Mirel

Samlingsplats för alla länder och platser
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

Hmm, jag minns knappt mera vad jag hittat på och har inte tillgång nu till mina texter, men here goes ett försök:

Söderifrån:
- Bohr Ba
- Bohr Kraglagg - Sjunken stad vid Mefamirs strand
- Unurien - heter det södra Mirel
- Mirhamn
- Karlockerfloden - Karlochträsken kan gärna förlängas lite in mot Mirhamn
- Grå skogen - Skogen norr om Mirhamn
- Vangvattna Häll - Ligger vid/på sluttningen till ett mindre berg
- Ishimohrs lågmossar
- Ain Ezehs högrygg - Två höglandsryggar med små fjäll/berg och en lite lägre liggande högplatå emellan.
- Gorongal - Borg som ligger vid Svinhålspasset som leder upp till Ain-Ezeh
- Nordnacken - Gränslanden mot Ransard
- Burunloth - Kunde egentligen också vara högland och/eller bestrött med fjällvulkaner. Lite enl. hur det ser bäst ut :D
- Am-Korums ruiner - En gul fyrkant blir säkert bra
- Yttre Sank - liten handelsby
- Kaer Kuril - handelsplats på gränsen till Sar Saru

Därtill:
- Den stora ön i södra Mefamir, nära stranden kan heta Flymarken
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

birkebeineren skrev: Naga-Unnunaar och hennes flock skulle kanske kunna hålla till i Unurien?
Passar bra.
birkebeineren skrev: Funderade också en del på dessa, om jag skulle klämma in denna lite svårsmälta kultur i området jag beskrev, men som i tråden Mikael refererar till lämnas de kanske bäst lite längre norrut, mellan Palinor och Nargur.
Medhåll. (pust :wink: )
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Nu har jag överlämnat mina kartbidrag till Spelknepe så då är det bara att vänta! :D
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

Lite allmänt om Mirels geografi:

Var och när man än befinner sig i Mirel kan man räkna med dimma och fukt som tränger genom päls och kläder, snålblåst och en rinnande näsa.
På vintern ackompanjeras det av tung slaskvåt snö, och på våren blir marken seg och klafsig av smältvatten och folk och kreatur sliter upp marken till klibbig gyttja. På sommaren mullrar oväder fram över åsryggarna och dimman lättar allt som oftast för att ge plats åt stormbyar och jagande molnmassor. Höstens regn skiljer sig inte mycket från vårens, men dimmorna är tätare och mörkare än övrigt under året.

Landskapet i Mirel är öppet, men kuperat och oländigt. Lågland med manshögt gräs, bambudungar och skogar av prasslande mammutvass varvas med ljungsnåriga sluttningar, mosstäckta åsryggar - knöliga av tjocka grästovor och axelhöga termitstackar, massiva cederfuror som klänger längs branter och klyftor, mjukslipade flyttblock med urtida inristningar, lavövervuxna kummelfält och taggiga jättegravar samt karga högland och bergsbranter.

Över Ain-Ezehs högrygg rör sig stora mängder vilt under somrarna och företar en halsbrytande migration från Nordnacken över Karlockerflodens sanka delta ända ner till Ormviddernas fjärran slätter. Främst rör det sig om raggpälsade kungshjortar och bergsantiloper. I låglanden finns också rikligt med piggtäckta vattensvin, myrslok och högresta ibishägrar.
I Grå skogen och från Ljusnas mörka inre påträffas ibland det fruktade rotvältarsvinet, en kolossal allätare med vild förstörele i sinnet. Lindormar och mindre s.k. kullerormar påträffas också ibland, i synnerhet i Unurien, och det antas att de lägger sina ägg i Mefamirs strandslam och Karlockerflodens osunda vattenmarker.
De sanna härskarna över Mirels ödemarker är dock de uråldriga vargflockarna, vildulvarna och de ensliga dimbestarna. Dessa rovlystna bestar har hållit landet i sitt grepp sedan tidernas begynnelse.
Senast redigerad av vije den 2008-03-12 14:12, redigerad totalt 1 gånger.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Mycket stämninsfullt! :) Vad med björnarna?
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

Heh, bra poäng... :oops: Skall åtgärdas.
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

And now for something completely different...

Ett halvlängdsmannasamhälle i Mirel.


Klyvardamm
Klyvardamm är ett litet halvlängdsmannasamhälle inbäddat och undangömt bland manshögt tagelgräs och rörvasskogar i Unuriens norra flatland där Iribräcken ringlar sig ner mot Mefamir. Halvlängdsmännen har dämmt upp Iribräcken med en långsträckt dammkonstruktion, och de har sina bohålor ingrävda i själva dammväggen.
Dammen är hem för ätten Buukh, stolta och hårdförda ättlingar till de halvlingslavar som jorerna förde upp från Kullens folk till det fjärran Mirel för att arbeta på fortifikationsverk och försvarsvallar som skulle skydda den nya provinsen. Bl.a. jordborgen Bohr Ba är halvlängdsmännens verk och det är inte helt utan befog som Buukharna kallar sig själva för Erebs främsta rotborrar.

Själva Klyvardamm är också ett exempel på ypperlig byggteknik. Dammväggen är uppförd av tättpackade vassbalar, grästäckta jordvallar och bränntorkade lerblock. Den sträcker sig i en vid hästskoform, och genom ett mångfald av små vattenluckor, kvarnhjulsförsedda forsrännor och reglerande pumprör kan Buukharna odla guldhirs och horngurkor i bassängtegar nedanför. De odlar också feta oxpaddor i täckta yngelkar och slambassänger, och hela plattmarken norr om dammen är ett lapptäcke av små odlingar, genomkorsat av remsor med trädhögt bambu och tagelgräs, smala bevattningskanaler och några större pråmfåror.

Buukharna är en välmående och relativt förmögen ätt och då Klyvardammen utgör det bästa stället att korsa Iribräcken upptar de tull för folk som vill ta sig över längs dammväggen. De kontrollerar också en hamn vid Mefamir där de håller paddelsvin och grövre vasspråmar.
En Buukh är mycket stolt över sina rötter och familjeäldstarna upprätthåller invecklade släktträd och ätteskrifter där kopplingen till Kullens folk utreds.

Förutom att skryta med sin grävarkonst tycker Buukharna om att yvas över sitt rykte som hårdförda och tappra krigare. Det är inte många av småfolken från den joriska tiden som överlevt i björnmännens bistra land och Buukharna anser att deras krigskonst är orsaken till att de fortfarande gräver och odlar.
Dammen är väl befäst med ett vidsträckt försvarstunnelverk, gömda groptorn och stridshål. Tunnelbaggarna som sköter försvaret har tumstjockt pansar av isterhärdat svinläder, snörda hjälmhuvor av vadderat paddskinn, storsköldar tätt prydda med armslånga pikar från jordkastanjens stenhårda skal, samt lätta harpunspjut, lämpade för både försvarsstrid och grodjakt. Spjuten kan också skjutas med hjälp av en s.k. fotbåge som spänns sittandes, med fötterna på bågramen och båda händerna på strängen.
Halvlängdsmännen tvekar heller inte att ge sig på fienden med dragna krumdolkar i våldsam närkamp och tunnelstrid. Alla tunnelbaggar är också utmärkta simmare och tränas i vattenstrid och slamkrypning, ett måste för att kunna använda de vattenfyllda delarna av tunnelsystemet och för att kunna nå skyddsrummen djupt under dammens botten.

Mitt på dammväggen reser sig en upphöjning där några knöliga trädgamlingar sträcker sina enorma lavtäckta grenar närmast vågrätt ut över dammens vattenyta. Under den ligger Hallen, samhällets centrum och samlingsplats för ätterådet och säte för rådsäldsten, den ärevördiga Gyllenbaggen. Från Hallen nås de flesta familjehålor, både via det vindlande tunnelsystemet inne i dammen och via de små blåmålade dörrar som finns utspridda längs grästrappor, vallkrön och tistelrankor ute på dammväggens fasad.

Till fest klär sig Buukharna i en spräcklig guldgrön väst av det finaste tunna skinnet från oxpaddornas sladdriga halsblåsor.

Buukharna är den största halvlängdsmannaätten i Mirel, klart större än de storligen föraktade Tåggelbrockarna i Mirhamn och det skamliga och hatade båtfolket.
Senast redigerad av vije den 2008-03-12 14:19, redigerad totalt 2 gång.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

vije skrev:And now for something completely different...

Ett halvlängdsmannasamhälle i Mirel.

Buukharna är den största halvlängdsmannaätten i Mirel, klart större än de storligen föraktade Tåggelbrockarna i Mirhamn och det skamliga och hatade båtfolket.[/color]
Hurra, mera Mirel! :D
Gillar sista meningen lite extra mycket...
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Skriverier av mäster vije! :D
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Mer Vije... meeer!
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

MÄSTER Vije! Dina HLM visioner är förförande bra!
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

Tack tack!
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

Spottar ur mig lite Mirel-tankar när nu andan råkar falla på.


Gorongal- Det svarta gapet

Gorongal är det viktigaste passet upp till Ain-Ezehs Högrygg. Nästan alla klaner från låglanden i söder använder detta pass till att ta sig över de svarta branterna till betes- och jaktmarkerna uppe på höglandet.
Tvärs över passet har jättarna i tidernas begynnelse uppfört ett mäktigt byggnadsverk som sedermera övergivits, och dess ruiner används numera av klanmännen som vaktfäste över passet.
Ingen, allra minst jättarna själva, minns vad byggnaden ursprungligen tjänade för syfte. Allmänt har det antagits att det rörde sig om en fästning och att mänskorna bara fortsatt dess urtida funktion, men på senare tid har man börjat misstänka att det troligen var någon form av tempel. Vad jättarna dyrkade här är det dock ingen som vet.

Gorongal är ett storslaget och monumentalt byggnadsverk till och med för en jätte, så i mänskoögon är proportionerna närmast gigantiska. Massiva stenpelare sträcker sig skyhögt upp i luften och försvinner bland molnsjoken som ständigt hänger tungt kring bergsväggen, flockar av cirklande stormfåglar avtecknar sig som prickar mot ett avlägset valvtak och det sägs att Kung Ibirs hela här, med både packdjur och stridsbjörnar, kunde slå läger i västra storhallen under marschen mot Itri-Itta.

Gorongal var tidigare underställt kungen i Am-Korum, men efter tronfästets fall har fästningen hållits av storman Mavramarr Skallig av Hottrus klan. Han låter fräckt kungaemblemet vaja från portkrönen, och anser sig själv vara Nordlandens mäktigaste storman. Hans klan är dock både liten, fattig och undernärd, men i.o.m. att han sitter som herre över det närmast ointagliga Gorongal har hans uppblåsta attityd en viss verklighetsförankring. Som tecken på sin värdighet bär han ett väldigt halsband av gulnade tänder från de ornamenterade jättekranier som ligger uppradade i de innersta delarna av komplexet.

Mavramarr upptar skatt av passerande klaner och erbjuder gästrum i de lägre delarna av fästningen. Hans hirdmän låter också de gamla bronstrummorna ljuda när dimman sveper ner från högryggen och dränker hela passbranten i en virvlande fors av vithet. Då blir det närmast omöjligt att orientera sig längs de rasbenägna stenfälten, och bronstrummornas ljudande är allt man har att gå efter.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Fräckt! 8)

Förresten så kommer jag att behöva hjäp med att få fram en lika fräck magikerakademi i Ekeborg. Jag gillrar inga fällor, men om du får någon ide så kan du väl posta den i Kardientråden, så tar jag hand om den sedan :wink:
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Bra Vije!
Skulle dock hellre se "forntida" än "urtida", då urtid för mig hänvisar till pre 1K, medan forntid är ca 10.000 - 1.000 f.O.
Skriv svar