Palinor

[Peter]

Hej hopp, nu är det dags, efter sisådär tre år av lurkande utan att posta:
Jag heter Marcus och jag har en hyfsat stor kampanj med 16 spelare som utspelar sig i detta Palinor (med en hel del egna ändringar och tillägg). Eftersom mina spelare ibland läser här ska jag hålla mig kort och spoilerfri:

Gud vad roligt - riktigt bra och matnyttigt material! Roligt att se att Palinortexterna inte bara kommer till användning (16 spelare!!) utan även förmeras i sådan takt! Håll oss gärna uppdaterade. Jag ser att du och Fraxinus med ovanlig förtjänst lyckats sprida lite grönska över den palinoriska barghan (till Fraxinus inspirationskällor vill jag lägga det öländska alvaret, som nog egentligen är huvudinspiration).

Riktigt bra texter som knyter in olika typer av rp till området. Gillar särskilt hur stäppnomaderna faktiskt har ett positivt skäl att låta sig "förtryckas" och inte bara viker sig inför övermakten. Så är det nog alltid - det är få ockupationer som lyckas långsiktigt om inte åtminstone delar av befolkningen har något att vinna på den

Tyvärr har Palinor legat på sparlåga i åratal, men det händer att jag skuldmedvetet tittar in. Egengligen behövs ju inte så mycket mer för att det skall bli en färdig pdf. Jag tar hemskt gärna och bollar idéer med dig om högt och lågt!

[Peter]

Fraxinus och Chris floror: Tack för detta grymt matnyttig material - skall definitivt in i pdf.en så småningom

Dessutom växer ju förstås diverse brokiga småblommor som Gulfeting, Stäpstarr och den fromma Palinoriska Solvändan

[Fafnir]

Ja! Snälla, bolla idéer med varandra och jobba vidare på Palinor

[Fraxinus]

Någonstans i Palinor?

Urträdet...även kallat Oens träd eller gastaträdet....är ett väsen som hämtat ur en saga som sannolikt inte slutar lyckligt . Men ändå ett träd som vem som helst kan se inte långt härfrån. Ingen vet när trädet grodde. Narguriska shamaner påstår att den är från tidens gryning, att den grodde i kratern efter en fallen stjärna och att den är hem för en nyckfull och illvillig ande som mycket väl kan komma att vilja förbipasserande illa.

Är man trots det nyfiken och inte rädd om sitt liv följer man bara bäckfåran som rinner upp i Strillinge å invid Oens vad. Följ bäcken tills den börjar hoppa och forsa genom en labyrint av manstora och tvefalt manstora stenblock som ligger staplade intill och ovanpå varandra. Tills lövträden försvinner och granen tar över. Tills granarna blir knotiga, vresiga, uråldriga. Tills skogen med ens blir så tyst att det ringer i öronen och marken täcks med mossa som ingen varelse någonsin tyckts ha gått på. Ja följ bäcken till ni kommer fram till en stor öppen glänta i skogen där marken är täckt med ett mosstäcke vars tjockhet och mjukhet till och med överträffar låren på Lillemor stekvändare här på krogen Heta brasan.....

var var jag nu....jo..mitt där ute på den gläntan växer ett märkligt, rent av monstruöst, träd. Det är inte särskilt högt men ändå enormt. Bäcken flyter ut i mossgläntan, rinner ända fram till trädet för att sedan försvinna in under det. Trädets stam är brett som ett mindre hus. Stammen och de största grenarna är förvriden på ett sett som inte är naturligt. Deras form är som en mängd slingrande ormar som stelnat i ett oformligt knöligt virrvarr under barken. Trädets bark är dock alldeles slät och jämn och grå i färgen. Nästan som ett ormskinn. Hugger man i trädets bark med en kniv eller yxa sipprar röd blodliknande sav fram. Bland alkemister är det denna sav som normalt benämns som gastblod eller drakblod.

Trädets krona är kompakt och sammanhållen nästan i form av en bukett eller en broccoli. Men varje gren är väldigt förvriden i sig själv. Kronan bildar således ett jättelikt nystan av grenar som virrat in sig i varandra. En ogenomtränglig labyrint av grenar.

Om man lyckas klättra in i detta nystan av ormlika grenar så sägs det att man uppe mellan de tre stora grenkykorna kan hitta en trång öppning som tycks leda ner in i självaste stammens inre. I botten på stammen sägs det att stor en skatt ska finna men nästan alla som gett sig av efter denna eventuella skatt har aldrig kommit tillbaka. Skogen är dessutom känd för sin dimma. Dimmor sveper in landskapet i täta slöjer som effektivt döljer allt och får folk att gå vilse. Viss påstår till och med att trädet själv är källan till all dimma.

[Fraxinus]

Med Ölands Alvar som förebild så måste vi lägga till Tokgubben. En liten buske med gulröda blommor och silverludna blad. Lokala stammar använder de späda skotten från busken som krydda i brännvin. Man bör dock inte intaga för mycket sådant dryckesjom då den kan förvrida sinnat på de mest konstiga vis. Det har exempelvis hänt att folk som druckit för mycket plötsligt klätt av sig nakna och sprungit runt och och sjungit högljutt eller skällt som hundar. Vissa hoppat runt, flaxat med armarna och försökt flyga i väg. Ytterligare andra har stått och hållt högtidliga tal och fört diskussioner till träd, hästar och annat. Därav namnet.

[Peter]

Med Ölands Alvar som förebild så måste vi lägga till Tokgubben. En liten buske med gulröda blommor och silverludna blad. Lokala stammar använder de späda skotten från busken som krydda i brännvin. Man bör dock inte intaga för mycket sådant dryckesjom då den kan förvrida sinnat på de mest konstiga vis. Det har exempelvis hänt att folk som druckit för mycket plötsligt klätt av sig nakna och sprungit runt och och sjungit högljutt eller skällt som hundar. Vissa hoppat runt, flaxat med armarna och försökt flyga i väg. Ytterligare andra har stått och hållt högtidliga tal och fört diskussioner till träd, hästar och annat. Därav namnet.

Satt faktiskt och lekte med Fetttok eller liknande.... Tokgubbe kör vi på

Urträdet...även kallat Oens träd eller gastaträdet....är ett väsen som hämtat ur en saga som sannolikt inte slutar lyckligt . Men ändå ett träd som vem som helst kan se inte långt härfrån. Ingen vet när trädet grodde. Narguriska shamaner påstår att den är från tidens gryning, att den grodde i kratern efter en fallen stjärna och att den är hem för en nyckfull och illvillig ande som mycket väl kan komma att vilja förbipasserande illa.

Är man trots det nyfiken och inte rädd om sitt liv följer man bara bäckfåran som rinner upp i Strillinge å invid Oens vad. Följ bäcken tills den börjar hoppa och forsa genom en labyrint av manstora och tvefalt manstora stenblock som ligger staplade intill och ovanpå varandra. Tills lövträden försvinner och granen tar över. Tills granarna blir knotiga, vresiga, uråldriga. Tills skogen med ens blir så tyst att det ringer i öronen och marken täcks med mossa som ingen varelse någonsin tyckts ha gått på. Ja följ bäcken till ni kommer fram till en stor öppen glänta i skogen där marken är täckt med ett mosstäcke vars tjockhet och mjukhet till och med överträffar låren på Lillemor stekvändare här på krogen Heta brasan.....

var var jag nu....jo..mitt där ute på den gläntan växer ett märkligt, rent av monstruöst, träd. Det är inte särskilt högt men ändå enormt. Bäcken flyter ut i mossgläntan, rinner ända fram till trädet för att sedan försvinna in under det. Trädets stam är brett som ett mindre hus. Stammen och de största grenarna är förvriden på ett sett som inte är naturligt. Deras form är som en mängd slingrande ormar som stelnat i ett oformligt knöligt virrvarr under barken. Trädets bark är dock alldeles slät och jämn och grå i färgen. Nästan som ett ormskinn. Hugger man i trädets bark med en kniv eller yxa sipprar röd blodliknande sav fram. Bland alkemister är det denna sav som normalt benämns som gastblod eller drakblod.

Trädets krona är kompakt och sammanhållen nästan i form av en bukett eller en broccoli. Men varje gren är väldigt förvriden i sig själv. Kronan bildar således ett jättelikt nystan av grenar som virrat in sig i varandra. Grenarna har dessutom växt in i varandra och bildat ett jättlikt nystan i form av en buckett eller en broccoli.

Om man lyckas klättra in i detta nystan av ormlika grenar så sägs det att man uppe mellan de tre stora grenkykorna kan hitta en trång öppning som tycks leda ner in i självaste stammens inre. I botten på stammen sägs det att stor en skatt ska finna men nästan alla som gett sig av efter denna eventuella skatt har aldrig kommit tillbaka. Skogen är dessutom känd för sin dimma. Dimmor sveper in landskapet i täta slöjer som effektivt döljer allt och får folk att gå vilse. Viss påstår till och med att trädet själv är källan till all dimma.

Är detta trädet som den lokala Tcherutskstammen kallar Yr-Ming-Tsull?

Snyggt att ha det just så, och inte närmare antyda blodalver....

[Peter]

Nu har jag skrivit ihop något som borde gå att PDF-a! Jag har lagt in kartor och bilder preliminärt för att kunna leka runt med layouten. Hoppas att ni har tid och möjlighet att ta er en titt, korra, klaga och komma med konstruktiv feedback på allt från stavfel till kapitel jag har missat - vore ovärderlig hjälp!

http://peterlarsson.webs.com/PALINOR.doc

[birkebeineren]

Kul att saker händer med Palinor. Gillar både de tre karaktärbeskrivningarna och den fina floran. En geografisk egenhet att påminna om är att floden Ogorolihn faktisk rinner västerut från Nargurs skogar och invid Barghans utkant mot nordöst försvinner ner i den av kalksten bestående underjorden.

Skall läsa genom pdf-utkastet och försöka komma med åsikter.

[Fafnir]

Bara ögnat igenom texten snabbt hitills. Cliffs texetr borde väl kunna inympas rätt av?. Floran kan uppenbarligen utvecklas medelst Fraxinus bistånd. Kan ha missat, men visst fanns det mer djuplodande förklaringar om Ghaerils inblandande i lysande Vägen från våra tidigare spekulationer?
Kanske en översiktskarta över Kartothum, över en "typisk" nomadby och så?
Diplomati"tabell". Äventyrarnas ord om Palinor. Och lite mer lullull? stämningstexter och sånt Och kanske uppräknasnde av ytterligare några få narguriska klaner i landet.
Förklaring av Heraldiken? Det fanns text om Mirel på wikins Palinor som kanske ska ögnas en gång också

Kartothums stavning verkar vidare inte helt likriktad i texten

Yay! Palinor på mållinjen!!!
Tjoa till om du saknar ngn typ av illustrationer så får vi se om jag kan assistera Andersfantastiska jobb

edit: missade lite

[Peter]

Ser definitivt Cliffs och Fraxinus örtlistor som officiella, men i "modulen" tycker jag att det blir för detaljerat - jag är mer angelägen om att skapa rätt bild av floran än att lista varje enskild ört. Kanske snarare något för en sammanställning över Erebs örter.

Översiktskartor är en mycket lockande tanke, men utöver mina kartografiska talanger. Någon som kan tänka sig att hjälpa till?

Ett par narguriska stammar till är definitivt på sin plats, i all korthet om inte annat. Kanske Birke har några tips eller önskemål där?

Äventyrarnas ord hade jag alls inte tänkt på, för klura på det och på skönliteratur. Jag är själv ingen fan av stämningstexter, men någon typ av kröniketext hade kunnat funka. Det är en del extrajobb bara. Skall ruva på det

Kartotum får jag hyfsa, tack för påpekandet.

Stort tack för hjälpen och för att du tog dig tiden att läsa igenom

[Peter]

Snart kommer den här upp igen som worddokument, men jag tänkte posta den separat så att jag kan få era tankar och feedback. Särskilt respektive ansvarigs för grupperna jag nämner (eller åtm. ransard)


Utrikes kontakter & konflikter

Soltågen mot Ransard

Vart hundrade år räknar norra Ereb nu med ett blodigt soltågskrig mellan Ransard och Palinor. Men även i de långa perioderna där emellan förs ett lågintensivt krig i gränstrakterna. Varken Ransard eller Palinor har lust eller resurs att lägga några större tillgångar på dessa skrämystlingar, och ofta är det opportunister på båda sidor som använder konflikten som täckmantel för rena rån och plundringsräder. Den offentliga hållningen de två rikena emellan är ren fientlighet: ransarderna ser palinorerna som blodtörstiga och lömska svartkonstnärer, och palinorerna ser ransarderna som hedniska och våldsamma barbarer. Alla diplomatiska kontakter rikena emellan har brutits, och de kommunicerar numera endast genom trumpna proklamationer, ofta utropade från lämplig höjd nära gränsen som ett hån av motståndarsidan.

Konflikt med Kardalverna

Konflikten mellan alverna i kardregionen och människorna i Palinor går tillbaka längre än ordens ankomst. En av grundkonflikterna är den mellan dvärgarna i Küldkres och alverna, som i århundraden kämpat om de skogar dvärgarna velat ha till sina bälgugnar och som virke. Även de nomadiserande människostammarna som tidigare bebott området behövde trä, och lät sig ofta hyras som legosoldater för räder och avverkningståg. Dessutom uppstod tidigt kulter i området som alverna, med sin livsdyrkan, fann motbjudande och oheliga. Även om det fanns och alltjämt finns stammar och enskilda som har goda relationer med alverna, och de hårt trängda kardalverna gör allt för att fostra livsbejakande trosatser hos sina grannar så är den bestående bilden misstro, konflikt och krig. Den människa som beger sin in i kardalvernas skogar tar sitt liv i sina egna händer.

Närvaro i Lysande Vägens riken

Palins orden finns inte bara i Palinor, utan har beskickningar, kapitelhus och lekmannabröder i alla den Lysande Vägens riken. Som en från början missionerande orden har Palins orden sedan begynnelsen haft en vid spridning. Dessutom har tre starka drivkrafter fått dem att bege sig allt längre från Ereb och Kopparhavets strändar, så att deras representanter nu även kan återfinnas på Samkarna, Soluna och Akrogal. Dels är orden alltid ute efter pengar, handelspartners och donatorer. De må ha en begränsad exportkapacitet, men det gör det bara desto viktigare att hitta bästa möjliga marknad för sina hästar. Dessutom har man byggt upp ett kontinentvitt rekryteringsnätverk för soltågen, liksom för orden i allmänhet, vare sig det rör sig om fromma riddarsöner eller desperata legosoldater. Sist men inte minst kräver ordens inre cirkel ständigt nya magiska hemligheter som kan ge dem ett strategiskt övertag i regionen, och många av lekmannabröderna i fjärran länder är just magiker och mystiker som låtit sig lockas av ordens hemligheter. Sakta men säkert förvandlas Palins orden från ett munksällskapt till ett magikersällskap.

Kuldkres

Det nedgångna dvärgariket är en av Palinors få allierade i regionen. Det är inga varma känslor som håller dvärgarna och riddarbröderna samman, utan gemensamma handelsintressen samt en lång historia av gemensamma krigståg. Dvärgarna har alltid förlitat sig till landrutterna ned till kontinenten för att få avsättning för sina smidesprodukter. Ett fientligt Ransards uppkomst längs med kusten och de nya handelsrutterna över havet har skurit av denna livlina, och nu förlitar de sig på ett försvagat Palinor för att få sålt de få smidesprodukter som ett försvagar rike ännu förmår producera. Dessutom är dvärgarna och riddarbröderna förenade i sin kamp mot kardalverna, en uråldrig konflikt som numera går för egen maskin på gamla oförätter.

[Spelknepe]

Jag får fixa en bättre karta över Palinor ifall en PDF är på väg!

[Peter]

Jag får fixa en bättre karta över Palinor ifall en PDF är på väg!

Kartan som finns är ju visserligen redan grym. Men jättesnällt!

[birkebeineren]

Några åsikter så här långt:

Utrikes kontakter & konflikter ser bra ut.

Kartan som är använt i pdf-utkastet är den förra och det finns en nyare här: viewtopic.php?p=29388#29388

Anbnat som jag gärna skulle vilja se är ett personporträtt av stormästaren av S:t Palins Orden: Frankeituz II Cel af Salbad Är han måhända av jorpagnisk härkomst ursprungligen?

[Fafnir]

Historia från Nargur rörande Palinor:

• 243 eO
  Palinoriska missionärer kommer over slättlanden till Trasimo. Här hittar de splittrade narguriska stammar och små klaner, hårt trängda av svartfolk och större stammar från längre in i skogarna. Kasaler börjar byggas, Odos och Palins budskap sprider sig, och handlare i missionärernas fotspår byter varor med nargurena. I skydd av bistra ordensriddare växer små samhällen upp kring kasalerna, inte olika de som vuxit upp kring Torsborg i Sjölandet. De narguriska nybyggarna kallas ”brotar”.
  
  269 eO
  Svartbloden i "Dödbjörnklanen" och "De snabba bettens stam" attackerar palinorernas kasalbyar i Trasimo. Palinorerna och nargurerna i området lyckas efter vart driva dem tillbaka men skogarna i sydöst upp mot Nidabergen förloras till svartbloden. De sista små klanerna som återstår av den forna trasimerstammen förintas.
  
  310 eO
  I Trasimo har overkasalherre Lakadon ab Kolanoff samlat stora delar av de narguriska brotarna under sitt kommando. Han har förberett dem for det heliga soltåg som snart skal avgå från Palinor. När ghaerîten kallar går en stor styrka västerut för att ansluta sig till ordensstatens härstyrkor. Soltåget når dock inga framgångar och palinorerna slås tillbaka med stora förluster. Få nargurer återvänder till Trasimo.
  
  335 eO
  En allians bildas mellan barbier och det mäktiga Aghargaförbundet från Nargurs norra delar. De har länge varit avundsjuka på stammarna kring Trasimo och Torshem, som genom handel med södern blivit starka och kunnat hålla svartfolken borta från sina marker. En stor härstyrka tar sig söderut genom skogarna mot Nidapasset. Barbierna går härifrån västerut mot Trasimo medans Förbundet korsar bergen in i Torshem. I Sjölandet drivs ovaterna bakåt mot jorernas stad Torsborg och här möter de tillsammans invasionshären. Förbundet belägrar staden och härjar både ovaternas brotebyar och torshembornas gårdar. Ovana vid belägringskonst står krigarna från norr dock snart i villreda, och när dvärgarna i Kihzâr-Khôn hotar falla dem i ryggen och spärra passet, drar de sig tillbaka över bergen.
  
  336 eO
  På den frusna Irhusfloden söder om Elbisiska högåsbergen står ett mäktigt slag mellan barbier och S:t Palins riddare. Palinorerna krossas men höglandsnomaderna lider stora förluster och tvingas dra sig tillbaka. Civilisationen i Trasimo faller samman, brotebyar och kasaler läggs öde.
  En indirekt följd av dessa tragiska skeenden är att dvärgarna i Nidabergen blir medvetna om det hästridande folket i norr och börjar spekulera på att öppna handel även här.

Hittat i tråden att foga till historiasektionen?