har avlats för att vara stor och orädd.
Rent generellt är dock en Hippogriff av en tämjd blodslinje större än en som växt upp i vildmarken samt mindre våldsam och mer lättränad. Det finns minst ett trettio eller förtio tal olika kända blodslinjer bland Hippogrifferna, vilkas för och nackdelar som debatteras lika vildsint som hästarnas stamtavlor.
Det finns stentavlor som hittats i ökenområdet som kallas Sandens rike, samt uråldriga statyer som står väktare vid grottmynningar bland Amshat bergen som indikerar att bevingade ryttare ingalunda är en ny företeelse utan kanske har en historia som sträcker sig till Yndarisk tid.
Svartskräckan
En liten svart fågel som påminner om en trast men är mycket mindre, bär en fjäderdräkt som gjort den känd. Dess fjädrar är så svarta att de syns och avtecknar sig tydligt även en mörk natt då inga stjärnor lyser. Det har gjorts mantlar av Svartskräckefjädrar men då oftast i berättelser eller legender om häxmästare och nidingar. De häckar huvudsakligen Azah'gar bergen och har en tendens att besöka gravplatser runt staden Omez'im.
"Han hade lika gärna kunnat bära en Svartskräcka mantel.." (Som att hans intentioner är så uppenbart vidriga och ohedersamma att ..)
Magi och magikerakademier i Kalmurri
Spiritism
Det finns en stark tradition av Spiritism och Shamanism hos det Kalmurriska folket, främst hos Ashatârerna - fokuserat på förfäder och hjältar inom den egna blodslinjen. Att använda spiritism för att söka visdom eller svar på svåra frågor av en fornstor hjälte eller liknande är inte helt ovanligt. Detta lärs ofta ut av en Shaman (manlig eller kvinnlig) med en till tre lärjungar.
I takt med att det Kalmurriska samhället har omfattats av den Kejserliga Administrationen så har även dessa Shamaners ställning formaliserats samt man har börjat med en mer skrift-baserad tradition där det i söder tom kan finnas Spiritister av Schaman tradition som bor i stenhus och erbjuder sina tjänster mot betalning.
Nekromanti och Demonologi
De flesta magiker som sysslar med dessa magiskolor i Kalmurri är Schamaner och Spiritister som dessutom engagerar sig i 'svartare' magi - kanske även dyrkar den Mörka månen. De är få och utan organisation, en del har dragits till de oheliga Berugi kullarna och de laglösa städer i den norra Ödemarken.
Elementarmagi, Mentalism, Animism m.m
Ett antal mindre lärosäten finns utströdda över de större bosättningarna, här utövar den Kejserliga Administrationen en hög nivå av kontroll och den hemliga lagboken över hur magi får utövas och läras ut är en hel hylla stor. I huvudstaden finns en akademi som lär ut Elementarmagi och Illusionism med fokus på ritualmagi för militärt bruk.
Kaup'shool
Det finns mycket litet som är känt rörande Kejsarinnans lönnmördare, men det verkar som om de är högt tränade och kunniga individer som brukar huvudsakligen Illusioner och genomför omänskliga bedrifter som inte hade varit möjliga utan magisk förstärkning. Vissa rykten säger att det finns magiker inom Kaup'shool som dödar med illusionsvapen som inte går att parera och dräper utan att lämna märken.
Städer
Ariatenu
Ariatenu är en 'förbjuden stad' det är också den skog som omger och skyddar den i kanten av bergen. Det är en hamnstad, men ligger devis invävd i ett bergsområde från vilken vissa vita torn kan ses på avstånd men aldrig vid kusten. Ariatenu är ett alviskt ord, som kan motsvara 'Österfamn', ‘Östra hamnen’ eller 'Moder i öster'. Det sägs det var här en splittra av de grott/tornlevande alver som flydde från Cereval slog sig ner, här har de sedan sörjt sin förlorade högkultur genom att bygga sig ett hem som liknar det de förlorat - i gränslandet mellan skog och berg. Det grunda havet förutom i några få hemliga farleder, liksom de höga och branta öarna utanför som har diskreta befästningar med belägringsvapen har hållt borta Furgia's flotta. Det är Kejsarinnans hem och hennes mest älskade del av Kalmurri.
Bahaz
Bahaz ligger på den mindre av de två öar som utgör ögruppen Nitmoogerna*, och är inte mer än någon kilometer på längden. I princip är den bara en karg klippa där bara en del mycket härdiga gräs och tistlar kan växa naturligt. Den större ön, Tivuh är för brant och oländig för att man ska kunna bygga mer än fåtaliga byggnader. Ön har sedan margylisk tid använts som stenbrott för byggmaterial till Bahaz. I förmargylsk tid levde ögruppens urinvånare nintimukkerna på Tivuh, men fördrevs när margylerna erövrade ögruppen. Nintimukkerna lever fortfarande kvar i små fiskebyar längs den kalmurriska kusten och längtar tillbaka till sitt förlorade paradis. Sitt urhem, ön Vittil-Tivu (Tivuh) och sin heliga ö Katavularkalin (ön Bahaz). Efter den margylska tiden hölls ön i många år av Furgia men erövrades sedermera av Kalmurri. Sedan dess har de båda länderna omväxlande härskat på ön och den nuvarande befolkningen, bahazerna, är en märklig blandning mellan kalmurrer och furgier. När bahazerna blir erövrade av endera landet vänder de kappan efter vinden och utnämner erövrarna till befriare. De byter även religion. När furgierna styr dyrkar de någon väl vald furgisk gudom för att genast omvända sig till måndyrkan när kalmurrerna erövrar. I handelshamnen i Bahaz ankrar kavareller från Trakorien tillsammans med barbarernas långskepp och nidländska handelsskepp. Det är ingen överdrift att det mesta av österländsk lyx kan köpas i Bahaz av den som har tillräckligt med guld. Allt från slavar till dyrbara mattor, kamsunsk papir, eller till och med narkotisk rökelse från Jian, bjuds ut i basarkvarteret och på de tre torgen i staden. Liksom Bahaz är slutstation för den erebiska demontraden är staden också slutstation för den långa karavanväg som kalmurrerna använder för att nå marknaden i den kamsunska staden k'Tsi i den fjärran östern.
* Ordet Nitmoog har förvanskats genom lån först från margyliskan till furgiskan och sedan från furgiskan till kalmurriskan. Namnet kommer av nintimukk, urinvånarnas namn på sig själva.
Ken'shak
Ken'shak är Kalmurri's största hamnstad och urhemmet för deras Kejserliga flotta. Här byggs och liggs förtöjda majoriteten av Kejsardömmets krigsskepp.
Kernath
Kernath är en laglös stad i de norra Ödemarken med flertalet udda religioner och sekter. Här passerar en hel del av den semi-magiska stenen Salamant mot Dharbia och sedan vidare mot norra Ereb.
Yah’Kzim
Yah’Kzim är dvärgarnas stora stad i Kalmurri, ett delvis underjordiskt rike som ligger mycket välplacerat mellan Emshat bergen och den enorma sjön (innanhavet) Yah’Azah.
Ryh
Ryh ligger på en ö med samma namn, det är Kalmurri’s yttersta norra utpost längs kusten och en militär hamn. Här baseras all bekämpning av pirater från de närliggande dimbelagda öarna.
Shunda
Shunda är en gränsstad till Furgia som blivit erövrad, belägrad och återtagits i hundratals år.
Samhälle
Befolkning
Kalmurrier
Det finns flertalet historiska källor som beskyller Gorág av de svarta kullarna för att ha skapat klyftan mellan de två folken och de senare utvecklats baserat på naturtillgångar och influenser från erövrade territorium och gränsade riken.
Ashatârer är i grunden nomadiska med familjeband och klaner som de starkaste sociala länkarna. Runt städer och längs floder så tar jordbruket över de traditionella boskapshjordarna, men dessa är fortfarande dominerande.
Kalmurrer är en huvudsakligen jordbrukande kultur. Vesäntliga arealer och floddalar är nästan övernaturligt bördiga och inställningen finns att bruka och förvalta jorden är ett näst intill heligt arbete. Vissa delar av södra Kalmurri har en mycket ovanligt hög befolkningstäthet.
"Som en Kalmurrisk milis" (betydande väldigt, väldigt många)
"Bergsmän"
I de mineralrika bergen ungefär mitt på den kalmurriska kusten (de syns på stora ereb-kartan) lever ett folk som härstammar från Nargurerna i Ereb. Dessa har varit mycket ståndaktiga, har bibehållit mycket av sina seder, språk och religion under århundraden. Många Kalmurriska sägner berättar om onda makter och naturvidriga andar som viskar i de kvinnliga prästinnornas öron i de höga bergspassen.
Den Kejserliga Administrationen har klassificerat alla av Bergmännens folk som icke-medborgare och därför så betraktas de officiellt vara en fientlig folkstam på Kalmurriskt territorium. Bergsmännen har under många tillfällen anfallit utåt och engagerat sig i regelrätt uppror mot den Kalmurriska armen och staten, vilket har lett till folkmord när väl Kejsardömmet hunnit reagera.
Vargmän
Stammar av Vargmän lever i nord-östra Kalmurri och följer en form av Måndyrkan vilket gör att de har en officiell plats inom samhället.
Dvärgar
Det finns en hel del Dvärgar på grund av närheten till Trimbien - dessa är goda medborgare, arbetar hårt, gillar hög kvalitet och dyrkar sina gudar privat, diskret och oftast under jord. Det finns en stor bosättning om kallas Yah’Kzim i det centrala bergmassivet skyddat av den enorma Yah’Azah sjön.
Högmän
Högmännen är en gruppering av högmän besläktade med dem på det Nidlänska Umaritiska höglandet, de bor nära Demontungan och har svurit trohet till Kejsaren.
Övrigt
Halvlängsmännen har samma ställning som människor om de är goda medborgare och dyrkar Mångudinnan, Högmännen har en mindre rättigheter och betraktas som barbarer. Dvärgar och Vargmän har undantag lagmässigt till både nackdel och fördel, men kan inte ha officiella positioner i det Kalmurriska samhället.
Den absolut största majoriteten av befolkningen bor i söder i floddalarna, Kaupukuu’s floddal har en befolkning på flertal miljoner människor.
Styre
Dominerande alla regeringsfunktioner är Den Kejserliga Administrationen, tjänstemän som till stor del består av präster och prästinnor.
Det folk som tidigare hade sin maktstruktur centrerad runt familjer och klanhövdingar - har influerade av bland annat Furgia omvandlat denna tradition. Inom riket så är det mycket vanligt med hemliga och semi-hemliga politiska sällskap och grupperingar.
Exempel på detta är Klanen Urtog som var mycket ledande i de tidiga åldrarna men har splittrats i två fraktioner 'Den blå fanan' och 'Urtogs söner' - dessa består huvudsakligen och leds av ättlingar till själva klanen men man har tillåtit anslutningar från andra grupperingar bl.a. 'Vita sanningen' som är en undergruppering till en av de en gång i tiden fientliga klanerna men som nu mer eller mindre uppgått som en del i 'Urtogs söner' på grund av deras liknande åsikter om hur kriget på Demontungan och beskattningen av länen i söder ska skötas.
Som i allt, är Ashatârerna mer trogna sitt ursprung och mycket mer makt är centrerad..
Även om det har förekommit inbördeskrig mellan Ashatârer och Kalmurrer så har risken för detta mildrats under de senaste hundra åren då de så typiska syd-kalmurriska hemliga och halv-hemliga politiska sällskapen börjat spridas på allvar även i norr och börjat ersätta den traditionella lojaliteten till familj och klan.
En nordkalamurrisk krigshövding av Ashatârers ätt kan nu tillhöra en familj, en klan men även ett antal sällskap som ger denne möjlighet att bedriva politik inom olika särintressen..
Ex: Han vill att prästerskapet ska vara mer välvilligt till högt uppsatta medlemmar som är Ashatârer, därför är han med i 'den gyllene vågen'.
Ex: Han investerar mycket tid och myndighet att stödja 'den trefaldiga vägen' då han tror på ett trefrontskrig mot Furgia.
Kalmurrer i den södra delen av riket styrs i praktiken av den kejserliga administrationen som inte har någon distinkt seperation från prästerskapet, de flesta präster har i själva verket någon eller ett flertal titlar, sigill och funktioner inom den Kejserliga administrationen. Man skulle kunna säga att södra kalmurri är en form at Teokratiskt tjänstemannavälde.
Liksom i Furgia kan det vara en insats som resulterar i galenskap att få något gjort när man behöver stämplar av olika ämbetsmän med de mest vitt skilda säten och förvirrande titlar för att ens få lämna in en ansökan av en viss typ. Har man rätt vänner i rätt politiska sällskap kan det dock lösas över en måltid och lite utbyte av gåvor.
Ashatârer i den norra delen av riket styrs officiellt av klan och familjeöverhuvuden för olika områden, dessa områden kan vara delvis mobila baserat på månen och årstiderna samt delvis överlappande. Städer och jordbruksområden i norr omfattas dock nu för tiden av den kejserliga administrationen. Gamla krigare klagar runt elden om kvällarna att "man ej längre kan släppa gas utan ett pergament med fem stämplar på". Skillnaden mellan söder och norr är dock stor genom att många klaner och familjer i praktiken börjat agera i form av hemliga sällskap och mycket makt sitter i händerna på några få individer.
Tiden för en karismatisk ledare som samlade Ashatârerna som ett folk till krig under en sommar av styrkeuppvisningar, dueller och frikostiga gåvor är dock förbi.
Utrikespolitik
Militärmakt
Den huvudsakliga armen består av lätt kavalleri och beridna bågskyttar, både på marken till häst och i luften på Hippogriffer. Denna militärtradition är viktigast för Ashatârer, även om detta fortfarande är centralt i hela Kalmurri.
Kalmurrer har även en yrkesarme som till stor del består av bågskyttar som även fungerar som lätt infanteri, samt har en tidig tradition av en folkarme där man i mycket folktäta områden kan bringa fram en hyfsat tränad milis med spjut och pikar i mycket stora mängder - detta eftersom det antal hästar och hippogriffer som finns långt understiger mängden krigsför befolkning.
Kalmurri har tillgång till några få flygande skepp, skapade av trä från Ghuhunhudurs svävande skogar i Akrogals inre. De används inte i krigföring utan som Kejserliga ceremoniella farkoster.
De kända skeppen är det enorma skepp som tillhör Kejsaren, samt ett mycket litet vitt skepp som transporterar Kejsarinnan mellan huvudstaden Kaupuuku och den alviska staden Ariatenu vid kusten draget av stora vita tranor.
Trots att Kalmurri har en viss havstradition, bl.a. för att man lärde sig bygga skepp av alverna bosatta vid Ariatenu området ca 300 eO så har flottan aldrig riktigt haft någon status. Kalamurrier har ett naturligt förakt och fruktan för havet. Man bygger det som behövs för att skydda sin kust och föra krig mot sina fiender, dessutom har man stor nytta av hippogriff ryttare i kustnära strider - många Kalmurriska skepp är stora galärer med hippogriff ryttare ombord. En rejäl del av flottan består i köpta och inhyrda skepp, fd pirater och skepp som gjort myteri från andra nationer.
De heliga trupperna, det finns specialicerade trupper som är välsignade av prästerskapet och som gör inget annat än att träna och hålla sig andligt rena. Deras uppgift, deras enda syfte är att hitta den nye kejsaren och föra honom tryggt till Kaupakuu. De är religösa fatalistiska fanatiker som har förberett sig hela sitt liv för den uppgiften och i princip inte står under några lagar eller någon auktoritet när de frisläpps. De är fruktade även av den egna befolkningen.
Religion
“Måntemplens salar domineras av blå mosaik mot vit marmor domineras förfädershusen av rödlackat trä mot vit sandsten. Gonggongar, brölhorn, fingercymbaler, klockspel, spegelljusstakar och rökelsekar av silver.”
I Kalmurri dyrkas Kejsaren som Mångudinnans son, han återföds vid sin död och återplaceras på sin tron och vigs på nytt med Kejsarinnan.
Månens växlingar avgör mycket rörande beteendet i det Kalmurriska samhället, från svinlevnad vid mörkmåne till gudfruktighet vid fullmåne.
"Som att försöka muta en tjänsteman vid fullmåne" (Kalmurriskt utryck för något riktigt korkat)
De religösa skillnaderna inom riket ligger huvudsakligen i att Ashatârer anser att många av de äldsta riterna skall upprätthållas och utföras av familjeöverhuvudet eller klanledaren (inte präster), Kalmurrer anser att man ska anta de nyare och mer civilicerade ceremonier och hymner som getts dem av Kejsaren (och då i sin tur av Mångudinnan).
Detta handlar i stort om makt, om religionen ska ligga i hövdingarnas eller i prästernas händer.
I söder anser man att det är hädiskt att följa vissa religösa seder skapade av de sju förbannade kejsarna, medan man i norr inte accepterar sydlänska äktenskap och kallar deras hustrur 'konkubiner'.
Naturligtvis är det konstant dispyt om den förste kejsaren var Ashatâr eller Kalmurr.
I norr anser man att det är hädiskt att följa vissa religösa seder skapade av de sju förbannade kejsarna, medan man i söder inte accepterar sydlänska äktenskap och kallar deras hustrur 'konkubiner' eftersom de bara har blivit vigda av hövdingar och inte en präst.
Kalmurri bedriver viss organiserad missionsverksamhet mot Cereval med god framgång i kuststäderna. Utsända präster/prästinnor är då dessutom inofficiella delar av den Kejserliga Administrationen. Med officiella stämplar på hemliga pergament officiellt ex 'Tredje gradens utnämning till Spridare av Kejsarens ljus bland barbarstäderna i drakarnas rike väst om det stora havet".
Kultur
Kalmurri är ett land som har influenser från Margyler, Yndarer, Furgia, Krun liksom det Alviska. Deras ursprung ligger dock bland de nomadiska barbarerna, vilket fortfarande genomsyrar samhället.
Vissa tävlingar i fysisk uthållighet som gränsar till tortyr ska är krav för vissa positioner i samhället.
"Gränshandelns sigills mästare av tredje graden såg stolt sin son som gjorde förberedelser för den långa ritten, han kommer ihåg sin egen ritt - elva dagar på hästryggen och fem hästar som dog under honom. Nästan död av hunger, törst och förgiftning från de droger han använt för att hålla sig vaken föll han av hästen i sin farbroders armar. Den dagen så hade han säkrat sin framtid inom den Kalmurriska administrationen."
I hela Kalmurri så praktiseras former av månggifte, även om man i norra Kalmurri bland Ashatârerna bara har en fru och flera konkubiner. Det är även i södra Kalmurri möjligt för en kvinna att ha flera män. Så länge man lyckas få rätt stämplar på rätt papper av den Kejserliga Administrationen så kan du vara en man gift med hur många män och/eller kvinnor du vill - oavsett vad du biologiskt har för kön under kläderna i södra Kalmurri.
Det finns alviska influenser i den Kalmurriska kulturen. Vissa skönhetsideal har lånats. En konstnär och alvkännare skulle säga att vissa snitt och former på kläder inspirerade av hovet samt skepp och byggnader har alviska influenser. Huvudsakligen nära hovet, huvudstaden och i södra Kalmurri.
Mer tydligt är det med långsiktigheten hos den Kejserliga administrationen, de fält som ska bära de träd vilka ska bygga de kalamurriska krigsskeppen om tvåhundra år förbereds redan kärleksfullt med minst en eller två skogar i reserv på helt olika platser i riket. Allt väl dolt och begravt i den vansinniga snårskog som är den Kejserliga administrationen.
Man ser det även i vardagen där de alviska influenserna bara förstärkt en viss besatthet av konstnärlig perfektion i alla ting som redan fanns i den Kalmurriska identiteten. Jordbruk, Hantverk, Vapenbruk.
Utdrag från okänd krönika:
"Kopparhavet stoltsera med Caddiska och Hynsolgiska bågskyttar men det är ej att förglömma den Kalmurriske bågskytten, ty även om de sprödare och enklare bågar med kortare räckvidd hava och ej fokusera på individuell pricksäkerhet som andra så dra och släppa de i grupp pilar på ett koordinerat sätt med en snabbhet och mjuk rytmik som jag ej skådat utanför en orkester av det högsta klass.
En icke beriden yrkessoldat i Kalmurri vara ofta en bågskytt, detta vara dennes liv och identitet från en tidig ålder till grav då de går igenom tretton bågar under sin livstid. Den sista kallas Ce'athm och vara helt oduglig att skjuta pil med men fungerar mer som en käpp, en symbol för att denne gamle man eller kvinna vara bågskytt samt att ha en båge att hålla i sina händer när livet lämnar kroppen. Denna begravs ofta med densamma."
Festligheter
De hundra hästarnas marsch
I norra Kalmurri så rider hundra utstyrda ryttare genom städer, samhällen och tältläger - dessa är utvalda genom speciella riter och rituell kamp. Detta sker alltid under nymånens sken och männen tar kvinnor och värdesaker enligt mycket strikta uråldriga regler.
I södra Kalmurri så dansar ett tåg av än utstyrda och klädda som hästar och ryttare genom städerna och byarna, man stänker omkring djurblod och både köttsligt liksom fiscalt plundrande är ett skådespel mer än något annat. De män och kvinnor som är villiga att ‘erövras’ har exempelvis vita band i håret för att signalera intresse till dansarna.
Invånarantal: 25 000 000
Befolkning: 95% Människor, 3% Dvärgar, 1% Vargmän, <1% Alver, <1% Halvlängsmän, <1% Högmän.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardömme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre, Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt stadsöverhuvud men Den Kejserliga Administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart Lotus, Spannmål, Köttprodukter, Salamant, Grön marmor, Silkeslamapäls, Kamsunervaror
Importvaror: Ädelträ, Kryddor, Salt
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan, andra religioner tillåts enbart om de existerar i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter accepteras förutom på vissa speciella platser där vissa religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -
“Av en av mina vänner, en Solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er så har jag önskats att skriva några ord om riket Kalmurri som ligga på Akrogals västkust. Ett land som de själva säger är stöpt utav av Nomadiska hästfolk som dess råa styrka, rätat och gett syfte av Mångudinnan och hennes evige son Kejsaren - förfinat av Kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det getts mig möjligheten att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för övrigt för utlänningar slutet land.” - Morrgos Solljus, Adlad berendisk köpman till Hans helighet Sendrik av Ventimiglia, Glath-kerîgass av den Lysande Vägen
Kalmurri är ett stort rike som domineras av en religion som dyrkar Mångudinnan och den regerande kejsaren som hennes ständigt återfödde son. Landet styrs i praktiken av ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mycket slutet för utlänningar. Mestadels befolkad av människor av två uppdelningar av de ursprungliga nomadfolken, Ashatârerna i norr och Kalmurrer i söder. Som del av den moderna historien och att ha blivit ett Kejsardömme så har de vilda sedvänjorna och stammarna civiliserats av kronologiskt sett religionen, den alviske Kejsarinnan och influenser från Furgia. Kalmurri’s själ är dock fortfarande den nomadiske barbaren, till häst galopperande över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff’s vingar.
Riket begränsas i norr av Trimbusbergen och Dharbia på kusten, i söder av en Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.
Historia
Urtid
Ca 5000 f.O. Alverna har ett välutvecklat samhälle i bl.a. i Cer-bergen och den del av Silverbladsskogen de kallar Månskensskogen i Barbia. Ca 4500 f.O.
1070-1040 fO så undslapp de sista alverna från förintelsen av den alviska Högkulturen i Cerbergen i ett ensligt skepp styrt av sina havslevande kusiner mot öster över Masevabukten. De slog sig ner bland alver som redan bodde där, men gjorde platsen till en stad och en hamn där vänskap och kunskapsutbyte mellan olika alvkulturer fortsatte långt in i modern tid.
En religiös väckelse ca 750 fO får nomadfolken ute på Akrogals slätter att röra på sig och bl.a. attackera Kejsardömet Jorpagnas östra provinser på Krunska halvön. Några av dessa nomader ger upphov till dagens befolkning i Nidland.
Religionens makt att inspirera och påverka mänskliga riken både skrämmer och förundrar de alver som bor i området, de sluter tidigt avtal med nomadfolken och delar med sig av sina kunskaper rörande skeppsbyggande och trähantverk. De första alviska Hippogriff ryttarna i Akrogal nämns vid denna tid i sägner och legender, något som de lärde sig av Nomaderna.
En senare invandring av nomader ca 400 fO kommer att bilda grunden för den akrogaliska befolkningen i dagens Krun.
Tidig historia
(se wiki)
Bergsmannaupproren
Vid ca 30 eOdo så invaderade bergsmännen staden Omez’im men blev efter ett årtionde krossade i grund. Sedan dess så har man byggt mer än nödvändigt starka befästningar runt staden som håller en stark garnison. Från Omez’im så utgår regelbundet straffexpeditioner mot Bergsmännen när incidenter inträffar.
Kejsarens allians med nomaderna
Den ashatâriska ätten drivs från tronen 160 eOdo.
Innan Kalmurrerna tog tillbaka makten så togs de förbannade kejsarnas urnor och fördes till en hemlig plats, där de förblir gömda än idag.
De östra nomadstammarna upptas i riket
Med de östra stammarnas hövdingar som bugade sig för Kejsaren 190 eOdo så skapades ett rejält område i öster som lydde under Kalmurri’s fana och dyrkade Mångudinnan. Detta skapade mer utrymme till fredlig tillväxt för de bofasta jordbrukarna och framväxandet av det moderna Kalmurri.
Hamnarna öppnas för västerlandet
Från ca 300 e.O till 432 e.O. var alla hamnstäder öppna för handelsmän, detta ändrades dock några årtionden innan det stora inbördeskriget. Under senare modern tid så tillåts bara handel på ön Bahaz.
Ashatâralliansens utbrytande ur kejsardömet
Det stora inbördeskriget mellan Kalmurrer och Ashatârer 446 e.O. till 474 e.O.
Dharbias frigörelse
Som del av inbördeskriget så lyckades den redan kulturellt isolerade och upproriska provinsen Dharbia frigöra sig 457 e.O. Kejsaren accepterade dem som ett eget rike under vissa villkor vid en hemlig uppgörelse nära tio år senare, avtalet har aldrig offentliggjorts utan ligger begravda i Den Kejserliga Administrationens arkiv.
Kalmurri håller ön Ryh och har en befäst hamn som heter Ryh'khek med en garnision som ett ständigt spjut riktat mot Dharbia.
Uch-kâd utrensningar
Den sista Kejsarinnan
För att förstå Kalmurri’s moderna historia så måste man börja i Cereval, där den största högkulturen av alver som någonsin funnits föll i ruin och stoft. Dock dog inte alla alver i sina delvis underjordiska städer, de som överlevde av olika anledningar - en handfull flyktingar seglade gråtande över havet österut ca 1050 f.O. De fann en säker hamn de kallade Ariatenu (Hamnen i öster, Östra famnen) och slog sig ner bland en grupp alver som bodde i skogar runt Mekaum bergen vid kusten.
Så var det ett beslut av Kejsaren 465 e.O., som ändrade Kalmurri’s framtid för alltid. Han hade fått höra talas om dessa Alver från Cereval, vissa av dessa flyktingar uppenbarligen så välsignade av hans moder Mångudinnan genom silverne hår och ögon att det var uppenbart att en evigt levande Kejsare skulle ha ingen mindre värdig gemål än en evigt levande hustru av denna stam. Det fanns ingen möjlighet att säga emot Kejsarens vilja, en av de överlevande alverna som flytt från Cereval erbjöd sig frivilligt till denna börda.
Det är många som anser att Kejsarinnan har varit delvis ansvarig för Kalmurri’s gyllene århundraden, med en Kejsare som regerar med gudomlig makt vid sin sida och en Kejsarinna som alltid kommer att finnas där - vars lojala tjänare agerar i skuggorna, det så kallade ‘okända hovet’ och det ‘dolda rådet’.
Det sägs att Kejsarinnan skapade och fortfarande kontrollerar en underrättelse tjänst och hemlig polis, man viskar om en grupp heliga lönnmördare som använder sig av magi och gudomliga gåvor från Mångudinnan själv.
En tid efter det kejserliga bröllopet så började även de silverne tjänarna uppenbara sig, svaga som en viskning och en skugga vid nymåne men solida och livsfarliga i fullmånens ljus. De skyddade Kejsaren och Kejsarens familj, liksom rikets gränser. Prästerna prisade de silverne tjänarna och proklamerade att de var sända av Mångudinnan.
Kejsarinnan och de alver som valt att beblanda sig i de mänskligas värld har lämnat kulturella och konstnärliga intryck i Kalmurri, huvudsakligen de södra delarna bland Kalmurrerna.
Det dolda hovet
Består av en sammanslutning viktiga individer; präster, ämbetsmän, rika köpmän och andra som trävs över sina existerande andra politiska grupperingar i hemlighet tillhör det dolda hovet - ofta för att främja sina egna syften på olika sätt. Denna fraktion eller politiska grupp är Kejsarinnans främsta sätt att utöva inflytande.
Det dolda rådet
Ett dussin individer som styr Kalmurri's underrättelsetjänst och hemliga polis. Hemlighetsmakeriet är mycket omfattande och man vet bara så mycket som man behöver för sitt arbete. De flesta medlemmarna är 'chef' för en specifik nation, ex 'Furgia' och styr allt arbete mot denna stat. En del av medlemmarna av det dolda rådet har hemlig identitet gentemot de andra, samt att vissa av medlemmarnas exakta funktion och ansvarsområde är hemligt. Det sägs att en av dessa hemliga individer är Kejsaren själv, eller en av hans mest trogna tjänare, som ett sätt att hålla kontroll på det dolda rådet. Det finns en undergruppering av det dolda rådet som kallar sig Kaup'shool (den dolda månen), dessa är specialiserade lönnmördare med en hemligt högkvarter..
Bahaz - Historia
846 f.O Margylerna tar över de två nintimukkiska öarna i Masevabukten och fördriver och förslavar urbefolkningen. Den mindre ön döps om till 'Vaatz (margyliska för pinoplats). Ett fängelse byggs på ön i vilket man i de magiska vetenskapernas namn utför vivisektioner och märkliga nekromantiska experiment på fångarna.
805 f.O. Hårt ansatta av stäppnomader tvingas margylerna släppa ifrån sig området öster om Demontungan. Furgierna återtar gradvis makten över området och 'Vaatz står övergivet i många år.
800 f.O. Några nintimukker återvänder till sina öar, men finner dem skövlade av margylerna. Man återvänder därför till fastlandet. Än i dag ber nintimukkerna till sin gud Okasu om att få sin förlorade ö tillbaka.
770 f.O. Den återupprättade staten Furgia raserar fängelset på ön och bygger istället ett antal tempel på på den sedan den blivit renad från ondska. Ön byter samtidigt namn till Bahaz (en furgifiering av 'Vaatz).
390-talet f.O. Kalmurrerna sveper in över de delar av Furgia som ligger norr om Demontungan och erövrar dem i ett fruktansvärt blodbad tills de slutligen når havet. Ön Bahaz blir avskuren från moderlandet. Under de följande årtiondena tar kalmurrerna allt mer till sig furgisk stadskultur.
337 f.O. Sedan kalmurrerna lärt sig sjöfart bestämmer de sig för att ta över Bahaz. Alla präster och munkar på ön dödas och de furgiska templen raseras. En handelsstation grundas för handel med barbarstammarna på andra sidan Masevabukten.
275 f.O. Efter många fruktlösa försök att återta sina förlorade territorier lyckas Furgia till sist att erövra Demontungan och området närmast omkring. De kalmurriska hjältar som stupar efter att ha hållit stånd mot en tio gånger så stor furgisk styrka i en hel vecka i den stormiga Barentidalen besjungs fortfarande i kalmurriska sånger. Bahaz blir åter furgisk. Furgierna utvidgar handelsplatsen på ön och platsen börjar mer och mer likna en stad.
147 f.O. Med förstärkning av vissa nomadstammar från öster återerövrar kalmurrerna Demontungan och Bahaz. Invånarna på Bahaz ges ett val. Underkasta sig måndyrkan eller dö. De flesta av stadens invånare byter religion.
37 e.O. Bahaz blir åter furgisk. Stadsbefolkningen ser furgierna som befriare och överger måndyrkan.
124 e.O. Furgia förlorar Demontungan till Kalmurri. Bahaz invånare väljer denna gång att se kalmurrerna som befriare och omvänder sig samtliga till måndyrkan.
237 e.O. Furgia erövrar Bahaz ännu en gång.
258 e.O. Astronomen Adhwan Afrasangha bygger ett magnifikt observatorium på Bahaz.
271 e.O. Afrasangha framlägger sin teori om att Altor kretsar kring solen och inte tvärtom. När hans teorier blir utskrattade bränner han i förbittring ut sina ögon genom att rikta sin kraftigaste stjärnkikare mot solen.
342 e.O. Med hjälp av kalmokernomaderna från stäpperna i öster återtar Kalmurri Demontungan och Bahaz.
456 e.O. Furgia återtar Bahaz.
566 e.O. Kalmurri erövrar Bahaz. Det magnifika måntempel som finns i staden idag börjar byggas.
Geografi
Kalmurris Geografi
Klimat
Varmt och torrt, dominerat av vidsträckta grässlätter. De vidsträckta floderna och sjöarna gör dock de Kalmurriska floddalarna mycket rika och frodiga.
Platser
Ödemarken och Latarbergen
Ödemarken i norra Kalmurri och Latarbergen räknas officiellt in som en del i Kejsardömmet, dock har inte Den Kejserliga Administrationen eller armen något större inflytande eller närvaro i dessa laglösa regioner.
Berúgi-kullarna
Berúgi-kullarna undviks av alla som känner området. Här finns ruiner ej resta av människor eller annat känt folkslag. Många av de kala och branta kullarna är krönta av stora stenpelare på sådant sätt att de nästan hade sett ut som gravhögar om det inte vore för deras enorma storlek.
Bahaz
Bahaz är en ö som ligger längst söderut i Masevabukten, bara ett par mil norr om den centrala delen av Demontungan, precis där den nintamukkiska guden Okasus ansikte spottar ut vatten från Sötvattenshavet i en gigantisk vattentunga. Ett fenomen som gett upphov till namnet Demontungan. De enorma massorna sötvatten som strömmar ner i Masevabukten har till följd att vattnet närapå är drickbart i havet runt Bahaz. När det blåst sunnanvind länge händer det att ytvattnet är sötvatten. Bahaz ligger på den mindre av de två öar som utgör ögruppen Nitmoogerna*, och är inte mer än någon kilometer på längden. I princip är den bara en karg klippa där bara en del mycket härdiga gräs och tistlar kan växa naturligt. Den större ön, Tivuh är för brant och oländig för att man ska kunna bygga mer än fåtaliga byggnader. Ön har sedan margylisk tid använts som stenbrott för byggmaterial till Bahaz. I förmargylsk tid levde ögruppens urinvånare nintimukkerna på Tivuh, men fördrevs när margylerna erövrade ögruppen. Nintimukkerna lever fortfarande kvar i små fiskebyar längs den kalmurriska kusten och längtar tillbaka till sitt förlorade paradis. Sitt urhem, ön Vittil-Tivu (Tivuh) och sin heliga ö Katavularkalin (Bahaz). Efter den margylska tiden hölls ön i många år av Furgia men erövrades sedermera av Kalmurri. Sedan dess har de båda länderna omväxlande härskat på ön och den nuvarande befolkningen, bahazerna, är en märklig blandning mellan kalmurrer och furgier. När bahazerna blir erövrade av endera landet vänder de kappan efter vinden och utnämner erövrarna till befriare. De byter även religion. När furgierna styr dyrkar de någon väl vald furgisk gudom för att genast omvända sig till måndyrkan när kalmurrerna erövrar. I handelshamnen i Bahaz ankrar kavareller från Trakorien tillsammans med barbarernas långskepp och nidländska handelsskepp. Det är ingen överdrift att det mesta av österländsk lyx kan köpas i Bahaz av den som har tillräckligt med guld. Allt från slavar till dyrbara mattor, kamsunsk papir, eller till och med narkotisk rökelse från Jian, bjuds ut i basarkvarteret och på de tre torgen i staden. Liksom Bahaz är slutstation för den erebiska demontraden är staden också slutstation för den långa karavanväg som kalmurrerna använder för att nå marknaden i den kamsunska staden k'Tsi i den fjärran östern.
* Ordet Nitmoog har förvanskats genom lån först från margyliskan till furgiskan och sedan från furgiskan till kalmurriskan. Namnet kommer av nintimukk, urinvånarnas namn på sig själva.
Sandens rike
Sandens rike är ett mycket stort ökenområde som delvis skär av Kalmurrernas huvudbefolkning från de delar av Furgia som erövrades i en expansion hundratals år sedan. Det är mer eller mindre tomt på liv, några gamla Yndariska ruiner sägs ligga begravda i sanden och vissa sällsynta ökendjur lämnar spår i sanden. De enda som tar sig genom den är karavanförare som fraktar varor ut mot kusten för att man ska kunna skeppa varor till Bahaz.
Flora & Fauna
Den svarta lotusen
Den svarta lotusen från Kalmurri växer bara i trakterna av den stora sjön Dalmoth, i blötmark där osunda grå bäckar för vatten från de oheliga Berugi kullarna. Den har den omtvistade förmågan att ge dess brukare visioner om framtiden och fjärran platser, dessa visioner tenderar att bli starkare ju mer en användare röker av denna mycket dyra drog. Oturligt nog så tenderar dessa visioner enbart att bli tydliga nog att vara användbara vid den sortens djupa missbruk som tar livet av dess användare.
Dessutom finns flertalet mörka sägner och legender om olyckor som drabbat rökare av Kalmurrisk Vit Lotus, vissa visioner som nedtecknats av missbrukare har förklarats oheliga och sägs vara så ohyggliga att de bränts eller skickats till det Yndariska arkivet i Furgia.
En av dessa sägner handlar om en mycker rik köpman som spenderade en god del av sin förmögenhet i slutet av sitt liv, dennes nedskrivna visioner vägledde hans söner väl. Men en dag så hittade de faders förvridna lik, hans ögon utbrända hål. Det sista han hade skrivit med sin penna var "Jag har gått vilse, har väckt väktarna vid den sista utposten.. de som vaktar och vakar. De kommer..".
Den kalmurriska Hippogriffen
Avlad för krigsföring under lång tid samt korsavlad med Hippogriffer österifrån är den Hippogriff som används inom armen av två sorter; en som är avlad för snabbhet och uthållighet samt en som har avlats för att vara stor och orädd.
Rent generellt är dock en Hippogriff av en tämjd blodslinje större än en som växt upp i vildmarken samt mindre våldsam och mer lättränad. Det finns minst ett trettio eller förtio tal olika kända blodslinjer bland Hippogrifferna, vilkas för och nackdelar som debatteras lika vildsint som hästarnas stamtavlor.
Det finns stentavlor som hittats i ökenområdet som kallas Sandens rike, samt uråldriga statyer som står väktare vid grottmynningar bland Amshat bergen som indikerar att bevingade ryttare ingalunda är en ny företeelse utan kanske har en historia som sträcker sig till Yndarisk tid.
Svartskräckan
En liten svart fågel som påminner om en trast men är mycket mindre, bär en fjäderdräkt som gjort den känd. Dess fjädrar är så svarta att de syns och avtecknar sig tydligt även en mörk natt då inga stjärnor lyser. Det har gjorts mantlar av Svartskräckefjädrar men då oftast i berättelser eller legender om häxmästare och nidingar. De häckar huvudsakligen Azah'gar bergen och har en tendens att besöka gravplatser runt staden Omez'im.
"Han hade lika gärna kunnat bära en Svartskräcka mantel.." (Som att hans intentioner är så uppenbart vidriga och ohedersamma att ..)
Magi och magikerakademier i Kalmurri
Spiritism
Det finns en stark tradition av Spiritism och Shamanism hos det Kalmurriska folket, främst hos Ashatârerna - fokuserat på förfäder och hjältar inom den egna blodslinjen. Att använda spiritism för att söka visdom eller svar på svåra frågor av en fornstor hjälte eller liknande är inte helt ovanligt. Detta lärs ofta ut av en Shaman (manlig eller kvinnlig) med en till tre lärjungar.
I takt med att det Kalmurriska samhället har omfattats av den Kejserliga Administrationen så har även dessa Shamaners ställning formaliserats samt man har börjat med en mer skrift-baserad tradition där det i söder tom kan finnas Spiritister av Schaman tradition som bor i stenhus och erbjuder sina tjänster mot betalning.
Nekromanti och Demonologi
De flesta magiker som sysslar med dessa magiskolor i Kalmurri är Schamaner och Spiritister som dessutom engagerar sig i 'svartare' magi - kanske även dyrkar den Mörka månen. De är få och utan organisation, en del har dragits till de oheliga Berugi kullarna och de laglösa städer i den norra Ödemarken.
Elementarmagi, Mentalism, Animism m.m
Ett antal mindre lärosäten finns utströdda över de större bosättningarna, här utövar den Kejserliga Administrationen en hög nivå av kontroll och den hemliga lagboken över hur magi får utövas och läras ut är en hel hylla stor. I huvudstaden finns en akademi som lär ut Elementarmagi och Illusionism med fokus på ritualmagi för militärt bruk.
Kaup'shool
Det finns mycket litet som är känt rörande Kejsarinnans lönnmördare, men det verkar som om de är högt tränade och kunniga individer som brukar huvudsakligen Illusioner och genomför omänskliga bedrifter som inte hade varit möjliga utan magisk förstärkning. Vissa rykten säger att det finns magiker inom Kaup'shool som dödar med illusionsvapen som inte går att parera och dräper utan att lämna märken.
Städer
Ariatenu
Ariatenu är en 'förbjuden stad' det är också den skog som omger och skyddar den i kanten av bergen. Det är en hamnstad, men ligger devis invävd i ett bergsområde från vilken vissa vita torn kan ses på avstånd men aldrig vid kusten. Ariatenu är ett alviskt ord, som kan motsvara 'Österfamn', ‘Östra hamnen’ eller 'Moder i öster'. Det sägs det var här en splittra av de grott/tornlevande alver som flydde från Cereval slog sig ner, här har de sedan sörjt sin förlorade högkultur genom att bygga sig ett hem som liknar det de förlorat - i gränslandet mellan skog och berg. Det grunda havet förutom i några få hemliga farleder, liksom de höga och branta öarna utanför som har diskreta befästningar med belägringsvapen har hållt borta Furgia's flotta. Det är Kejsarinnans hem och hennes mest älskade del av Kalmurri.
Bahaz
Bahaz ligger på den mindre av de två öar som utgör ögruppen Nitmoogerna*, och är inte mer än någon kilometer på längden. I princip är den bara en karg klippa där bara en del mycket härdiga gräs och tistlar kan växa naturligt. Den större ön, Tivuh är för brant och oländig för att man ska kunna bygga mer än fåtaliga byggnader. Ön har sedan margylisk tid använts som stenbrott för byggmaterial till Bahaz. I förmargylsk tid levde ögruppens urinvånare nintimukkerna på Tivuh, men fördrevs när margylerna erövrade ögruppen. Nintimukkerna lever fortfarande kvar i små fiskebyar längs den kalmurriska kusten och längtar tillbaka till sitt förlorade paradis. Sitt urhem, ön Vittil-Tivu (Tivuh) och sin heliga ö Katavularkalin (ön Bahaz). Efter den margylska tiden hölls ön i många år av Furgia men erövrades sedermera av Kalmurri. Sedan dess har de båda länderna omväxlande härskat på ön och den nuvarande befolkningen, bahazerna, är en märklig blandning mellan kalmurrer och furgier. När bahazerna blir erövrade av endera landet vänder de kappan efter vinden och utnämner erövrarna till befriare. De byter även religion. När furgierna styr dyrkar de någon väl vald furgisk gudom för att genast omvända sig till måndyrkan när kalmurrerna erövrar. I handelshamnen i Bahaz ankrar kavareller från Trakorien tillsammans med barbarernas långskepp och nidländska handelsskepp. Det är ingen överdrift att det mesta av österländsk lyx kan köpas i Bahaz av den som har tillräckligt med guld. Allt från slavar till dyrbara mattor, kamsunsk papir, eller till och med narkotisk rökelse från Jian, bjuds ut i basarkvarteret och på de tre torgen i staden. Liksom Bahaz är slutstation för den erebiska demontraden är staden också slutstation för den långa karavanväg som kalmurrerna använder för att nå marknaden i den kamsunska staden k'Tsi i den fjärran östern.
* Ordet Nitmoog har förvanskats genom lån först från margyliskan till furgiskan och sedan från furgiskan till kalmurriskan. Namnet kommer av nintimukk, urinvånarnas namn på sig själva.
Ken'shak
Ken'shak är Kalmurri's största hamnstad och urhemmet för deras Kejserliga flotta. Här byggs och liggs förtöjda majoriteten av Kejsardömmets krigsskepp.
Kernath
Kernath är en laglös stad i de norra Ödemarken med flertalet udda religioner och sekter. Här passerar en hel del av den semi-magiska stenen Salamant mot Dharbia och sedan vidare mot norra Ereb.
Yah’Kzim
Yah’Kzim är dvärgarnas stora stad i Kalmurri, ett delvis underjordiskt rike som ligger mycket välplacerat mellan Emshat bergen och den enorma sjön (innanhavet) Yah’Azah.
Ryh
Ryh ligger på en ö med samma namn, det är Kalmurri’s yttersta norra utpost längs kusten och en militär hamn. Här baseras all bekämpning av pirater från de närliggande dimbelagda öarna.
Shunda
Shunda är en gränsstad till Furgia som blivit erövrad, belägrad och återtagits i hundratals år.
Samhälle
Befolkning
Kalmurrier
Det finns flertalet historiska källor som beskyller Gorág av de svarta kullarna för att ha skapat klyftan mellan de två folken och de senare utvecklats baserat på naturtillgångar och influenser från erövrade territorium och gränsade riken.
Ashatârer är i grunden nomadiska med familjeband och klaner som de starkaste sociala länkarna. Runt städer och längs floder så tar jordbruket över de traditionella boskapshjordarna, men dessa är fortfarande dominerande.
Kalmurrer är en huvudsakligen jordbrukande kultur. Vesäntliga arealer och floddalar är nästan övernaturligt bördiga och inställningen finns att bruka och förvalta jorden är ett näst intill heligt arbete. Vissa delar av södra Kalmurri har en mycket ovanligt hög befolkningstäthet.
"Som en Kalmurrisk milis" (betydande väldigt, väldigt många)
"Bergsmän"
I de mineralrika bergen ungefär mitt på den kalmurriska kusten (de syns på stora ereb-kartan) lever ett folk som härstammar från Nargurerna i Ereb. Dessa har varit mycket ståndaktiga, har bibehållit mycket av sina seder, språk och religion under århundraden. Många Kalmurriska sägner berättar om onda makter och naturvidriga andar som viskar i de kvinnliga prästinnornas öron i de höga bergspassen.
Den Kejserliga Administrationen har klassificerat alla av Bergmännens folk som icke-medborgare och därför så betraktas de officiellt vara en fientlig folkstam på Kalmurriskt territorium. Bergsmännen har under många tillfällen anfallit utåt och engagerat sig i regelrätt uppror mot den Kalmurriska armen och staten, vilket har lett till folkmord när väl Kejsardömmet hunnit reagera.
Vargmän
Stammar av Vargmän lever i nord-östra Kalmurri och följer en form av Måndyrkan vilket gör att de har en officiell plats inom samhället.
Dvärgar
Det finns en hel del Dvärgar på grund av närheten till Trimbien - dessa är goda medborgare, arbetar hårt, gillar hög kvalitet och dyrkar sina gudar privat, diskret och oftast under jord. Det finns en stor bosättning om kallas Yah’Kzim i det centrala bergmassivet skyddat av den enorma Yah’Azah sjön.
Högmän
Högmännen är en gruppering av högmän besläktade med dem på det Nidlänska Umaritiska höglandet, de bor nära Demontungan och har svurit trohet till Kejsaren.
Övrigt
Halvlängsmännen har samma ställning som människor om de är goda medborgare och dyrkar Mångudinnan, Högmännen har en mindre rättigheter och betraktas som barbarer. Dvärgar och Vargmän har undantag lagmässigt till både nackdel och fördel, men kan inte ha officiella positioner i det Kalmurriska samhället.
Den absolut största majoriteten av befolkningen bor i söder i floddalarna, Kaupukuu’s floddal har en befolkning på flertal miljoner människor.
Styre
Dominerande alla regeringsfunktioner är Den Kejserliga Administrationen, tjänstemän som till stor del består av präster och prästinnor.
Det folk som tidigare hade sin maktstruktur centrerad runt familjer och klanhövdingar - har influerade av bland annat Furgia omvandlat denna tradition. Inom riket så är det mycket vanligt med hemliga och semi-hemliga politiska sällskap och grupperingar.
Exempel på detta är Klanen Urtog som var mycket ledande i de tidiga åldrarna men har splittrats i två fraktioner 'Den blå fanan' och 'Urtogs söner' - dessa består huvudsakligen och leds av ättlingar till själva klanen men man har tillåtit anslutningar från andra grupperingar bl.a. 'Vita sanningen' som är en undergruppering till en av de en gång i tiden fientliga klanerna men som nu mer eller mindre uppgått som en del i 'Urtogs söner' på grund av deras liknande åsikter om hur kriget på Demontungan och beskattningen av länen i söder ska skötas.
Som i allt, är Ashatârerna mer trogna sitt ursprung och mycket mer makt är centrerad..
Även om det har förekommit inbördeskrig mellan Ashatârer och Kalmurrer så har risken för detta mildrats under de senaste hundra åren då de så typiska syd-kalmurriska hemliga och halv-hemliga politiska sällskapen börjat spridas på allvar även i norr och börjat ersätta den traditionella lojaliteten till familj och klan.
En nordkalamurrisk krigshövding av Ashatârers ätt kan nu tillhöra en familj, en klan men även ett antal sällskap som ger denne möjlighet att bedriva politik inom olika särintressen..
Ex: Han vill att prästerskapet ska vara mer välvilligt till högt uppsatta medlemmar som är Ashatârer, därför är han med i 'den gyllene vågen'.
Ex: Han investerar mycket tid och myndighet att stödja 'den trefaldiga vägen' då han tror på ett trefrontskrig mot Furgia.
Kalmurrer i den södra delen av riket styrs i praktiken av den kejserliga administrationen som inte har någon distinkt seperation från prästerskapet, de flesta präster har i själva verket någon eller ett flertal titlar, sigill och funktioner inom den Kejserliga administrationen. Man skulle kunna säga att södra kalmurri är en form at Teokratiskt tjänstemannavälde.
Liksom i Furgia kan det vara en insats som resulterar i galenskap att få något gjort när man behöver stämplar av olika ämbetsmän med de mest vitt skilda säten och förvirrande titlar för att ens få lämna in en ansökan av en viss typ. Har man rätt vänner i rätt politiska sällskap kan det dock lösas över en måltid och lite utbyte av gåvor.
Ashatârer i den norra delen av riket styrs officiellt av klan och familjeöverhuvuden för olika områden, dessa områden kan vara delvis mobila baserat på månen och årstiderna samt delvis överlappande. Städer och jordbruksområden i norr omfattas dock nu för tiden av den kejserliga administrationen. Gamla krigare klagar runt elden om kvällarna att "man ej längre kan släppa gas utan ett pergament med fem stämplar på". Skillnaden mellan söder och norr är dock stor genom att många klaner och familjer i praktiken börjat agera i form av hemliga sällskap och mycket makt sitter i händerna på några få individer.
Tiden för en karismatisk ledare som samlade Ashatârerna som ett folk till krig under en sommar av styrkeuppvisningar, dueller och frikostiga gåvor är dock förbi.
Utrikespolitik
Militärmakt
Den huvudsakliga armen består av lätt kavalleri och beridna bågskyttar, både på marken till häst och i luften på Hippogriffer. Denna militärtradition är viktigast för Ashatârer, även om detta fortfarande är centralt i hela Kalmurri.
Kalmurrer har även en yrkesarme som till stor del består av bågskyttar som även fungerar som lätt infanteri, samt har en tidig tradition av en folkarme där man i mycket folktäta områden kan bringa fram en hyfsat tränad milis med spjut och pikar i mycket stora mängder - detta eftersom det antal hästar och hippogriffer som finns långt understiger mängden krigsför befolkning.
Kalmurri har tillgång till några få flygande skepp, skapade av trä från Ghuhunhudurs svävande skogar i Akrogals inre. De används inte i krigföring utan som Kejserliga ceremoniella farkoster.
De kända skeppen är det enorma skepp som tillhör Kejsaren, samt ett mycket litet vitt skepp som transporterar Kejsarinnan mellan huvudstaden Kaupuuku och den alviska staden Ariatenu vid kusten draget av stora vita tranor.
Trots att Kalmurri har en viss havstradition, bl.a. för att man lärde sig bygga skepp av alverna bosatta vid Ariatenu området ca 300 eO så har flottan aldrig riktigt haft någon status. Kalamurrier har ett naturligt förakt och fruktan för havet. Man bygger det som behövs för att skydda sin kust och föra krig mot sina fiender, dessutom har man stor nytta av hippogriff ryttare i kustnära strider - många Kalmurriska skepp är stora galärer med hippogriff ryttare ombord. En rejäl del av flottan består i köpta och inhyrda skepp, fd pirater och skepp som gjort myteri från andra nationer.
De heliga trupperna, det finns specialicerade trupper som är välsignade av prästerskapet och som gör inget annat än att träna och hålla sig andligt rena. Deras uppgift, deras enda syfte är att hitta den nye kejsaren och föra honom tryggt till Kaupakuu. De är religösa fatalistiska fanatiker som har förberett sig hela sitt liv för den uppgiften och i princip inte står under några lagar eller någon auktoritet när de frisläpps. De är fruktade även av den egna befolkningen.
Religion
“Måntemplens salar domineras av blå mosaik mot vit marmor domineras förfädershusen av rödlackat trä mot vit sandsten. Gonggongar, brölhorn, fingercymbaler, klockspel, spegelljusstakar och rökelsekar av silver.”
I Kalmurri dyrkas Kejsaren som Mångudinnans son, han återföds vid sin död och återplaceras på sin tron och vigs på nytt med Kejsarinnan.
Månens växlingar avgör mycket rörande beteendet i det Kalmurriska samhället, från svinlevnad vid mörkmåne till gudfruktighet vid fullmåne.
"Som att försöka muta en tjänsteman vid fullmåne" (Kalmurriskt utryck för något riktigt korkat)
De religösa skillnaderna inom riket ligger huvudsakligen i att Ashatârer anser att många av de äldsta riterna skall upprätthållas och utföras av familjeöverhuvudet eller klanledaren (inte präster), Kalmurrer anser att man ska anta de nyare och mer civilicerade ceremonier och hymner som getts dem av Kejsaren (och då i sin tur av Mångudinnan).
Detta handlar i stort om makt, om religionen ska ligga i hövdingarnas eller i prästernas händer.
I söder anser man att det är hädiskt att följa vissa religösa seder skapade av de sju förbannade kejsarna, medan man i norr inte accepterar sydlänska äktenskap och kallar deras hustrur 'konkubiner'.
Naturligtvis är det konstant dispyt om den förste kejsaren var Ashatâr eller Kalmurr.
I norr anser man att det är hädiskt att följa vissa religösa seder skapade av de sju förbannade kejsarna, medan man i söder inte accepterar sydlänska äktenskap och kallar deras hustrur 'konkubiner' eftersom de bara har blivit vigda av hövdingar och inte en präst.
Kalmurri bedriver viss organiserad missionsverksamhet mot Cereval med god framgång i kuststäderna. Utsända präster/prästinnor är då dessutom inofficiella delar av den Kejserliga Administrationen. Med officiella stämplar på hemliga pergament officiellt ex 'Tredje gradens utnämning till Spridare av Kejsarens ljus bland barbarstäderna i drakarnas rike väst om det stora havet".
Kultur
Kalmurri är ett land som har influenser från Margyler, Yndarer, Furgia, Krun liksom det Alviska. Deras ursprung ligger dock bland de nomadiska barbarerna, vilket fortfarande genomsyrar samhället.
Vissa tävlingar i fysisk uthållighet som gränsar till tortyr ska är krav för vissa positioner i samhället.
"Gränshandelns sigills mästare av tredje graden såg stolt sin son som gjorde förberedelser för den långa ritten, han kommer ihåg sin egen ritt - elva dagar på hästryggen och fem hästar som dog under honom. Nästan död av hunger, törst och förgiftning från de droger han använt för att hålla sig vaken föll han av hästen i sin farbroders armar. Den dagen så hade han säkrat sin framtid inom den Kalmurriska administrationen."
I hela Kalmurri så praktiseras former av månggifte, även om man i norra Kalmurri bland Ashatârerna bara har en fru och flera konkubiner. Det är även i södra Kalmurri möjligt för en kvinna att ha flera män. Så länge man lyckas få rätt stämplar på rätt papper av den Kejserliga Administrationen så kan du vara en man gift med hur många män och/eller kvinnor du vill - oavsett vad du biologiskt har för kön under kläderna i södra Kalmurri.
Det finns alviska influenser i den Kalmurriska kulturen. Vissa skönhetsideal har lånats. En konstnär och alvkännare skulle säga att vissa snitt och former på kläder inspirerade av hovet samt skepp och byggnader har alviska influenser. Huvudsakligen nära hovet, huvudstaden och i södra Kalmurri.
Mer tydligt är det med långsiktigheten hos den Kejserliga administrationen, de fält som ska bära de träd vilka ska bygga de kalamurriska krigsskeppen om tvåhundra år förbereds redan kärleksfullt med minst en eller två skogar i reserv på helt olika platser i riket. Allt väl dolt och begravt i den vansinniga snårskog som är den Kejserliga administrationen.
Man ser det även i vardagen där de alviska influenserna bara förstärkt en viss besatthet av konstnärlig perfektion i alla ting som redan fanns i den Kalmurriska identiteten. Jordbruk, Hantverk, Vapenbruk.
Utdrag från okänd krönika:
"Kopparhavet stoltsera med Caddiska och Hynsolgiska bågskyttar men det är ej att förglömma den Kalmurriske bågskytten, ty även om de sprödare och enklare bågar med kortare räckvidd hava och ej fokusera på individuell pricksäkerhet som andra så dra och släppa de i grupp pilar på ett koordinerat sätt med en snabbhet och mjuk rytmik som jag ej skådat utanför en orkester av det högsta klass.
En icke beriden yrkessoldat i Kalmurri vara ofta en bågskytt, detta vara dennes liv och identitet från en tidig ålder till grav då de går igenom tretton bågar under sin livstid. Den sista kallas Ce'athm och vara helt oduglig att skjuta pil med men fungerar mer som en käpp, en symbol för att denne gamle man eller kvinna vara bågskytt samt att ha en båge att hålla i sina händer när livet lämnar kroppen. Denna begravs ofta med densamma."
Festligheter
De hundra hästarnas marsch
I norra Kalmurri så rider hundra utstyrda ryttare genom städer, samhällen och tältläger - dessa är utvalda genom speciella riter och rituell kamp. Detta sker alltid under nymånens sken och männen tar kvinnor och värdesaker enligt mycket strikta uråldriga regler.
I södra Kalmurri så dansar ett tåg av än utstyrda och klädda som hästar och ryttare genom städerna och byarna, man stänker omkring djurblod och både köttsligt liksom fiscalt plundrande är ett skådespel mer än något annat. De män och kvinnor som är villiga att ‘erövras’ har exempelvis vita band i håret för att signalera intresse till dansarna.
Senast redigerad av Gabriel den 2013-05-06 00:05, redigerad totalt 1 gånger.
750 000 dvärgar och 250 000 vargmän gör detta till stora populationer.Gabriel skrev:Kalmurri
Invånarantal: 25 000 000
Befolkning: 95% Människor, 3% Dvärgar, 1% Vargmän, <1% Alver, <1% Halvlängsmän, <1% Högmän.
När vi diskuterade minoritetsfolk i Furgia (ca 40 000 000 invånare) kom vi fram till att med så stora populationer försvinner minoritetsbefolkningar rätt snabbt i mängden.
viewtopic.php?t=549&postdays=0&postorder=asc&start=240
Bryter ner det för Wikifiering och red, jag kör ett delavsnitt åt gången istället för att trycka in alla och spåra iväg och trettio olika håll. Om det går bra?
Kalmurri
Invånarantal: 25 000 000
Befolkning: ~99% Människor, <1% Dvärgar, <1% Vargmän, <1% Alver, <1% Halvlängsmän, <1% Högmän.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardömme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre, Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt stadsöverhuvud men Den Kejserliga Administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart Lotus, Spannmål, Köttprodukter, Salamant, Grön marmor, Silkeslamapäls, Kamsunervaror
Importvaror: Ädelträ, Kryddor, Salt, Kamsunervaror
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan, andra religioner tillåts enbart om de existerar i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter accepteras förutom på vissa speciella platser där vissa religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -
“Av en av mina vänner, en Solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er så har jag önskats att skriva några ord om riket Kalmurri som ligga på Akrogals västkust. Ett land som de själva säger är stöpt utav av Nomadiska hästfolk som dess råa styrka, rätat och gett syfte av Mångudinnan och hennes evige son Kejsaren - förfinat av Kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det getts mig möjligheten att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för övrigt för utlänningar slutet land.” - Morrgos Solljus, Adlad berendisk köpman till Hans helighet Sendrik av Ventimiglia, Glath-kerîgass av den Lysande Vägen
Kalmurri är ett stort rike som domineras av en religion som dyrkar Mångudinnan och den regerande kejsaren som hennes ständigt återfödde son. Landet styrs i praktiken av ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mycket slutet för utlänningar. Mestadels befolkad av människor av två uppdelningar av de ursprungliga nomadfolken, Ashatârerna i norr och Kalmurrer i söder. Som del av den moderna historien och att ha blivit ett Kejsardömme så har de vilda sedvänjorna och stammarna civiliserats av kronologiskt sett religionen, den alviske Kejsarinnan och influenser från Furgia. Kalmurri’s själ är dock fortfarande den nomadiske barbaren, till häst galopperande över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff’s vingar.
Riket begränsas i norr av Trimbusbergen och Dharbia på kusten, i söder av en Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.
Kalmurri
Invånarantal: 25 000 000
Befolkning: ~99% Människor, <1% Dvärgar, <1% Vargmän, <1% Alver, <1% Halvlängsmän, <1% Högmän.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardömme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre, Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt stadsöverhuvud men Den Kejserliga Administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart Lotus, Spannmål, Köttprodukter, Salamant, Grön marmor, Silkeslamapäls, Kamsunervaror
Importvaror: Ädelträ, Kryddor, Salt, Kamsunervaror
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan, andra religioner tillåts enbart om de existerar i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter accepteras förutom på vissa speciella platser där vissa religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -
“Av en av mina vänner, en Solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er så har jag önskats att skriva några ord om riket Kalmurri som ligga på Akrogals västkust. Ett land som de själva säger är stöpt utav av Nomadiska hästfolk som dess råa styrka, rätat och gett syfte av Mångudinnan och hennes evige son Kejsaren - förfinat av Kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det getts mig möjligheten att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för övrigt för utlänningar slutet land.” - Morrgos Solljus, Adlad berendisk köpman till Hans helighet Sendrik av Ventimiglia, Glath-kerîgass av den Lysande Vägen
Kalmurri är ett stort rike som domineras av en religion som dyrkar Mångudinnan och den regerande kejsaren som hennes ständigt återfödde son. Landet styrs i praktiken av ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mycket slutet för utlänningar. Mestadels befolkad av människor av två uppdelningar av de ursprungliga nomadfolken, Ashatârerna i norr och Kalmurrer i söder. Som del av den moderna historien och att ha blivit ett Kejsardömme så har de vilda sedvänjorna och stammarna civiliserats av kronologiskt sett religionen, den alviske Kejsarinnan och influenser från Furgia. Kalmurri’s själ är dock fortfarande den nomadiske barbaren, till häst galopperande över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff’s vingar.
Riket begränsas i norr av Trimbusbergen och Dharbia på kusten, i söder av en Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.
Ska man ange kanske minoritetsbefolkningen i stil med ~99% människor, ~20.000 Dvärgar, ~10.000 Vargmän, ~1000 Alver, ~500 Halvlängsmän, ~500 HögmänSnibben skrev:750 000 dvärgar och 250 000 vargmän gör detta till stora populationer.Gabriel skrev:Kalmurri
Invånarantal: 25 000 000
Befolkning: 95% Människor, 3% Dvärgar, 1% Vargmän, <1% Alver, <1% Halvlängsmän, <1% Högmän.
När vi diskuterade minoritetsfolk i Furgia (ca 40 000 000 invånare) kom vi fram till att med så stora populationer försvinner minoritetsbefolkningar rätt snabbt i mängden.
viewtopic.php?t=549&postdays=0&postorder=asc&start=240
.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9041
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Bra att dela upp texten. Lättare att kommentera då.
Angående befolkning så föreslår jag följande (som även kan gälla i andra länder):
I rutan med Landsfakta så skrivs följande:
Angående befolkning så föreslår jag följande (som även kan gälla i andra länder):
I rutan med Landsfakta så skrivs följande:
Under avsnittet Befolkning senare i artikeln beskrivs hur många de olika övriga folkslagen är. Då blir det inga konstigheter med 0,02% och exempelvis bara 20 000 dvärgar eller liknande.Invånarantal: 25 000 000
Befolkning: människor 99%, övriga 1% (vargmän, alver, högmän, dvärgar, halvlängdsmän)
Huvudstad: ...
Jag har inga problem med det. Dock fortfarande 250.000 'övriga'. Så <1% ?birkebeineren skrev:Bra att dela upp texten. Lättare att kommentera då.
Angående befolkning så föreslår jag följande (som även kan gälla i andra länder):
I rutan med Landsfakta så skrivs följande:Under avsnittet Befolkning senare i artikeln beskrivs hur många de olika övriga folkslagen är. Då blir det inga konstigheter med 0,02% och exempelvis bara 20 000 dvärgar eller liknande.Invånarantal: 25 000 000
Befolkning: människor 99%, övriga 1% (vargmän, alver, högmän, dvärgar, halvlängdsmän)
Huvudstad: ...
Eller så säger man:
Människor, Minoriteter Vargmän, Alver, Högmän, Dvärgar, Halvlängdsmän.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9041
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Behåll 1% även om det faktiska antalet övriga understiger detta. På så vis behåller vi intrycket av av Kalmurri trots att det nästen enbart bebos av människor ändå har en liten men inte obetydlig andel övriga folkslag samtidigt som vi inte behöver förvirra oss i decimalräknande. Det viktiga med Landsfakta-rutan är att ge ett snabbt överblick över landet. Möjligheten finns ju också att nämna svartfolk som förekommande men inte ge någon siffra. I likhet med vargmän kan svartfolk ströva över stora områden och inte vara så noggranna med människors gränsdragningar. Östra Kalmurris gräns är väl heller inte helt stabil om jag förstått det rätt och skulle kunna rymma några lite osäkra folkslag.
Ny version
Kalmurri
Invånarantal: ca 25 000 000
Befolkning: 99% Människor, 1% Dvärgar, Vargmän, Alver, Halvlängsmän, Högmän och Svartfolk.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardömme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre, Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt stadsöverhuvud men Den Kejserliga Administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart Lotus, Spannmål, Köttprodukter, Salamant, Grön marmor, Silkeslamapäls, Kamsunervaror
Importvaror: Ädelträ, Kryddor, Salt, Kamsunervaror
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan, andra religioner tillåts enbart om de existerar i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter accepteras förutom på vissa speciella platser där vissa religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -
“Av en av mina vänner, en Solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er så har jag önskats att skriva några ord om riket Kalmurri som ligga på Akrogals västkust. Ett land som de själva säger är stöpt utav av Nomadiska hästfolk som dess råa styrka, rätat och gett syfte av Mångudinnan och hennes evige son Kejsaren - förfinat av Kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det getts mig möjligheten att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för övrigt för utlänningar slutet land.” - Morrgos Solljus, Adlad berendisk köpman till Hans helighet Sendrik av Ventimiglia, Glath-kerîgass av den Lysande Vägen
Kalmurri är ett stort rike som domineras av en religion som dyrkar Mångudinnan och den regerande kejsaren som hennes ständigt återfödde son. Landet styrs i praktiken av ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mycket slutet för utlänningar. Mestadels befolkad av människor av två uppdelningar av de ursprungliga nomadfolken, Ashatârerna i norr och Kalmurrer i söder. Som del av den moderna historien och att ha blivit ett Kejsardömme så har de vilda sedvänjorna och stammarna civiliserats av kronologiskt sett religionen, den alviske Kejsarinnan och influenser från Furgia. Kalmurri’s själ är dock fortfarande den nomadiske barbaren, till häst galopperande över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff’s vingar.
Riket begränsas i norr av Trimbusbergen och Dharbia på kusten, i söder av en Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.
Kalmurri
Invånarantal: ca 25 000 000
Befolkning: 99% Människor, 1% Dvärgar, Vargmän, Alver, Halvlängsmän, Högmän och Svartfolk.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardömme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre, Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt stadsöverhuvud men Den Kejserliga Administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart Lotus, Spannmål, Köttprodukter, Salamant, Grön marmor, Silkeslamapäls, Kamsunervaror
Importvaror: Ädelträ, Kryddor, Salt, Kamsunervaror
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan, andra religioner tillåts enbart om de existerar i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter accepteras förutom på vissa speciella platser där vissa religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -
“Av en av mina vänner, en Solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er så har jag önskats att skriva några ord om riket Kalmurri som ligga på Akrogals västkust. Ett land som de själva säger är stöpt utav av Nomadiska hästfolk som dess råa styrka, rätat och gett syfte av Mångudinnan och hennes evige son Kejsaren - förfinat av Kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det getts mig möjligheten att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för övrigt för utlänningar slutet land.” - Morrgos Solljus, Adlad berendisk köpman till Hans helighet Sendrik av Ventimiglia, Glath-kerîgass av den Lysande Vägen
Kalmurri är ett stort rike som domineras av en religion som dyrkar Mångudinnan och den regerande kejsaren som hennes ständigt återfödde son. Landet styrs i praktiken av ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mycket slutet för utlänningar. Mestadels befolkad av människor av två uppdelningar av de ursprungliga nomadfolken, Ashatârerna i norr och Kalmurrer i söder. Som del av den moderna historien och att ha blivit ett Kejsardömme så har de vilda sedvänjorna och stammarna civiliserats av kronologiskt sett religionen, den alviske Kejsarinnan och influenser från Furgia. Kalmurri’s själ är dock fortfarande den nomadiske barbaren, till häst galopperande över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff’s vingar.
Riket begränsas i norr av Trimbusbergen och Dharbia på kusten, i söder av en Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.