Inmarkafår:
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Soay ... chor_1.jpg
På bete i Inmark. Observera den enkla hyddan.
http://www.soaysheep.org/Images/Sheep%2 ... rge/14.jpg
En by i Inmark:
http://www.soaysheep.org/Images/Sheep%2 ... rge/01.jpg
Hus i Inmark:
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Scot ... ernish.jpg
Kardien
Får väl tillägga att jag tänker mig att det finns skog i Inmark, men där man håller får betas denna efektivt undan. I övrigt så tyckte jag att bilderna från skottlands övärld var spot-on (mistänker att jag på något vis har haft något likande vilandes någonstans långt bak i hjärnbarken när jag skrev ner Inmark)
och så ett nytt avsnitt. nu återstår Druider och Skogens hjärta att skriva
Religion
I centrum för penternas religion står fruktbarhetsgudinnan Khellillan som är allt livs ursprung. Man vördar så alla aspekter av hennes väsen – skogarnas träd, andar och älvfolk, åkerns säd och fostret i kvinnans mage. Utöver Khellillan så tillber och offrar man till en mängd andeväsen och gudomar. Huruvida dess är att betrakta som separata väsen eller endast aspekter av Khellillan är en fråga för sentida akademiker och inget som penterna har något behov av att älta. Religionen har en mycket praktisk inriktning: man offrar till gudinnan för god skörd eller att fostret man bär skall växa sig starkt. Innan jakt säger man en bön till jaktens gud, den behornade och tackar sedan gudinnan för bytet man fällt genom att offra dess hjärta. Vinden, elden och regnet har alla egna andeväsen som man tillber och offrar till när så är lämpligt. Då man befinner sig utanför skogen finner man också för gott att offra till solens ande, Etin, då denne uppenbarligen är mycket mäktig i jorernas land (penterna gör inte skillnad på övriga folk utan refererar till samtliga som jorer). Utöver dessa gudalika andeväsen så vördar man och offrar till alla de ande- och älvfolk som bebor Gladaskogen. Penterna skänker små gåvor till tjärnens dimälvor och rotvältans skumtomte. De ödmjukar sig för bergsanden och sjunger sånger för att roa den vresiga survätten i storkullen. För det mesta visar sig dessa väsen inte alls och en skeptiker skulle tvivla på deras existens. Penterna vet dock bättre och alla har vid något tillfälle i sitt liv skymtat eller till och med samtalat med något av skogens märkliga väsen. Dessvärre så räcker inte alla dessa vidskepliga åtgärder. Det går sällan ett år utan att en stam förlorar någon av sina medlemmar till skogen. Jägare förtärs av den behornade som emellanåt törstar efter människoblod, män blir förförda av dimälvor, den oförsiktige förargar en hämndlysten skumtomte, barn förs bort av de underjordiska och kvinnor kallas åter till Khellillan just som de har fött. Men trots att skogen kräver sitt pris så vet penterna också att det är densamma som föder dem och man hyser inget agg mot den. Istället talar man om den med vördnad och respekt. Gladaskogen är helig för penterna och man vet att ingen annan stans är Khellillan lika närvarande som här. . De enda platser som är ”säkra” är stammarnas ringar som vaktas av förfädernas andar och druidernas ritualer. Att enbart hålla sig innanför ringen går väl an för koltbarn, men om alla stammens medlemmar skulle göra det stod svälten snart för dörren. Trots allt så dör ändå de flesta i slutändan hemma i stammens ring av naturliga orsaker och kan så sälla sig till sina förfäder och bidra till stammens försvar.
Religion
I centrum för penternas religion står fruktbarhetsgudinnan Khellillan som är allt livs ursprung. Man vördar så alla aspekter av hennes väsen – skogarnas träd, andar och älvfolk, åkerns säd och fostret i kvinnans mage. Utöver Khellillan så tillber och offrar man till en mängd andeväsen och gudomar. Huruvida dess är att betrakta som separata väsen eller endast aspekter av Khellillan är en fråga för sentida akademiker och inget som penterna har något behov av att älta. Religionen har en mycket praktisk inriktning: man offrar till gudinnan för god skörd eller att fostret man bär skall växa sig starkt. Innan jakt säger man en bön till jaktens gud, den behornade och tackar sedan gudinnan för bytet man fällt genom att offra dess hjärta. Vinden, elden och regnet har alla egna andeväsen som man tillber och offrar till när så är lämpligt. Då man befinner sig utanför skogen finner man också för gott att offra till solens ande, Etin, då denne uppenbarligen är mycket mäktig i jorernas land (penterna gör inte skillnad på övriga folk utan refererar till samtliga som jorer). Utöver dessa gudalika andeväsen så vördar man och offrar till alla de ande- och älvfolk som bebor Gladaskogen. Penterna skänker små gåvor till tjärnens dimälvor och rotvältans skumtomte. De ödmjukar sig för bergsanden och sjunger sånger för att roa den vresiga survätten i storkullen. För det mesta visar sig dessa väsen inte alls och en skeptiker skulle tvivla på deras existens. Penterna vet dock bättre och alla har vid något tillfälle i sitt liv skymtat eller till och med samtalat med något av skogens märkliga väsen. Dessvärre så räcker inte alla dessa vidskepliga åtgärder. Det går sällan ett år utan att en stam förlorar någon av sina medlemmar till skogen. Jägare förtärs av den behornade som emellanåt törstar efter människoblod, män blir förförda av dimälvor, den oförsiktige förargar en hämndlysten skumtomte, barn förs bort av de underjordiska och kvinnor kallas åter till Khellillan just som de har fött. Men trots att skogen kräver sitt pris så vet penterna också att det är densamma som föder dem och man hyser inget agg mot den. Istället talar man om den med vördnad och respekt. Gladaskogen är helig för penterna och man vet att ingen annan stans är Khellillan lika närvarande som här. . De enda platser som är ”säkra” är stammarnas ringar som vaktas av förfädernas andar och druidernas ritualer. Att enbart hålla sig innanför ringen går väl an för koltbarn, men om alla stammens medlemmar skulle göra det stod svälten snart för dörren. Trots allt så dör ändå de flesta i slutändan hemma i stammens ring av naturliga orsaker och kan så sälla sig till sina förfäder och bidra till stammens försvar.
Ett litet bidrag till penterna om deras språk:
Penternas språk
Det pentiska språket är troligen ett av de språk som hade rätt stor spridning på Aidnehalvön innan jorerna kom dit. Möjligen är den nutida pentiskan en sentida ättling till någon numera utdöd erdirsk dialekt. En del ord liknar motsvarande erdirska eller till och med dalkiska, men exakt hur språkets släktskap ser ut är det ingen som vet. Detta helt enkelt eftersom ytterst få icke-penter någonsin har bemödat sig om att lära sig pentiska. En av de få som gjort det är Bendrick Ispiniern, en munk som för ett femtiotal år sedan skrev en kort avhandling om penterna och deras språk. Det är från detta verk som nedanstående information är hämtad.
”Något av det första som märkes när penternas språk inläres är att de äga mångtaliga ord som icke direkt låter sig översättas till vårt eget tungomål utan besvärliga omskrivningar. Till exempel hava de ett särskilt ord, moms’ela, för sådana förbannelser som orsaka blindhet, ett litet ord, empyn, som användes för att beskriva känslan av att glömma bort vad man tänkte säga samt det märkliga ordet byktiks som betecknar antingen ett vedträ eller det ljud som uppstår när vedträt klyvs. Vidare skilja de exempelvis mellan yktryn, som betyder ”hoppa”, omsian som betyder ”hoppa fram ur buskar” och mof’egian som har den underliga betydelsen att hoppa likt en groda.
För den som tidigare lärt sig dalkernas tungomål föreligger icke några större svårigheter med penternas språk. De båda språken likna nämligen varandra på vissa sätt vad gäller böjning av ord och andra grammatiska regler. Även vissa pentiska ord ha likheter med motsvarande dalkiska. ’arniks, som betyder ”fiende” liknar dalkiskans árnea, dålig, pelliks ”fågel” låter såsom dalkiskans bello, kh’at ”helig” som kás med samma betydelse och antyn ”att lägga något högt uppe” har likheter med dalkernas ord för ”hög”, antoi. Nedan har jag sammanställt en kort lista på pentiska ord, så att den ärevördige läsaren själv kan se både hur de ha märkliga betydelser och hur vissa ord likna dalkiska."
alv, s - lyrgiks
ande som framträder i människoskepnad, s - akiks
ansikte mot ansikte, adv - apakt
bakom, prep - pe
barn, s - relling
barnlöst par, s - yliks
berg, s - terriks
bergsvind, s - ekhsiks
blad, s - 'aliks
bli glad, v - don
bli vän med, v - asen
blod, s - debbiks
blå, adj - b'ektev
bro, s - oktiks
brunn, vattentäkt, s - irbaks
bryta en pinne, v - rotkhian
by, s - ikhoks
bygga en eldstad, v - d'asyn
dotter, s - lynda
dra mot sig, v - 'aprian
druid, s - ktirga
dvärg, s - khryniks
dålig, ond, rutten, adj - afy
döda, v - dekmyn
fiende, s - 'arniks
fisk, s - pirkto
flod, s - syktiks
flyta, v - syktyn
framför, prep - kti
fågel, s - pelliks
förbannelse som orsakar blindhet, s - moms'ela
glömma vad man vill säga, v - empyn
god dag, interj - felit!
grön, adj - g'efy
gul, adj - vyr
guld, s - ava
gå, v - epian
gå fort, v - amian
göra, v - podyn
göra något ensam, v - anian
hals, s - rylta
havsvind, s - veks
helig, adj - kh'at
hem, s - agriks
hoppa, v - yktryn
hoppa fram ur buskarna, v - omsian
hoppa som en groda, v - mof'egian
hus, s - ykhiks
hälla över i annan behållare, v - evkhian
hälsa, v - felitian
i, prep - ym
inte göra något särskilt ofta, v - itesyn
järn, s - etoktiks
klippa, s - vyks
kläder, s - lalniks
kniv, s - aba
koniskt fisknät, s - reniks
krig, s - n'etniks
kulle, s - s'emka
kvinna, s - ykhotiks
källa, s - ritmoliks
leva, v - k'akhyn
leva för evigt, v - ktafrian
liten kulle, s - eniks
ljudet av ett vedträ, vedträ, s - byktiks
långsam, adj - nyvtyk
lägga något högt uppe, v - antyn
magi, s - lomga
man, s - byriks
mat, s - nobena
modig, adj - ope
måne, s - lyniks
människa, s - khomiks
norr, adv - v'er
på, prep - nal
reta, flörta, v - boppyn
röd, adj - deb
silver, s - tebla
simma, v - ekygyn
sjö, s - eta
skog, s - asypiks
snabb, adj - aktma
sol, s - t'atiks
son, s - ibiks
spjut, s - 'eda
sprida sig som trädrötter, v - ivyn
springa, v - gian
spådomskonst, s - ktotmiks
strunta i, v - efmian
svart, adj - pi
svartfolk, s - ona
svärd, s - 'epa
söder, adv - f'emid
tala nasalt, v - ktonnyn
titta, v - otpian
trä, s - 'ara
träd, s - f'anipa
trädande, s - k'anatta
trädstam, s - iga
träsk, s - saviks
utlånat föremål, s - kh'eviks
utspridd, adj - lo
veck i tyg, hemlig plats, s - yniks
vit, adj - opi
vän, s - r'esva
väster, adv - khabb
ylande långt borta, s - yma
yxa, s - apiks
äta, v - itkhyn
öga, s - kh'appiks
öra, s - khalktiks
öster, adv - kett
Penternas språk
Det pentiska språket är troligen ett av de språk som hade rätt stor spridning på Aidnehalvön innan jorerna kom dit. Möjligen är den nutida pentiskan en sentida ättling till någon numera utdöd erdirsk dialekt. En del ord liknar motsvarande erdirska eller till och med dalkiska, men exakt hur språkets släktskap ser ut är det ingen som vet. Detta helt enkelt eftersom ytterst få icke-penter någonsin har bemödat sig om att lära sig pentiska. En av de få som gjort det är Bendrick Ispiniern, en munk som för ett femtiotal år sedan skrev en kort avhandling om penterna och deras språk. Det är från detta verk som nedanstående information är hämtad.
”Något av det första som märkes när penternas språk inläres är att de äga mångtaliga ord som icke direkt låter sig översättas till vårt eget tungomål utan besvärliga omskrivningar. Till exempel hava de ett särskilt ord, moms’ela, för sådana förbannelser som orsaka blindhet, ett litet ord, empyn, som användes för att beskriva känslan av att glömma bort vad man tänkte säga samt det märkliga ordet byktiks som betecknar antingen ett vedträ eller det ljud som uppstår när vedträt klyvs. Vidare skilja de exempelvis mellan yktryn, som betyder ”hoppa”, omsian som betyder ”hoppa fram ur buskar” och mof’egian som har den underliga betydelsen att hoppa likt en groda.
För den som tidigare lärt sig dalkernas tungomål föreligger icke några större svårigheter med penternas språk. De båda språken likna nämligen varandra på vissa sätt vad gäller böjning av ord och andra grammatiska regler. Även vissa pentiska ord ha likheter med motsvarande dalkiska. ’arniks, som betyder ”fiende” liknar dalkiskans árnea, dålig, pelliks ”fågel” låter såsom dalkiskans bello, kh’at ”helig” som kás med samma betydelse och antyn ”att lägga något högt uppe” har likheter med dalkernas ord för ”hög”, antoi. Nedan har jag sammanställt en kort lista på pentiska ord, så att den ärevördige läsaren själv kan se både hur de ha märkliga betydelser och hur vissa ord likna dalkiska."
alv, s - lyrgiks
ande som framträder i människoskepnad, s - akiks
ansikte mot ansikte, adv - apakt
bakom, prep - pe
barn, s - relling
barnlöst par, s - yliks
berg, s - terriks
bergsvind, s - ekhsiks
blad, s - 'aliks
bli glad, v - don
bli vän med, v - asen
blod, s - debbiks
blå, adj - b'ektev
bro, s - oktiks
brunn, vattentäkt, s - irbaks
bryta en pinne, v - rotkhian
by, s - ikhoks
bygga en eldstad, v - d'asyn
dotter, s - lynda
dra mot sig, v - 'aprian
druid, s - ktirga
dvärg, s - khryniks
dålig, ond, rutten, adj - afy
döda, v - dekmyn
fiende, s - 'arniks
fisk, s - pirkto
flod, s - syktiks
flyta, v - syktyn
framför, prep - kti
fågel, s - pelliks
förbannelse som orsakar blindhet, s - moms'ela
glömma vad man vill säga, v - empyn
god dag, interj - felit!
grön, adj - g'efy
gul, adj - vyr
guld, s - ava
gå, v - epian
gå fort, v - amian
göra, v - podyn
göra något ensam, v - anian
hals, s - rylta
havsvind, s - veks
helig, adj - kh'at
hem, s - agriks
hoppa, v - yktryn
hoppa fram ur buskarna, v - omsian
hoppa som en groda, v - mof'egian
hus, s - ykhiks
hälla över i annan behållare, v - evkhian
hälsa, v - felitian
i, prep - ym
inte göra något särskilt ofta, v - itesyn
järn, s - etoktiks
klippa, s - vyks
kläder, s - lalniks
kniv, s - aba
koniskt fisknät, s - reniks
krig, s - n'etniks
kulle, s - s'emka
kvinna, s - ykhotiks
källa, s - ritmoliks
leva, v - k'akhyn
leva för evigt, v - ktafrian
liten kulle, s - eniks
ljudet av ett vedträ, vedträ, s - byktiks
långsam, adj - nyvtyk
lägga något högt uppe, v - antyn
magi, s - lomga
man, s - byriks
mat, s - nobena
modig, adj - ope
måne, s - lyniks
människa, s - khomiks
norr, adv - v'er
på, prep - nal
reta, flörta, v - boppyn
röd, adj - deb
silver, s - tebla
simma, v - ekygyn
sjö, s - eta
skog, s - asypiks
snabb, adj - aktma
sol, s - t'atiks
son, s - ibiks
spjut, s - 'eda
sprida sig som trädrötter, v - ivyn
springa, v - gian
spådomskonst, s - ktotmiks
strunta i, v - efmian
svart, adj - pi
svartfolk, s - ona
svärd, s - 'epa
söder, adv - f'emid
tala nasalt, v - ktonnyn
titta, v - otpian
trä, s - 'ara
träd, s - f'anipa
trädande, s - k'anatta
trädstam, s - iga
träsk, s - saviks
utlånat föremål, s - kh'eviks
utspridd, adj - lo
veck i tyg, hemlig plats, s - yniks
vit, adj - opi
vän, s - r'esva
väster, adv - khabb
ylande långt borta, s - yma
yxa, s - apiks
äta, v - itkhyn
öga, s - kh'appiks
öra, s - khalktiks
öster, adv - kett
Ytterligare ett språkligt bidrag...
Pentiskt namnskick
Vanligen bär penterna endast ett namn utan efternamn. Har en pent ett efternamn är det oftast ett tillnamn som "den fete", "rödnäsa", "armstarke", "den sköna" eller liknande. Familjenamn har de av tradition inte. Nedan följer en lista på typiska pentiska namn. Det bör tilläggas att även joriska namn är vanligt förekommande bland penterna.
Kvinnonamn:
Amsa
Ys'ea
Elova
Idra
'Eda
Khatva
Ketosa
'Ema
Nidla
Pakhma
Mansnamn:
Aktiliks
Paridoks
Yviks
Olegiks
Rediks
Faloraks
Ktepiks
Nisotiks
Basyliks
Mipaks
Pentiskt namnskick
Vanligen bär penterna endast ett namn utan efternamn. Har en pent ett efternamn är det oftast ett tillnamn som "den fete", "rödnäsa", "armstarke", "den sköna" eller liknande. Familjenamn har de av tradition inte. Nedan följer en lista på typiska pentiska namn. Det bör tilläggas att även joriska namn är vanligt förekommande bland penterna.
Kvinnonamn:
Amsa
Ys'ea
Elova
Idra
'Eda
Khatva
Ketosa
'Ema
Nidla
Pakhma
Mansnamn:
Aktiliks
Paridoks
Yviks
Olegiks
Rediks
Faloraks
Ktepiks
Nisotiks
Basyliks
Mipaks
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9044
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Om jag förstått dig och källorna rätt mäster Regil så var "Echterrike" ett i princip självständigt rike, som styrdes av en jarl(?), fram till Maktskiftet 424 eO. Har du några ideer kring detta rike och dets styre?
Funderar nämligen vidare på soltågen mot Efaro och tänkte låta Vidstan Djärve - jarl av Echterrike, kämpa brevid sin svåger Brand Korsfararen under det Andra Soltåget som en mäktig bundsförvant. Vill dock att det passar med dina tankar och undrar således om detta går för sig?
Funderar nämligen vidare på soltågen mot Efaro och tänkte låta Vidstan Djärve - jarl av Echterrike, kämpa brevid sin svåger Brand Korsfararen under det Andra Soltåget som en mäktig bundsförvant. Vill dock att det passar med dina tankar och undrar således om detta går för sig?
Ungefär så här: echternas Jarl är vasall till Kardiens kung, sitter i dennes råd och samlar echternas trupper när kungen kallar. I övrigt sköter man sig själva. Egna lagar, man betalar ingen skatt till kungen och för en delvis egen "utrikespolitk" (i den mån man har någon). Håller sig mest för sig själva, men visst kan man tänka sig ett och annat giftermål med adeln i övriga Kardien.birkebeineren skrev:Om jag förstått dig och källorna rätt mäster Regil så var "Echterrike" ett i princip självständigt rike, som styrdes av en jarl(?), fram till Maktskiftet 424 eO. Har du några ideer kring detta rike och dets styre?
Funderar nämligen vidare på soltågen mot Efaro och tänkte låta Vidstan Djärve - jarl av Echterrike, kämpa brevid sin svåger Brand Korsfararen under det Andra Soltåget som en mäktig bundsförvant. Vill dock att det passar med dina tankar och undrar således om detta går för sig?
man är såleds en del av kardien, men med mycket långtgående autonomi.
Samhället är närmast förfeodalt. man har stormän istället för adel och dessa har endast begränsade rätttigheter gentemot övriga echter, deras styrka sitter främst i jordinnehav. Man har givetvis bland stormännen en kultur av att slåss till häst på riddarvis, men vi talar lika gärna om knektar som om riddare.
jarlen väljs bland stormännen (kalals emelanåt för baroner), sitter på livstid eller tills stormännen blir uppretade och avsätter honom. titeln ärvs inte, även om det har förekommit att son efterföljt fader.
Det här leder till att det blev en viss omställning för echterna då man blev kardiens härskare, men det var man beredd att ta på köpet.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9044
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Låter bra, och följande text mycket beskrivande för de lite konservativa echterna.
..och Vidstan Djärve; får han lov att följa med ut och leka soltåg?
Hur ser det ut efter Maktskiftet, finns en jarl kvar och "måste" nu stormännen kalla sig baroner (de som lever i Echterrike)?Regil skrev:Samhället är närmast förfeodalt. man har stormän istället för adel och dessa har endast begränsade rätttigheter gentemot övriga echter, deras styrka sitter främst i jordinnehav. Man har givetvis bland stormännen en kultur av att slåss till häst på riddarvis, men vi talar lika gärna om knektar som om riddare.
..och Vidstan Djärve; får han lov att följa med ut och leka soltåg?