Klomellien

[birkebeineren]

Stadsstaten Garrikas historia - Del I

Vid Jaggaracksjöns sydöstra stränder låg en gång staden Garrika. Den var centrum i en av de tre stadsstater som tillsammans med Hisskov och Sanzas grundade Klomelliska Unionen 374 eO. Ursprunget till Garrika kan spåras till den solvandrerska som var en av Lysande Vägens första missionärer i Klomellien och som grundade ett solkloster som fortfarande existerar på Serafudden på Jaggaracksjöns östra sida. S:ta Inneda hade från Aidne kommit till de fiskande yoleviterna för att berätta om Odos lära bland jorerna i norr. Ljuset spreds med framgång och snart var de etinstrogna många längs kusten av Yolev. S:ta Inneda ville dock inte slå sig till ro med detta och sökte sig ännu längre in i landet där hon kom till den stora Jaggaracksjön. Den spridda befolkningen som fanns här hade lidit svårt under styret till magikerna på Diamor men hela ön hade ett tiotal år tidigare förintats av eld. Många etinstrogna i Klomellien har senare sett detta som ett Etins straff mot magiker som ägnade sig åt svart magi men S:ta Inneda såg det inte som något annat än en gudagiven möjlighet att ge liv åt ett sårat land. Ute på en brant och hög udde invid sjön grundade hon 197 eO ett solkloster vigd åt solserafen Erfavel - Livgivaren och härifrån kom hon med sina solnunnor att sprida kunskap och livsglädje (detta gick hand i hand enligt Inneda) i Klomelliens inre. Mörkertiden kunde nu för allvar lämnas. En av de många som kom att studera vid Erfavelklostret var sonen till en handlare från den lilla staden Garrika vid namn Bito. Han lärde sig om statskonst och de mäktiga kvinnor och män som verkat i Kejsardömet Jorpagna, kunskaper som kom att lägga grunden för hans senare egna storhet. Bitos familjehistoria berättade nämligen om en viss Bovos Garrik som sades ha grundlagt staden Garrika och i solnunnornas bibliotek hittade den unge studenten dokument som berättade om en mäktig jorisk statsman kallat Bovios Bitovius Garr. Hemma i Garrika tog Bito så småningom över familjens handelsverksamhet och efter vart kom han att bli en mäktig man och stadens ledare. På sin ålders höst när Bito genom fortsatta kontakter med klostret och dets bibliotek hade kommit till grund med familjehistorien såg han sig mogen att göra allvar av sin dröm. 283 eO förklarade sig Bito som Prinshertig Bitovus av staden Garrika.

[gtjorgo]

Fritt fram för nya städer! Den här ligger en bit från Jaggarack, och har legat och bubblat i mitt förråd ett tag. Få se vad ni tycker

K'TRSSH

Under den magiska högkulturen byggde Bozsas tyranniska magiker stora pyramider åt sig själva ute i landet, dels för att hålla kontroll över sina trälar, dels för att slippa varandras sällskap. Flera gröna marmorbjässar uppfördes med dvärgisk skicklighet på vad som i dag är Yolevs träskmarker, vilka på den tiden dikades ut av Bozsas tjänstehjon och gnomer. När högkulturen förföll sjönk byggnaderna helt enkelt ner i träsket, och idag syns bara topparna över ytan. Dessa palats och trappstegpyramider, monument och laboratorier, hade dock byggts för att motstå både tidens tand och träskets skadeverkningar, och deras nedre plan hade alla pumpanläggningar. Där fann reptilmän på flykt från Melorghs glödande blå fält dem, ännu fullt fungerande. De lyckades täppa till de få öppningarna och pumpa ut vattnet från de övre planen, och fann sig snart bo i ointagliga fästningar. Pyramidernas tjocka väggar kunde inte genomträngas med mindre än katapulter, vilka omöjligen kunde transporteras ut i träsket. Alla större ingångar låg djupt under vattenytan, dit bara de själva och möjligtvis ovanligt dristiga brunankor kunde ta sig utan stora svårigheter. Reptilmännen försökte dra slangar av vass till ytan för att föra in färsk luft. Detta föll inte väl ut, men man hittade efter ett tag en alg som växte på insidan av pyramiderna, och som verkade göra luften mer andningsbar. Under lång tid levde man i fred i sin stad, som man kallade K’Trssh, och överföll bara vilsna resande som förvillat sig in i träsket, samt, ibland, Yolevs grodfiskare. Detta ändrades när en enstöring vid namn S’sglk förklarade för sina oförstående bröder att han kände en tomhet i sin själ. De var övergivna av gudarna, sade S’sglk, och han tänkte inte ge sig förrän de gav honom ett tecken på sin vilja. S’sglk mediterade länge i ensamhet över pyramidernas väggristningar, i förhoppningen att finna ett budskap från gudarna där. S’sglk fann mer än så. Inte bara lyckades han med den remarkabla prestationen att dechiffrera texten, utifrån den lyckades han också lära sig själv magi. Självlärda magiker är sällsynta, och reptilmannamagiker helt okända, och S’sglks bragd kan nog bara förstås om man antar att en del av Melorghs fördärv ännu flöt i hans kalla blod. S’sglk, övertygad om att han valts ut av den Stora Goda Modern, Mssrk M Mg, övertygade de andra reptilmännen om att hans magiska krafter var ett tecken på hans rätt att härska, och tanken på hela rasens utvaldhet och öde föddes. S’sglk förklarade att det vackraste och heligaste av vattnets alla varelser, den heliga klomullen, led svårt under människorna styre, och måste befrias. Grupper av reptilmän simmade osedda och ostörda upp och ner för Maure och bekantade sig med sina nya domäner. Äggkläckningstakten drevs upp hemma i K’Trsshs djup, och större och större reptilmän avlades fram. Primitiva rustningar smiddes och bars bit för bit till vapengömmor under vattnet, och när man var redo började man överfalla ensamma klomuller ute på Jaggaracksjön. Då piratdåd bara är alltför vanliga har reptilmännens räder hittills inte uppmärksammats. Vissa av dem har fått smak för mänskligt kött, och Yolevs grodfiskare ser med oro på de eldar som tänds på pyramidernas toppar om natten, och på de figurer som dansar runt dem. S’sglk har hittat magikerelever bland de nykläckta reptilerna, och lär nu ut sina konster. Det kommer att dröja mycket länge innan reptilmännen utgör ett hot mot Klomellien rent numerärt, men då de är mycket svårtåtkomliga i sina sjukdomsbringande och snåriga mangroveträsk så kommer de sannolikt att plåga landet för en lång tid framöver.

Jag gillar!

[gtjorgo]

Birke

Stadsstaten Garrikas historia - Del I

Vid Jaggaracksjöns sydöstra stränder låg en gång staden Garrika. Den var centrum i en av de tre stadsstater som tillsammans med Hisskov och Sanzas grundade Klomelliska Unionen 374 eO. Ursprunget till Garrika kan spåras till den solvandrerska som var en av Lysande Vägens första missionärer i Klomellien och som grundade ett solkloster som fortfarande existerar på Serafudden på Jaggaracksjöns östra sida. S:ta Inneda hade från Aidne kommit till de fiskande yoleviterna för att berätta om Odos lära bland jorerna i norr. Ljuset spreds med framgång och snart var de etinstrogna många längs kusten av Yolev. S:ta Inneda ville dock inte slå sig till ro med detta och sökte sig ännu längre in i landet där hon kom till den stora Jaggaracksjön. Den spridda befolkningen som fanns här hade lidit svårt under styret till magikerna på Diamor men hela ön hade ett tiotal år tidigare förintats av eld. Många etinstrogna i Klomellien har senare sett detta som ett Etins straff mot magiker som ägnade sig åt svart magi men S:ta Inneda såg det inte som något annat än en gudagiven möjlighet att ge liv åt ett sårat land. Ute på en brant och hög udde invid sjön grundade hon 197 eO ett solkloster vigd åt solserafen Erfavel - Livgivaren och härifrån kom hon med sina solnunnor att sprida kunskap och livsglädje (detta gick hand i hand enligt Inneda) i Klomelliens inre. Mörkertiden kunde nu för allvar lämnas. En av de många som kom att studera vid Erfavelklostret var sonen till en handlare från den lilla staden Garrika vid namn Bito. Han lärde sig om statskonst och de mäktiga kvinnor och män som verkat i Kejsardömet Jorpagna, kunskaper som kom att lägga grunden för hans senare egna storhet. Bitos familjehistoria berättade nämligen om en viss Bovos Garrik som sades ha grundlagt staden Garrika och i solnunnornas bibliotek hittade den unge studenten dokument som berättade om en mäktig jorisk statsman kallat Bovios Bitovius Garr. Hemma i Garrika tog Bito så småningom över familjens handelsverksamhet och efter vart kom han att bli en mäktig man och stadens ledare. På sin ålders höst när Bito genom fortsatta kontakter med klostret och dets bibliotek även kommit till grunden med familjehistorien såg han sig mogen att göra allvar av sin dröm. 283 eO förklarade sig Bito som Prinshertig Bitovus av staden Garrika.

Låter som en väldigt bra start! Var på den östra sidan av Jaggarack ligger Serafudden? På Triskiskt område? Hoppas i så fall att den byggts på mark nu ägd av triskeroligarken Peffomir, annars kan de få det hårt.
_________________

[birkebeineren]

Stadsstaten Garrikas geografiska utsträckning

[gtjorgo]

hmm.. skulle man kunna smala av Garrikas landareal i öster till något som går mer längst med kusten? Garrika kanske snarare ägde ett större antal handelsplatser på östra stranden än hela jordbruksarealer (som länge bebotts av Trisker)? Erfavelklostret på serafudden kan tillexempel ha legat på en sådan handelsplats. Även den Triskiska handelsplatsen "Triska stad" har hamnat innanför Garrikas gränser, vilket jag finner lite tveksamt.
Garrika var i mina ögon främst en handelsstad försörjd från sina "vänner" i Hisskov och Cudda.

[gtjorgo]

[img]http://C:\Users\thomas\Desktop\garrika.jpg[/img]

hur laddar man upp bilder från sin dator?

[birkebeineren]

Jag lägger upp mina bilder på www.imageshack.us och länkar därifrån.

Garrikas gräns mot öster kan dras tillbaka något men lite landareal bör väl ändå stadsstaten ha haft?

[Torquemada]

Öh, jag trodde att du menade att en trött man borde räkna ränder för att somna snabbare, Snibben...

Elva ränder. Borde fattat det.

[Torquemada]

Nya städer kan vara kul, men omritningar av arealerna är mer tveksamt. Triska är extremt expansivt och skulle inte tolerera fientlig expansion mer än några hundra meter utanför Garrikas stadsportar. Hamur och Bozsa (i historisk tid) är inte ett dugg mer förlåtande. Städer, ja, nya territorier, nej.

[Torquemada]

Missionärer öppet på Triskas mark? Ozymandias kan bara drömma om något sådant...han räknar kallt med att behöva ockupera Triska innan någon seriös mission kan börja - och för att göra det behöver han hundratals fler kardiska riddare.

Det är väl möjligt att Peffomir inte skulle slå ihjäl försvarslösa kvinnor - jag är ingen expert på triskisk heder. Men det gör ingen skillnad, då alla triskiska konvertiter ändå sannolikt skulle få smaka yxa. Även om Peffomir skulle vara nobel nog att skona nunnornas liv, så skulle klostret sannolikt brännas ner, eller åtminstone plundras. Som det ligger så tigger det om stryk. Hisskov har svårt att försvara sig, och de ligger på andra sidan Jaggarack och har en rejäl här.

[Snibben]

Lite fluff runt skölden?





(Hisskov)

Bild lagts upp på nytt. /Admin.

[Mikael]

Nya städer kan vara kul, men omritningar av arealerna är mer tveksamt. Triska är extremt expansivt och skulle inte tolerera fientlig expansion mer än några hundra meter utanför Garrikas stadsportar. Hamur och Bozsa (i historisk tid) är inte ett dugg mer förlåtande. Städer, ja, nya territorier, nej.

Men detta är ju historia. Triska kan inte alltid ha haft sina arealer om de är att betrakta som expansiva eller hur? De måste ha expanderat för att ses som expansiva menar jag. Alltså föreslår jag att triska ursprungligen var en mindre nation barbarer i bergstrakterna och bergens fot. Mellan dem och sjön låg mindre stadsstater helt dominerade av jorderna. Allt eftersom att jordernas makt minskade gjorde städerna sig fria, inte sällan med triskier som legotrupper. Triskerna växte sig starkare ocg deras härförare tyckte de kunde stanna mer permanent i länderna vid sjön...osv. Rent generellt bör dagens gränser inte nödvändigtvis ha varit de samma genom historien, snarare tvärt om. Vi har ju faktiskt i Klomellien ett land som i princip saknar beskriven historia och därför till skillnad från nästan hela resten av ereb kan ha haft stormande erövringsstrider, skiftande nationer och sedan länge glömda stater och gränser.

[Mikael]

Om inte Birke har en idé om äventyr med klostret redan så tror jag nog jorderna plundrat och rövat det redan på sin tid.

Gillar de sjunkna pyramiderna och reptilmännen.

[Torquemada]

Ett trefaldig leve för fanan, hisskoviter!

[Torquemada]

Ja, jo, men Garrika ligger mellan väldigt bråkiga folk hursomhelst. Jag har lite svårt att se att de skulle kunna försvara sig. Jag stöder snarare Gtjorgos historieskrivning. Om Garrika har haft något territorium bör det väl ligga närmare Imperietiden, och naggas i kanten under kommande expansioner. 283 eO är lite sent.