Nu har jag äntligen kommit på att du är Anders BLIXT, upphovsmannen till orginalcaddo som har letat fram sina gamlar bilder och alster, gör en finputsning och lägger upp dem här. Ingen människa kan producera så många fina bilder och så bra text på så kort tid.
Kolla här... Anders BLixt / BLom
Dessutom är du snabb som BLIXTen!
Nu har jag äntligen kommit på att du är Anders BLIXT, upphovsmannen till orginalcaddo som har letat fram sina gamlar bilder och alster, gör en finputsning och lägger upp dem här. Ingen människa kan producera så många fina bilder och så bra text på så kort tid.
Kolla här... Anders BLixt / BLom
Dessutom är du snabb som BLIXTen!
Fram med korten nu Anders!
Ja, jag antar att min pseudonym inte var speciellt kreativ... Genomskådad. Kalla mig Blixt-Anders.
Instämmer i beröm och avund på din produktionsförmåga!
Vill dock gnälla lite på husen på Caddo där takbjälkarna sticker ut genom väggarna. Känns inte så dalkiskt, mer Theon Thelgul.
Nu har jag äntligen kommit på att du är Anders BLIXT, upphovsmannen till orginalcaddo som har letat fram sina gamlar bilder och alster, gör en finputsning och lägger upp dem här. Ingen människa kan producera så många fina bilder och så bra text på så kort tid.
Kolla här... Anders BLixt / BLom
Dessutom är du snabb som BLIXTen!
Fram med korten nu Anders!
Ja, jag antar att min pseudonym inte var speciellt kreativ... Genomskådad. Kalla mig Blixt-Anders.
På riktigt eller inte? jag hänger inte med. Min första tanke när anders dök upp var att det var Blixt-Anders som sover bland tistlar. men sen kunde han teckna och det kom det en massa referenser om Nisse Guliksson som inte stämde tidsmässigt osv, så jag släppte det. Nu känner jag mig bara förvirrad... Får hålla med om att produktionstakten på sistone har varit exceptionell, vi kan då anta att anders lägger ca 30 min per text om han skall hinna med sitt övriga liv, vilket är avsevärt mindre än mina tre timmar, men vissa skriver fortare än andra.
Nej, nej... Jag är inte Anders Blixt. Det är bara Spelis konspirationsteorier. Jag heter Anders Blom (på riktigt), och var rejält ung när herr Blixt började skriva för DoD. Typ 10 år...
anders skrev:Nej, nej... Jag är inte Anders Blixt. Det är bara Spelis konspirationsteorier. Jag heter Anders Blom (på riktigt), och var rejält ung när herr Blixt började skriva för DoD. Typ 10 år...
Adragoor skrev:Lite mer om dalkiska, tänkt som en inledning till grammatiken och ordlistan, om de nu blir färdiga i tid...
Det dalkiska språket talas på Caddo, i den klomelliska statsstaten nya Arno samt på ögruppen Pandarealia. Dessutom används dalkiska som officiellt språk inom den lysande vägen, även om man på fastlandet föredrar att predika på de lokala språken.
Dalkiska kan delas in i fyra dialekter: den nordcaddiska eller arnoiska och den sydcaddiska på ömse sidor om Appobergen på Caddo, den nyarnoiska i nya Arno och den pandariska på Pandarealia. Den sydcaddiska dialekten utmärker sig genom att c-ljudet i det närmaste uttalas som t, den nyarnoiska genom att den förlorat tonerna som finns i de andra dialekterna och ersatt dessa med tryckaccenter. Den pandariska dialekten slutligen är såpass annorlunda jämfört med de andra dialekterna att vissa velat kalla den ett eget språk.
Det dalkiska språket är helt obesläktat med andra språk och var det kommer ifrån är ovisst. Vissa hävdar att dalkerna tog med sig sitt språk från den fjärran norden i forntiden, andra att språket är besläktat med forntungan erdir. Svårigheterna att avgöra endera påståendets giltighet handlar främst om det faktum att de första kända dalkiska texterna är nästan tusen år yngre än de yngsta erdirska. Denna äldsta dalkiska, som i huvudsak återfinns ristad med joriska runor på åldriga gravstenar på Caddos landsbygd liknar visserligen erdir, men har också många unika drag. Man har även sett likheter mellan gamla erdirska trollformler och dalkiska böner. En synpunkt som framförts av den lärde broder Ebodae från Entika är att dalkiska måhända kan vara en blandning av urdalkernas norröna tungomål och den erdir som talades på Aidne vid tiden för deras invandring till Caddo 1800 f.O.
Någon nedskriven litteratur på dalkiska kan egentligen inte sägas ha funnits innan den Gyllene Boken skrevs. En del hävdar dock att folksagan Povégo (den långa färden), som handlar om dalkernas invandring från norden till Caddo, skrevs ner redan på 100-talet f.O. trots att de äldsta manuskripten av sagda verk knappast är äldre än 100 e.O.
Den Gyllene Boken blev genom sin stora spridning på 100-talet stilbildande för nästan all litteratur som skrivits sedan dess. Både det berömda historiska verket om ödesfejden - Róvos Nilcei av Cadiõ från Sinto och Denno Áttios kärleksdikter präglas av samma enkla och folkliga stil som den Gyllene Boken.
Mycket stiligt, Adragoor! Jag har egentligen bara två frågor:
1) När förliste skeppet i Klomellien? Har det verkligen gått så lång tid att en egen dialekt utvecklats? Det kan ju naturligtvis hända på 100 år, särskilt med påverkan av andra närliggande språk - men jag kom just på att jag aldrig sett ett datum på Nya Arnos etablerande. Det skulle vara bra att ha med i Caddos kronologi...
2) Är verkligen den Gyllene Boken den äldsta bevarade dalkiska skriften? Den är ju "bara" 550 år gammal. Innan dess hade Caddo kung (regentslängder, lagbok, kungliga beslut?) och bedrev vid handel (handelsbrev, inventarier, osv). Bläck och pergament fanns väl på den tiden i Ereb? Eller?
Adragoor: vacker poesi. samanfattade allt mkt snyggt!
Ett påpekande vill jag dock göra med anledning av lagböcker. Enligt EAK är det få länder som har nedtecknade lagar, dvs lagbok (Lex Magna i Ransard ett av de fåtaliga verken...knappast dess ransardiska namn men ändå.) Bara ngt att vara uppmärksam på.
Mikael skrev:Ett påpekande vill jag dock göra med anledning av lagböcker. Enligt EAK är det få länder som har nedtecknade lagar, dvs lagbok (Lex Magna i Ransard ett av de fåtaliga verken...knappast dess ransardiska namn men ändå.) Bara ngt att vara uppmärksam på.
Jag skulle kunna tänka mig att de flesta länder är på landskapslagsnivå ungefär...
Caddo är dock ett av de få land som har en nedskriven lag. Dels på grund av att man inte är en monarki med styrande regent som bestämmer allt själv (Caddos lag skrevs av riksrådet då det bildades), och dels för att Caddo bara är en "liten" ö med homogen befolkning (nästan som ett stort landskap). Över huvud taget ligger Caddos statsutveckling långt före många andra i Ereb - dels på grund av stabilitet (få inre konflikter), inga svartfolk som kommer och stör utvecklingen, och man är ett startkt handelsimperium.
Hmm... spinner vidare på lagar
Angående Kardien - det står tydligt at an av konungens rättigheter är at stifta lagar. Då kardien är inspirerat av England vad gäller maktstruktur etc så tänkte jag spinna vidare på det och låte Kardien ha en hög rätt - kungens lag - som är nedskriven och gäller maktfördelning mellan kung och adel samt de grövsta brotten (mord, våldtäkt, sådant som kan ge långa fängelse straff i Sverige) samt en låg rätt. Den låga rätten är lokal och bestäms av den lokale godsherren i varierande grad av samråd med godsets befolkning och öviga maktgrupper. Sedvanerätten eller godsrätten som den också kallas är sällan nedtecknad.
Saffran ses som helig av dalkerna, då den färgar mat och bakverk i solens färg,
Men, dalkerna är ju färgblinda, sånär på blått!?
Aha! Så sant... Då kanske vi istället säger att saffran anses heligt på fastlandet, och att Caddo exporterar det till andra LV-starka länder. Det ingår ändå i mycket av dalkisk matlagning.
Byn Lóma ligger fyra timmars vandring utanför staden Pabio. Det är en mycket liten by med endast 60 innevånare, men trots sin ringa storlek är byn känd för sina många vingårdar och sitt utsökta vin. I spridda gårdar utanför byn bor ytterligare ungefär 80 personer, men många av dessa är inhyrda arbetare från kringliggande byar.
Lóma styrs i teorin av äldsten Tavolus, som dock får mycket hjälp av sina två söner. I verkligheten är det många personer med formellt och informellt inflytande över byns affärer. Handelsmannen Ussus, riarken Ellea och landsfiskalen Bobbio är några av dem.
Norr om Lóma ligger vinodlingarna på fyra kullar. Vid skördetider hjälper hela byn till att plocka och trampa druvorna. Sydöst om byn ligger veteåkrarna. Lóma får inte tillräckligt mycket vete för att sälja i städerna, men det räcker för att föda byn och ta med färska limpor till områdets marknadsdagar.
Platser i Lóma:
1. Bytemplet
En liten ociott som är stor nog att hysa alla byns innevånare, och ett dussin övriga gäster. Templet sköts av den kvinnliga riarken Ellea, som växt upp i en by inte långt från Lóma. Ellea är 52 år gammal och har tjänstgjort i Lóma i över 25 år. Hon är mycket omtyckt av folket i byn, och hon trivs med sin roll som Lómas helarinna och vägvisare.
2. Vinhuset
Vinhuset ägs av köpmannen Ussus, med tas omhand av familjen Cimmo som också bor i vinhuset. Pogio Cimmo och hans fru är mycket kunniga i vinframställning och vinprovning, och Pogio håller på att träna upp sin äldste son Udo (”lill-Udo” kallad för att skilja honom från mjölnaren i byn) i verksamheten.
3. Väderkvarn
Den stora väderkvarnen på klinten i norra utkanten av byn mal det lokala vetet och sköts om av mjölnaren Udo och bagaren Tammo.
4. Mjölnar Udos hus
Udo är en äldre herre med långt vitt skägg. Han är änkeman och hans två döttrar är bortgifta sedan många år. Därför är Udo ensam, och har ingen som kommer att ta över kvarnen när han sänds in i Etins ljus. Hans närmste vän i byn är bagaren Tammo.
5. Riarken Elleas hus
Detta är riarken Elleas hus. Ingen större byggnad, men den innehåller en del värdefulla och heliga föremål som tillhör templet. Ellea tar hand om dem i sin bostad då templet alltid är öppet för allmänheten.
6. Bagaren Tammos hus
Här bor bagaren Tammos med sin hustru Olenna. Tammos är 32 år gammal och mycket duktig på att baka, både bröd och lokala bakverk.
7. Elus löpmusgård
Elus är ingen vidare trevlig person. 57-åringen är ofta sur och vresig och tycker inte om att tala med folk om han inte är berusad – viket händer flera gånger varje fortdag. Han är gift med Ammivo – en bastant kvinna ett par år yngre än Elus. De har en son som gav sig av från byn för sju år sedan för att pröva lyckan i Pabio. Det surrar av rykten i byn om pojken. Vissa menar att han sitter i fängelse, medan andra att han skämt ut stadsvakten genom att gå med och sedan missbruka sin befattning. Elus och Ammivo föder upp löpmöss, en syssla som skulle kunna gett dem en ordentlig slant om de inte var så snåla. De ger inte löpmössen tillräckligt med mat eller utrymme för att de ska bli riktigt goda, och får således inte så mycket silver för dem som de annars skulle.
8. Assas hus
Assa och hans fru har tio barn, och en ”tam” enhornad klippget med ett rysligt humör. Assa äger en betydande bit av vinodlingarna norr om Lóma. Assa funderade en gång på att bli solriddare (hans far var den tidigare riarken i byn), men då han misslyckats att ens bli novis vid Justinerorden i Arno återvände han hem till Lóma och gifte sig med sin ungdomskärlek.
9. Bobbios hus
Bobbio är landsfiskal i byn, och landsvaktens enda representant i området. (En dalkisk landsfiskal är en rättsvårdande tjänsteman i riksrådets tjänst, som bl.a. fungerar som åklagare, landsvaktsmästare och utmätningsman.) Bobbio är inte ursprungligen från byn utan från en köping utanför Pabio. Bobbio tog sig en temporär befattning i Lóma, men då han förälskade sig i Assas dotter Ìnna ansökte han om att få stanna i byn. Bobbio uppvaktar fortfarande Ímma och hoppas på att snart få upp modet att tala med Assa och trolova sig med flickan.
I Bobbios källare finns f.ö. byns enda ”fängelse” en jordhåla försett med trägaller-dörr.
10. Ilotummus gästhus
Byns enda gästhus, vilket framför allt används för att innehysa resande vinhandlare, och representanter för handelshuset Calvado. Gästhuset drivs av Ilotummus och hans familj, och är enkelt men trivsamt. Rollpersoner på besök i byn är mer än välkomna att bo här för en mindre summa pengar.
11. Laros hus
Laro är en man i övre medelåldern som håller hårt på principer. Han är mycket glad att byn äntligen har en ordentlig representant från öns ledning (landsfiskalen Bobbio, som knappast skulle hålla med om den beskrivningen). Laro är gift med Ullea, och tillsammans har de tre vuxna barn. Laros yngsta son Igo är något av Lómas byfåne. Han är inte speciellt klipsk, och stammar kraftigt. Barnen i byn tycker dock mycket om honom då han älskar att leka med dem.
12. Taros fårahage
Taro och hans familj föder upp får och tillverkar sin egen fårost. Dessutom äger familjen en biodling i byns västra utkant. Taro art också hand om både sina och sin hustrus föräldrar som bor med dem i deras hem.
13. Handelsmannen Ussus hus
Detta är Ussus Vidbuks hus. Ussus är en korpulent herre i 40-årsåldern med tjockt, lockigt och blont hår. Han äger personligen inga bitar av byns vinodlingar, men framställer i hemlighet vin i sin källare. Ussus har synnerligen goda kontakter med handelshuset Calvado, mycket p.g.a. att hans bror har en hög befattning inom handelshuset. Ussus säljer därför det mesta av byns viner till Calvado, som sedan exporterar det över hela Kopparhavet. Ussus är ogift men tar hand om sin gamle och gaggige far, som bor med honom. Ussus är en finsmakare av både mat och dryck, och är förmögen nog att åtnjuta det bästa av det dalkiska köket.
14. Arios hus
Ario och hans söner är bönder och äger de flesta av byns veteåkrar.
15. Tavolus hus
Tavolus är äldste i byn, vilket i praktiken inte betyder lika mycket som det brukade göra. Han kallas in till kantonförsamlingen för att representera Lóma och han är byns domare i tvistefrågor. Dessutom åtnjuter han stor respekt av byns innevånare och hans ord väger tungt. Tavolus är 70 år gammal, men klar i huvudet och mycket vis. Där hans kropp är svag hjälper hans båda söner Tavolus d.y. och Mogio till.
16. Änkan Accas hus
Acca är bara 29 år fyllda, men förlorade sin man för ett par år sedan. Under en resa genom Appobergen kom han för nära ett svartörnsbo, och under sin flykt föll han ned för bergskanten och omkom. Acca hjälper till i templet och funderar på att viga sitt liv till Etin som tadornea, soljungfru.
17. Serioccos hus
Seriocco är 37 år gammal och säger sig komma från Casso. Han talar norddalkiska, så ingen har haft anledning att misstro honom. Han äger en liten plätt av vinodlingen utanför byn, men tillbringar det mesta av sin dag med att hjälpa Ilotummus och hans familj vid gästhuset. Sanningen om Seriocco är det ingen som i fullhet känner till. Han var i yngre dagar en begynnande besvärjare i Arno vid namn Oggus, som i lönndom upptäckte sina krafter. Då hans föräldrar upptäckte honom varnade de honom, men då han fortsatte att utveckla sina trolldomskrafter anmälde hans egen far honom till riksrådet och gossen (endast 12 år gammal) ställdes inför rätta. Han fick sig en sträng varning, och för stunden verkade det som om han slutat med sitt besvärjande. Men när pojken hade fyllt 17 snedtände en av hans besvärjelser och familjens hus fattade eld. Endast Oggus och hans far överlevde. Fadern var förkrossad och ursinning och lämnade ännu en gång över pojken till riksrådet. Denna gång utvisades han från Caddo och bannlystes från kyrkans gemenskap.
I tre år bodde han i Zorakin och livärde sig på att springa tjänster i hamnstäderna. Som dalk blev han ofta misshandlad och utskrattad. Oggus hade mycket svårt att lära sig det joriska tungomålet, och beslutade sig som 21-åring att återvända till Caddo under ett nytt namn: Seriocco. Han undvek alla större hamnar och sökte sig till den still landsorten Lóma för att här leva ett stilla liv. Men fortfarande experimenterar Seriocco med sina dolda krafter, och har skrivit en egen formelsamling som ligger gömd under en bräda i golvet.
Ingen i byn känner till Serioccos förflutna, men en person har börjat fatta misstankar. En kväll när Elus var på väg hem från att ha uträttat sina behov i byns utkant, fick han se märkliga ljusspel från Serioccos hus. Han smög fram till fönstret och fick se Seriocco tända sin eldstad men en enkel gest. Elus har inte talat med någon om detta, men har sedan den dagen undvikit att tala med Seriocco.
Händelser i Lóma:
• Vinet börjar plötsligt smaka surt och otäckt i Lóma. Ussus är först bedrövad men upptäcker snart att de flaskor han i hemlighet gjort i sin egen källare smakar utmärkt, trots att samma druvor använts. Eftersom Ussus inte vill att byn ska veta att han tagit en del av skörden för sitt eget nöjes skull anlitar han rollpersonerna till att undersöka vad som hänt med vintillverkningen. Ledtrådarna leder snart rollpersonerna till grannbyn Icco, som aldrig lyckats lika bra med sina viner som Lóma – men vem i Lóma arbetar med sabotörerna från Icco? Det måste vara någon med tillgång till vinhuset.
• En ung kvinnlig tempeltjänare från Pabio har kommit till byn för att hjälpa riarken Elleas i soltemplet. Efter ungefär en vecka omkommer den unga tempeltjänarinnan i en eldsvåda i templets förråd. Elus, som misstänker att Seriocco är trollkunnig anklagar honom inför landsvakten Bobbio. Seriocco slängs i fängelse (i Bobbios källare) och man upptäcker dennes förflutna. Man ser att Seriocco inte bara hade makten att mörda tempeltjänarinnan uton också motiv (bitterhet mot den Lysande Vägen). Sanningen är dock den att det var Elus som mördade den unga kvinnan. En kväll då Elus var berusad försökte han uppvakta henne. När tempeltjänarinnan så småningom försökte dra sig undan våldförde Elus sig på henne. Två dagar senare hotade hon med att berätta allt för Elleas, så Elus fick panik och mördade henne i templet – ett budbrott av enorm konsekvens. Han skyllde senare på Seriocco och nu ser det ut som att han kan komma undan… Om inte rollpersonerna blandar sig i.
• Någon har brutit sig in i riarken Elleas hus och stulit guld och silverföremål tillhörande templet. Till att börja med verkar alla vara mycket förvånade då byn inte haft några besökare på senare tid (utom möjligtvis rollpersonerna). Men om rollpersonerna (som beroende av bakgrund och uppträdande kanske blir beskyllda) snokar runt får de veta att Assa sett Elus son hemma hos Elus kvällen innan inbrottet. Det lät som om de grälade om något. Om rollpersonerna lyckas vinna Elus förtroende, eller göra honom berusad kan de få reda på att Elus son Hogo faktiskt kom till byn för första gången på sju år kvällen innan inbrottet. Han berättade för Elus att han behövde pengar för att han hamnat i trångmål i staden, men Elus vägrade att ge honom någonting. Hogo stormade då ut – och Elus har inte sett honom sedan dess. Skulle rollpersonerna fråga runt i grannbyarna får de reda på att Hogo verkar rest tillbaka till Pabio med ett stort bylte på sin caddoponny. Det blir inte lätt för rollpersonerna att spåra upp honom i Pabio, där den unge Hogo gett sig i lag med stadens undre värld…
Då kanske vi istället säger att saffran anses heligt på fastlandet, och att Caddo exporterar det till andra LV-starka länder. Det ingår ändå i mycket av dalkisk matlagning. 
