Palinor

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Palinor är ju i en nedgångsperiod för tillfället. Kan tänka mig att de inte blir en helhjärtad insats det kommande soltåg. Snarare en större gränsräd. Ordensstaten kan nog inte utföra större kampanjer för tillfället om jag gissar rätt?
LoveFiction
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 96
Blev medlem: 2010-12-15 19:16
Ort: Uppsala

Inlägg av LoveFiction »

Men det anses kanon att det blir ett soltåg under 610 också? ^.o
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Följande tankar har framkommit:
Peter skrev:Palinors Femte Soltåg 610 e.O.

Det femte soltåget planeras till midsommardagen år 610 e.O. Palinorden har i upploppet till soltåget genomfört en massiv rekryteringskampanj över hela Ereb för att samla så många förkämpar och solfarare som möjligt. Samtidigt försöker Ransard genom sina påvra diplomatiska beskickningar sprida bilden av Palinor som ett ondskans näste. Lysande Vägens kyrka är ambivalent: helt på det klara på att något inte står helt rätt till i Palinor, men samtidigt obenägna att tro på det hedniska Ransards ”svartmålning”.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Bild
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

birkebeineren skrev:Följande tankar har framkommit:
Peter skrev:Palinors Femte Soltåg 610 e.O.

Det femte soltåget planeras till midsommardagen år 610 e.O. Palinorden har i upploppet till soltåget genomfört en massiv rekryteringskampanj över hela Ereb för att samla så många förkämpar och solfarare som möjligt. Samtidigt försöker Ransard genom sina påvra diplomatiska beskickningar sprida bilden av Palinor som ett ondskans näste. Lysande Vägens kyrka är ambivalent: helt på det klara på att något inte står helt rätt till i Palinor, men samtidigt obenägna att tro på det hedniska Ransards ”svartmålning”.
Kan man tänka sig att de ärelösa trakorierna kanske bidrar med ekonomiska gåvor till Palinor i diplomatisk välvilja?
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Fafnir skrev:
birkebeineren skrev:Följande tankar har framkommit:
Peter skrev:Palinors Femte Soltåg 610 e.O.

Det femte soltåget planeras till midsommardagen år 610 e.O. Palinorden har i upploppet till soltåget genomfört en massiv rekryteringskampanj över hela Ereb för att samla så många förkämpar och solfarare som möjligt. Samtidigt försöker Ransard genom sina påvra diplomatiska beskickningar sprida bilden av Palinor som ett ondskans näste. Lysande Vägens kyrka är ambivalent: helt på det klara på att något inte står helt rätt till i Palinor, men samtidigt obenägna att tro på det hedniska Ransards ”svartmålning”.
Kan man tänka sig att de ärelösa trakorierna kanske bidrar med ekonomiska gåvor till Palinor i diplomatisk välvilja?
Kan nog tänkas, även om Palinor helst vänder sig till aidne och andra LV-troende länder för att finansiera sina "ädla" syften. Trakorierna är nog tveksamma till ifall palinor är ett "lost cause" och invisterar kanske hellre sina penningar annorstädes. Kanske söker man pakter med jorder och orghiner? Magillre?

i svavelvinter visar detta sig dock att vissa jorder och orghinpirater sluter upp bakom Ransard medan Magillre ställer sig neutralt.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Trakorierna "bidrar" åtminstonde enligt vad som summerats i wikin (med några tankar):
Aleriens historia
599 eO
Alerien anfaller Narim. Samtidigt går Röda Månens svartfolk i härnad och plundrar alvbosättningarna i Kardskogen. (är alerierna på något vis allierade med svartfolken?) Den aleriska invasionsarmen hindrar ransarderna att hjälpa alverna (den hamnar mellan).
600-605 eO
Ransarderna slår tillbaka anfallet på Narim (som ransarderna kallar Gauland) och invaderar Alerien. Trakoriska spioner har förmodligen en aktiv verksamhet i området och händelserna. (varför?)

Ransards historia
605 e.O.
Caorm Alvvän, vortiger av Ransard mördas av sin timoriska älskarinna, Trakorien misstänks ha ett finger med i spelet. Argald den yngre svär under kröningen att hämnas mordet på sin far.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Kartändringar Palinor (...lite sena :oops: )

Barghan i stor svart skrift som namn på det stora slättområdet mellan Kärnmassivet och Kasal Barghun i söder och nord för Kasal Shak
Ogorolihn på floden uppe i nordöst som kommer från Nargur (och här försvinner ner i kalkstensgrunden öster om Kasal Shak
Sem Dihr på floden sydöst för Palinors gräns
Himlarist på bergstoppen precis vid gränsen rakt norr om Nordå
Külud Zur som stad någostans under Himlarist (dvärgriket Küldkres huvudstad)
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Uppdaterad karta!

Bild
cliff
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 2
Blev medlem: 2011-01-26 23:10

Inlägg av cliff »

Hej hopp, nu är det dags, efter sisådär tre år av lurkande utan att posta:
Jag heter Marcus och jag har en hyfsat stor kampanj med 16 spelare som utspelar sig i detta Palinor (med en hel del egna ändringar och tillägg). Eftersom mina spelare ibland läser här ska jag hålla mig kort och spoilerfri:

Jag har byggt ut Palinor och har en hel del material och fluff kring det. Om nån vill ha tillgång till det så är det bara att höra av sig, postar ett exempel längre ner. Om det inte passar in i den "officiella" tolkningen så står det givetvis alla fritt att klippa och klistra. Ankor är ju exempelvis väldigt frånvarande i min kampanj annat än på matborden.

Jobbar fortfarande Peter med Palinor? Jag bollar gärna idéer, min kampanj utspelar sig sommaren 609 efter Odo och har en machiavellisk/"low fantasy"-inriktning med stort persongalleri. Palinor är lagom outforskat och ingen spelare, vare sig nybörjare eller gammal räv, har någon bra koll på Palinor, vilket gjorde det til en perfekt plats för en maffig långkörarkampanj för både nya och gamla rollspelare. Har en samling på cirka 150 bilder jag samlat på mig för att illustrera personer och platser i Palinor.

Har någon gjort en flora för området? Jag försöker just nu skapa en rättvis flora för mina botanist-kunniga nomader, alla eventuella resurser på området mottages tacksamt.

Lite exempel på bakgrundsinfo till spelare om nån har nytta av det:

Kod: Markera allt

Den strävsamma nomaden:
Du har varit på resande fot i hela ditt liv. Som barn i en av Barghans nomadstammar har du rest vitt och brett över vad nybyggarna kallar "östra Palinor", de vindpinade stäpper och kullar som du kallar hem. De värsta Vintrarna spenderades i Vinterstaden, nomadernas tillflykt i Khartotum. De gamla och de riktigt unga stannade allt oftare i staden hela vintern, men det var inte en plats för arbetsföra, som kunde jaga även i de värsta snöfall. Det är alla nomaders smala lycka att nybyggarna aldrig förstått Barghans rikedomar. För dem är det en ödemark utan värde, vore det inte för Ûrtul, stäpphästen, som de värderar så högt. De är mer än villiga att överlåta själva infångandet och uppfödseln av ûrtul åt nomaderna. Gudarna vet att de med sina lagar tvingar till sig de tränade hästarna till ett underpris som knappt räcker till en halt mula i andra länder. Stammarnas äldste menar att det är ett pris man måste acceptera, för utan nybyggarna skulle man inte ha någon att sälja till alls, och stamfejderna skulle sedan länge gjort nomaderna för svaga för att stå emot svartfolken, nargurbarbarerna och de rövare som plågat handelsrutterna. Med Etins ljus och Ghaerils hand har fred och ett visst mått av säkerhet infunnit sig, även om den är än så bräcklig. Etin ja, shamanerna menar att Etin är den ende Guden, och Ghaeril är hans främsta tjänare. Men hur kan ljuset vara starkare än mörkret? Att Ghaeril arbetar i både ljus och mörker är något shamanerna inte gärna talar om, åtminstone inte när riarker från Palins Orden gör sina påhälsningar. Alla unga män och kvinnor tränas i ljusets läror och historia. Hur Palin befriade nomaderna från sin missuppfattade tro på Ghaeril, hur Etins ljus kom att spridas med svärd och sång för snart femhundra år sen. Vid femton år fyllda kom även du att förhöras av en av kasalens riarker. Din byäldste hade givetvis sett till att förvarna om vilka fällor deras frågor kunde innehålla, och du kom därifrån utan spöstraff och med rätt att tjäna ditt magra uppehälle inom rikets gränser. Bättre det än de rättslösa stammar som levde längre österut. Slogs de inte mot Palinordens riddare, tvangs de försvara sig mot Nargurs barbarer eller svartfolksstammar. Oftast slutade de som livegna jordbrukare i nybyggarnas samhällen. Då var livet som fri nomad att föredra. Att rida över stäpperna, få träna sin häst i att jaga "trasan", en lek på blodigt allvar mellan stammar under sommarmånaderna.

Leken går ut på att ett getskinn med kranie eller i många fall en hel död get placeras ut, oftast invid en sluttning där åskådare samlas. Två lag tävlar sedan om att slita till sig getskinnet och rida med det till en bestämd plats. Det egna laget sätter lika ofta stopp för trasans framfart som moståndarna, då det är individuella prestationer som uppskattas mest. Kasta är en annan vanlig lek och sport bland nomaderna. Deltagarna får varsin liten träsköld och beväpnar sig med mindre sten från marken. Sedan kastas stenen på varandra, men sköldträff räknas inte. "Kasta" leks med och utan hästar. Den stående regeln är dock, träffar man en häst är man ute.

För de stamsyskon som skydde jägarlivet fanns inte många andra stigar att färdas längs. De mest äventyrliga bröt upp och färdades till fjärran länder för att aldrig höras av. Ett fåtal vände sig till Lysande Vägens klostergårdar och livet som munk vi en kasal. Andra kom att följa de stamäldste och förkovrade sig i Ghaerils esoteriska läror. Trollkunniga skickas ibland som barn till Khartotum, oftast utan att höras av igen. Motsatte sig stammen kunde det stå dem dyrt vid nästa skattning. De barn som trots allt stannade i stammen, lärdes upp till skickliga animister och läkekunniga. Mycket av de omtalade Ghaeriska riterna har dock gått förlorade under sekel av Lysande Vägens skolning. Den animism som finns har förts vidare från äldste till lärlking genom generationer, och inget finns bevarat i text. De andra stammarna är både era bundsförvanter i svåra tider, och konkurrenter om handeln med ûrtul. Inom Palinors gränser förs inte längre fejderna med vapen, men det har hänt att stammar gjort upp med blanka vapen ,utanför lagmännens räckvidd vid landets östra gränser. Nomadlägret omges av en lukt av häst, tagel, grötkok och ibland "brunsoppa", en måltid på örter som tillagas endast i svåra tider. Läder och pälsarbete är också vanliga sysslor hos de unga i lägret, som burkar bestå av allt från 30- till hundratalet individer. Endast ett fåtal stammar samlar fler än tvåhundra, även om familjbanden ibland sträcker sig över fler stammar än en. Giftermål sker ofta i par, då en stam "byter" en stam-medlem mot en annan, vid två giftermål. Annars är hemgift brukligt till den stam som förlorar en medlem vid giftermål. De små grupperna har gjort att könsroller spelar föga roll. Man tränas att göra det man har talang för, och allt annat också. det är det sättet som stammen kan klara utmaningarna på stäppen. 

Som nomad är risken att fastna i livegenhet om man bryter mot lagen ständigt närvarande. Andra saker som nomader ofta diskuterar är de 6 traditionella årstiderna: Frostetid, grodd, spiredagar, skördedagar, stormdagar, jaktdagar, huruvida de följer Etin eller Ghaeril och vilken roll det spelar, vilken som är den mest lönsamma handelsvaran i kasalerna, samt hur länge man vill vara bofast om året och huruvida lyckan står att finna hos stammarna eller hos städerna.. Traditionellt är det endast frostetid som spenderas helt bofast i ett läger, även om många stammar är bofasta längre tider nu mera. Alla stammar har sitt frostläger, oftast på en helig plats där förfäderna vilar.

Kod: Markera allt

Den Kardiska adelsmannen:
Om det inte vore för att adeln i landet så välvilligt erbjudit guld och gröna skogar till var och en av adlig börd och den rätta tron, så hade du aldrig satt foten i den här avkroken. Din barndoms Kardien må ha sina problem, men vad är de jämfört med ett land bestående av barbarer och galna munkar? Hade det för den delen funnnits plats för dig hos din fars domäner så hade inte allt guld i Ereb fått dig att resa hit. Men nu står du med ett mindre sällskap i Khartotum, än förvånansvärt stor stad på dessa breddgrader, redo att möta den ordensmedlem som ska diskutera dina nya förläningar och ge dig fullmakt att ta in skatt och sköta området eter ordens önskemål. Du kunde inte bry dig mindre om deras kufiska orden, men mark är mark, och med lite tur vet inte de här klantarna vilka rikedomar deras marker besitter.

Nyss lärde du dig att medans barbarernas rättvisa sägs vara vit och svart, så är Palinordens rättvisa gråsvart. Tydligen ett skämt bland de som anlänt före dig, med anspelning på de där kätterska magikermunkarnas klädnader. De ser ut som raka motsatsen till de hovmagiker som finns hemma vid det Kardiska hovet. inga färgranna kläder eller märkliga smycken. Bara gråa kläder och svarta huvor. Förhoppningsvis slipper du ha med dem att göra, även om de tycks ha det sista ordet i allt som sker här. Du passade givetvis på att sprida ordet om vilka underbara möjligheter som gavs i det nya landet, innan du reste. förhoppningsvis slipper du leva på gröt och torkat kött alltför länge, med så mycket nyanländ adel måste handelsmännen hitta hit snarast. Glädjeflickor och vin är det tydligen också ont om. Det behövs en riktig kung för att hålla prästerskapet från att diktera upp sådana dumma förbud, om nån frågar dig, vilket de inte gjort, ännu. Men tids nog kommer de bli tvungna, de behöver dig mer än de anar. speciellt om ryktet om förestående plundringståg mot Ransard stämmer...

Kod: Markera allt

Den gudfruktige lärlingen:
Under Etins ljus och Ghaerils hand!
Du är av Ljuset begåvad med rätten att bo bland Etins särskilt utvalda i tempelstaden Khartotum. Sedan barnsben har du lärt dig om hur förfäderna kom i Palins fotspår, för att bruka landet, sprida ljuset och tjäna ett större syfte. Visst har tiderna även varit svåra, men gårdarna runt Khartotum är ett bevis på att trägen vinner, och Etins ljus är ständigt närvarande, vakandes över de forna barbarmarkerna. I den magnifika huvudstaden har du spenderat många år, först som liten parvel på marknaden, i sällskap med far som sålde grödor. Under ett år vistades du med jämnåriga vid St. Palins orden, och skolades i läran, samt tjänade som pär åt munkarna eller skriftställarna. Många längtade tillbaks till det enkla livet på landet, men du trivdes bland människorna från när och fjärran. Det fanns mycket att lära i staden, inte bara om gudatro, och en förslagen yngling kan komma långt i en stad styrd av gamla präster och skriftställare. Valen är så många fler. Orden samlar rikets bästa kämpar som fottrupp till kavalleriet, och var man riktigt skicklig kunde man tjäna som väpnare åt ordensriddare. Ibland kunde man även skymta det grå ghaeriterna, de magikerlärda inom orden, som sällan visade sig på gatorna. Som stadsbo är livet inte lika osäkert som på landet, där Palinors nyckfulla väderlek gör varje skörd till en chanstagning.

Kanske kunde man bli lärling inom ett av stadens skrå, då hade man sin framtid säkrad, oavsett vädrets makter. Stadens stenhuggarskrå är särskilt omtalat, och det är ett hederligt yrke, till skillnad från de där kringstrykande nomadfolken som kommer och går som de vill i staden. Häromdagen försökte en av dem tydligen smickra tjänsteflickan på värdshuset i kvarteret intill, och han var ingen vacker syn efter att några grabbar från stenhuggarskråt visat hur en slipsten ska dras, bokstavligen. Men de är ju vana vid en hård rättvisa, de där barbarerna. Tur då att så många intressanta människor börjat ta sig till Palinor, handelsresande och konstnärer från Zorakin, Kardien, Magilre... de har verkligen livat upp staden. Vem kunde tro att de gamla ordensgubbarna kunde uppskatta hovunderhållning från Aidnehalvön? Det märks att invånarna har stora förhoppningar om att bättre tider väntar. Kanske kan Palinor äntligen ta sin rätta plats bland de andra rättroende länderna i söder? Trots de tråkiga nyheterna från Palinors granne Mirel i söder, där deras svage konung tvingats fly huvudstaden och Lysande Vägen upphört att verka, eller kanske just därför, så verkar Kopparhavets troende adel tagit Palinor till sitt hjärta, efter drygt 400 års väntan. Och med dem kommer både guld, sång, kvinnor och vin, har du hört...
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Tja det är väl jag som är ansvarig för vilka träd- buskar och örter det finns i länderna. Tyvärr går jag på lågvarv för närvarande. För mycket att göra i "real life".

Att tänka på är att stora delar av Palinor har stäppliknande karaktär. Tänk Ungerska Pustan, ukrainas stäpper eller amerikas prärier. Milsvidda slätter med vajande gräs och färgsprakade blommor i rött, oranget, gult, och rosa. På avstånd kan man då och då se stora flockar med djur röra sig framåt under en klarblå himmel. Ibland eskorterade av herdar. Enstaka träd syns här och var mot horisonten, ofta uppflugna på höjder eller inklämda i uppstickande klippskrevor.

Floran är här kopplad till öppna gräsmarker som betas och trampas ner av gräsätare som hästar, primitiv boskap, stora flockar av narguriska antiloper, mufflonfår och vildåsnor mm. Här kommer ett urval växter för stäppen.

Röd Monarda och silvermonarda. Febernedsättande och antiseptiska (dvs man kan tvätta sår med en infusion för att minska risken för infektioner). Silvermonarda som är mer sällsynt är dessutom verksam mot reumatism och har starkare verkan än röd monarda. Namngiven efter botanisten och upptäcksresande Jerome Monardes. Midjehög växt där röd eller rosa blommorna bildar våningar över varandra. Starkt väldoftande och aromatisk.

Muskatellsaliveia. Med rosaaktiga bladspetsar och foderblad samt ljuslila blommor. Starkt aromatiska. Används att krydda viner vilka ger en egenartat sött smak eller som ett thé. Lätt narkotisk och hallucinogen i större mängd.

Runbräckia (namngiven efter Monardes lärare) har inflammationshämmande verkan och tas med fördel mot influensa och andra sjukdomar som ger svår förkylningssymptom. Manshög blomma med gula kronblad och mörkrött öga.

Sjusovarblomma (lugnande verkan). Ganska stor slingrande växt med oranga blommer flikiga silverfärgade blad.

Blodstilla som verkar sammandragande på sår så att blödning minskar och dämpar dessutom risken för infektioner i sår. Sårläkande. Man använder enbart roten. Blodstillans rot har dessutom ett rött färgämne i sig som droppar ut som blod när man skär i den: Nargurerna använder den även för berending av skinn vilket ger skinnet en röd färg. Man använder den även i brännvinskrydda. Brännvin med blodstilla anses underlätta matsmältningen. Växten är ganska låg. Blommorna har fem gul kronblad och ett gult öga. Bladen har fem flikiga fingrar som går ut som fingrarna på en hand. Bladen är silverludna på undersidan.


Hästblad - lite gul blomma med stora hovformade blad som dyker upp på våren. Slemlösande och hostdämpande. Viss dämpande effekt på kramper.

Vallört - inflammationsdämpande verkan på sår i mag och tarmsystem (intas som spenat) och utvärtes sår (som grötomslag). Midjehög växt, spjutspetsliknande blad som växer längst hela stammen. Som ljusblå klockliknande blommor som i sitter ihoprullade i knippen innan de fälls ut i full blomming.

Såpblomster - inflammationsdämpande. Används även som tvål och för att tvätta kläder.

Kamomill - inflammationsdämpande

Backtimjan - slemlösande och hostdämpande

Kungsspira - slemlösande och hostdämpande. Antiseptisk verkan. Manshög växt med stora spjutspetsformade blad längst ner och en hög spira med stora gyllen blommor som blomställning.

Eregona - även kallad kungsmynta - slemlösande och hostdämpande.

Skarpmynta - lugnande.

Andra blommor är intesivt blå riddarsporrar. Röd, vit och gul krysantem samt stäppkrysantem (typ präskragar och chrysantemum). Orange stäppvallmo och röd palinorisk vallmo. Endast enstaka träd växer här på svårtillgängliga platser där djuren inte trampar ner eller äter upp plantorna exempelvis i klippskrevor och på höjder.

De träd eller buskar som växer där är ofta ängsek, holmek, lind, vildapel, vildpäron, järnek och rundhagtorn. Rundhagtornet har en stärkande effekt på hjärtat. Man använder främst blommorna.

Det finns också en hel mängd med gräsarter varav en - buffelgräset - används för att krydda brännvin.

Längst floder och åar växer pilar, viden och alar. Här hittar man örter som brudgräs (variant på älggräs) som är febernedsättande och valeriana som är fungerar som lugnande medel. Pilens innebark innehåller salisylsyra som har febernedsättande och värkdämpande effekt. Längst stränderna växer gul kabbeleka och blomvass vars rödrosa blommor får vassrugarna att flamma i färgprakt. I vattenbrinken hittar man även vattenklöver som går att äta som en sallad samt sjönöt som även den är ätlig (när man väl tagit sig igenom det hårda taggiga skalet).

I träden längst vattnet växer lianer av väldoftande honungsranka(typ kaprifoler). Dessa kan täcka över marken fullständigt och den oförsiktige kan luras att man går på fast mark flera meter från vattnet när den i själva verket tagit slut vid en strandbrink som övertäckts av snår av honungsrankor.

De västligaste delarna av Palinor och i bergiga områden blir landet mer beskogat med olika gransorter som omorikagran, silvergran, rödtall, cembratall, lärk, björk, berglönn och bok. I buskskikten finner man olika former av azalea och rhodedendra.

I dessa skogar växer bland annat olika arter av rödmossa som har sårläkande effekt och som verkar antispetiskt.

Vallört - inflammationsdämpande verkan på sår i mag och tarmsystem (intas som spenat) och utvärtes sår (som grötomslag). Växten är ganska låg. Blommorna har fem gul kronblad och ett gult öga. Bladen har fem flikiga fingrar som går ut som fingrarna på en hand. Bladen är silverludna på undersidan.

Daggkåpa som har sammandragande effekt på sår och som verkar bakterihämmande (antispetiskt) (sårläkande).

Krypbär och svartbär som dämpar diaréer.

Valerinana som verkar lugnande

Andra blommor är olika orkidéer, sippor, rosa krypklockor, förgätmigej, zakarats sigill och lungblad och i träden finner man lianer av klängatis (typ klematis) och silverregn.

På öppna marker i de östliga bergsområdena kan man hitta sömnvallmo som har en starkt narkotisk men också sövande och smärtlindrande verkan. Här hittar man även hampa. Andra växter är blå bergsvallmo, järnhatt (starkt giftig - man kan dock med rätt utrustning och ett medelsvårt slag i drogkunskap tillverka en potent hjärtmedicin av blomman), lungblad mm.
Senast redigerad av Fraxinus den 2011-12-20 09:37, redigerad totalt 2 gång.
cliff
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 2
Blev medlem: 2011-01-26 23:10

Inlägg av cliff »

Jisses, väldigt uttömmande svar inom bara några timmar, stort tack! :)

Jag ska sammanställa vad jag har, några ganska specifika växter kring träskmarkerna i sydöstra hörnet (för de som vågar sig dit).

En vanlig enkel tillred drog i min kampanj är rostolja, i princip växtolja som kokas med blad från den ormbunksliknande Rost-stickan, som blir just rostbrun när den mosas/krossas. Lätt antiseptisk. Appliceras på skärsår och patienten får vila orörlig i en natt, varpå det läker 1 kp på kroppsdelen. Vek men relativt lätt-tillverkad.

Darrticka. gelé-artad tick-svamp på fallna träd som kan utgöra bas i helande dekokter.

Hästtång, kraftigt sömnmedel i form av (lätt giftig) undervattenstång från Magilres branta kuster. Används för att söva hästar för försäljning, när de ska ombord fartyg. Egentligen inte relevant för Palinor, annat än när en stridshingst säljs till hugade zoraker och trilskas vid transport till havs.

Lema, träskväxande blomma med haschliknande egenskaper. Ger lugn och välbehag, men gör användaren ouppmärksam. Spelare och legoknektar håller sig vakna genom att tugga lemablad på nattpass, men de blir så loja att vem som helst kan smyga sig på dem. Man skiljer dock på lemablad som har en svag effekt, och den prisade knoppen från samma växt, betydligt ovanligare, som är väldigt populär bland shamaner för dess hjälp att ge kontakt med andevärlden. Kraftiga grejer.

Tveeggad pilört, torkas råa i hel form, växer vid "ängarna" i Palinor, kräver god jordmån och att växten övervintrat för att koncentrationen i växten ska vara kraftig nog. Beroendeframkallande ört med vissa helande egenskaper, ger dock alltid åtminstone magont och vid misslyckat immunförsvar/FYS-slag feber och förgiftning i (5 minus fysgrp) dagar, -5 på allt. Läker (FYS-grp+1) KP, 1 varannan timme.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Samtliga låter utmärkta.

Glöm bara inte Senos-cypress (Tsugar fatilis) och Farin-cypress (Tsugar succheria)

Den enas kåda dödligt giftig, den andras söt som socker (med viss kryddighet).
Senos-cypress (Tsugar fatilis) och Farin-cypress (Tsugar succheria)

Senos-cypressen (Odherträd på Narguriska tungomålen) Detta träd haver i historien gjort månget avtryck. Dock ej som nyttigt träd som levererar gott skeppsvirke som den vanliga rödtallen (Pinus silvestris) eller som leverantör av socker, nötter och kryddor som Sirapslönnen (Acer succheroensis), Kastanjetten (Castanietta sativa), Krilloanskt barkträd (Canelia officinalis) eller som Senos-cypressens nära släkting Farin-cypressen (Tsugar succheria) vars kåda torka till en stenhård kaka som när den pulveriseras är en utmärkt sockerkälla med en delikat, kryddig och något kådig smak.

Det är därför ett ödets ironi eller, om man så vill se det, en skapelsens nycker att Farin-cypressen, som är det träd som levererar en av växtvärldens smakligaste kådor, är nära släkt med trädet vars saft är den svartaste och bittraste av brygder. Ty att smaka av Senos-cypressens kåda är att smaka döden. Få andra växter i naturen hava ett så potent gift.

Den ha gjort avtryck i historien skrev jag. Jag menade då alla de som dött för Senos-cypressens gift. Både namnkunniga och mindre bemedlade. Den mest namnkunniga offret för detta gift var troligen filosofen Senos som lär ha mördats för sin Narguriska älskarinnas hand. Sannolikt hade giftet smugits ned i filosofens vinbägare som, då den var fylld med retsinavin, effektivt dolde eventuell kådsmak och bitterhet. Idag kallas just det tillredda giftet från Senoscypress för Senos-socker.

Enligt obekräftade uppgifter (ty vem vilja bekräfta något sådant) ska smaken dessutom vara lika söt som Farincypressens kåda, dock med en något bitter bismak.

För den oinvigde kan Farin-cypressen och Senos-cypressen synes ganska lika på avstånd. Men ser man noga efter så går det inte att missta sig (om man inte är en klåpare). Farincypressens bark är rödaktig med trådig och något litet flagnande med tumtjocka barkåsar som löpa lodrätt längst stammen. Senos-cypressens bark ser ut som om voro stammen klädd med ett fjällpansar av brun bark.

Senoscypressen hålla sig runt en höjd om 50 fot. Senocypressen ha dessutom en klädnad som äro ytterst passande. Den hava långa lätt hängande huvudgrenar med de mindre barrklädda grenarna hänga rakt ner som ett sorgedraperi, ofta ända ner till marken, vilket gifva trädet ett säreget, melankoliskt och sorgset intryck. Barren är helt korta och sitta en och en. Barrens färg är tämmeligen dunkelt gröna. Farin-cypressen blifva högre och nå höjder om 80 fot. Farincypressens grenar är rakt utåtstående och sitta tämmeligen högt upp på stammen. De barrklädda smågrenarna är förvisso hängande men inte tillnärmelsevis så långt ned som Senoscypressen utan ge mera intryck av en kort tunika än ett draperi. Barren sitta en och en men är ljust gröna som av vårens glada färg.

Blommorna är likartade, små och röda men här komma ock så en viktig skillnad. Senoscypressens blommor hänga nedåt mot jorden liksom kottarna som äro tre tum långa och en och en halv tum breda, långsmala och spetsiga. Farincypressens blommor och kottar äro uppåt riktade och kottarna blivfa endast två tum långa och en och en halv tum bred samt mer runda i formen.

Etin vare lov och prisad så växa de båda trädena i huvudsak på olika ståndorter. Senoscypressen växa främst i djupa dunkla granskogar i djupaste Nargur och Barbia där solens strålar knappt hittar igenom. Farin-cypressen i gläntor i sumpmark eller vid källor och finnes även i översvämningsdrabbade flodskogar i norra och centrala delarna av Erebaltor. Man har dock funnit enstaka Senos-cypresser i de sumpmarker där normalt endast Farinscypress växa.

Bortsett för ovan nämnda nyttigheter och…skall vi säga onyttigheter? så används gärna farincypressen liksom de flesta öfvriga cypresser som takvirke eller virke för gärsgårdar och tältpålar då dess ved är ytterst rötbeständigt och hålla sig frisk under långa tider. Ingen vågar dock använda Senoscypressen till något annat än dödligt värv. Rykten säger dock vissa Narguriska stammar nyttjar den i magiska värv och för att nå trans. Hur detta görs är dock för författaren höjt i dunkel.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Oj vad mycket matnyttigt, både i form av utmärkta stämningstexter och botaniska avhandlingar :)

Keep it coming... :D
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Har justerat texten ovan.
Skriv svar