Kaonashi skrev:Undrade Fafnir, vad har du för verktyg att ta fram heraldiska vapen? Vilken baslitteratur nyttjar du? (är nyfiken för min egen del eftersom jag designar sköldar lite då och då)
En tanke bakom vilka som bär heraldiska sköldar kan vi ju starta med att själva storklanen/riket har en egen som finns med i reguljära armén medans ädlingarna i underfamiljerna har egna vapen. Vill man dra det till sin yttersta spets så kan säkerligen varje skrå och gille ha sin egen vapensköld (nu börjar vi bli väldigt brittiska här) till exempel har grävarna en hacka osv.//E
En gång i tiden satt vi och bläddrade i en massa heraldikböcker ( i samband med att kampanjens rollpersoner blev riddarslagma och i samband med att vi skulle rusta en egen knektrote ala 12-1300 tal att härja runt med på medeltidsveckan. Vi blev fem som mest tror jag...). Har inga av dessa i dag, utan det enda jag minns är basic (inte färg på färg eller metall på metall etc), samt ngn gammal sinkadus och eventuellt ivanhoe och internet.
Nu är ju detta hursomhellst mänsklig heraldik, och sannolikt ej applicerbart på dvärgar.
Där hade jag snarare tänkt en grundform (exempelvis rund vilket då skulle särsklija dem enkelt på kartor från människobosättningar), ett "emblem" (Exempelvis en yxa, ett städ, två hammare etc) och en grundfärg. För uppdelning inom klanen så kanske skölden delas horisontellt, lodrät eller diagonalt varpå klanemblemet tar ena delen och familjen/skråt/arbetarklassen/vad-vi-nu-väljer det andra fältet.
Som verktyg använder jag blyerts Om tid finnes och jag känner mig manad kanske jag tuschar originalet och gör en snabb färgläggning i photoshop. Detta är vanligtvis dock överkurs.
Jag gör absolut inga anspråk på illustratörsposten. Om du har vana av att arbeta med heraldik är du sannolikt mer lämpad. Jag följer intresserat tråden och ser hur det utvecklar sig.
Kaonashi skrev:En tanke bakom vilka som bär heraldiska sköldar kan vi ju starta med att själva storklanen/riket har en egen som finns med i reguljära armén medans ädlingarna i underfamiljerna har egna vapen. Vill man dra det till sin yttersta spets så kan säkerligen varje skrå och gille ha sin egen vapensköld (nu börjar vi bli väldigt brittiska här) till exempel har grävarna en hacka osv.
Tycker detta låter som en bra plan; riket har ett vapen och ädlingar andra.
Tror det står nåt i Monster och Män om att alla dvärgiska hantverksskrån har egna förband i armen/folkuppbådet (eller är detta igen en av mine egna gamla ideer?), och då känns det ju logiskt med egna vapensköldar.
"Kthuur vilar i djupet. Hans tusen armar greppar om bergens rötter och skakar jorden i vredesmod. Den som gräver för djupt och för djärvt drar på sig hans vrede, och begravs i rasmassorna. Känner du en skiftning i marken, ett luftdrag som vänder eller en svag doft av svavel i luften, då är det Kthuur som vrider sig i sin vakande slummer. Tusen drakar och vidunder är hans barn, och han gömmer sig djupt i Karkors sköte, som en röta i sjävla marken. Hans tvilling Zaar är den hårda stormvinden som dundrar mot bergväggen. Tillsammans för de krig mot Karkor och de goda gudarna, och vill välta bergen och omdana skapelsen med sitt raseri."
Jag sysslar med utvecklingen av den narguriska språkfamiljen just nu, men skulle kunna göra en avstickare med gryndur. Ska bara utarbeta lite fonetik först (för att orden ska låta realistiska) och sen kommer jag att spruta ur mig ord...
Varsågod, jag överlåter gärna det till någon som kan med språk. Är imponerad att jag ens klarade svensk gramatik i skolan Ta din tid, tror inte det brådskar och skicka gärna några smakprov lite då och då =)
Fafnir
Jag litar på dig självfallet, du är ju tattuerare bland annat så du kan definitivt med det här. Det är ju bara att lägga upp dina skisser på forumet så kan vi ju alla ta del och diskutera dem. Förresten, jag känner till en del bra sidor om heraldik. De är inte så svåra att hitta, tror du bara behöver googla heraldik så kommer de fram.
fafnir och birkebeineren
Vi börjar väl lite enkelt med rikena och klanerna sen får vi vidareutveckla heraldiken för stridande trupper, skrån och f*n och hans moster senare när vi skrivit mer om städerna och rikena. Jag hoppas det låter bra
Bakgrundhistoria jag skrev en gång när jag integrerade Moria i Ereb. Kanske kan det ge någon inspiration. Har rensat bort det som handlade om Moria, i alla fall i försökt.
Grynnerbegens historia.
Historia:
Ca 9000 FO Dvärgarna föds. Ghazil blir dvärgars anfader. Hans sju söner blir de sju klanernas anfäder från vilka alla hus och familjer sedermera ser sig stamma. Oftast benämns de som de sju husen.
Ca 9000-4000 FO Stenåldern. Grynnerbergens dvärgar lär sig hur man odlar klipptryffel och kan därmed utveckla sina underjordiska riken.
Ca 3700 FO Kopparens hemligheter upptäcks.
Ca 3600 FO Ett av de sju husen, Train’s hus, utvandrar till Cer-bergen där upptäcktsresande dvärgar funnit stora fyndigheter av guld, silver och koppar.
Ca 3500 FO Bronsets hemligheter upptäcks av Train’s hus i Cer-bergen, och konsten sprids till de andra husen.
Ca 3400 FO Vättarna stjäl bronsets hemlighet och säljer den till alla som kan betala. Dvärgars hat mot vättar stammar från denna tid.
Ca 3300 FO Dvärgar och Månalver strider i Cer-bergen om dess tillgångar. Dvärgarna förlorar då de inte kan månsilvrets hemlighet, och Train’s hus fördrivs och återvänder till Grynnerbergen.
Ca 1700 FO Järnsmidets hemligheter. Bevaras extremt mycket bättre och hårdare än de tidigare metallurgiska kunskaperna.
Ca 1630 FO Khazat-Thar, “Dvärgars herrgård”, grundas av Dvalin I, i de östliga delarna av centrala Grynnerbergen. Dvalin hade i en syn sett hur hans rike skulle ligga här under de två topparna av de mäktiga bergen Rödahornet och Molnhufvud.
Ca 1550 FO Dvalin I’s andra son blir ovän med sin far och utvandrar med sina anhängare norr över. Han följs av ett av de andra husen som just förlorat sin ledare. Det är deras arvingar som kommer befolka Barbia och Kardbergen.
Ca 1400 FO Train’s hus vill återfå sin ära, och erövra kunskapen om månsilvret från Månalverna, och tågar därför mot Cer-bergen. De lyckas dock aldrig ens nå alvernas områden, innan drakar och troll sargat deras antal så svårt att de tvingas återvända utan att ens sett några alver.
Ca 1470 FO Dvalin II smider ätteyxan Rondolim, enligt legenden med instruktioner från självaste Gazil.
1354 FO Targald Karskfot vinner makten i Grynnerbergen efter sin far Dvalin II redan vid en ålder av 60 år, och i ungdomligt övermod tågar han ner på slätten mot det expanderande Krun för att driva människorna i havet. Fälttåget misslyckas och Targald och många dvärgädlingar tillfångatas. Som lösen tvingas de avslöja järnkonsten. De tvingas avslöja mycket, men vissa hemligheter består än idag som man kan se i dvärgars överlägsna smide, särskilt legeringarna. Khazat-Thar får nu det Krunska namnet Grynner bland människor.
Ca 1350-1100 FO Grynner har i och med sitt stora nederlag till krunerna förlorat sin auktoritet bland Grynnerbergens dvärgriken. Flera av de andra sex husen av Erebs dvärgar bildar egna mindre riken fristående från Grynner. Targald Karskfot ersätts av sin yngre bror Dvalin III och hans förmyndarregering.
Ca 1300 FO En dvärgklan försöker erövra älvfolkens halvö Laursiënta (Lasutyp/okänt område). Detta misslyckas fatalt.
Ca 1150 FO I Grynner stöter man på den första riktiga Mithrilådern. Metallen har man funnit tidigare men bara i små klimpar. Denna nya fantastiska metall hålls hemlig och vårdas ömt. Med denna nya rikedom kan Dvalin III återuppbygga sitt rike.
Ca 1080-1065 FO Flera av grynnerdvärgarnas hus utvandrar till lugnare områden norr och västerut, då deras riken skakas av oroligheter med svartfolk, barbarer och kruner. Grynnerdvärgarnas maktinflytande i området utanför bergen minskar markant, även om dvärgar i hela Ereb fortfarande ser Dvalins Hus som det första och Grynnerriket Khazat-Thar som det största.
Ca 1080 FO En dvärklan gör ett försök att erövra bergen på Lasutyp, men det är dömt att misslyckas även denna gång. Älvfolken står enade.
Ca 800-600 FO Jorpagniska generaler och Akrogaliska stammar försöker sig på ett antal attacker mot dvärgarna som svarar med att stänga in sig i sina berg efter de låtit yxorna visa människorna vad som kan vänta om de fortsätter försöka. Dvärgarna har handlat sedan en längre tid med Imperiet med mithril som vara, men metallens hemlighet förblir bevarad.
599-598 FO Femte Konfluxen kommer med dvärgarnas allt för djupa grävande som väcker en urgammal fasa. Dvärgarna kämpar tappert men inget motstånd räcker. Khazat-Thar överges av de sista få av dess invånare.
598-590 FO Nain I ’s son Thrain I ärver nu tronen och leder sitt folk på en vandring runt Grynnerbergens riken och hus innan han efter åtta år erbjuds tronen till dvärgriket Tarat-khôn, då dess kung dör barnlös i pesten. Riket har drabbats hårt av sjukdomar, så Khazat-Thars flyktingar är välkomna.
462 FO Thorin I beslutar att inget av dvärgarnas kungafamiljer av de sju husen får döpa en son till Dvalin igen, förrän någon av Dvalins hus åter sitter på Khazat-Thar tron. Kardbergens dvärgar vägrar dock följa påbudet.
375-352 FO En stor grupp dvärgar från Grynnerbergen tågar mot Cereval, men drivs tillbaka av trollen och deras legoarméer av svartfolk. Området i de Cerevaliska bergen där det största slaget stod kallas än idag för ”dvärgastupan”.
93 FO Den onämnbara fasan har levt ostört i Khazat-Thar under 500 år och väljer att åter gå i dvala i djupet.
64 EO Invaderande svartfolksstammar drabbar de norra rikena hårt, och ett par mindre städer faller under en kort tid i svartfolkens händer.
117-177 EO Dvärgklanen Kvizur utvandrar till Nidabergen då deras dvärgstad Ghan-toth får slut på järnmalm. Staden var då den tredje största staden i Tarat-khôn. Staden förseglas noggrant. Klanen leds av Thrór den äldste sonen till Dain I av Dvalins ätt. Hans beslut sårar fadern djupt. Med sig tar Thrór ättens mäktiga yxa Rondolim som smiddes av Dvalin II, enligt legenden med instruktioner från självaste Gazil. Han hade fått yxan när han blev man som tecken på sin arvsrätt till tronen, en gåva som Dain nu ångrade.
283 EO Kung Thrór abdikerar till fördel för sin äldsta son, Thrain II. Thrain upprör genast sin far med att ta på sig att återta Khazat-Thar från fasan. Med dvärgkrigare från sitt rike Nidabergen och äventyrliga frivilliga från flera andra riken så marscherar han upp till berget. De fann östra porten uppbruten och marscherade därför in i vad de antog var ett övergivet berg. En eftertrupp lämnades kvar som vakt och tross. De blir de som sist hör något av Thrains trupper. Dvärgarna tar Thrains huvud och flyr till Tarat-khôn, där en sorgsen kung Grór I möter budet om sin kusins öde. Nyheten om Thrains öde når snart också Thror I som dör av sorg efter ett par år. Ättens yxa Rondolim som Thrain bar går förlorad i Khazat-Thar.
375 EO En dvärgklan från det västra riket stöder bondeupproret i Hynsolges västlän, men det hela misslyckas och klanens ledarsläkter avrättas. Grynnerbergens dvärgar har sedan dess intet till övers för Hynsolges adel.
419 EO Dvärgarnas marsch. Ett stort antal dvärgar från Grynnerbergen tågar åter mot Cereval, dit de lockats av bl.a. förekomsten av månsilver. Efter påtryckningar från Cerevals stormän tvingas hynsolgerna stoppa dvärgarnas marsch på Lîrslätten. Stridigheterna begränsas dock av att ingendera sidan är intresserade av att störa handeln mellan de båda sidorna. Adelsmän och borgare lyckas övertala dvärgarna att avstå sina planer för Cereval mot förbättrade handelsavtal. Detta försvagar den hynsolgiska kungens ställning både hos sitt folk och dvärgarna. Grynnerkungen förbjuder alla hynsloger att passera genom Grynnerbergen i annat syfte än handel med dvärgarna. Detta kapar definitivt banden mellan Hynsolge och Lasutypprovinsen.
468 EO Vicotnik anländer, och Nidland bildas strax därpå.
487 EO Dvärgarna får hjälp av Grynnerbergens östra bergsfolk att besegra en stor svartfolkshär. Som belöning bygger dvärgarna den befästa byn Ruthare-Tho, Örnens klippa åt bergsfolket.
502-539 EO Byggandet av Den Stora Muren. Dvärgarna försöker hindra byggandet rakt igenom deras rike, men då den bara hindrar dem ovan jord accepterar de tillslut situationen; efter att Vicotnik visat sin militära och magiska styrka. Dvärgarnas inflytande och frihet öster om muren är nu mycket begränsat.
518 EO Nain III dör i en strid med ett par åskjättar som anföll hans sällskap under en älgjakt.
604-612EO Hynsolgeupproret rasar. Flera äventyrshungriga dvärgar ansluter sig som legosoldater på framförallt folkets sida.
609 EO Dvärgarna bryter kontakten med yttervärlden. Man har tröttnat på Hynsolgekonflikten och Nidlänningarna blir allt mer hotfulla, så när den Hynsolgiska adelsmannen Paraklias Måånsköld försökt sig på ett anfall, stänger alla klaner i bergen unisont sina riken.
610 EO Vicotnik hjälper en orchklan att inta den gamla övergivna dvärgstaden Ghan-toth för att få ny tillgång till malm och vapen.
Bland dvärgarna finns det alltid någon som är ansvarig, oavsett vad det än må gälla. Hushåll, gruvschakt, smedjor eller politik, överallt finns det någon som ansvarar för att saker och ting sker på rätt sätt. De ansvarar för att organisera arbetet och fatta beslut så allt sker så smidigt och effektivt som möjligt.
Men för att det verkligen ska ske så effektivt som möjligt måste de ha fullständing lydnad. Resultatet blir att varje dvärg är kung i sin ansvarssfär, och alla som finns där måste följa dennes regler.
Detta inkluderar verkligen alla, vare sig det är en kung eller tiggare, oavsett inflytande och rikedom. En dvärg som besöker ett excersisfält förväntas följa den högste officerens instruktioner och besöker han ett hushåll förväntas han ta av sig skorna när husmodern så befaller.
Denna auktoritet är orubblig så länge den gäller, men dvärgar är jämlikar och det står varje individ fritt att argumentera mot ett beslut eller föreslå en annan metod, men så länge beslutet står fast kommer han följa det.
Alla ledare svarar dessutom till sina underordnade. Gruvlag och hushåll är ofta demokratiskt organiserade, så en schaktchef som missköter sig kommer raskt röstas bort av sina kollegor - och en husfader likaså.
Dvärgisk gästfrihet
Bland dvärgarna är traditioner mycket viktiga, och vissa av dem är rentav viktigare än skriven lag. En av de mest helgade är den dvärgiska gästfriheten.
En gäst i ett dvärgist hushåll ska alltid vara lika trygg som någon av dess medlemmar. Han står direkt under husfaderns och husmoderns beskydd, oavsett vad andra må tycka, och hela hushållets anseende står på spel.
Det är därför otänkbart att en gäst skulle komma att skadas under en dvärgs tak. Förutsatt att gästen sköter sig, förstås; inte ens gästfriheten skyddar mot stöld eller dråp inom hushållet.
Det mesta annat måste dock hushållet stå ut med, även om de absolut inte behöver tycka om det. En gäst som missbrukat förtroendet han haft som gäst kan räkna sig som jagad under resten av sina dagar när han väl lämnat dess portar.
Det finns bland dvärgar romantiska historier om hur dvärgar förklätt sig och fått bekräftelse som gäst i ett hushåll, och därefter stulit sig en maka eller make, mitt under näsan på överbeskyddande föräldrar utan att kunna hindras. Vissa av dessa har gjorts om till sånger, tusentals verser långa, som förtäljer de konflikter detta startat.
Å andra sidan berättas det också om hur kung Mahdan den Galne av Tarat-Khôn gästade Kabdic Stentäljes hushåll efter att ha återvänt från en människojakt. Då de delade bröd och öl vid långbordet i Storhallen gick Kabdic bärsärk och stack ner både Mahdan och dennes vakter med ett avbrutet stolsben.
Kabdic benådades och rentav hyllades för kungadråpet, då Mahdan närapå dragit ner hela dvärgriket i kaos och krig mot både Hynsolge, Nidland och de andra dvärgstäderna i riket. Men för att ha brutit mot gästfriheten rakade han sitt skägg, lämnade sin yxa till sin enda dotter och gick i exil för att inte dra ytterligare skam över sitt hushåll.
Det som förseglar pakten om gästfrihet är att dela en måltid med husfadern eller husmodern. Hur mycket det är spelar ingen roll, så länge gästen bjuds att äta eller dricka och tar emot det. Därefter förväntas gästerna lämna ifrån sig sina vapen och sköldar som låses in i vapenkammaren.
Vapen och sköldar lämnas åter när gästerna uttrycker sin önskan att ge sig av och när de väl stigit ut genom hushållets portar lämnar de även gästfrihetens beskydd.
Det är alltid upp till husfadern eller husmodern om huruvida en person ska tas emot som gäst, men man kan vara säker på att det krävs goda skäl för att en person ska förvägras tillträde. Huruvida en besökare behandlas som en ärad gäst med plats vid husfaderns ända av långbordet eller som en snyltare som omgivs av misstänksamma blickar beror på dennes tidigare historia med hushållet.
Bland dvärgarna finns det alltid någon som är ansvarig, oavsett vad det än må gälla. Hushåll, gruvschakt, smedjor eller politik, överallt finns det någon som ansvarar för att saker och ting sker på rätt sätt. De ansvarar för att organisera arbetet och fatta beslut så allt sker så smidigt och effektivt som möjligt.
Men för att det verkligen ska ske så effektivt som möjligt måste de ha fullständing lydnad. Resultatet blir att varje dvärg är kung i sin ansvarssfär, och alla som finns där måste följa dennes regler.
Detta inkluderar verkligen alla, vare sig det är en kung eller tiggare, oavsett inflytande och rikedom. En dvärg som besöker ett excersisfält förväntas följa den högste officerens instruktioner och besöker han ett hushåll förväntas han ta av sig skorna när husmodern så befaller.
Denna auktoritet är orubblig så länge den gäller, men dvärgar är jämlikar och det står varje individ fritt att argumentera mot ett beslut eller föreslå en annan metod, men så länge beslutet står fast kommer han följa det.
Alla ledare svarar dessutom till sina underordnade. Gruvlag och hushåll är ofta demokratiskt organiserade, så en schaktchef som missköter sig kommer raskt röstas bort av sina kollegor - och en husfader likaså.
Dvärgisk gästfrihet
Bland dvärgarna är traditioner mycket viktiga, och vissa av dem är rentav viktigare än skriven lag. En av de mest helgade är den dvärgiska gästfriheten.
En gäst i ett dvärgist hushåll ska alltid vara lika trygg som någon av dess medlemmar. Han står direkt under husfaderns och husmoderns beskydd, oavsett vad andra må tycka, och hela hushållets anseende står på spel.
Det är därför otänkbart att en gäst skulle komma att skadas under en dvärgs tak. Förutsatt att gästen sköter sig, förstås; inte ens gästfriheten skyddar mot stöld eller dråp inom hushållet.
Det mesta annat måste dock hushållet stå ut med, även om de absolut inte behöver tycka om det. En gäst som missbrukat förtroendet han haft som gäst kan räkna sig som jagad under resten av sina dagar när han väl lämnat dess portar.
Det finns bland dvärgar romantiska historier om hur dvärgar förklätt sig och fått bekräftelse som gäst i ett hushåll, och därefter stulit sig en maka eller make, mitt under näsan på överbeskyddande föräldrar utan att kunna hindras. Vissa av dessa har gjorts om till sånger, tusentals verser långa, som förtäljer de konflikter detta startat.
Å andra sidan berättas det också om hur kung Mahdan den Galne av Tarat-Khôn gästade Kabdic Stentäljes hushåll efter att ha återvänt från en människojakt. Då de delade bröd och öl vid långbordet i Storhallen gick Kabdic bärsärk och stack ner både Mahdan och dennes vakter med ett avbrutet stolsben.
Kabdic benådades och rentav hyllades för kungadråpet, då Mahdan närapå dragit ner hela dvärgriket i kaos och krig mot både Hynsolge, Nidland och de andra dvärgstäderna i riket. Men för att ha brutit mot gästfriheten rakade han sitt skägg, lämnade sin yxa till sin enda dotter och gick i exil för att inte dra ytterligare skam över sitt hushåll.
Det som förseglar pakten om gästfrihet är att dela en måltid med husfadern eller husmodern. Hur mycket det är spelar ingen roll, så länge gästen bjuds att äta eller dricka och tar emot det. Därefter förväntas gästerna lämna ifrån sig sina vapen och sköldar som låses in i vapenkammaren.
Vapen och sköldar lämnas åter när gästerna uttrycker sin önskan att ge sig av och när de väl stigit ut genom hushållets portar lämnar de även gästfrihetens beskydd.
Det är alltid upp till husfadern eller husmodern om huruvida en person ska tas emot som gäst, men man kan vara säker på att det krävs goda skäl för att en person ska förvägras tillträde. Huruvida en besökare behandlas som en ärad gäst med plats vid husfaderns ända av långbordet eller som en snyltare som omgivs av misstänksamma blickar beror på dennes tidigare historia med hushållet.
Igår natt läste jag lite i Krilloan och hittade lite intressant information. Dvärgarnas samlingsnamn för gudarna är æsir (väldigt nära till asarna), hur soim haver. En ny gud har famkommit och det är visdommens gud Wôdur. Denna gud är extremt lik den förkristne guden Oden enligt den lilla beskrivning som ges.
Magi, är något som vi alla vet är ovanligt för dvärgar, men jag fick höra genom en vän som hade magiboxen att den vanligaste nyttjade magin för dvärgar var magiskolan röstmagi. Jag kan även tänka mig att symbolismens magiskola används av olika grupper, i form av tattueringar och inristningar på vapen och i berget självt.
Om tid finnes och jag känner mig manad kanske jag tuschar originalet och gör en snabb färgläggning i photoshop. Detta är vanligtvis dock överkurs.
Ta din tid, tror inte det brådskar och skicka gärna några smakprov lite då och då =)
