Klomellien

Samlingsplats för alla länder och platser
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Det här är tekniskt sett inte en stad, och tekniskt sett inte i Klomellien, men det är nära nog. Mer skurkar från min sida, alltså.

MELASHES FEM RÖDA TORN

År 141 eO gav sig ett kollektiv av Klomelliens magiker på ett av landets mest ambitiösa projekt någonsin: skapandet av en artificiell maginod, som skulle bli världens största och mäktigaste. Efter att ha räknat och mätt i några år valde man ut en plats i Melashebergen, utanför det nuvarande Klomelliens gränser, strax ovanför Triskas nordöstra gräns. Man uppförde fem väldiga mörkröda torn i beständig glaserad sten, som de fem punkterna i ett tänkt pentagram med en kilometers diameter. På håll ser tornen ut som smäckra, röda spiror, men när en resenär närmar sig dem drunknar han i deras väldiga skugga. Tungt lastade med amuletter, pergament och formelsamlingar begav sig 133 magiker upp i bergen för att inleda den veckolånga ritual som skulle skapa deras nya paradis. Magikerna delade upp sig mellan tornen, och började mässa. Coffa i stora mängder förtärdes, och mången novis offrade villigt av sina permanenta psykiska krafter för att ge styrka åt ritualen. På den fjärde dagen hade vädret i hela Klomellien förvrängts till oigenkännlighet. Ett ihållande ösregn spolade ut både triskier och åkermark i Jaggarack. På den femte dagen manifesterade sig en hord salamandrar, som genast sprang iväg och brände upp Sanzas. På den sjätte dagen frammanades av misstag en tjugo meter hög, sfärisk, slemdemon, som rullade ner i Brikhos blivande territorium, där den fortfarande ligger och trycker. Magikerna brydde sig inte. På den sjunde dagen uttalades de sista stavelserna i de sista besvärjelserna, och den nya världen föddes.

Var det tänkt. Skymningen föll och dagen grydde, och ingenting hände. Magikerna somnade, och när de vaknade var allt sig fortfarande helt likt. Ritualen hade misslyckats. Den hade misslyckats till den grad att platsen inte var mer magisk än en caddisk riarkskola. Den mest ansvarige magikern, Terus Decimalvrängaren, gick i landsflykt och slutade sina dagar i det inre av Soluna. Hela Bozsas ledning byttes ut. De flesta magiker gick hem, ilsket grymtande att de aldrig hade trott på projektet till att börja med. Några försökte hävda att ritualen kunde ha lyckats om den bara hade utförts på rätt sätt, deras sätt, men de tystnade snart. Man packade ihop all magisk utrustning, avlägsnade all runor och besvärjelser, knackade bort alla inristade symboler och gav sig på andra, mindre världsomvälvande, projekt.
En liten skara stannade kvar för att invänta vad man trodde var en fördröjd effekt, och för att hjälpa maginoden lite på traven. Kanske bara några få besvärjelser till krävdes för att ge maginoden kraft? De övervintrande magikerna försökte övertala de välavlönade dvärgar som uppfört tornen att stanna kvar, men dvärgarna svarade att det inte fanns någon som helst malm som var värd att gräva ut i den här delen av Melashebergen. Ganska snart upptäckte magikerna att det inte var det enda som inte fanns i bergen. Det fanns ingen odlingsbar mark, inga bra stigar och nästan ingen växtlighet. Vattenkällorna luktade svavel, och orcher och barbarer lurade runt knutarna. Den enda naturresurs denna ogästvänliga del av Melashe kunde erbjuda var en mycket livskraftig stam av storväxta, stridslystna och illasmakande bergsgetter. Den siste magikern dog av undernäring år 213 eO, hopsjunken över sina egna beräkningar, och sedan stod tornen övergivna under flera hundra år.

Den mäktige nekromantikern Zemnus gjorde tornen till sitt hem under några år på 400-talet, men övergav dem snart, då de låg alltför avlägset till för hans onda planer. Efter Zemnus avfärd har en mängd onda magiker, rövarbaroner och andra nidingsmän avlöst varandra i tornen. Bortsett från att tornen ser mycket imponerande ut finns det egentligen ingenting som talar för att bosätta sig i dem, utom det faktum att det är mycket svårt att ta sig dit. Hugade resenärer måste först ta sig igenom Triskas territorium, och även om triskeroligarkerna inte har något emot att de irriterande missdådarna uppe i bergen decimeras, så brukar de se snett på tungt rustade sällskap av krigare som promenerar genom deras land. Resenärer gör därför klokt i att färdas om natten, väl dolda, och i folktomma trakter. Väl framme i Melashe måste bergen forceras. Melashes bergsgetter är mycket revirmedvetna, och tenderar att stånga ut inkräktare över branterna. Nedanför tornen finns omfattande grottsystem, vilka har koloniserats av diverse svartfolk och monster av varierande storlek. Särskilt en stam våldsamma resar brukar göra livet surt för besökande människor, då deras diet annars är en smula enformig. Därmed inte sagt att man behöver sakna mänskligt sällskap i Melashes torn. Fördrivna triskier finns här i stor mängd, liksom andra brottslingar från hela riket. Tornen behärskas ofta av onda magiker och deras anhang, eller av grymma krigsherrar, men till skillnad från den hatade Zemnus så kan de sällan behärska mer än ett torn var, och lägger stor energi på att bekriga varandra. Tornen själva har än så länge knappt tagit någon skada av det myckna pilskjutandet och eldbollskastandet. Mellan tornen breder ett fält av vassa klippor ut sig, dekorerat med skeletten från de fallna, och fullt av fallgropar och andra fällor. Den som vill förflytta sig mellan tornen torde därför antingen skaffa vingar eller anlita både vägvisare och livvakter. Ibland ger sig horder av skelett, orcher och rövare ner från bergen för att plundra eller för att uppfylla andra onda planer som deras herrar har tänkt ut. Dessa brukar undvika Triska av någon anledning, och inte heller verkar Triska tycka att de är värda besväret. Sådana tilltag går inte ostraffade, och mer än en gång har en arme, en expeditionsstyrka eller bara en grupp äventyrare gett sig upp i Melashe för att rensa rent i tornen. Ibland har de till och med varit framgångsrika, särskilt när man börjat med att be triskeroligarkerna om lov att passera, men i slutändan har ändå alltid några onda kritter dragits tillbaka av tornens märkliga attraktionskraft.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Bild
By gtjorgo

Bild
(Bild lagt upp på nytt. /Admin.)


Detta tror jag mera på som gräns för Garrika. Då Triskerna varit i området sedan länge, samt deras huvudområde är ängsmarkerna/våtområdena kring Triska "stad", har jag valt att flytta gränsen lite västerut. Även områden i mitten av Triska mellan kusten och Izhe ser jag som gamla Triskiska marker.
Alldeles vi kusten kan jag tänka mig att Garrikas vävnadsgille haft många små handelsstationer även om Cudda fraktade huvuddelen av ullen själva hela vägen till Garrika stad. Triskerna, och framförallt då de oligarker som inte hade någon utvecklad handel med staten på södra jaggarcks strand, sökte ofta störa dessa dyrbara laster från kuststationerna ner mot Garrikas manufakturer. Man såg avundsjukt mot Cuddaätten vars söner kunde äta på silverfat samt de fårhjordar ätten kunde hushålla med hjälp av den rika yllehandeln.

När det gäller klostret byggdes det säkert på udden innan triskerna förvärvat området. Att det nu ligger på Peffomirs mark är oproblematiskt så länge de inte söker sprida tron öppet inom Triskas gränser. Att ge sig på värnlösa munkar och nunnor är inget man gärna gör ens bland triskerna. Även Cudda handlade länge med Garrika samt handlar nu med bl a Mercana. Därtill betalar klostret "hyra" för marken, och detta i guld!, något Peffomirs oligark har stort behov av då man inte plundrar lika friskt som de andra triskeroligarkerna.
Avin Malegha av Peffomir skryter säkert gärna över att ha ett sådant centrum för lärande på sin mark (även om han inte tillåter folk att i någon större grad besöka klostret).
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Ser bra ut! :)
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Stadsstaten Garrikas historia Del II

Stadsstaten Garrika kom under det följande århundradet att växa och lägga under sig hela sydöstra kusten av Jaggaracksjön. Södra Klomellien upplevde vid denna tid i historien en relativt lugn period mellan den fallna magokratin på Diamor och den kommande i Bozsa, triskerna var också de rätt upptagna med inbördes stridigheter, plundringar i Sanzas och krig mot hamurerna. Garrika blomstrade. Mercanerna från norr kom dock med tiden att bli mer närvarande på Jaggarack och garrikerna fick större konkurens på sin handel med Hisskov och Yolev. Det stora hotet var ändå den växande makten till magikerna i Bozsa och detta var huvudskälet till att Garrika tillsammans med Hisskov och Sanzas 374 eO ingick vad som skulle komma att kallas Klomelliska Unionen. Det fanns dock en annan maktfaktor i regionen – jordukaerlarna.

Detta var ett folk som länge plågat södra Klomellien med sina plundringar och tributer men de var inte ett lika stort gissel för Garrika som de var för Yolev och Hisskov. Jordukaerlarna kom upp floderna i Yolev och vad som är dagens Nya Arno, drog sina skepp över land och tog sig vidare ner i Jaggaracksjön. Från små befästa hamnbaser, eller reden som de gärna kallades, låg sen hela den stora sjön tillgänglig. Nordborna höll sig dock huvudsakligen till kusten av Hisskov. Skälet till detta var inte Garrikas lilla flotta utan de triskiska pirater som från Jaggaracks nordöstra del redan härjade sjön på sina stridstornförsedda klomuller. Ändå kom jordukaerlarna att orsaka Garrikas fall. Senhösten 412 eO när alla trodde att långskeppen dragit sig tillbaka till sina skyddade reden inför vintern kom ett massivt anfall mot Erfavelklostret. Ödet gjorde att Garrikas prinshertig Anovan då befann sig på visit hos solnunnorna och med sig hade han flera riddare från sitt garde och en mindre kontingent soldater. De hade inspekterat befästningsverken uppe på Tretorningen och blev nu överraskande klostrets försvarare. Jordukaerlarna hade tidigare lämnat Erfavel i fred, dels tack vare klostrets svåra läge uppe på Serafudden, dels av rädsla för trisker i ryggen men också då äran i att döda försvarslösa kvinnor aldrig har ansetts som stor hos nordborna. Nu anföll de dock med tjugotre långskepp och prinshertigen skickade ilbud hem till Garrika om brådskande hjälp till klostret. "För Erfavel, Etins livgivare, och Garrikas ära" löd kallelsen. Hela Garrikas här tågade mot norr och lyckades faktisk nå fram innan det var för sent. Jordukaerlarna hade dock intagit delar av Serafudden och huvudstriden kom att ske inne i själva klosterkomplexet. Här föll prinshertig Anovan och närmare hälften av de garrikiska soldater men nordborna var förintade och klostret räddat. Garrika hade lidit en fruktansvärd förlust men kunde kanske ha rest sig - om det inte vore för triskerna. Vilka omständigheter som låg bakom, medveten taktik eller endast olyckliga tillfälligheter, har ingen sen helt kommit till grund med men samtidigt som den garrikiska hären lämnade Garrika anföll horder av trisker staden. Murarna var inte obevakade trots att hären lämnat staden men genom list öppnades stadsportarna från insidan av triskiska medlöpare och Garrikas öde var beseglat. Staden plundrades och befolkningen leddes som slavar in i de triskiska bergen och skogarna.

I dag finns inte Garrika mera men i både Hisskov och i Mercana lever folk som säger sig härstamma därifrån, möjligen även bland Triskas slavbundna. Av den härstyrka som överlevde anfallet på Erfavelklostret stannade några riddare kvar och bildade med tiden Anovaniterorden som fortfarande försvarar solnunnorna på Serafudden, nu inte mot jordukaerler men mot trisker och andra piratfolk. S:ta Innedas solnunnor glömmer aldrig Garrikas hjältemod.
Senast redigerad av birkebeineren den 2009-10-23 18:26, redigerad totalt 1 gånger.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Gillade reptilmännen, goda potential till träskäventyr. De fem röda tornen också äventyrsmöjligheter. :)
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Allt och det mesta ser bra ut igen. Några mindre bagateller, dock...

Garrikatexterna innehåller en del språkliga småfel som kan behöva rättas till.

Meningen om att Mörkertiden tog slut bör förstås som att Lysande Vägen kom - annars var 100-talet en ganska god tid för Klomellien.

Mot slutet av 300-talet håll sig jorderna borta från Klomellien - för många bråkiga magiker. Garrika bör formellt sett ha lydit under Bozsa - men det var den sortens frånvarande styre som inte krävde att prinshertigen dödades, avsattes eller ens fråntogs sina befogenheter. Däremot fick man göra otaliga dasgverken ute på Bozsas mark, och acceptera magiska katastrofer under bockande och bugande (fast med knuten näve i byxfickan). På 400-talet är det fritt fram för jorderna igen, så något behov av omskrivning föreligger inte.

Ett klargörande dock - bor någon och väver i Garrika idag? Som jag läste Gtjorgo verkade det vara fallet.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Ett tillägg till De Röda Tornen:

I tornen äter man:

A. Bergsgetter. Jobbiga att fånga, gör motstånd, och smakar pyton. De är dock mycket näringsrika, och det finns ju alltid kryddor.
B. Svamp. Underjordisk svampodling är en svartalfisk specialitet.
C. Plundrad mat. Expeditioner går ner till Sanzas och Triska. Bägge hämnas hårt och skoningslöst.
D. Ingenting. En människa kan gå utan mat mycket länge, och man lider ingen brist på vatten. För att sluta tänka på hur hungrig man är, och att man inte vågar gå ner i det farliga Triska, så ger man varandra på käften.
E. Varandra. Till slut börjar man ägna sig åt kannibalism. Först bland svartfolken, sedan bland människorna. De odöda tittar bara på, ingen är så hungrig att man vill gnaga på odöda ben.

Tornen kan även fungera som härmönstringsplats för barbarer och svartfolk fjärran ifrån, antingen under eget befäl, eller under tornen.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Torquemada skrev:Garrikatexterna innehåller en del språkliga småfel som kan behöva rättas till.
Helt medveten om detta och att jag ibland vid en andra eller tredje syn också själv kan se de mest underligt åstadkomna stavningar och teckensätt. Hänvisar igen till min norska härkomst och det faktum att ni svenskar inte sätter komman som ni skall (på norska :wink: ). Stavningskontrollen i word lämar också en hel del kvar att önska.

Säg till vart det är fel så ändrar jag. Bra att någon säger till! (...och glöm inte att jag ofta tittar på era skriverier för rättledning) :)
Torquemada skrev:Meningen om att Mörkertiden tog slut bör förstås som att Lysande Vägen kom - annars var 100-talet en ganska god tid för Klomellien.
Historien skrivs i Ereb gärna ur mandelmunkarnas perspektiv och deras faktisk inte alltid helt korrekta uppfattningar speglar sig i deras texter. Mörkertiden är också ett uttryck nära förknippat med LV då det oftast förekommer i etinstrogna länder.
Torquemada skrev:Mot slutet av 300-talet håll sig jorderna borta från Klomellien - för många bråkiga magiker. Garrika bör formellt sett ha lydit under Bozsa - men det var den sortens frånvarande styre som inte krävde att prinshertigen dödades, avsattes eller ens fråntogs sina befogenheter. Däremot fick man göra otaliga dasgverken ute på Bozsas mark, och acceptera magiska katastrofer under bockande och bugande (fast med knuten näve i byxfickan). På 400-talet är det fritt fram för jorderna igen, så något behov av omskrivning föreligger inte.
Tanken är att plundringen av Erfavelklostret 412 eO var det sista framstöt jorderna gjorde i Klomelliens indre. Väntar dock här på några ord från Historiemästare Mikael. Hela texten bygger på att klostret faller (för jorderna) samtidigt som Garrika erövras av Triska. Garrika kan gärna formellt ha lydit under Bozsa trots att staden ingick en union med Sanzas och Hisskov för att själv försöka stå starkare gentemot magikerna.
Torquemada skrev:Ett klargörande dock - bor någon och väver i Garrika idag? Som jag läste Gtjorgo verkade det vara fallet.
Lämnar jag åt gtjorgo att svara på.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Det här är ett jobb för Nibs...

styret till magikerna

och efter vart kom han

och dets bibliotek

kommit till grunden med

från norr kom dock efter vart

var ändå frukten för den växande makten till magikerna i Bozsa

kom upp floderna

till den kusten av Hisskov

dels av klostrets

fruktan för trisker i ryggen

har ingen sen kunnat avklara
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Så här långt har jag kommit med Klomelleines olika stadstaters vapen.

Bild

Bild
Bild lagts upp på nytt. /Admin.

Lite fluff runt Addisakas och jag saknr några stater (hmm... Yolves kan bli svår, får se om jag får till den)
Användarens profilbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 799
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Stockholm

Inlägg av leinder »

Bravo, bravo :lol:
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Meloghir
Bild

Bild

Brikhos
Bild

Bild

Hmm. Yolve.

Bild

Bozsas

Bild

Bilder lagts upp på nytt. /Admin.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Klanledare Greldan skvätter blod på skölden för att inviga den.

Pukis överstepräst Vorgal Voosch begrundar färgen vitt. Den står för saltgudinnan, men hon är ganska obetydlig, och för Ögat, som dessutom använder sig av pyramider. Hm, det här kommer att bli problem i framtiden, tänker han, men inte kan de väl använda sig av en så enkel symbol i sina besvärjelser. Men kanske om den bärs av tusenden? Nej, jag får aldrig folket att gå med på en ny symbol. Triangeln förblir där den är, tills någon annan kommer på att den står för Ögat. Jag väljer mina strider, och efteråt kan kanske Pukis stolta emblem pryda vår stads vapen. Ingenting är enkelt i Melorgh.

Bozsa kanske skulle klaga på att det saknas en del detaljer, men vill chefsheraldikern bespara dem skammen i deras gamla hafsverk utan att de behöver medge något offentligt, så inte skall de klaga.

Yolevs ceremonimästare vill se stadens timglas.
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Bild

Bild

(Bozsa)

Bild

Bild

(Yolev)

Bilder lagts upp på nytt. /Admin.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1164
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Yolevs ceremonimästare nickar gillande.

Bozsas ledare ger den pratsamme Andarov Kalamir strafftjänstgöring för att han uppmärksammade chefsheraldikern på den där pinsamma röda ormen. Andarov skriker i protest att de åtminstone slapp den grammatiskt felaktiga texten runt ormen, och blir nerslängd i Gimdis.
Skriv svar